Åsas hundar

Inlägg publicerade under kategorin Teorin bakom träningen

Av Åsa - 7 juli 2008 15:52

Jag var hundlös hela förmiddagen (de var med husse hos hans föräldrar), så jag passade på att se Kathy Sdao`s "Cujo meets Pavlov". Den här gången har jag tagit anteckningar (jag blir tvungen att se om stora delar av "advanced clickertraining" pga av att jag VET att hon sa en massa bra, men inte exakt vad...)


Så här har ni: Cujo meets Pavlov, en dags seminarie med Kathy.


 Inledning:

Lyssna med ett öppet sinne och lämna ditt ego vid dörren...

All Kathys hundträning bygger på beteendevetenskap, om det inte kan påvisas med tydliga data så är hon skeptisk. Det har forskats MASSOR på hundar och andra djur, det är bara att tillämpa "i verkligheten"!

 Seminariet handlar om hund-hund aggressivitet, främst när hunden är kopplad.

Beteendekedjorna som uppkommer vid ett utfall är svåra att ändra eftersom de sitter djupt rotade och grundar sig i rädsla. Det kräver jobb och hängivenhet. Som hundägare till en koppelaggressiv hund blir man ofta isolerad, man skäms över hunden och är rädd för vad som kommer att hända. Man behöver en träningskompis eller en tränare/coach!


Alla hundar har en "bit-tröskel"

ALLA hundar biter om provokationen är tillräckligt svår. Det finns inte "snälla hundar" och "stygga hundar", utan bara hundar med olika höga tröskelvärden innan de biter. Även en hund som är LITE triggad av barn, åska, bilfärd, och framsträckta händer, kan gå genom livet utan att någonsin bita. Har man otur och ett barn sträcker fram handen när hunden sitter i bilen så läggs alla dessa tre "små" triggers (trigger = något som ger en reaktion: lukt, vidrörelse, ljud, syn, smak) ihop, och hunden biter.

En hund biter (så gott som) aldrig utan att ge signaler innan:

Fryser

Morrar

Luftbiter

Biter

Olika hundar har olika signaler, men dessa är vanligast. Andra kan vara skall, utfall, flämtande, osv. Hundar kan nysa av frustration (popsy gör det), och en viftande svans kan lika gärna vara tecken på stress som glädje (beror på höjd och hastighet i viftandet).

Om hunden väljer en lugnande signal / ett omplaceringsbeteende så försöker den lugna sig själv och komma under kontroll. Ex: nosa, slicka sig om munnen, gäspa, lekinvit, osv.

Olika hundar triggas också av olika saker. Jobbet som vi gör är att sänka triggerfaktorn hos ALLA saker som hunden reagerar på, EN I TAGET. På så sätt blir inte triggerfaktorn för stark (hunden biter) även om flera triggers läggs ihop.

En aggressiv hund blir aldrig "botad". Den blir bara kontrollerad.


Konflikthantering för hundar

Två möjligheter: slåss eller fly? Vad hunden väljer beror på:

* Vad som tidigare har fungerat

* Vad generna säger

* Risken för "slåss" ökar när möjligheten att "fly" minskar. Ha alltid en flyktväg!


Hund-hund aggression

Viktiga frågor för hundägaren:

1. Har hunden hundkompisar? Ju fler desto bättre!

2. Är hunden aggressiv i din frånvaro? Är detta fallet så är problemet större.

3. Har hunden skickat en annan hund till veterinären?

Har den slagits? Hur har den slagits? Vilken var skadan?


Alla hundar har ett dödligt vapen i munnen: de är SNABBA och STARKA (även en chihuahua).

"Ofarliga" skador:

* öronskador

* sticksår i ansiktet och halsen

Tyder på att hunden har bra bithämningar och inte är ute efter att skada allvarligt.

"Dåliga" skador:

* Ordentliga kroppsskador. Tyder på inga bithämningar och uppsåt att skada/döda.

Vi föredrar en hund som har varit i slagsmål 50 gånger men aldrig bitit genom huden! Vi vet EXAKT vad vi har, och värsta scenariot leder till en generad ägare och en skrämd motståndare.. En hund som aldrig har slagits vet vi inte hur den beter sig.


Kategorier

*"Tarzan": Dåligt socialiserad variant 1.

Hypermotiverad att hälsa och leka

Jobbig i kopplet

Ingen erfarenhet av att vara lös

Självuppfyllande profesia: ägaren "vet" att hunden är farlig, låter den inte träffa andra hundar, osv...

LÅT HUNDAR ÖVA PÅ ATT LEKA LÖSA NÄR DE ÄR UNGA!


*Hund som är känslig för närhet: dåligt socialiserad variant 2.

Undviker hundar

Bluffar för att försvara sig

Asocial mot hundar tills en annan hund kommer nära, då exploderar den.


*Mobbare: trakasserar vissa hundar (ofta små, osäkra, svaga)

Inga känslor av rädsla är inblandade


*Hund som inte kan leka

Leken "fastnar" i ett visst beteende tills den andra hunden tröttnar

Leken övergår i slagsmål

Kan inte hundspråk för "sluta!"


*Vaktande hund

MIN leksak, grästuva, matte, sten, luft...Kan vakta precis vad som helst.


*Rovdjursdrift (det händer!)

Olika storlekar

Två hundar mot en hund

Hundar blir upphetsade om en annan hund får panik

Hunden är helt lugn, den ska bara döda den andra hunden.

INSTINKT, SVÅRT ATT TRÄNA!


*Hundar som slåss som överslagshandling: kamphundar


DVD:n fokuserar på de två första typerna, hundar som är rädda och osäkra och frustrerade och därför blir aggressiva.


Ökad aggression med koppel

Varför?

* Hunden känner sig fångad och kan inte fly

* Hunden är nervös (dåligt socialiserad, gener, trauma)

* Upphetsning + frustration = raseri

* Inlärda associationer till något obehagligt


Jämförelse: Du är i Kina, tillsammans med en kines som bara pratar kinesiska. Ni är ute och går i öknen, okänt landskap för dig. Det är ganska trevligt. Helt plötsligt landar en vacker fågel framför dig och fångar ditt intresse. Du tittar på fågeln, och ditt sällskap nyper dig hårt i armen. Varje gång fågeln landar blir du nypt. Vad händer? Du börjar titta efter fågeln och schasa bort den. Du kommer att HATA fågeln, därför att den leder till smärta.

Hund är ute och går med matte. Annan hund dyker upp: hunden får ett ryck i kopplet, matte blir stressad och skriker. eftersom mattes beteende till viss del är till för att visa den andra hundägaren att "sådant här uppförande accepterar jag minsann inte" så får matte dåligt samvete när hunden är utom synhåll, och tröstar, och ger godis. Vad lär sig hunden? Annan hund leder till smärta, när hunden är borta är allt OK igen och man får godis. Alltså måste hunden bort så fort som möjligt!


ANNONS
Av Åsa - 5 juli 2008 16:55

(DVD:n är sex timmar lång, mycket anteckningar blir det...)


Operant Conditioning (Skinner)

Oöversättligt (i alla fall för mig):

Operant conditioning = conditioning of operants.

Condition = Build something up by repetition, biceps or behaviour alike.

Jag översätter med operant inlärning.


BETEENDET BLIR STARKARE ELLER SVAGARE BASERAT PÅ DESS KONSEKVENSER. A>B>C


Man lär in nya beteenden som ersätter de gamla som man inte vill ha.

För att operant inlärning ska fungera måste hunden vara närvarande, både fysiskt och psykiskt.


Classical conditioning (Pavlov)

Jag översätter med klassisk inlärning.


Bygger en association mellan två stimuli.

Stimuli 1 har ingen medfödd betydelse för hunden (klocka). Kallas för  Betingad Stimulus (BS)

stimuli 2 har medfödd betydelse för hunden (mat). Kallas för Obetingad Stimulus (OS).


Djurets beteende (drägla) är en REFLEX, och helt oberoende av konsekvenserna (hundarna kunde inte direkt välja om de ville drägla eller inte). Med detta reflexbeteendet följer också djurets känslor: Pavlovs hundar vara GLADA när de skulle få mat, alltså blev de glada redan när de hörde klockan. Detta kallas för YIPPEE-responsen.


Där finns ingen gräns mellan operant och klassisk inlärning, man kan likna det vid att man hela tiden tränar med Pavlov på ena axeln och Skinner på den andra.

Klassisk inlärning ändrar hundens ATTITYD, KÄNSLOR, STRESSNIVÅ

Operant inlärning ändrar hundens BETEENDE

Om man tränar hundaggressivitet jobbar man med:

1. Få hunden lugn och glad runt andra hundar, så att man sedan kan

2. Ändra hundens beteende.


Steg 1 (jätteviktigt!) Hitta något som hunden VERKLIGEN gillar.

Hunden äter (annars dör den), alltså gillar den mat.

Hunden SLUTAR ta mat när den är alltför stressad. Då har vi gjort träningen  alltför svår. Själva skulle vi knappast känna för att äta om någon höll en pistol mot vårat huvud...

Få hunden riktigt upphetsad och lycklig med:

* kyckling, stek, jordnötssmör, räkor, krabba, mjukost, kattmat, inälvsmat, baby-mat, etc. Oftast uppskattar hundar starkt luktande, saltig, kladdig mat mest. Använd BÄSTA MÖJLIGA!

* leksak (ibland): kattleksak, kaninskinn, fågelvinge i snöre

* eller något annat som hunden absolut avgudar (klia ryggen, tennisboll)

Reaktionen som du får på maten/leksaken/annat kommer att sprida sig till det du vill betinga: andra hundar. Om din hund blir ÖVERLYCKLIG över kycklingskinn så kommer den att bli ÖVERLYCKLIG över andra hundar. Är den halvglad för Frolic blir den halvglad för andra hundar, och det tar längre tid.


Timingens betydelse i klassisk inlärning

Man kan para ihop BS (klocka) och OS (mat) på fyra olika sätt:

1. "följande": FÖRST klocka, SEDAN mat.

2. "försenad": FÖRST klocka, SEDAN mat under tiden att klockan fortsätter.

3. "samtidig": klocka och mat SAMTIDIGT.

4. "baklänges": först mat, sedan klocka.

Endast de två första fungerar för inlärning. Man kan använda "baklänges" för att komma ur en situation (du ser den andra hunden först, drar fram mat och distraherar din hund  tills den andra hunden är borta). Risken är att om hunden är väldigt rädd för andra hundar och mat föregår att en annan hund kommer så blir hunden rädd för maten. Detta händer ofta om man tar fram godis precis innan man ska klippa klorna (om hunden inte gillar kloklipparen): hunden smiter när den ser godiset.


Det är det ANDRA stimulit som räknas MEST, känslan sprider sig bakåt till den första stimulit eftersom hunden förbereder sig för vad som ska hända.






ANNONS
Av Åsa - 5 juli 2008 14:58

Motbetingning

När vi jobbar med hundaggression genom att klassiskt betinga åsynen av en annan hund = godis ramlar från himlen, så jobbar vi inte med "annan hund" som ett neutralt stimulus som ska betingas, utan "annan hund" har redan fått en otäck innebörd. Därför tar det längre tid att göra betingningen, hur mycket längre tid beror på hur otäck hunden upplevs vara. Detta kallas MOTBETINGNING eller OMBETINGNING.

Fakta:

* För att eliminera en betingad respons (utfall) som vi inte vill ha, så paras den betingade stimulus (hund) som utlöser responsen ihop med en obetingad stimulus (mat) som utlöser motsatt respons (äta).

* Om den obetingade responsen (äta) är stark (ger YIPPEE) och inte går att kombinera med den oönskade betingade responsen (utfall), så kommer denna nya koppling mellan betingad stimulus (hund) och obetingad stimulus (mat) att försvaga den oönskade resonsen (utfall) i framtiden.


Det finns INGEN RISK att man förstärker rädslan eller stressen genom att ge mat, man förstärker BETEENDEN inte KÄNSLOR. Däremot så kan beteendena "skä'lla", "dra i kopplet" osv temporärt bli starkare eftersom de förstärks, men när inte känslan av raseri och panik ligger bakom så urvattnas dessa beteendena automatiskt och kan sedan tränas bort. Jämför t ex en hund som skäller för att hota någon (dovt, intensivt, fokus på den som hotas) och en hund som skäller för godis (ljust, lekfullt, fortfarande intensivt i vissa fall, fokus på matte). Beteendena skiftar karaktär från stressande till tiggande, och tigg-beteenden kan vi ändra.


Inter-stimulus intervall

=tiden mellan BS och OS.

1. Främmande hund syns, försvinner, sedan mata.

2. Främmande hund syns, stannar inom synhåll, mata.

Tiden bör vara ca en sekund, INTE mindre, för att en korrekt koppling ska äga rum. Främmande hund FÖRUTSÄGER att godis regnar från himlen.

Ibland fungerar längre intervall, t ex om man blir matförgiftad av en speciell mat så klarar man inte att äta den på ett bra tag efteråt.


Contingency (ska jag kolla vad det heter på svenska. Innebörden blir tydlig ändå.)

OM BS (HUND) INTRÄFFAR MÅSTE OS (GODIS) FÖLJA! VARJE GÅNG!

* BS måste pålitligt förutsäga OS.

* OS förekommer INTE ensamt, dvs det supergodis som du använder på din hund ges aldrig annars. När du tränar hundmöten belönas INGET ANNAT, inte gå fint i kopplet, inte kontakt, inte snygga lägganden. Jättesvårt...

Det måste bli tydligt för hunden att det ENDA som får godis att magiskt dyka upp är främmande hundar, och det fungerar VARENDA GÅNG. Det fungerar inte bara sämre om inte detta följs, det fungerar inte alls. Allt eller inget!


Fråga: gäller detta för resten av hundens liv = ganska jobbigt?

Svar: NEJ! Detta är steg 1 i träningen. Steg 2 är operant inlärning, och där fungerar oregelbundna förstärkningsscheman alldeles utmärkt.


Repetitioner inom träningspasset

* Klassisk betingning följer oftast en kurva med väldigt mycket resultat i början, som sedan planar ut. De första träningspassen är alltså allra viktigast!

* Pauserna mellan repetitionerna är viktiga, minst 30 sekunder. FASTNA INTE I ETT MÖNSTER! Tiden mellan repetitionerna måste variera och vara oförutsägbart, annars lär sig hunden blixtsnabbt att "var tredje minut får jag godis". För hunden ska det vara: Tråkigt, tråkigt, tråkigt - HUND DYKER UPP! GODIS! - hund försvinner, tråkigt, tråkigt, tråkigt. Vi vill sätta en neonskylt på den främmande hunden för att göra det absolut klart att det är den och inget annat som är orsaken till godisregnet.


Kathys erfarenheter

* Helt nya stimuli utan tidigare mening är lättare att betinga än saker som är "invanda" att inte betyda något. (Det är därför som det är lättare att lära om ett beteende med ett nytt kommando än "reparera" det med det gamla kommandot.)

* Detta betyder att om möjligt bör de första repetitionerna ske i ny miljö, med ny hund, ny utrustning, och eventuellt ny förare. Vi vill ha ett "tomt blad" att jobba med.

* Att träna två gånger 20 minuter i veckan brukar ge mycket bra resultat på 3-6 månader. Var noga med att inte träna för länge, förr eller senare misslyckas man! Hundar maskerar trötthet och obehag väldigt väl...

* Ha ALLTID en plan för "i värsta fall". Se till att ha en flyktväg, och öva att ta dig ifrån en otäck situation i förväg.


Praktiska tips

* För lite motion > uppdämd energi > ökad upphetsning > sänkt bittröskel. Se till att hunden får motion. Med människa, inte bara vild hundlek.

* Aerobisk träning får hunden att flämta och bli trött, och bli av med överskottsenergi.

 * Hunden måste kunna gå i löst koppel i normal sinnesstämning. Gå i koppel får inte bli en del av konflikten.

* Förare behöver ofta öva med neutral hund:

Kroppsspråk

Andning

Koppelhantering

Kom ihåg att vi också har en betingning av obehag vid hundmöten och reagerar därefter!


Utrustning

Föraren MÅSTE känna sig säker med utrustningen och kunna kontrollera hunden.

Grimma i form av Halti, Gentle Leader, NosLoop, eller liknande rekommenderas varmt!

Munkorg är ett måste i vissa fall. Fördelar med munkorg: ger föraren säkerhet, hindrar andra människor från att komma fram. Nackdelar: kräver att man tränar hunden att känna sig bekväm med munkorgen på, kan användas som "murbräcka" i slagsmål. I jobbmed aggression är en korg-munkorg att föredra eftersom hunden kan flämta obehindrat.


Panikplan (om något går åt skogen)

* Gör en U-sväng eller backa iväg med hunden i frontposition.

* Distrahera hunden med mat.

* Kasta godis på en löshund som närmar sig.

* Fäll upp ett paraply mot löshund (om din egen hund är van!), använd illaluktande spray eller komprimerad luft.

* Ta till din flyktväg, snabbt.

* Göm dig.

* Släpp kopplet.

* Kommendera den främmande löshunden SITT eller liknande för att distrahera den.

* Få din egen hund att leka jakt med dig hela vägen därifrån.


Olika saker att variera: starta där det är SÄKERT!

* Falsk hund (leksak)

* Ljud av koppel och halsband

* Ändra avståndet från den andra hunden

* Ska båda hundarna röra sig? Vilken hastighet?

* Är den neutrala hunden lugn eller aktiv? Skäller den?

* Vilket håll är den neutrala hunden riktad åt? Svansen är oftast mindre skrämmande.

* Kan den neutrala hunden skicka ut lugnane signaler? Nosa, ligga ner, buga.

* Är det en helt ny hund eller en kompis?

* Hur länge har ni tränat? De första repsen är svårare, enklare när hunden är uppvärmd.

* Fler än en neutral hund

* Olika förare - ENORM skillnad

* Ny plats? Andra distraktioner?

* Den andra hundförarens uppträde

* Vilken tid på dygnet? Oftast svårare i skymning eller mörker.

* Vilket humör är föraren på? Vi bör vara lugna på utsidan, men alerta på insidan!

Svårighetsgraden anpassas efter hunden. Liknelse: hunden kan inte simma och får panik om den tvingas försöka, så stanna på den grunda delen av poolen.


Felsökning

* Vi har ett BS som "överskuggar" den främmande hunden: handen i godispåsen, prassel, etc. Det bästa är om hunden inte ens vet att vi har mat med oss, den ska tro att det är den andra hundens uppdykande som får mat att hända. Den förstår inte varför, det är bara så världen fungerar.

* Vi får ordningen fel. FÖRST hund SEDAN mat, det är VIKTIGT. Kom ihåg att känslor sprider sig bakåt, känslan för det andra som händer sprider sig till det första.

* Repetitionsintervallen blir alltför rytmiska.

* Vi ser ine de tidiga tecknen på att hunden reagerar. Vi måste TITTA på vår hund, och se de allra första tecknen (oftast frys). Därifrån räknar vi "ett bananträd", mata.

* Alltid mata specialgodis vid åsyn av hund, aldrig annars.

* Jobba med ett kriterie i taget, ändra en variabel åt gången.

* Utsläckning: vi slutade mata vid alla hundmöten alltför tidigt.


Fråga: När byter man från klassisk betingning till operant inlärning?

Svar: När man "känner igen" sin hund igen. När hunden börjar aktivt försöka göra något för att få maten, den klara av att åtlyda enkla kommandon. Lämpligt: när man kan passera en annan hund på trottoaren och ens egen hund tittar efter godíset.

Man kan fortfarande jobba klassisk betingning med vissa variabler (svarta hundar, mörkt ute, husse har kopplet) men inte andra.


Av Åsa - 4 juli 2008 16:54

Tre demohundar är med och visar hur uppläggen kan se ut:


Hund 1: treårig mallehane, "Big", fungerar på utställning och tävling men inte annars. Väl tränad, god kontakt. Varit i allvarliga slagsmål två gånger.

Big får komma in och göra sig hemmastadd, matte är tråkig. Kathy pratar oavbrutet och vill att publiken beter sig likadant genom hela försöket, så att inte Big kopplar ihop något annat med att hunden kommer in. Big försöker få mattes uppmärksamhet, matte har mycket svårt att inte belöna!

1. Hund kommer in på 20 meters avstånd, stannar tre sekunder, går ut.

2. Hund stannar fem sekunder.

3. Båda hundarna rör sig. När inte Big visar något tecken på att ha sett hunden får han ingen mat.

4. Samma sak, en meter närmre. Bara en av hundarna byter plats (Big). När den andra hunden går ut slutar matte mata och blir tråkig igen.


Hund 2, 4-månaders goldentik, "Blade". Mycket osäker, gör kraftiga utfall. Inga slagsmål, lägger sig på rygg om hon är lös.

Se till att allt är klart innan repetitionen startar. Håll kopplet med båda händerna, nära magen. Andas. Tänk "träd". När man backar är armarna stilla, fötterna rör sig!

Blade kollar av rummet, hälsar på alla, och lägger sig uttråkat.

De första gångerna blir det knappt någon reaktion på hunden, men helt plötsligt börjar hon nervöst kolla dörröppningarna: kommer där en hund? Inte bra!

Reaktionerna eskalerar till morr och utfall. Matte får tillsägelse att ge mera mat och sprida den på golvet, det hjälper. Hunden försvinner inte om Blade morrar, men Blade får gärna backa undan.

Kathy stoppar träningen och konstaterar att det är alltför svårt, "för djupt vatten". Hunden tas bort, en leksakshund tas fram. Blade reagerar starkt även på leksakshunden, men reaktionen försvagas. Efter tio minuters träning är det tillräckligt, Blade avslutar innan hon "misslyckas" igen.


Hund 3, Fyraårig blandras, hanhund, "Butters". Drar i kopplet, upphetsad, skäller. Inga slagsmål.

Vad gör man om hunden inte äter? Man gör det enklare!

Man behöver inte MATA hunden, bara presentera maten. Större YIPPEE-faktor med en stor hög på marken, få ta direkt ur magväskan eller burken. Färre reps med högre WOW-faktor är bättre!

Butters har en framfäst sele som inte fungerar något vidare, och ett slitet koppel som Kathy byter ut. Säkerheten framför allt! Man kan jobba med staket emellan, om det är nödvändigt.

Butters ägare är väldigt nervös så Kathys medhjälpare fäster ännu ett koppel och håller i hunden. Träningen går bra, inget speciellt händer.


Diskussion med fria frågor

* Under träningsperioden bör INGA överraskningar hända, utan ALLT är planerat. Inga promenader, i värsta fall.

* Klassisk betingning går fort, om man gör det rätt. Det är både bra och dåligt...Vi är förprogrammerade att svara väldigt snabbt på rädsla, hundar likaså.

* Om man vill socialisera sin hund utan koppel bör detta ske med en liten grupp av hundar som är vana vid "mobbare". Inte med bara en annan hund.

* Det är antagligen omöjligt att träna om bithämningarna på en vuxen hund: att få en "hård" mun "mjukare".

* Hundar under träning får INTE skälla på andra hundar genom fönstret! ALLA hundmöten räknas, även genom ett fönster. VIKTIGT! Täck för fönstret eller stäng dörren till rummet.

* Ibland är hjärnan helt enkelt inte utvecklad för vissa färdigheter, och då går det inte att träna upp. T ex valpar som varit helt utan mänsklig kontakt, de blir ADRIG helt tama.

* Klassisk betingning fungerar på saker som skrämmer hunden eller på annat sätt stressar och ger obehag. Inga känslor = ingenting att betinga. Då är det operant träning som gäller.


Mycket information, men nu är det slut.


Av Åsa - 13 juni 2008 07:50

Den här artikeln borde alla hundägare läsa! Tack till Maria Yttermyr som har skrivit!

http://cowgirlup.bloggagratis.se/2008/06/12/772983-trana-inkallning-med-kathy-sdao/


Av Åsa - 7 april 2008 18:00

Jag börjar (äntligen) få lite ordning i huvudet när det gäller en spontana träningen. Det är en sak att läsa om vettiga "regler", en helt annan att använda dem...

Kort exempel på att träna stadga/frisignal, eller skiften stå-sitt-stå:


Jag ser Mårrans beteenden som olika mappar i datorn. Om hon står framför mig och jag står still kan hon välja på ( i nuläget):

stå, sitt, ligg, ingång, backa, (för att hålla oss till grundfärdigheter)

Säg att hon väljer sitt, och jag klickar. Får hon godiset kastat vill jag ha ett nytt sättande (repetitionsklok, upprepar det hon senast blev klickad för). Får hon godiset i munnen kan hon välja på:

sitt kvar, stå, ligg

Klickar jag direkt en gång till medans hon sitter, så är det stadga som gäller (klickar för att hon sitter still). Hon ska nu sitta still tills jag ger frisignal, oberoende av vad jag gör (går runt, lockar med godis, drar i henne).

Om jag väntar med klicket så kan hon testa ligg eller stå. På frisignalen ska hon genast byta position (till vad spelar mindre roll), och får en kastad godis och lek som belöning. Inget klick (frisignalen fungerar som betingad förstärkare).

Om jag vill träna stå och hon lägger sig ner blir det inget klick, och hon testar återigen det som senast lönade sig (sitt) och får klick för det. Nu väljer hon (förhoppningsvis) stå istället, och får klick för det.

Eftersom hon blev klickad för sitt alldeles nyss är det troligt att hon kommer att välja att skifta mellan sitt och stå, och får då klick för båda positionerna växelvis.

Än så länge har jag inte börjat med bytsignal inom ett träningspass (som ligger på 60-120 sekunder), däremot byter jag oftast beteende med en rejäl paus där jag själv byter position för att markera "paus" (oftast vänder jag ryggen mot henne och tar nya godisar, skriver i de data jag vill ha, och förbereder kriterierna för nästa pass).

I förlängningen finns planer på att utveckla fel/bytsignalen som jag nu i stort sett bara använder när hon bjuder favoriten ingång och jag vill jobba i front, men just nu fokuserar jag på att få ovanstående system i ryggmärgen på oss båda.


Verkar det logiskt för någon annan än mig? Spelar ingen roll egentligen, eftersom jag fattar...; )



Av Åsa - 31 mars 2008 18:48

Ibland fastnar saker i huvudet, eftersom de helt plötsligt förklarar något som man länge vetat men inte riktigt kunnat sätta ord på.

"Tröskelvärde" är en sådan sak för mig.

Vid allt arbete där det förekommer störningar för hunden (dvs allt arbete överhuvudtaget så länge inte hunden är i en skinnerbox) finns det ett tröskelvärde. Det är helt enkelt hur hög hundens störningströskel är, hur mycket störning som behövs för att den ska sluta göra det vi vill och istället välja ett annat beteende.

Varje gång man utför en övning som håller sig under tröskelvärdet, dvs hunden klarar av att utföra det vi vill, växer tröskeln en liten bit.

Varje gång hunden utsätts för något som är över tröskelvärdet, dvs den "trillar tillbaka" i sitt oönskade beteende, krymper tröskeln.


Erfarenhetsmässigt skulle jag säga att man snabbast får  tröskeln att växa om man håller sig nära gränsen, och ibland balanserar på den. Man utmanar helt enkelt hunden lite mer för varje övning. Vad man då måste komma ihåg är att om man skulle gå för långt och hunden misslyckas, så krävs det några enklare repetitioner för att tröskeln ska bli lika hög igen.

Ett snabbt "byggande" ska också vägas mot en solid grund! Ett beteende måste förstärkas många gånger för att bli stadigt och säkert.


I aggressionsträning är att hålla koll på tröskelvärdet A och O. Eftersom reaktionen hos hunden blir så kraftig krymper tröskeln väldigt mycket om man råkar gå över gränsen, och kräver många fler repetitioner "på rätt sida" för att repareras.

En misslyckad händelse / träning bör repareras så fort som möjligt! Det verkar som att det är mindre risk att hunden "låser sig" efter ett misslyckande om den genast får möjlighet att göra rätt upprepade gånger.

Inom aggressionträning råder regeln: "är du osäker - försök inte". Man MÅSTE vara åtminstone 90% säker på att hunden kommer att klara av det man utsätter den för!


Tröskelvärdet är också något att fundera över i lydnadsträningen. Om man bygger en solid, hög tröskel i platsliggningen så ligger hunden säkert. Allt för ofta ser jag hundägare som tränar över tröskelvärdet gång på gång: hunden går upp - de lägger ner. Hunden går upp - de lägger ner. Det som händer är att tröskeln krymper för varje gång hunden går upp, och den byggs aldrig upp igen! 

Istället bör man kontrollera var tröskelvärdet ligger (om man inte redan känner sin hund så väl) och sedan inledande göra minst tio reps GARANTERAT UNDER tröskelvärdet. Därefter kan man successivt jobba mot gränsen och höja tröskeln igen. Varje gång man missbedömer och hunden går upp, gäller det att bygga upp tröskeln igen innan man provar samma svårighetsgrad. Beroende på hur mycket hunden rörde sig (ryckte det till i tassarna eller sprang den till en annan hund) och vilken reaktion detta gav (ingen alls eller skrik och slag) behöver man bygga under få reps eller flera, men bygga behöver man alltid.


Att verkligen tänka på tröskelvärdet har hjälpt mig att förstå min hunds reaktioner och lägga upp min träning bättre. Visst har jag tränat på detta sättet sedan innan (trial-and-error, det har helt enkelt funkat bäst), men nu när jag förstår VARFÖR det fungerar så blir det så mycket enklare...


Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se