"Apport sa du?"

 

  

"Inga problem!"

 

  

"Hallå! Stanna då, du vill ju ha den!"

Här har jag kämpat med inkallning med ställande med Mårran i två år, och hade vi gjort momentet på tävling hade vi fått max en sjua - med mycket tur.

Samtliga tre hundar som var på tävlingskursen igår satte momentet snyggare än Mårran någonsin gjort det på 15 minuters träning!

Tur? Givetvis, en hel del. Men framför allt väl grundtränade hundar och ett upplägg som snabbt anpassades till hunden. Kanske borde jag tacka Mårran för att hon lärt mig en hel del om hur man INTE ska göra, vad man ska fokusera på, och var problemen brukar dyka upp...Och tack till Maria Hagström och Ursula Wilby för goda idéer!

Jag måste dela med mig, eftersom det fungerade så bra:

Två förare valde handtecken på ställandet, den tredje kommando.

Det första jag vill ha är en bra, snabb, slät inkallning. Sedan vill jag visa hunden att mitt i inkallningen kan det hända något, som leder till något trevligt. Bolltokiga Fanny fick kastad boll, hungriga Balder fick kastade köttbullar, och Sam ett varsågod till utställd externbelöning bakom. Inget "stanna", bara kasta eller varsågod.

Noga med att hunden satsar i tempot! När hunden springer järnet kommer överraskningen. Hunden tränas att reagera snabbt på rörelsen/ordet. Så fort reaktionstiden är bra (inte fastna i denna fasen!) går man vidare.

Kastet är enkelt att byta ut mot en handrörelse, hunden stannar upp och väntar på leksaken/köttbullen (även om jag föredrar falukorv eftersom den är större och enklare för hunden att hitta). Klick, kasta belöningen.

För att byta "varsågod" mot "stanna" krävs att hunden kan ordet stanna sedan innan, t ex genom baklänges marsch eller vid sidan under gång. Kan hunden det är det ganska enkelt att lägga in, hunden förväntar sig redan att något kommer att hända. Klick, varsågod.

Blanda med släta inkallningar. Variera platsen för överraskningen - ibland nära dig, ibland nästan i starten, ibland mitt på. NOGA med tempot. Inget tempo - inget ställande.

Träna "del två": kort inkallning (ca 10 meter) från stå. Tänk tempo, de korta inkallningarna är svarare att få upp tempot på.

Baklängeskedja de två delkedjorna när de fungerar bra var för sig. Träna hela kedjan, var NOGA med dina kriterier gällande framför allt tempo och snabbt ställande. Blanda med släta inkallningar: inget "stanna" = hunden ska springa full fart hela vägen.

Så enkelt det låter när jag ställer upp det så här! Det har fungerat perfekt på Popsy (tennisboll), men Mårran...nåja, hon är ännu (ganska) ung!

Det är roligt att hålla kurs! Jag blir alltid extra motiverad att träna mina egna små "monster" när jag ser hur bra det går för mina kursare, och får ny energi och inspriration till hundlivet. Roligast av allt är när man får pillipeta på ett speciellt moment som har fastnat lite, eller introducera ett helt nytt koncept som hundarna bara älskar...

TACK till mina härliga kursare!

  

Rock, min favoritbulle...det verkar vara ömsesidigt :)

  

En av Bröderna Bus har full fart bakåt

  

Chia tränar lägganden i flyt (och vilket flyt hon har!)

  

Abby funderar över korrekt position...matte verkar ha lite svårt att fatta var hon ska stå...

  

Ixxi förvånar sin matte med att kunna gå fot!

  

Chia med bästa belöningen!

...och gissa vem som skriver i den...;)

http://hundtranaren.bloggplatsen.se/2009/11/08/2163758-sista-forfattaravslojandet-forbestallningarna-igang/

Jag filar på mitt tacktal när Hundtränar-gänget blir tilldelade nobelpriset i hundlitteratur!

I brist på bättre fantasi började Popsy och jag träna slutbeteende vid konen: gå runt den och stanna mitt emot mig (för att enkelt kunna dirigeras höger/vänster).

Vi har tränat en del kloss och en del snurra med framben på target, så jag la ut en target bakom konen och testade. Jodå, hon stälde sig med framtassarna på och vände upp mot mig. Ca fem reps, jag var rädd att jag skulle få in "nosa" eller "bita i kon", men det slapp jag - antagligen ren tur :)

Bort med target, konen på samma ställe, och visst gör hon samma sak. Jag började klicka för korrekt position, men belöna in henne i en bra startposition genom att jag vände ryggen åt konen och hon kom i front. Hon fattade blixtsnabbt, och även om där inte var en kon på den sidan så stärktes "stående rak mittemot" även vid konen.

Till slut ökade jag avståndet till ett par meter, satte på kommando för själva ställandet och för skickandet, och la till Mårran som störning.

Lyckat träningspass! Allt som allt tio minuter, redo att tas ut utomhus och generaliseras.

Jag ska på middag hos tjocka släkten, så min hundarna får träna på att hälsa på barn istället för tävla på plan. Tur att man har bra medhjälpare på fredagskursen som fixar den själva!

Anteckningar från tävlingsinstruktörsutbildning i Svalöv 30/10

Vi började ute i helgrupp, jag hade Mårran med mig, och tittade på några ”grundövningar” och några nya och intressanta övningar. Mårran var lugn - men reaktiv som vanligt, jag hade henne liggande vid sidan och klickade för ”titta på hunden” och kontakt med mig.

1. Stadga. Vi pratade om stadga i ligg, sitt och stå med koppeldragande för att få hunden att kämpa för att hålla position, och omvänt lockande. Vi pratade om att lära hunden ”fokus  framåt” och fördelarna med detta i framförgåendet. Jag valde stå med Mårran, och växlade mellan att dra i kopplet och köra omvänt lockande, hon var lite låg med tryckt svans men jobbade bra.

2. Gripande av apport. Bea visade ett par övningar som bygger på konkurrenstänk, att ha kapplöpning fram till ett värdefullt föremål och först fram vinner. Kräver att föremålet är väl laddat för hunden (man kan ladda genom att kela och prata med föremålet) annars blir det ingen förlust om den inte hinner först. Personligen tänker jag börja övningen med en bit falukorv, och sedan avancera till svårare föremål. Tanken är lekfullt, som två hundar som leker med varandra, och att stärka ”min”-känslan. Maria visade en variant där man verkligen knuffar hunden åt sidan i starten, och på så sätt triggar den ännu mer. Återigen: anpassa till hunden och se till att föremålet är värdefullt!

3. Sanna visade en grundövning för fot-position. Smeta in handen med räkost, och vrid handen medans hunden äter för att styra hundens bakdel (nosen är upptagen med räkosten). Börja med backande övningar och vändningar. Efterhand tonas handen bort till en target-hand som visar positionen, eller används som doggie-zen med varsågod när hunden går rätt. Bygger en stark betingning för positionen vid sidan! Även om inte hunden ”tänker” i starten tror jag att övningen är perfekt för att bygga en grund och en lyckokänsla vid sidan. Mårran har sedan tidigare fått in en konstig betingning för just räkost (tycker att det är lite läskigt) plus att hon är doggie-zen tränad, så för henne funkade övningen ganska dåligt. Hon backade undan från handen och blev lite illa till mods, hon gillar när saker är som de brukar vara…

Efter en sammanfattning inomhus blev vi uppdelade i grupper för att titta på hemläxan: apportering m dirigering. Jag blev teamad med Katy och hennes mudi Kaxe, Loppan var först ut.

Vi började med henne i mitten och en apport på varje sida, enkla höger/vänster-skick. Vi flyttade oss längre och längre ut. Sedan några konskick med apporterna som störning. Sedan var där någon som sköt, och Loppan stängde av och ville hem…Jag tränade några enkla tasstarget och när hon ”låst upp sig” lite så fick hon gå in.

Katy hade tränat lite annorlunda, med människor att skicka till, sedan människor som höll apporterna, och sedan människor som apportvakter (apporterna på marken). Hon hade också varit noga med att lära Kaxe att gå RUNT konen istället för bara till den.

Ut med Loppan igen, hon hade glömt allt om otäcka skott och jobbade på fint. Jag skickade från konen höger/vänster mot apporterna, och la efter en stund ut mittapporten. Vi konstaterade att ett problem med de små apporterna är att hundarna helt enkelt har svårt att se dem, vi upplevde båda samma med våra hundar. Lösning: att använda större apporter? Att öva in själva skickandet med större saker? Något att fundera över.

Under genomgången efteråt fick jag reda på att ”rätt” apport alltid läggs ut först – något att lägga in i träningen! Vi fick också tips om att träna med många apporter som en klocka runt oss eller på linje – gå till den jag pekar på.

Efter lunchen fick jag träna med Chsistina och Leo, metallapport, tungapport, och hopp – apport. Jag började med Mårran inomhus, gripa, bära, och lämna metallapporten. Hon jobbade kanon! Bra grepp, säker, fina ingångar.

Popsy fick en tvåkilos tungapport för första gången. Först bara gripa (jag bar vikten), sedan shejpa att lyfta den från marken, sedan komma två meter och lämna, och till slut även göra en ingång. Stor risk för träninhgsvärk i nacken, så vi gjorde inte jättemånga reps. Mycket nöjd med henne!

Allmänna tips om apportering:

• Betinga ljudet av en tappad apport om hunden kan bli rädd för ljudet.
• Att kämpa lite för sin apport ökar värdet och ger ett bättre gripande och hållande: böksök i lövhög, nergrävd apport, klättra efter apporten, fastbunden apport.
• Öva gripanden på mitten med en kanindummy, den måste gripas på mitten annars ”flyter” den ut. Man kan också markera mitten med tex en bit slang och shejpa gripande på mitten.
• Träna hundens nackmuskler med klädda hantlar.
• Låt hunden bära apporten på promenad eller vid andra trevliga tidpunkter.

Till slut diskuterade vi platsliggning, och jag slängde ut mitt Popsy-problem i gruppen (hon går till grannen). Tips på lösningar:

• Lär henne att fokusera på tävlingsledaren
• Jobba med dubbla linor: en ankrar hunden, den andra drar jag i som en störning som hon ska ignorera.
• En annan person lägger om henne
• Gömma sig halvt, sedan mer och mer (ifall det beror på osäkerhet när jag försvinner)
• Vänta genom stress och frustration med externbelöning – lugn hund får gå och äta
• Be en kompis följa med in på tävlingsbanan som hon kan få trygghet av

Lite att testa på och jobba med! Jag fick dessutom en specialare till nästa gång: vänja mina hundar vid öronproppar…Hade varit perfekt till nyår!

Och så lite bilder:

 

Maria och en mudi, så klart...

 

Leo undrar om inte det var denna matte ville ha?

 

Kaxe vid konen

Fulla fart med apporten!

   

Bästa belöningen...

 

Det går inte att ta fel på att Katy är nöjd med sin älskling!

  

Raffe går fot

Äntligen har jag fått träffa alla i träningsgruppen!

Popsy fick börja, vi körde apport-dirigering med apportvakt. Vi började med dirigeringen, ut på fullt avstånd, satte ut konen och körde konskick med apporterna som störning, skickade på apporterna från konen, och till slut konskick - stanna - höger/vänster apport. Betyg Popsy: solklar 10 av 10! Hon jobbade kanon! Betyg mig: 5 av 10. Jag försökte "rädda" ett dåligt konskick genom att stanna henne och skicka på apporten ändå, och vi behöver träna in ett bättre konbeteende. Man tackar för bra hjälp och feedback!

Sedan tog vi övriga hundar en och en, jag kom med tips och råd och glada tillrop (TAGpunkten till mig är håll käften när annans hund arbetar) och med lite tur så var det något som jag sa som kommer att hjälpa till...Träningsgruppen är dels till för att jag ska kunna öva mig som instruktör, men också för att vi ska kunna få tips och råd och hjälp av varandra. Ni är noga utvalda, mina vänner!

Anteckningar från lördagens träning i Svalöv kommer så fort jag orkar sätta mig ner och tänka...

Träning som "vanligt" igår på klubben! Kerstin och Chia höll oss sällskap och agerade störning. Loppan körde lite inkallning (fortfarande för dåligt tempo, men hon är iaf jämn), ett ganska bra fritt följ med dirigering, och en smula framförmapp med ligg som jag utvecklade till inkallning med ligg.

Efter en paus byttes träningskompisarna till dobermanngänget, Popsy och jag tränade rutskick. Trodde jag! Helt plötsligt var en av dobbisarna VÄLDIGT intressanta. Lilla självmordskandidaten travar glatt mot en kampande dobermann, öronen stängda för allt vad stopp-kommando heter...jag kände mig GANSKA dum där jag gick efter henne (försöker jag springa ikapp eller ryta i det läget sätter hon bara högre fart från mig) och bad stackars Anna-Lotta ryta åt henne så hon skulle stanna så jag fick tag på henne.

Tillbaks igen, försöka få uppmärksamheten tillbaka. Rutan var inte längre att tänka på...vi körde lite sitt-ligg-stå under b.m, och plockade ihop dem till dumrutan istället. Med en MYCKET ouppmärksam hund. Och jag som trodde att löpet var över!

Hästarna tog en middagslur i solen, helt trygga när jag gick in och pratade med dem. Otroligt egentligen att flyktdjur kan få ett sådant förtroende...

Benji och Ola har klickertränat "apportera vattenkanna", goa hästen går och hämtar vattenkannan på signal och puffar in den i husses bröst..."Titta! Så duktig jag var!"

 

  

  

Allt är inte försört - idag tränade vi på gruset på gårdsplanen för lite variation, och Fröken valde rätt pinne varenda gång. Men vi har fått in lite provsmakning...mitt eget fel, dels så är jag så glad att hon aktivt väljer att jag inte har velat störa "processen", dels tycker jag att hon har varit så söt...Hon tar en pinne i munnen, bär den till nästa, bär den till nästa, osv tills hon hittar rätt pinne och den ger hon till mig. Ingen tvekan, väldigt tydligt "denna är det!" men en solklar nolla på tävling. Men jag har en plan! Och så länge man har en plan kommer allt att fixa sig! :)

Vi körde lite app.dir också. Trots att vi nu inte gjort det på nästan två veckor la jag ut allt tävlingsmässigt, och tänkte köra del för del.

1. Skick till konen. Inga problem.

2. Dirigering från konen. Problem! Det har inte gått in i hennes huvud än att apporterna finns dit jag dirigerar henne även om hon inte har sett dem. Hon låste på mittapporten, som syntes tydligt, och såg helt enkelt inte sidoapporterna för alla löv. Eller, jag tror att det var problemet - när hon väl hittat ytterapporterna gick det mycket bättre, och vi körde bara dirigering från konen tills det fungerade ordentligt igen. Jag ska vara noga med att verkligen lägga ytterapporterna väl synliga, och kanske skippa mittapporten tills hon springer på dirigeringen även om hon inte sett apporten. Skulle kunna lägga något annat där istället, som inte är så intressant.

Mårran fick ett pass "gå förbi ostmacka i matskål". Jag vill att hon ska kunna gå förbi frestelser med handtarget som "styrning", så att jag kan använda det både i rallylydnaden och vid hundmöten så småningom. Det är svårt...men jag tror att det kommer att bli RIKTIGT bra när det blir färdigt!

Hon var jätteglad och träningsvillig, så vi påbörjade dirigering också. Jag ställde henne mittemellan två apporter, och skickade henne till höger eller vänster. Klick för att hon tar rätt riktning. För varje klick flyttade vi oss längre ifrån, så att det blev som en triangel. Superbra första-övning som funkat perfekt för mina hundar!

Jag blir så arg på mig själv - att jag ALDRIG lär mig! jag vill alltid ha en gång till, en gång till, bara en gång till. Och naturligtvis kommer där ett misslyckande, eftersom min stackars hund nu har tränat tio minuter utan paus och ögonen går i kors.

Vittringspinnarna: Popsy

Vi började med dutta på pinnen - lägga ut den. Avancerade snabbt till att jag bara visade den innan jag la ut den (olika ställen varje gång). jag började puffa till de andra pinnarna så att det inte skulle bli lika visuellt vilken som var rätt, Popsy sökte av alla MED ENBART NOSEN och plockade upp korrekt pinne. Jag började kasta godiset och la ut pinnen när hon inte såg, hon letade och valde rätt. Paus. (Bra, Åsa!)

Mårran: Klick för dutt, klick för att välja rätt. Mycket enkel övning och hon var betydligt säkrare idag, det är inte vilken pinne som helst, utan MATTES pinne.

Popsy igen, med ett helt nytt gäng pinnar.

Jag började en gång med att visa och lägga, flyttade sedan alla pinnarna (med och utan plastpåse) varje gång. Svårare, fick bryta ett par gånger för att hon blev frustrerad och plockade vilken som helst, men hon valde rätt 4 ggr av 5. Sista gången letade hon noga, och valde rätt! Jackpot, massor av beröm, och sedan det korkade beslutet: bara en gång till...

Imorgon blir det timer satt på 2 minuter och självdisciplin! INTE nöjd med mig själv, men vansinnigt nöjd med både Loppan och min inlärningsmetod (så här långt). Hon väljer rätt pinne med hjälp av lukten!

Hittar ni HÄR!

    

...att gå ut på morgonpromenad i soluppgången med glada hundar och hästar som hälsar med en mjuk gnäggning...

  

Benjamin börjar förlora sin enorma gräsmage...

 

  

Aereo sätter päls...

 

  

Bara ett litet ärr kvar av en skada som fick oss att misströsta på allvar. Kroppen är fantastisk!

 

  

Reo stoppar sin nos i blöt överallt...smaka, känna, nosa...

 

  

Ibland känns hösten taggig och naken

 

  

Men idag känner jag mig ljus och glad! Hösten är vacker!