Åsas hundar

Senaste inläggen

Av Åsa - 15 mars 2010 18:13

Mitt intryck av Freddy, en böjd äldre man som pratade (fullt förståelig) danska, var att han är ödmjuk, nyfiken, och självsäker på ett sätt som ett helt liv av forskning ger.


Han började med att visa en film som gjordes om hans familj i början av 80-talet. De levde då i en "flerartsflock" med två vuxna, två barn, mormor, minst en hund, och framför allt fem vargar i ett hägn i trädgården. Alla vargarna är socialiserade med människor och uppträder lugnt, tillgivet, och lekfullt. Glada öron, glada svansar, avslappnat kroppsspråk. Vi får se lite närmare på en av vargarna, Uni, en tvåårig tik som obehindrat går i huset med barnen, stjäl mat av mormor i köket, går på koppelpromenad i byn, och tränar lydnad ihop med schäferklubben. Filmen visar kärlek och förtroende, från både vargar och människor.

Min bild av "den rädda vargen" ifrågasätts starkt när jag ser Uni gå fram och hälsa på nya människor i byn. Freddy berättar dock senare att hon var speciellt orädd, alla de andra vargarna hade reagerat alltför kraftigt med rädsla i nya miljöer för att kunna tränas på samma sätt. Han berättar också att även om det på filmen ser ut som att hon leker med barnen utan översyn, så var båda föräldrarna alltid redo att bryta och be barnen att backa undan, och barnen var väl drillade i var "gränserna" gick.

Det var ganska typiskt för Freddys hela föreläsning - barnen fick backa undan. Det var de som gjorde fel, inte vargen. En oerhörd respekt för djurets naturliga beteende, och en medvetenhet om att det är vårt ansvar att se till att djuret mår bra.


Med denna mjukstarten avklarad som en presentation av Freddy, beteendebiolog / etolog, specialiserad på vargar, som har tränat och levt med och studerat vargar i över 35 år, så startade själva föreläsningen.


Han började med att berätta om sitt och hans frus arbete: de var intresserade av att jämföra vargar och hundar. Inte genom att se om hundar betedde sig som vargar, utan tvärt om - genom att ta ut vargen i "hundens" värld och se om den betedde sig som en hund. Den forskningen är han vad jag vet ensam om i världen, hittills.

Den flock som de jobbade mest med bestod av tik, hane, och deras vapar, sammanlagt fem individer. Alla vargarna blev "dubbelt socialiserade" från början, dvs socialiserade med både människor och vargar. De blev också aktiverade med bl a dagliga koppelpromenader, dels för själva forskningsarbetet, men också för att tillgodose deras mentala behov av stimulering. De hade aldrig problem med de stereotypa beteenden som vilda djur i fångenskap ofta uppvisar, och han trodde att det var tack vare promenaderna och den övriga aktiveringen. Under promenaderna hade de alltid dubbela koppel och halsband - ett vanligt, och en stålvajer som en panikslagen varg inte kunde bita av. Stålvajern hade en ögla som fästes runt handleden, allt för att det aldrig skulle finnas någon risk att vargarna kom lösa utanför hägnet. Respekt för den "vanliga människan"!


Lyan var specialbyggd med en "bakdörr" så att de kunde sitta i lyan och studera tiken när hon födde valparna, och redan från början vänja valparna vid hur en människa såg ut och luktade. De hade hela tiden stor respekt för hennes reaktioner, och närmade sig mycket försiktigt (med en kraftig nätvägg emellan). Reagerade hon så backade de genast, och närmade sig sedan igen en liten bit. På så sätt vande hon sig successivt och accepterade deras sällskap.


Uni, den varg som inte hade den rädsla som de andra verkade ha medfött, tränade med schäferklubben lydnad och skydd (häftigt att se en varg sitta i skyddsarmen!), ställdes ut, startade lydnadsprov och motsvarande bruksprov i uppletande med godkända resultat, genomgick mentaltest och korning också med godkänt resultat, samt blodspår. Det enda hon fick problem med var skallet (vargar skäller inte). Hon var också med vid över trettio hundträffar, och INGEN av hundarna reagerade på något annat sätt än om hon varit en vanlig hund. Så var den myten avlivad...


Resultaten som de kom fram till var följande:

* Vargar lär sig på samma sätt som hundar

* Vargar lär sig snabbt, när de inte är rädda. Vid rädsla blockeras de helt, och de verkar ha en inbyggd rädsla för allt som de inte har socialiserats till som valpar.

* Vargar tränas effektivast med positiv förstärkning.

* Motivationen behöver vara maximal: gott godis, få repetitioner.

* Straff fungerar inte alls.

Någon som känner igen sin hund...?


En intressant aspekt var vargarnas enorma nyfikenhet och vilja att utfoska allt som inte var bekant. I kombination med deras luktsinne så var de otroligt skickliga på att söka upp föremål med människolukt, betydligt bättre än hundar, och de anlitades för just detta vid ett flertal tillfällen.



ANNONS
Av Åsa - 15 mars 2010 18:05

Gårdagen tillbringades i Staffanstorp, i sällskap med en antal andra hundmänniskor som kommit för att lyssna på Freddy Worm Christansen.


Kerstin Malm (vars föreläsning om empati och hundhållning förra våren fortfarande påverkar mitt tankesätt) ger ut Freddys bok och styr upp en serie föreläsningar under våren. Naturligtvis ett måste! Jag fixade ledigt från jobb och lä'mnade en sjuk man hemma med diverse djur att ta hand om...en smula dåligt samvete, men han försäkrade att det var OK.

Och i vanlig ordning antecknar jag massor, och för att verkligen komma ihåg vad jag har hört så måste anteckningarna renskrivas och upprepas - här på bloggen där alla andra kan ta del av kunskapen (om än speglad av mina egna tankar och filtrerad genom mitt huvud) känns som det bästa forumet.

Min uppkoppling är lite skakig, så det blir flera mindre inlägg. Trevlig läsning!



ANNONS
Av Åsa - 15 mars 2010 09:19

Eller känner du någon som vill, men har för många frågor för att du ska kunna svara på alla?


Lördag 17 april håller jag en heldagskurs i klickerträning, där vi börjar från början. Teori och praktik blandas för att ge en god förståelse för vad klickerträning är, vi klickar in hundarna, och börjar med enkla shejping och/eller targetövningar. Naturligtvis har vi högt i tak för alla frågor!


Kostnad 500:-, begränsat antal platser. Läs mer och anmäl via www.canis.se/skane


Välkommen!

Av Åsa - 12 mars 2010 18:24

Har du vägarna förbi Hörby så titta in på La Café för en fika. Förutom gott kaffe och hemgjorda lunchmackor så hänger 12 av mina foton på väggen! Jag känner mig nästan som en riktig fotograf...:)

    


Av Åsa - 9 mars 2010 09:49

Det har inte blivit mycket tränat på sistone...

Dels har motivationen liksom runnit ut i sanden när snön envist blev kvar, men framför allt så har Popsy ont i ett bakben och har inte lust att göra någonting alls. Min hund är behäftad med ett fabrikationsfel, hon började halta när hon var ungefrär sex månader gammal. Sedan försvann det under många år, och seglade upp igen i samband med diskbrocket för ca fyra år sedan. Nu är hon som en gammal gumma med ledvärk, när det är kallt gör det ont.

Jag försöker hitta lite lust att börja med vittringen igen, för att få de sista bitarna att ramla på plats, men när hon bara vill kura ihop sig under täcket känns det inte så kul...

Jag ska köpa supergodis idag, så får vi se om vi kan locka fram lite livsglädje ur Fröken Terrier ikväll.

Av Åsa - 6 mars 2010 18:37

  

Det börjar oskyldigt med ett vanligt porträtt...


  

"Tråkigt!" tycker Mårran!


  

"Vad gör du då?"


  

"Du vill ha en puss!"


  

"Min husse...världens bästa husse!"

Av Åsa - 4 mars 2010 13:09

Även om inte snön är borta så är skaren hård och fin, och vovvarna och jag kan ta oss över fälten och ner till ån igen. Solsken! Bra för själen...:)

  

Popsy njuter i fulla drag

 

  

Öronen kom i oordning, dags att skaka till!

 

  

...och där är den! Ån ligger kvar!

 

  

Fast Loppan är mer intresserad av vad hararna lämnar på snön. Frukost...

 

  

Mårran vill ha levande frukost. Sork?

 

  

Sork! Fast hon fick inte tag på någon.

 


Av Åsa - 1 mars 2010 07:46

Helgen har ägnats åt kurs i avslappning/uppmärksamhet på hemmaplan. Underbart att kunna träna inne i klubbstugan när vädret är kallt och blött! Det är en väldigt rolig kurs att hålla, trots att det bara är två dagar så visar de flesta hundar stora framsteg och köper konceptet rakt av. Det blir ju inte sämre av att de som väljer denna typen av kurs har en mycket god grundkunskap i hundträning och att hundarna är små inlärningsmaskiner som inte vill annat än jobba med matte...lyx för en instruktör!


Nackdelen är att när jag då kommer hem, helt slut, så är mina egna hundar glada och pigga och vill, vill, vill! Och jag vill bara sjunka ner i soffan och stänga av hjärnan...En rejäl promenad blev det iaf, och sedan var Loppan nöjd. Mårran har tillbringat båda kvällarna med att hitta diverse kreativa sätt att tigga brieost (tydligen den nya favoriten!). Med så mycket samlad energi i kroppen kändes väl inte det gamla vanliga "ligga stilla i sängen" så attraktivt, så hon har försökt få igång mig med tass, sitt fint, gå till dörren och lura matte att resa sig för att när dörren öppnas snabbt backa undan, hoppa i sängen, hoppa i mattes knä, osv... Jag sitter och försöker stänga av henne, väl medveten om att detta är mitt eget fel och att jag istället borde lägga tio minuter på att träna något och få lugnt sedan. Borde...Något att fundera över till nästa gång, så att jag kan förekomma problemet lite bättre.


Och till min lycka försvinner snön i snabb takt! Våren är på väg, tro det eller ej!

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se