Nu kommer vi in på lite mer praktiska bitar, och James ger en del hemläxor. Jag har gjort mina :)

Att diagnostisera aggression

Först och främst måste medicinska orsaker utelsutas så långt som möjligt.Om veterinären inte hittar något (inklusive blodprov, test för tex erlichia, osv) kan man gå vidare och diskutera ev. medicinering av hunden under en period för att få en lugnare hund som är enklare att "komma fram" till.

1. Hundens mål - vad riktar hunden sin aggression mot? Hundar, människor, annat?

Hemläxa: gör en lista över alla hundens mål.

2. Triggers, responser, konsekvenser: beteendets ABC

A: antecedent = det som får igång hunden, det som triggar en respons.

B: beteendet

C: consekvensen som beteendet får (ABC funkar inget vidare på svenska, men det är något att hänga upp minnet på)

Antecedent är ALLT som händer precis innan beteendet. Det är värdefullt att veta exakt vad som triggar hunden, tex långa män med skägg som lutar sig fram och sträcker ut handen (min svärfar skrämde Popsy som valp och hon är fortfarande på sin vakt mot just den typen av män...)

Hemläxa: Gör en lista över allt som triggar din hund.

Beteendet kan tyckas uppenbart, men vi behöver veta exakt vad hunden egentligen gör. Vid vilket avstånd började den reagera? Hur gjorde den - sänkte huvudet, låste blicken? Vad hände sedan - direkt till attack eller morrade den först? Osv.

Hemläxa: Gör en lista över hur din hund beter sig när den triggas. Tänk efter, ofta ger olika triggers olika respons. Lista alla.

Konsekvensen är allt som händer efter beteendet, det beteendet leder till. Försvinner det otäcka? Får den uppmärksamhet? Får den stryk? Om beteendet ökar i frekvens eller behåller samma frekvens så blir det förstärkt - av oss, miljön, eller i hundens hjärna! Vi måste hitta vad som förstärker beteendet.

Hemläxa: Lista alla konsekvenser som olika aggressionsbeteenden hos din hund har lett till.

Nu har du en detaljerad lista över alla hundens mål, vad som triggar den, hur den beter sig, och vad det leder till. Nu kan du börja titta efter mönster. Du kanske trodde att din hund reagerade på män, men det visar sig att den faktiskt har reagerat även på kvinnor - det var att människor tog ögonkontakt med hunden som egentligen triggade den. Du kan också se om konsekvensen för hunden blir ungefär densamma varje gång, och ringa in vad som är förstärkaren. Eller också finns där inget tydligt mönster, och du vet att du måste tillrättalägga hundens vardag minutiöst.

3. Hur allvarligt?

Hur starka bithämningar har hunden? Bithämningarna är det som hindrar hunden att bita med full kraft tex under lek, och de grundläggs redan i valplådan. Valpen har sylvassa tänder just för att polarna ska säga "AJ" och tydligt visa var gränsen går. En hund som inte fått lära sig som valp är svår att lära bithämningar i vuxen ålder. Hur hårt hunden biter beror också till viss del på gener och ras.

Bithämningar hund-människa:

1. morrar, visar tänderna, luftbett, ingen kontakt (människor grälar eller varnar)

2. ett bett, saliv, inga tandmärken (knuff)

3. ett bett, 1-4 märken, maxdjup 1/2 tandlängden (knytnävsslag)

4. ett bett, 1-4 djupa märken, skakning, blåmärken (lätt misshandel)

5. flera bett, skakningar, grov misshandel (samma)

6. dödar (samma)

Hundar på nivå 4 saknar bithämningar och är farliga att jobba med, men med träning kan man lära ett mjukare bett (eller helst inget alls!).

Hundar på nivå 5-6 är mycket farliga att jobba med och bör inte stanna i familjen. Avlivning ligger nära till hands. Att hunden skakar när den biter (om det inte är lek) tyder på hög rovdrift eller extrem ilska, och är naturligtvis allvarligare hos en pitbull än en toypudel.

Bithämningar hund-hund

1. morrar, luftbett

2. ett bett, blåmärke, skrapmärken

3. ett bett mot ryggen, huvudet eller nacken, 1-4 märken 1/2 tandlängd

4. flera bett, ett djupt bett, bett mot tassar, ben, eller mage

5. flera bett, allvarlig skada

6. dödar

Att hunden siktar mot tassar och mage är allvarligt, det tyder på att hunden är ute efter att skada eller döda. Enstaka bett mot huvud och nacke är "accepterat" inom hundvärlden, upprepade bett är allvarligt och visar stora brister i hundens hämningar (James jämför med våldtäktsmän), kan tyda på mental sjukdom av något slag. Hundar som dödat med avsikt är (naturligtvis) ytterst farliga.

Undantag kan förekomma: rovdriften kan väckas hos en större hund mot en mindre hund, flera hundar kan ge sig på en mindre hund av samma anledning, eller en hund kan ge sig på en individ som visar tecken på allvarlig sjukdom (tex får ett epileptiskt anfall). I dessa fallen behöver det inte röra sig om en aggressiv hund, det kan vara en ren engångshändelse.

Prognos hund-människa

Om träningen kommer att lyckas eller inte beror på många faktorer, här kommer några:

* Vilket är målet? Om du vill få hunden att älska allt och alla är prognosen dålig. Vill du bara kunna hantera hunden i vardagen utan att den skrämmer eller skadar någon är prognosen bättre.

* Vilken bithämningsnivå är hunden på?

* Hur enkelt kan du förutse när hunden kommer att visa aggression?

* Hur bra kontroll har du över hunden (rent fysiskt eller med kommandon)?

* Hur vältränad är hunden i olika situationer?

* Hur enkel är hunden att träna - tar den godis, gillar den leksak?

* Hur social / självständig är hunden? En självständig hund är svårare att träna.

* Finns där barn i hushållet?

* Finns där äldre eller mentalt handikappade människor i hushållet? Dessa och hunden måste skiljas åt eftersom de inte kan försvara sig och många hundar har svaga personer som mål.

* Hur stor är hunden?

* Vilken ras är det? Vissa raser är gjorda för att snabbt bli upphetsade och inte ge sig, bl a är pitbull, chow chow, rottweiler, dalmatiner, shar pei överrepresenterade i den amerikanska statistiken över hundar som skadat människor.

* Har ägaren råd med veterinär och utbildad instruktör? Det behövs inte alltid, men ofta.

* Har ägaren tiden som krävs?

* Är ägaren villig att lägga det jobb och engagemang som krävs?

* Hur länge har beteendet fortgått och hur gammal är hunden? Ju längre hunden har visat aggression ju troligare är det att den har generaliserat den ursprungliga triggern till mycket annat, och vanan sitter dessutom djupare.

Prognos hund - hund

Samma som ovan, plus några:

* Bor hundarna tillsammans? Går det att hålla dem separerade om det behövs?

* Är ägarens medverkan en faktor vid aggressionen (hundarna kommer överens när de är ensamma)?

* Är det ett fall av rovdrift (mycket svårt att träna, kanske omöjligt)?

Jag kände mig lite knäckt efter att ha läst nästa kapitel...med båda mina hundar har jag gjort ALLT fel när jag har valt valp. Kanske borde ett extra avsnitt handla om att man på något plan också måste välja valpen med hjärtat och inte bara förnuftet? Inte gjorde vi någon medveten valpträning heller...Tänk så mycket man kunde förebyggt om man vetat mera! Jag säger som vanligt: Nästa hund!

Att förebygga aggression

En stor faktor i hundaggression är genetisk, och uppfödare har ett enormt ansvar. Jag har en känsla av att Sverige är bättre, men uppenbarligen är det ett stort problem i USA att uppfödare ignorerar hundens mentalitet och bara avlar på utseende.

Genetisk sundhet betyder att man försäkrar sig om att valpens föräldrar har god mentalitet, och att föregående kullar inte har haft aggressionsproblem.

Titta på båda föräldrarna, generationen bakom (om möjligt) och vuxna helsyskon. Titta efter följande (en mycket enkel utvärdering):

Är hunden orolig? Om den är det, hur lång tid tar det innan den lugnar ner sig? Det bör inte ta längre än någon minut.

Är den nyfiken på dig? Den bör acceptera dig och helst söka din uppmärksamhet.

Hur villig är hunden att acceptera (eller prestera något för) en godbit?

Låt hunden nosa på dig, klia den lite på bröstet, be den sätta sig. Klappa den på huvudet, stryk över ryggen, titta i öronen och på tänderna och lyft varje tass. Se hunden i ögonen några sekunder.

Det du letar efter är tecken på att hunden är osocial, rädd, eller aggressiv. Att hunden drar åt sig tex tassen är helt OK, så länge den inte blir stel eller morrar eller försöker komma undan.

Viktigt att du hela tiden har en mjuk och vänlig attityd mot hunden! Om hunden reagerar på någon del på ett sätt som du inte gillar bör du avbryta!

En "normal" hund har inga större problem med något av detta, så om hunden visar några antisociala tendenser under testet bör du inte välja en valp från den linjen.

Nästa viktiga del för uppfödaren är att träna och socialisera valpen från början. Uppfödaren bör kunna svara på frågor som "Vilken träning kommer valpen att ha påbörjat när jag hämtar den?" Valpen bör på ett positivt sätt ha blivit bekant med olika ljud, andra hundar och människor, olika föremål.

En bra uppfödare har också möjlighet att ge råd i valet av valp, eftersom de känner valparnas personlighet.

Om du har förmånen att få välja vilken valp du vill ha från kullen (vissa av oss fick ta den sista lilla JRT:n som var kvar) kan det vara intressant att göra ett enkelt valptest:

Studera valparna när de leker. Uteslut den som är tuffast och den som är blir "mobbad", om du inte är ute efter speciellt starka egenskaper åt något håll.

Ta ut en valp i taget till ett störningsfritt rum. Uppmuntra honom när han tittar på dig, rör dig försiktigt från honom och se om han följer efter.

Sätt dig ner och hantera valpen över hela kroppen, lugnt men bestämt. De flesta valpar gillar inte det något vidare, undvik de som blir väldigt oroliga och de som svarar upp med aggression.

Testa valpen med en omtyckt leksak. Den bör engagera sig i lek, men inte aggressivt vakta utan ganska enkelt låta dig byta leksaken mot något annat.

Testa valpens förmåga att hantera frustration genom att hålla en godisbit utom räckhåll: vad gör valpen? I idealfallet testar den olika tiggbeteenden för att få dig att ge godbiten.

Grundträning för valp

Tre saker bör genomsyra valpens (och hundens) liv gällande träning:

1. Utnyttja Premacks Princip närhelst det är möjligt

2. ALLA trevliga saker i livet kommer genom ägaren

3. Om inte träning är kul för alla parter utförs det fel

Specialträna från början att trevliga saker händer när man tar något från valpen genom att ta något som valpen har, överraska honom med en supergodis, och ge tillbaka hans pryl. du vet att du gör rätt när valpen blir glad när du tar ett föremål från honom. Om valpen visar tecken på aggressivt vaktande bör du ta itu med det direkt, genom en handlingsplan där du betingar "att ta föremål" med "supermat dyker upp" och börjar på en så enkel nivå att aggressionen inte visar sig!

Träna att valpen släpper in folk i sin "personliga sfär". I den träningen ingår:

* Få din hund att känna sig trygg med så många olika stimuli som du kan kontrollera

* Skydda din hunds personliga sfär

* Jobba med desensitivisering och ombetingning för att göra hundens personliga sfär mindre och mindre

* Gör valpens första möte med något nytt till en trevlig upplevelse

* All kontakt med nya stimuli måste vara frivillig och på valpens villkor!

Hundar behöver INTE uppskatta att bli hanterade av alla överallt.

Träna hantering tidigt, gör det till en mysig stund.

För några veckor sedan hade jag en diskussion med en "traditionell" tränare om just hundmöten, där hon ondgjorde sig över hundägare som gav sina hundar godis "som belöning för att de stressade upp sig vid hundmöten". Jag gav min syn, hon gav sin syn, diskussionen var på en trevlig och respektfull nivå. När jag berättat om hur jag tränat frågade hon "men klarar hon hundmöten om du inte har godis?"

Egentligen är den frågan för mig helt ointressant eftersom jag så gott som alltid har lite frolic i fickan (och mer kräver hon inte), men jag blev nyfiken. Att hon klarar ett "vanligt" hundmöte på stan eller på klubben utan godis vet jag ju, men skulle hon klara Lysia-hundarna - hennes "värsta fiender" som vi har tränat jättemycket mot?

Så när maken och hundarna ville gå den rundan igårkväll och jag kände efter i fickan och den var tom, så gick jag INTE in och fyllde på utan sa "Visst, men du håller mitt tempo". Min plan var att ge Mårran gott om tid att titta och mycket beröm, och OM hon skulle börja stressa för mycket skulle vi vända.

Vad hände? Vi gick vår promenad (Lysia ligger i slutet av rundan). När vi närmade oss kom båda vakthundarna springande och skällande, som vanligt. Mårran kastade en blick mot dem, sedan vände hon demonstrativt upp blicken och låste fast den vid min och gick PERFEKT hela vägen förbi. Inte ett skall, inte en blick, inte ett rest hårstrå på ryggen. Jag berömde henne oavbrutet, och när vi kommit på lagom avstånd (ca tio meter räcker) satte jag mig ner och lät henne slicka mig i ansiktet - maxbelöning!

Så jodå, hon klarar hundmöten utan godis alldeles utmärkt. Åsynen av en främmande hund - allrahelst en som agerar hotfullt - har blivit en signal för att söka kontakt med mig. Vi har helt enkelt tränat så mycket på lugnt beteende, med de medel som krävs, att det sitter som en god vana. Vi har naturligtvis fortfarande en del generalisering att göra, och det nya beteendet MÅSTE underhållas annars bubblar stressen och aggressionen upp till ytan igen, men jag känner mig verkligen stolt över vad vi har åstadkommit!

Lite paus i aggressionerna, en uppdatering på lydnadsfronten istället.

Hemläxan till i lördags var bl a stegringsplaner för fritt följ och framåtsändande. Jag har funderat en del över stegförflyttningarna på sistone, och i torsdags fick jag en uppenbarelse: varför inte använda lådan, som båda hundarna redan kan?

Növändigt at testa så klart, så på fredagen fick båda hundarna varsitt ordentligt pass på kökstrappans nedersta steg.

1. Hunden står bredvid mig, framtassarna på trappsteget, baktassarna på marken.

2. Ett steg till höger. Hunden som är van att hålla sin fotposition följer med - i skänkelvikning eftersom inget annat är fysiskt möjligt.

3. Samma sak med en bräda på marken.

4. Samma sak till vänster.

Resultat? Popsy har bråttom som vanligt men rör sig snyggt åt sidan mellan studsandet, Mårran som aldrig har gjort stegförflyttningar i hela sitt liv gjorde perfekta till både höger och vänster på 15 minuter.

Succé med andra ord!:)

På lördagen styrde jag och Loppan mot Svalöv och tävlingsutbildningen, och Mårran och husse åkte till Rickarum för att slakta lamm.

Dagens ämnen var fritt följ, rutan och framåtsändande, samt fritt hopp över hinder och dumrutan.

Popsy konstaterades göra ganska lustiga sitt...hon har ibland liksom svårt att veckla ihop bakbenen utan sätter sig bak på rumpan med bakbenen framåt och vikten bakåt (svårt att beskriva), vilket gör att även om hon sätter sig på korrekt plats så ser hon ut som att hon hamnar fel jämfört med mitt ben. Annars var hon härlig att jobba med, superfokus!

Dumrutan testade vi för första gången med koner, när hon konstaterat att det inte var konskick vi höll på med funkade den jättebra. All signalträning under baklänges marsch har gett resultat, hon lyssnar på ordet istället för att chansa.

Fria hoppet gör hon också i stort sett perfekt, det enda jag behöver tänka på är att se till att avståndet fram till hindret är optimalt. Jag tänker rigga en videokamera och testa mg fram till hur många fot som gäller.

Efter en längre lunchpaus provade vi rutskick, Loppan var förvirrad i början (va? INTE en av konerna?) men fann sig snabbt. Jag började titta på inkallningen från rutan, och där blev det problem! 1: matte står still när hon kallar in, annars försöker hon luras. 2: I rutan blir det belöning innan man gör något annat. Hmmm...kräver en plan...

När hon började bli trött på allvar utnyttjade jag hennes dåliga tempo till att träna långsamtargeten med längre avstånd. Perfekt tempo med lagom trav! Det sista vi gjorde var att skicka till tasstarget i galopp och nostarget i trav, och hon fattade faktiskt skillnaden. Duktiga Loppan!

Nu har vi en vecka på oss att ställa om till fjärren och krypet till nästa träff...och Popsy som kryper så dåligt och fult, och studsar runt i fjärren så fort "stå" är inblandat...Något att bita lite i!

Nu går vi in på ett ämne som var helt nytt för mig: hur hjärnan egentligen fungerar. Jag ska försöka skriva så förståeligt som möjligt, vissa ord har jag ingen koll på översättningen och skriver det engelska uttrycket.

Nervsystemet - hjärnan

Hjärnan består av tre delar: framhjärnan, mitthjärnan och bakhjärnan. Mitthjärnan och bakhjärnan bildar lillhjärnan och hjärnstammen, och kontrollerar grundläggande livsuppehållande funktioner som hjärtslag och andning. Framhjärnan innehåller bl a det limbiska systemet och cerebrala Cortex.

Limbiska systemet står främst för uttryck och upplevelse av känslor, och styr stressnivån. Här hittar man bl a amygdala (involverad i rädsla och aggression), accumbenskärnan (belöning och beroende), slutstrimman (ångest och stress) och en del funktioner för minnet.

Cortex är den del av hjärnan som sitter längst ut och utvecklas sist. Den anses vara det främsta sätet för medvetenhet och intelligens, och ägnar sig åt tex inlärning och problemlösning.

Limbiska systemet och cortex är sammankopplade, och kopplingen från amygdala till cortex är starkare än tvärt om. Detta tros förklara varför vissa hundar helt enkelt inte har full kontroll över sina rädsle- och aggressionsimpulser.

Input skickas hela tiden mellan de båda delarna, och när den ena är aktiverad är den andra inaktiv. En hund (eller person) som upplever en stark känsla, är bokstavligt talat oförmögen att tänka rationellt! Det är inte ett "val", utan en neurokemisk verklighet.

Neurotransmittorer

Information i hjärnan tar sig runt med hjälp av olika hjärnceller. Cellerna rör inte vid varandra, utan mellan varje cell finns en synaps, ett litet mellanrum. Neurotransmittorer är elektriskt laddat sekret som hoppar mellan cellerna och sprider informationen. Neurotransmittorer kommer från olika signalsubstanser i kroppen, vissa producerar hunden själv och vissa måste tillsättas i fodret. Ibland kan där bli en obalans i hur mycket eller lite av ett ämne som finns i hundens kropp (eller människans), och det leder till vissa problem.

Dopamin (koordination, uppmärksamhet, förstärkning, reaktionstid)

För lite: oförmåga att lära, oro, nedgång av endorfiner, depression

För mycket: överreaktiv och impulsiv (för människor utlöses ofta en psykos)

Adrenalin och noradrenalin

Adrenalin är ett hormon som släpps ut i blodet när hunden är rädd för att göra den redo att fly eller slåss.

Noradrenalin är en signalsubstans besläktad med adrenalin.

För lite: kroppen stänger ner, depression hos både hund och människa

För mycket: Aggression, överdriven upphetsning, impulsiva beteenden ökar

Serotonin (humör, smärta, stressnivåer, styr sömnrytmen)

Hundar som uppvisar kontrollaggression (beskrivet tidigare) har lägre nivåer av serotonin i ryggmärgen.

Det är troligt att serotonin spelar en stor roll i att hålla ilska och aggression på normala nivåer.

Stressens roll i rädsla, ilska, oro, och aggression

Att förstå och förebygga överdriven stress är viktigt eftersom det sänker hundens tröskelvärden (och våra).

"Stress occurs when any demand is placed upon a dog to change or adjust." All aktivitet är stress i någon form. Alla försök att uppnå en förändring. Utan stress händer absolut ingenting - ett visst mått av stress är nödvändigt.

Stresströskeln är den övre gräns där stressen övergår hundens förmåga att hantera den. Olika hundar har olika stresströsklar. Det är till stor del nedärvt, men hunden kan också tränas att hantera stress på ett bra sätt (tex genom frishejping, där hunden tränas i att hantera låga nivåer av frustration).

För mycket stress skapar kemisk obalans i hunden. Precis som vissa människor kan vissa hundar bli beroende av den kemiska reaktionen av akut stress. Ju obehagligare stressen upplevs ju sannolikare är det att hunden "exploderar". (Någon som känner igen sig...?)

Många hundar är under en kronisk stressnivå. Jag går inte in på de neurologiska händelserna som James beskriver i detalj, utan konstaterar att kronisk stress håller hunden i "fly-eller-slåss-läge" tills kroppen inte orkar längre utan stänger av sig. På vägen märks störda sömnmönster, svårighet att tänka klart, överlänslighet för smärta, och oförmåga att uppskatta belöningar eller andra trevliga saker. (En hunds motsvarighet till utbrändhet?)

Akut stress: adrenalin har största rollen, hunden blir aktiverad

Kronisk stress: uttömmande av hundens reserver av noradrenalin, serotonin och dopamin har största rollen, hunden blir deaktiverad.

Tecken att se upp med:

* hässjande, med läpparna tillbakadragna och rynkar runt ögonen och pannan

* Ingen fokus och uppmärksamhet, kan inte svara på kommandon (limbiska systemet har tagit över)

* svettiga tassar

* gäspning

* hyperaktivitet, kommer innan kroppen stänger av (kan det ha något att göra med unghundar eller barn som blir övertrötta?)

* kissar oftare än vanligt

* kräkningar och diarre

* stretchar, sträcker på sig för att lossa spända muskler

* skaka sig

* visar förvirring

* biter på svans eller tassar

* överdrivet tvättande av ett område

* sover överdrivet mycket, verkar aldrig vara utvilad

* överdrivet drickande

* OCD, som jaga svans, skälla, eller gräva

* överdrivet reaktiv på omgivningen

* stela muskler

* skakar

* omriktade beteenden - du ber om sitt, hunden ger tass. En del av förvirringen som kommer av stress.

* lugnande signaler

Och där slutar kapitel 1 som handlar om att förstå aggression, och i nästa inlägg startar kapitel 2: hur man förebygger aggression.

Så roligt att fler än jag tycker att ämnet är intressant!

Naturligtvis tar jag bara upp en bråkdel av det som står: det som var nytt och extra intressant för just mig, eller sådant som understöder teorier som jag redan misstänkt men inte haft belägg för (som att det kan vara förstärkande i sig att göra ett utfall, jag har sett det men inte vetat varför).

Boken finns att beställa HÄR för de som vill ha "the full monty".

Personlighet och aggression

Personlighet är: temperament + inlärningshistoria

Ett sätt att beskriva personlighet är genom att beskriva hundens:

* Förstärkande motiverare (det som motiverar hunden att göra något för att vinna något)

* Aversiva motiverare (det som motiverar hunden att göra något för att slippa något)

Alla hundar har olika motiverare, och genom att känna till och förstå vad som motiverar din speciella hund kan du lättare förstå och träna beteendet.

Starka aversiva motiverare sätter förstärkande motiverare ur spel! Därför kan en hund vara väldigt matfixerad, men äter ändå inte när den är alltför stressad (rädd).

Hundens motiverare är både medfödda och inlärda.

Hemläxa: gör en lista över vad som motiverar din hund, både förstärkande och aversivt. Känn din hund.

Två "skolor" att se på aggressiva beteenden

1. Icke-klassifierande. Ren beteendevetenskap, inget försök görs att förstå varför hunden agerar som den gör (tankeläsning) utan allt krut läggs på att se och förändra beteenden precis som vilka andra beteenden som helst. Vad händer? Vad gör hunden? Vilka är konsekvenserna? Hur kan jag ändra det?

2. Klassifierande. Genom att veta vad som driver hunden så kan vi lägga upp en mer specifik plan för varje individ. Olika typer av aggression eller olika individer behandlas på olika sätt.

James ståndpunkt är att plocka det bästa från båda skolorna: om orsakerna till hundens aggression är ganska klara så gör man en specifik plan, är det oklart så ödar man ingen tid på att diskutera och försöka förstå varför utan bara behandlar beteendet som "icke-önskvärt" och tränar därefter.

Hund-hund vs hund-människa

Generellt sett (naturligtvis finns det undantag!):

*Aggression hund-människa är baserad i rädsla. Vi är inte samma ras och har inte samma motiverare.

*Aggression hund-hund är baserad i konkurrens eller frustration. Hundar har ofta samma motiverare, vilket leder till konkurrens mellan hundar som bor tillsammans. Rädsla eller upptrappning av aggression genom konkurrens eller dålig socialisering är vanliga orsaker till aggression för hundar som inte bor tillsammans.

James tar upp ett antal olika aggressionstyper, noga och ingående, jag tar här upp det som har relevans för mig och mina hundar eller som var extra intressant.

Rädslebaserad aggression

En valp är inte rädd för något, utan valptiden är till för att vänja valpen vid allt den ska kunna handskas med i livet. När den blir några månader gammal ändras detta, och unghunden blir mer misstänksam mot nya saker. Det som hunden inte självklart kan lita på är ALLT som inte var där när han var valp. Missar man socialiseringsperioden tillbringar man resten av livet med att försöka komma ikapp.

Det kan räcka med en enda händelse för att få en hund att reagera med aggression som sedan följer hunden genom hela livet. Aggression och rädsla är förprogrammerat och vanebildande...Känner man inte till händelsen, eller inte har sett sambandet, har man ingen aning om varför hunden helt plötsligt är aggressiv mot något som den aldrig reagerat på tidigare.

Rädslebaserad aggression kan bli värre därför att det fungerar.

Exempel:

Hunden går ut ur rummet när barn kommer in, den visar passivt försvar (den flyr). Om den strategin misslyckas kommer frustrationen som hunden känner att plocka fram ett annat beteende, ofta ett aktivt försvarsbeteende som en morrning. Om föräldrarna fortfarande inte uppmärksammar att hunden inte får vara ifred så kommer den första strategin, att fly, att släckas ut (den fungerar inte), och morrningen eskalerar till ett luftbett. Dessutom så har klassisk betingning trätt in, när hunden ser barn förbereder sig kroppen på aggression och hunden blir aggressiv mot alla barn.

Kontrollbaserad aggression

Det finns hundar som medfött har mycket lågt tröskelvärde för frustration i kombination med en oförmåga att veta vad som är ett hot och vad som inte är ett hot. De har ett extremt behov av att kontrollera sin omgivning för att känna sig säkra, och deras respons är väldigt överdriven. De går igång när de tvingas att göra något mot sin vilja, eller hindras från något de vill ha. Hade det rört sig om människor hade termen varit "psykopat". Detta är till stor del ett medfött karaktärsdrag, som blir värre genom att det fungerar - hunden uppnår det den vill ha.

Ägande aggression

Hundars tendens att aggressivt vakta ägodelar är till största delen medfödd.

Aggression med medicinska anledningar

En hund som har ont blir ofta aggressiv, "anfall är bästa försvar". Även om själva orsaken till smärtan behandlas är det inte säkert att aggressionen försvinner, om hunden har varit aggressiv en längre period så är det nu en vana, beteendeplan A.

Kolla ALLTID upp en hund som blir plötsligt och oförklarligt aggressiv! Och kom ihåg att även om hunden är kollad av veterinär så har man aldrig uteslutit alla medicinska orsaker - utan bara de medicinska orsaker som blivit kontrollerade.

Ytterligare ett par intressanta observationer som James gör:

Kastrerade tikar är oftare invilverade i aggressionsproblem än intakta tikar. Man tror att kstrering av en tik gör att hormonet progesteron, ett lugnande hormon, slutar produceras.

Jagande hundar biter ofta sitt byte i frambenen för att hindra vidare flykt. Det är en anledning till att hundar inte gillar att vi hanteras deras tassar: det är en inbyggd varningssignal att den stora attacken är på gång!

Och ett citat: "A house full of hair trigger Jack Russell Terriers is a recipe for conflict" Det finns en anledning till att Popsy kallas Superbitch...

Del tre tar upp neuropsykologi och aggression.

I gråmulet väder ägnar jag mig gärna åt en favoritsysselsättning: böcker!

Den senaste i raden kräver faktiskt en helt egen sammanfattning. "The canine aggression workbook" av James O`Heare måste vara en av de mest heltäckande böckerna som finns om hundaggression! Inte helt enkel att ta sig igenom om man inte är hyfsat flytande i skriven vetenskaplig engelska, så jag tänker referera några av hans idéer och tankar som jag verkligen tyckte var intressanta.

Det han trycker väldigt mycket på är vikten av att HUNDÄGAREN sätter sig in i problematiken. Det är JAG som ska träna min aggressiva hund, alltså måste JAG vara experten. Eftersom alla hundar har två tränare - ägaren och miljön - så är det superviktigt att jag ser och förstår hur miljön tränar och påverkar min hund, så att jag kan utnyttja eller motverka.

"T'änk på det ur hundens perspektiv, och var säker på att om han kände att han hade ett val så skulle han hellre bete sig socialt än osocialt."

Boken börjar med att ta upp de olika psykologiska stadierna hos ägaren av en aggressiv hund:

*Förnekelse. "Du stirrade på honom / din hund var ohyfsad. Klart han biter."

*Ilska. Antingen mot hunden eller mot personer som påpekar att hunden har ett problem.

*Köpslående. "Men SÅ illa är det väl inte? Han är ju så snäll ibland, och bara inte barn kommer närmare än 50 meter har vi inga problem."

*Depression och skuld. "Det är MITT fel. Jag har uppfostrat fel, tränat fel, köpt fel valp. Det blir ALDRIG bra".

*Accepterande.

Alla dessa stadier är naturliga, och bör inte förtryckas eller förnekas - men som hundägare får man heller inte "fastna" i något stadie utan vara medveten om hur vi människor reagerar.

James skriver flera gånger att en aggressiv hund är en aggressiv hund resten av livet, där finns inget "botemedel". Precis som en alkoholist kan bli en nykter alkoholist kan en aggressiv hund bli en välanpassad hund, men när aggression/rädsleresponsen väl har blivit ett alternativ för hunden (vilket är medfött för många hundar) så kommer responsen alltid att finnas kvar som ett alternativ i hundens huvud. Tyvärr. Att träna en aggressiv hund blir aldrig "färdigt", det är en process som måste fortsätta resten av hundens liv.

Där finns egentligen bara fyra alternativ (fem, om man räknar "lev med en aggressiv hund")

1. Hantera problemet genom att hindra problemsituationer från att uppstå. Sätt inte hunden i en situation som den inte kan hantera, någonsin.

2. Omplacera.

3. Avliva.

4. Behandla/träna

Att förstå aggression

Det är genetiskt inprogrammerat i våra hundar: de är "förprogrammerade att använda ett beteende som ger kontroll över omgivningen och således maximerar deras möjlighet till reproducering." Att bita eller morra är en möjlighet att uppnå detta mål.

Det ger hunden det den vill ha: den "använder aggression för att maximera förstärkare och minmera straff". Ofta är det förstärkande för hunden att avståndet till något som den är rädd för ökar, att skälla och hota brukar fungera utmärkt för att uppnå det målet.

"Ilska skulle kunna beskrivas som ett resultat av rädslan att inte kunna anpassa sig och kontrollera sin miljö (frustration)"

Två "grundformer" av aggressiv hund: den som är rädd och bara vill att "hotet" ska försvinna, och den som är rädd, frustrerad, och förbannad, och vill avreagera sig på något.

Aggressivt beteende är designat att bli en vana, varje gång hunden tillåts eller tvingas att upprepa beteendet kommer beteendemönstret att bli starkare och mer motståndskraftigt. Se till att hunden inte får tillfälle att "öva aggressivitet"!

Rädsla och försvar

En rädd hund kan välja två strategier:

Passivt försvar: fly, frysa, ge sig

Aktivt försvar: slåss

Vilken strategi den väljer beror på följande faktorer:

* erfarenhet

* motivation och hur känslig den är för stimulit

* temperament

* möjlighet att fly

* hur väl den första strategin fungerade (en hund som inte får bort hotet genom att backa undan kan börja morra istället)

Oftast är "bättre fly än illa fäkta" en sanning, men om hunden känner sig fångad (koppel tex) väljer den att hota eller slåss istället.

Vikten av att hantera hundens miljö

Hunden väljer inte att uppfatta något som hotande. Vad den ser som ett hot kan bero på dålig socialisering, tidigare erfarenheter, att hunden är ovanligt rädd eller lättfrustrerad i sig själv, eller ett otal andra orsaker.

När den väl uppfattat något som hotande stiger stressnivån. När den stressar förbi en viss punkt blir det limbiska systemet i hjärnan aktiverat (som har hand om känslor och reflexer) och då sätts cerebrala cortex i hjärnan ur spel (som har hand om de operanta beteendena). Hela hjärnan duschas i bl a adrenalin, cortisol, och endorfiner, och hunden får en stressrespons som består av fly eller slåss. Hunden kan inte längre tänka, lyssna, eller reagera på sin förare. Han kan bara reagera i enlighet med vad som är inbyggt i generna och vad som tidigare lönat sig i samma situation.

Dessutom är de kemikalier som släpps lös i hundens kropp förstärkande och i vissa fall beroendeframkallande.

Återigen: sätt inte hunden i en situation som framkallar en aggressiv respons!

Se fram emot nästa inlägg i serien, olika typer av aggressionspersonligheter :)

Alla vårens kurser är upplagda på hemsidan, välj mellan:

Valp

Vardagslydnad/trix

Vardagslydnad fortsättning

Rallylydnad

Aktivering

Avslappning/uppmärksamhet, helgkurs eller veckokurs

Klicker nybörjare (shejping och klickerklokhet), helgkurs

Klicker fortsättning (flyt och stimuluskontroll), helgkurs

Jag kommer också att ha spårträffar (förhoppningsvis) varje månad, med start 24 januari.

Mer info på hemsidan www.asashundar.se

Anmäl på mailen asa@asashundar.se