Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och faktiskt tränat lite!

Lördagen fick Mårran följa med allmänlydnadsgruppen på stadspromenad. MÅNGA nya hundar och MÅNGA hundmöten, och hon skötte sig super! Lite spänd de första minuterna, sedan helt lugn och fin.

Popsy var energi förkroppsligad i en terrier, och fick träna konskick med utlagda apporter varvat med att hämta rätt apport. Helt onödigt att stanna vid konen först tycker hon...Vi började också titta på stegförflyttningarna lite mer tävlingsmässigt. Mmlle har BRÅTTOM! När hon tänker först och handlar sedan funkar det bra, men för det mesta blir det hopp och studs och hit och dit...

Söndagen träffade vi ett par träningskompisar på klubben.

Med Mårran började jag om med både rutan och inkallning med ställande (för vilken gång i ordningen?) med skål och medhjälpare. Babysteps...

Popsy fortsatte på gårdagens linje. FÖRST till konen SEDAN till apporten - om hon springer bra till konen och stannar korrekt. Lite fritt följ, bra fokus, lite dålig position men jag är nöjd som det är. Vi visade upp stegförflyttningarna och fick lite tips med oss hem, och avslutade med ett tidigare hatmoment: fjärren. Idag gick den perfekt. Lite framåt går det med tiden!

Jag passade på att laga en hel laddning tonfiskgodis, så nu MÅSTE jag träna i veckan för att de inte ska bli dåliga...

Än en gång får min egen träning på klubben styka på foten, i sjukdomstider ställer man upp när man kan. Plus att jag behöver extrapengar till ett nytt VARMT underställ. Att ha när jag tränar...som jag typ inte har gjort på 1,5 veckor eftersom annat har kommit emellan eller jag helt enkelt inte har orkat...November är bara inte min månad!

Jag kan också skylla på att hundarna ogärna lämnar sängen (har varit tvungen att lyfta ut en extremt motsträvig Popsy från under täcket flera dagar nu).

Sanningen är nog snarast att så fort jag är ledig vill jag bara kura ihop mig med en filt i soffan. Det är svårt att uppbåda någon motivation för någonting alls. Höstdepression light?

Iallafall: ingen träning för mig och Våfflorna i eftermiddag, jag kommer inte ens att sitta under en filt utan stå på jobb istället.

"Apport sa du?"

"Inga problem!"

"Hallå! Stanna då, du vill ju ha den!"

Här har jag kämpat med inkallning med ställande med Mårran i två år, och hade vi gjort momentet på tävling hade vi fått max en sjua - med mycket tur.

Samtliga tre hundar som var på tävlingskursen igår satte momentet snyggare än Mårran någonsin gjort det på 15 minuters träning!

Tur? Givetvis, en hel del. Men framför allt väl grundtränade hundar och ett upplägg som snabbt anpassades till hunden. Kanske borde jag tacka Mårran för att hon lärt mig en hel del om hur man INTE ska göra, vad man ska fokusera på, och var problemen brukar dyka upp...Och tack till Maria Hagström och Ursula Wilby för goda idéer!

Jag måste dela med mig, eftersom det fungerade så bra:

Två förare valde handtecken på ställandet, den tredje kommando.

Det första jag vill ha är en bra, snabb, slät inkallning. Sedan vill jag visa hunden att mitt i inkallningen kan det hända något, som leder till något trevligt. Bolltokiga Fanny fick kastad boll, hungriga Balder fick kastade köttbullar, och Sam ett varsågod till utställd externbelöning bakom. Inget "stanna", bara kasta eller varsågod.

Noga med att hunden satsar i tempot! När hunden springer järnet kommer överraskningen. Hunden tränas att reagera snabbt på rörelsen/ordet. Så fort reaktionstiden är bra (inte fastna i denna fasen!) går man vidare.

Kastet är enkelt att byta ut mot en handrörelse, hunden stannar upp och väntar på leksaken/köttbullen (även om jag föredrar falukorv eftersom den är större och enklare för hunden att hitta). Klick, kasta belöningen.

För att byta "varsågod" mot "stanna" krävs att hunden kan ordet stanna sedan innan, t ex genom baklänges marsch eller vid sidan under gång. Kan hunden det är det ganska enkelt att lägga in, hunden förväntar sig redan att något kommer att hända. Klick, varsågod.

Blanda med släta inkallningar. Variera platsen för överraskningen - ibland nära dig, ibland nästan i starten, ibland mitt på. NOGA med tempot. Inget tempo - inget ställande.

Träna "del två": kort inkallning (ca 10 meter) från stå. Tänk tempo, de korta inkallningarna är svarare att få upp tempot på.

Baklängeskedja de två delkedjorna när de fungerar bra var för sig. Träna hela kedjan, var NOGA med dina kriterier gällande framför allt tempo och snabbt ställande. Blanda med släta inkallningar: inget "stanna" = hunden ska springa full fart hela vägen.

Så enkelt det låter när jag ställer upp det så här! Det har fungerat perfekt på Popsy (tennisboll), men Mårran...nåja, hon är ännu (ganska) ung!

Det är roligt att hålla kurs! Jag blir alltid extra motiverad att träna mina egna små "monster" när jag ser hur bra det går för mina kursare, och får ny energi och inspriration till hundlivet. Roligast av allt är när man får pillipeta på ett speciellt moment som har fastnat lite, eller introducera ett helt nytt koncept som hundarna bara älskar...

TACK till mina härliga kursare!

Rock, min favoritbulle...det verkar vara ömsesidigt :)

En av Bröderna Bus har full fart bakåt

Chia tränar lägganden i flyt (och vilket flyt hon har!)

Abby funderar över korrekt position...matte verkar ha lite svårt att fatta var hon ska stå...

Ixxi förvånar sin matte med att kunna gå fot!

Chia med bästa belöningen!

...och gissa vem som skriver i den...;)

http://hundtranaren.bloggplatsen.se/2009/11/08/2163758-sista-forfattaravslojandet-forbestallningarna-igang/

Jag filar på mitt tacktal när Hundtränar-gänget blir tilldelade nobelpriset i hundlitteratur!

I brist på bättre fantasi började Popsy och jag träna slutbeteende vid konen: gå runt den och stanna mitt emot mig (för att enkelt kunna dirigeras höger/vänster).

Vi har tränat en del kloss och en del snurra med framben på target, så jag la ut en target bakom konen och testade. Jodå, hon stälde sig med framtassarna på och vände upp mot mig. Ca fem reps, jag var rädd att jag skulle få in "nosa" eller "bita i kon", men det slapp jag - antagligen ren tur :)

Bort med target, konen på samma ställe, och visst gör hon samma sak. Jag började klicka för korrekt position, men belöna in henne i en bra startposition genom att jag vände ryggen åt konen och hon kom i front. Hon fattade blixtsnabbt, och även om där inte var en kon på den sidan så stärktes "stående rak mittemot" även vid konen.

Till slut ökade jag avståndet till ett par meter, satte på kommando för själva ställandet och för skickandet, och la till Mårran som störning.

Lyckat träningspass! Allt som allt tio minuter, redo att tas ut utomhus och generaliseras.

Jag ska på middag hos tjocka släkten, så min hundarna får träna på att hälsa på barn istället för tävla på plan. Tur att man har bra medhjälpare på fredagskursen som fixar den själva!