Inte ens min starka och obändiga vilja kan få snön att försvinna...jag ser det som ett personligt nederlag.

Det betyder att den planerade spårträffen 21/2 blir inställd (igen). För glada hundar blir det istället en stadspromenad i Lund klockan 14! Anmäl intresse på mailen asa@asashundar.se .

Mårran ser jättemycket fram emot att få gå i stan och äta supergodis igen - det var ett tag sedan :)

Lilla Fiaten Fia har fått sin dom: topplockspackningar, termostat, kamrem, olja + filter, och allt runtomkring. Samma som sist alltså. Varför? Därför att det inte blev korrekt åtgärdat sist...Min förra verkstad var billig och dessvärre blev tydligen jobbet därefter. Jag tror uppriktigt att han gjorde sitt bästa och tänker inte bråka, men visst känns det surt!

Så nu har jag ingen bil på en vecka (som jag naturligtvis jobbar varje dag), en massa pengar mindre på kontot för akuta nödfall, och ångest för att jag inte fick bilen kollad i tid INNAN riktigt lika mycket skada hunnit ske.

Nog med självömkan! Jag ska fixa en kopp kaffe och en huvudvärkstablett, och hinna ta ut hundarna en sväng innan det är dags att ta bussen till jobb. Tur att jag har ett jobb (eller två rättare sagt), det är inte alla förunnat! Dessutom är jag frisk, har min familj av man och djur runt mig, och har absolut inget att gnälla över. Så!

Så har det hänt IGEN. Min bil har lagt av. Denna gången mitt under pågående färd på E22:an...jag hann precis svänga in mot Åkarp och komma ut vägen innan det var oåterkalligt stopp och motorn rök illavarslande.

Assistanskåren ringdes (MYCKET glad att jag tecknade den försäkringen), en trevlig ung man vid namn Jerry delade sina semesterplaner med mig på väg till närmaste verkstad, och nu väntar jag på domen som faller på fredag. Fixa eller skrota? BÄ! Jag är trött på bilar som är olydiga!

Är det förresten någon som känner till ett hotell/vandrarhem i närheten av Hörby som tar emot hundar? Ett par av mina kursare kommer långväga ifrån helgen 27-28/2. Tips mottages tacksamt!

Jag studerar ofta mina hundar. Det grundläggande hundspråket är "universellt", men varje individ har sin egen tolkning och sin egen dialekt i uttrycken. Jag tycker att det är roligt att se hur de uttrycker sig sinsemellan, och mot oss (inte alltid likadant!)

Har man som jag en hund som reagerar lite extra på sin omgivning - speciellt andra hundar - så är det inte bara roligt, utan nödvändigt att kunna läsa hunden. Om man kan fånga de där första tecknena som  hunden visar, när den fått en doft i nosen eller hört något som inte jag hört eller sett något som jag har missat, så har man en mycket större chans att förbereda sig på rätt sätt. Genom att belöna det där första tecknet - den speciella blicken, stelheten i kroppen, vad det nu kan vara - så skapar vi en ny förväntan hos hunden: belöning väntar hos matte. Det allra första steget i skvallerträning.

Idag fick jag precis ett sådant ögonblick. Vi gick ut på vår vanliga morgonpromenad, och jag märkte att Mårran var lite mer "på" än vanligt. Ju närmare vi kom väghörnet som skyms av några buskar ju piggare blev hon, studsade runt i kopplet, ville inte riktigt nosa. En pytteliten varningsklocka ringde i mitt huvud, hon var inte som vanligt. Inte hennes normala "jag ser en hund"-signaler, men något var annorlunda.

Så jag kortade in kopplet, satte henne, vi pratade och masserade en halv minut tills jag såg att hon slappnade av, och gick runt hörnet - rakt in i en yster boxer! Inte riktigt rakt in, den var ca tio meter bort, men för Mårran på hemmaplan har tidigare dylika saker resulterat i avgrundsvrål.

Inte idag! Tack vare att hon fick tid att lugna sig och vänja sig lite vid doften och ljudet (som jag missade helt och hållet) så var hon väl förberedd även om jag var helt ovetande. Jag lär henne stå och titta på hunden i ca fem sekunder, konstaterade att hon inte skulle komma att vända upp mot mig spontant i detta läget, berömde översvallande med rösten hennes lugna uppträdande, och matade när hon kom och tog kontakt. Sedan gick vi efter hunden en liten stund, hon tittade, vände spontant mot mig och skvallrade, och fick belöning. Ca fem gånger, sedan vände vi och gick på andra hållet istället - träning över för idag. Jag hade antagligen kunnat fortsätta förbi den andra hunden, nu var Mårran lugn och hungrig, men ibland känner man helt enkelt för att göra det lätt för sig.

Popsy tyckte nog att det var mycket väsen för ingenting, men är det godis inblandat så är det helt OK.

Hundar ljuger inte. Visar de att något är fel eller konstigt så är det så. Lär dig läsa signalerna och lita på din hund, det är så mycket enklare än att själv försöka spana oabrutet över omgivningen...

Jag lät vittringen vila efter framgången sist, och plockade fram pinnarna igår. Inget godis på pinnen utan bara min lukt, sex pinnar på rad, tre godisbitar emellan för att koppla på nosen, och hon hämtar utan att tveka rätt pinne. Vi är redo för att ta momentet en liten bit till. :)

Mårran var pigg och glad och tränade inkallning med ställande, som faktiskt fungerade över förväntan och flera gånger på rad. Fortfarande kort avstånd, men bra start, för det mesta bra stopp, och sedan kan jag välja mellan att skicka till belöning bakom eller kalla in till belöning hos mig.

Vi längtar alla tre tills snön försvinner och man kan träna saker som tar lite plats...

Husse har kapat lite grenar och lagt ut i hagen:

Hmmm...vad är det där?

Man kan smaka lite...

Kolla nu här!

Snabbaste vägen till andra sidan...

...måste vara GENOM hela högen...

...nyttig styrketräning på köpet...

...skaka bakbenen fria...

...och vänd upp mot husse.

Visst var jag duktig!

Kylan fortsätter, så det var dubbla täcken på Popsy i Svalöv i lördags.

Framåtsändandet stod på agendan. Popsy vägrade jobba utomhus..."Det stackars lilla livet" fick komma in och jobba med stegförflyttningar istället, betydligt trevligare tyckte Loppan som var överallt utom där hon skulle. :)

Efter lunch var det dags att bli filmad i det fria följet, UTE PÅ PARKERINGEN! Javisst tänkte jag i mitt stilla sinne, det blir till att väcka hennes arbetsvilja snabbt som 17... När hon inte behöver hålla mer än några minuter utan belöning går det att "fuska" sig till en god kontakt, och jag blev förvånad när jag såg oss - det såg helt OK ut. Långt ifrån så bra som jag inbillar mig att det brukar vara, men inte så dåligt som det kändes. Viftande svans, god kontakt, och bra sättanden trots snön väger upp för svajande position och dåliga stegförflyttningar.

Dagens sista praktiska pass var störningsträning/stadgeträning inomhus med alla hundarna på samma gång. nu hade lilla fröken både vaknat, lugnat ner sig, och var i perfekt träningsläge! stadga i ligg, sitt, och stå trots att äckliga små mudisar lekte fem cm framför nosen ("flytta på er, jag ser inte matte!") eller matte gav godis till annan hund eller rullade apporten framför. Hon hade en beslutsam min och visade klart och tydligt "jag låter mig INTE luras, jag håller min position".

Sedan fortsatte vi med stegförflyttningarnas tre delar: sitta kvar medans matte rör första foten, ställa sig på signalen lyft vänsterhäl, och sedan antingen följa (höger) eller leda (vänster) i sidled. nu började hon sakta generalisera köksträningen hemma till en ny plats. "Jaha, var det DET du ville!"

Till sist körde vi fjärrdirigering på tre meters avstånd. Säkra, snabba men lugna skiften med ett nästa för tydligt bakåttänk. Inga tasstramp utan god stadga tills nästa kommando gavs. Korrekta tassförflyttningar i alla skiften.

Jag kände mig MYCKET nöjd med min lilla Loppa!

Någon som känner kärlek vid första ögonkastet? Tjejen i jourhemmet han bor hos är både kunnig och trevlig, tveka inte att ta kontakt med henne om ni vill veta mer!

http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Staffblandningar/Milo1/