Åsas hundar

Inlägg publicerade under kategorin Utbildning

Av Åsa - 20 oktober 2008 08:00

Jenny Wibäck och Camilla Svenäng har varit i Eslöv och hållit kurs för oss 12 glada ekipage. Ibland känns det som att klickerträning blir väldigt detaljinriktat, och då behöver man någon som tänker helhet. Och det gör Camilla och Jenny!


Efter presentationen tog vi snabbt tag i väsentligheter. Mina teorianteckningar kommer så småningom, detta inlägget handlar om våra praktiska övningar (med betoning på mina hundar).


1. Ingång på plan. Hur ser den ut? Finns där en tanke? Är hunden med, både fysiskt och mentalt? Vår uppgift var att gå in på plan med hunden, vänta ut att hunden spontant sökte kontakt, och sätta hunden på anvisad punkt.

Vi tränade en hund i taget, resten av gruppen var "intressanta människor" (intresserade människor var vi definitivt).

Popsy var först in. Hon var på utmärkt humör, gick med fin kontakt, satte sig rakt (och tyst), och vi fick klartecken till första sträckan på fria följet. Upprepade ännu en gång. Jag har haft lite problem just med första sträckan, så jag tänkte lägga en hög belöningsförväntan precis när hon tog första kontakten efter "fot". Hon skötte sig perfekt!

Efterhand blev det uppenbart att många med hundar som hade lite kontaktproblem (ytterst små, alla hundarna var duktiga) hade byggt en lite kedja och "lärt" hundarna att titta bort: "kontakt+klick+belöning, gå fint tio steg utan belöning, tita bort, titta på matte+klick+belöning, gå fint tio steg utan belöning, titta bort, titta på matte+klick+belöning..." De är smarta, våra hundar! Eller rättare sagt: de gör det som lönar sig mest.

Jag fick tid att ta Mårran också, även hon med toppenkontakt helt spontant. Hon var jätteglad, och busade och lekte med leksak. Hurra!


2. Målbilder och målsättning. Att visualisera det perfekta momentet, och även visualisera sin backupplan (vad gör jag om hunden gör si eller så?).

Vi skulle planera ett kort pass som skulle ta oss ett steg närmare vårt mål.

Mårran fick jobba med inkallning med ställande. Jag fick många bra tips, och det känns som att vi kom ett litet steg framåt! Det ÄR ett svårt moment för oss, att få både fart och ställande, men jag skymtar en ljusning. 

Trots spöregn valde jag ett moment som jag verkligen vill ha hjälp med för Popsy: platsliggning. Att ligga i regn är en enorm svårighet i sig för lilla damen! Jag valde att träna på att andra människor skulle ge henne godis när hon låg bra, för att (hoppas jag) hon ska söka fokus hos domare/tävlingsledare när jag är gömd. Jag ville vara säker på att hon skulle lyckas trots regnet OCH få en positiv bild av "ligga i regn", så jag gick bara ut på 10 meter och hon fick godis av olika människor med ca 20 sekunders mellanrum. Hon hade desutom sitt tjocka regntäcke. Fast skakade gjorde hon ändå...Övningen fungerade toppen! Hon slappnade av efterhand, låg jättebra, och tog glatt godis från konstiga, regnklädda människor utan att rubbas det minsta.


3. Valfri övning

Jag valde rutan med Mårran, eftersom hon var så på G. En target i mitten, så fick hon springa flera gånger på ökande avstånd. Sedan bort med targeten, samma ruta. Det tog lite tankemöda, men det gick! Flera bra reps! Ett litet steg för en "normal" hund, ett jättesteg för oss...

Sedan gick vi tillbaka till gruppen och jag bytte hund när det var min tur. Spontant uppsökande av matte trots utlagd externbelöning med Popsy. Jag började med att hon blev fasthållen när jag gick, utan utlagd belöning. Skrik, skall, full fart (som vanligt). Sedan la vi ut externen bredvid henne. Jag gick och gick...med ryggen åt hörde jag spridda skratt, och funderade lite över vad Loppan hade funderat ut. Jag gömde mig bakom boden, men där kom ingen hund. Bryt, gör om! Uppenbarligen hade hon först gått några steg efter mig, sedan stannat och funderat, gått mot externen (som togs undan av medhjälpare) och börjat bjuda beteenden från framförmappen :D Hon är ganska rolig! Och smart...och inte vidare mattebunden...och hungrig...Vi gjorde om, och om, och om. Jodå, till slut lyckades hon få in i terrierhuvudet att hon var tvungen att LÄMNA godiset för att få det. Nyttig övning! Jag vill ju kunna använda externbelöning utanför tävlingsplan, men utan att riskera att hon smiter till den...


Under alla teoripassen låg mina hundar i sina burar och sov (öppna luckor), helt avslappnade i stökig miljö. Burträningen har verkligen gett resultat!


Jag är helnöjd! Med mina hundar som skötte sig ypperligt, med mina underbara träningskompisar, med fantastiska instruktörer och ett väldigt bra upplägg, och framför allt med mig själv som verkligen vågade träna på det som var svårt och jag visste inte skulle gå så bra!

Av Åsa - 17 augusti 2008 18:43

Min kamera fick lite mindervärdeskomplex i sällskapet, men håll till godo!

Ann-Louise i egen hög person. Superinstruktör!


Hemulen och Li  


Ja, matte? 





Av Åsa - 17 augusti 2008 17:42

Allra sista dagen på klickertränarutbildningen...nu är jag fullfjädrad klickertränare med godkänt praktiskt och teoretiskt prov!


Jag hade med alla tre hundarna, och började med Mårran och hennes inkallningar med ställande. Jag plockade upp GF stå, och vi konstaterade snabbt var det stora problemet låg: hennes stora förstärkare är jag. Och jag har svårt att belöningsplacera bort mig själv...

Ann-Louise tänkte ett tag, och började sedan spåna på en helt ny grej: att använda nätstaketet runt planen för att få fram snabba, distinkta ställanden, där belöningen blir att hon får springa runt stakethörnan för att komma till mig. Alltså: Medhjälpare tar hunden till andra sidan staketet. Hon får gå parallellt med staketet, jag är på andra sidan. Spontant ställande belönas med "JA!", hon vänder och springer runt staketet till mig.

Fungerade kanonbra!

Innan dagen var slut hade jag ett upplägg som såg ut så här:

Medhjälpare höll henne en liten bit från staketet, en annan vaktade så hon inte fuskade och sprang runt direkt. Jag kallade, hon sprang full fart parallellt med staketet, stannade på kommando, fick "JA!", vände och sprang runt hörnet till mig.

Ett ENORMT steg framåt för oss!

Vidare tränade hon vanlig hoppövning med båge åt båda hållen (super).

Hon var verkligen duktig idag, avslappnad, glad, kunde leka, gjorde sitt absolut bästa.


Vilma fick träna fokus, titta på folk och hundar, och lära sig targetstav. Det räckte gott, hon är helt slut nu...Jag ville ha targetöverföring till fot för att kunna få ett "lågt" hälsande på främmande människor istället för att hoppa upp och slicka på näsan, men så långt kom vi aldrig. Hon kämpade på bra, hon träffar ju sällan nytt folk eller främmande hundar.


Popsy var trött idag. Hon lämnade mig flera gånger för att nosa upp tappade godisbitar (omplaceringsbeteende när hon inte klarar mer mentalt), hade dålig fart och dålig intensitet.

Vi började med att träna rutan, lite hitta mitten med och utan target, och sedan baklängeskedjade jag några gånger. För att få upp farten la jag en target i bakkanten och gick ut 25 meter och skickade, och ställde precis innan targeten. Funkade bra.

Jag visade upp hoppet för att få en extra bock på GF-pappret (perfekt).

Sedan tränade vi det för Popsy oerhört svåra momentet "strunta i var TL lägger apporten". Jag började med att kedja ihop apport och hopp, med tanken att hoppet är roligt, men med två så intensiva moment tappade hon intensitet snabbt. Birgitta pekade ut det uppenbara: "varför punkttränar du inte att hon ska titta på dig när TL lägger bort apporten?" Ja varför... pinsamt... Så vi började träna ENBART sitta fot - TL visar apporten och lägger ner den - vänta på att hon tittar på mig - klick och superbelöning. Sedan la Ann-Louise till "Att du inte Premackar så att hon får lov att gå bort till apporten när hon tittat på dig!". Verkligen! Det blev nästa steg, och det intressanta var att hon gick fram, markerade apporten, och gick sedan direkt tillbaka till mig. Hela fixeringen borta! Vi ökade svårigheten steg för steg till att jag fick apporten, gav den till henne, tog den, gav den till TL som la den i en låda (extra spännande), fick ögonkontakt, vände ett swteg fot åt andra hållet, klick och varsågod och titta, och när hon lämnade öådan väntade värsta leksaken hos mig. Man kan lugnt säga att det fungerade över förväntan!


Så fruktansvärt nöjd med träningen idag, och alla bra idéer och träningstips som jag har fått! Det enda som känns tråkigt är att nu är klickertränarutbildningen över...

Av Åsa - 16 augusti 2008 18:57

Idag fick vi hålla till på Bonizas hundskola eftersom Eslövs Brukshundklubb var full av borderterriers (jag vet, jag var där och hämtade gårdagens kvarglömda apport). Jättetrevlig hemmiljö med fin gård och bra störningar i form av höns och kaniner. Här kommer jag att hyra in mig till våren och hålla tävlingslydnad för nybörjartävlare! Klickerträning, så klart. (Det går bra att anmäla intresse redan nu.)

Idag var det praktisk examinering av grundfärdigheter, individuellt.

Alla var så duktiga! Det är SÅ HÄFTIGT att se hur alla har utvecklats, och hur glada och lugna hundarna var i denna nya svåra miljön. När man jobbar med sin hund varje dag ser man det inte på samma sätt, men vi utomstående slås med häpnad.

Popsy var glad men lite slö (precis som alla de andra hundarna) och visade upp vad hon kan. Vi fick lite problem med att få fram sitt (lustigt, det brukar ligga högt), men resten satt bra och hon hade ganska lätt att byta beteende. Hon fick avsluta med att backa mot ett träd och visa ett handstående, som lite charmpoäng...Jag var stolt över min Loppa!

Jag fick äta lunch inne hos Monica (ägaren till Bonizas) och snacka lite om det mesta. Stort tack för lånet av tallrik, bestick och microvågsugn!


Teorin handlade om baklängeskedjning. Just nu är jag för borta i huvudet för att återge vad Ann-Louise berättade, men det kommer i veckan.

Ut och träna kedjor!


Den första var enkel: trampa på target och sätta sig. Popsy försökte fuska en gång med att skippa targeten, sedan satt den perfekt.

Jag tränade ihop med Fatima och Birgitta, och Andrea och jag hade ganska roligt åt Birgittas ansträngningar att få igång Fatima efter lunchvilan...Men det gav resultat!

Som andra kedja fick jag träna fjärren, med kommando, steg för steg i kedjningen. Popsy låste sig när jag lämnade henne sittande för att sedan lägga ner henne, gå tillbaka, sätta upp henne, klicka och superbelöna. Jag plockade upp läggandet enskilt (funkade utmärkt), och började om från början. Icke! Så här i efterhand känns det som en idiotisk idé att börja strula igen med just fjärren...Ja, ja, det blir reparationsjobb igen.

Vi kom aldrig längre, Popsy sa att hon var klar för dagen och Fatima likså, så vi fick kedja varandra istället på tvåans hopp och apportering. Birgitta var en duktig och lydig hund, jag var en mattegalen och testande hund...Vad jag märkte finns det dessutom förevigat på bild, får väl ladda över och bjuda på ett gott skratt så småningom.

Vi hade inte mycket ork kvar, någon av oss, efter detta. Lite avslutning i teorisalen (jag kommer inte ens ihåg vad vi pratade om, bara att där var burkar med insekter i tillhörande Monicas son) och sedan åkte vi hem.

Tror ni att Popsy slocknar under täcket som jag trodde? Icke! Lika pigg som vanligt...Vi får se hur länge hon håller imorron, efter både tävling och examen. Jag ska ta med både Mårran och Vilma att byta av med, Mårran behöver träna sina kedjor och Vilma behöver bara träna.

Av Åsa - 20 juni 2008 15:09

Äntligen tid att renskriva anteckningarna!


Teori: Pavlov sitter alltid på din axel...

Pavlov var den ryska forskare som avbröt sin forskning om matsmältning när han hittade något intressantare: hans hundar som dräglade när de fick mat började drägla redan när matsignalen kom. Pavlov blev sedermera "fadern" till det som kallas Klassisk inlärning, klassisk betingning, reflexbeteende och alla andra beteckningar som vi har på ett beteende som INTE är viljestyrt.


Operanta beteenden

Är alla viljestyrda beteenden som upprätthålls av sina konsekvenser. Hunden väljer om den sätter sig eller inte. Stimulus leder till beteende leder till konsekvens. Operanta beteenden UTFÖRS


Reflexer

Är icke-viljestyrda beteenden. Blinkning, knäreflex, salivering, och känslor och stressnivåer. De uppehålls inte av sina konsekvenser, utan UTLÖSES av ett specifikt stimuli (blåser någon på ögat så blinkar man). Reflexer är medfödda och artspecifika.


Klassisk betingning

När ett visst stimuli som inte har någon betydelse för hunden upprepade gånger föregår en viss respons, så kommer det att sättas i samband med responsen och till slut framkalla denna.

T ex så vet hunden att klick betyder "godis på väg", att matte tar fram kopplet betyder "promenad på gång", och att apporten kastas betyder "snart ska jag springa järnet".

Alltså: om man ofta tränar apportering när hunden redan är uppskruvad, så kommer apporten i sig att höja hundens stressnivå. Tränar man bara plats när hunden redan är lugn så kommer själva liggandet att sänka hundens stressnivå. Detta kan vi utnyttja i hundträningen!


Att få upp stressnivån

* belöna med lek eller supergodis som gör hunden upphetsad

* träna bara när hunden redan är uppvarvad

* kör korta, intensiva pass

Att få ner stressnivån

* belöna lugnt med servering av godbitar i passivitet

* träna när hunden är lugn

* kör många repetitioner

Stresskontroll är att kunna växla mellan olika stresslägen (aktivitetsnivåer) beroende på vilket moment man tränar.


Fortfarande är det den operanta träningen som är viktigast, men man ska veta vad man får "på köpet" i form av känslor hos hunden, och kunna utnyttja det.


Vi fick lite diskussionsövningar, och kunde snabbt konstatera att där finns ingen gräns mellan operant och klassisk inlärning, utan det vävs ihopa.

Alla exemplena var ganska självklara, utom det sista:

"Hunden ser en annan hund och drar mot denna. Föraren håller igen i kopplet och då börjar hunden skälla och nafsa i luften mot den andra hunden. Är hundens beteenden operanta eller reflexer?"

Vi var lite oense i gruppen. Jag hävdar att "dra i kopplet" är operant, hunden väljer att dra i kopplet för att den vill få en viss konsekvens (hälsa på hunden). Jag kan ändra detta beteendet genom att ändra konsekvenserna för hunden, t ex genom att om den drar kommer den ingenstans, går den i löst koppel får den hälsa.

Däremot så tycker jag att skällandet och nafsandet är borderline till reflexbeteenden som utlöses av stressen att inte få gå fram. När hunden väl har kommit i den stressen att den har börjat skälla och göra utfall tror inte jag att den längre väljer vad den gör baserat på konsekvenserna. Beteendet blir utlöst av kombinationen hund + sträckt koppel, det är ingenting som hunden väljer att utföra för att den ska få en fördel.

Men det står för mig, vi var som sagt inte överens.


Teori: Stimuluskontroll

Dagens praktik gick ut på att få "kontroll på galenskapen" genom att börja lägga till signaler och kommandon.

Canis delar upp stimuluskontroll i fem steg:

1. ge signalen SAMTIDIGT som beteendet utförs spontant (sätt på en etikett på beteendet)

2. ge signalen precis innan beteendet utförs (döp beteendet) och få på så sätt hunden att utföra det tidigare än den annars skulle gjort

3. belöna endast om du gett signalen innan hunden utför beteendet (hunden väntar på grönt ljus)

4. "lura" hunden med falska signaler som den inte ska reagera på

5. generalisera med olika störningar i olika miljöer

När man har gått igenom alla stegen har man en hund som gör det man vill när man ber om det men inte annars (i en träningssituation). Härifrån ska vi också kunna plocka fram beteendet spontant igen...


Vi tränade två och två (jag tränade tillsammans med Li och den underbara Hemulen). Gårdagens "bjud så många du kan på en minut" skulle alltså suddas ut ur huvudet på hundarna, nu skulle de vänta på signal i upp till fem sekunder! Tanken är att man belönar passiviteten med kommandot istället för klicket, och sakta tänjer tiden och störningarna.

Jodå, båda mina hundar fick till slut godkänt. När vi hade jobbat närmare en timme med att få stimuluskontroll nivå fem, skulle beteendet plockas fram spontant igen. Det gick i alla fall fort...

Mest nöjd var jag med att jag kunde skicka dem in och ut ur burarna beroende på vems tur det var att träna, och att Mårran var lugn och avslappnad med främmande hundar i HENNES hage!


Efter lunch fortsatte vi med samma träning, nytt beteende (jag valde kryp på Popsy, och växlade mellan sitt och ligg på Mårran). Klockan tre var samtliga hundar helt slut! Hemulen hade sträckt ut sig i gräset, båda mina låg och sov i burarna mellan sina pass. Vi bröt för fika, och kom aldrig igång igen...Istället tittade vi lite på baklängeskedjning, men det kommer nästa träff, så det tar jag inte här!

Li och Hemulen. Liten tjej, stooor hund...han är underbar!


Vackra Gimli, norsk buhund.


Av Åsa - 17 juni 2008 07:24

Lördagen delade vi klubben med det flitiga städgänget. Vi stängde in oss i "lektionsdelen" och drog för skjutdörrarna, visserligen blev det lite varmt, men vi stördes inte av vare sig trimmer eller högtryckstvätt.


Förmiddagen gick åt till att redovisa hemläxan: kriterieplaner för ett moment och ett trix. I stort sett alla hade valt "strumpa i tvättmaskinen", lustigt! Mårran lärde sig spola på toa och Jennicas Gimli skulle lära sig stänga av TV:n, men annars var det strumpor för hela slanten. Häftigt med bilder och filmer på lyckliga dalmatiners och lejonhundar med hela huvudet inne i tvättmaskinen! Uppenbarligen hade vissa skäggisar dessutom kastat hejvilt med strumpan åt alla håll...En ganska avancerad övning tycker jag, men alla verkade ha fått till den! Då borde ju t ex vanlig apportering inte erbjuda någon större utmaning.

Riktigt intressant var att lyssna på kriterieplanerna om lydnadsmomenten! De flesta har inte tränat lydnad, och är inte påverkade av "så här gör man", eller "så här gör man inte". Malin hade en del riktigt intressanta idéer om rutträning som jag är fruktansvärt sugen på att testa!

Själv hade jag misslyckats kapitalt med mitt moment - vittringsapporteringen - men Ann-Louise gav mig nytt hopp och tips på ett helt annat upplägg. Post-it-manin närmar sig igen...


Vi tog ett träningspass med GF innan lunch, jag och Jennica jobbade tillsammans. Mina hundar var glada men inte helt vässade...och det blev pinsamt tydligt att Popsy inte har den blekaste om vad en ingång egentligen är, hon bara skuttar runt tills hon hamnar rätt. Mårran fick träna lite "springa mot matte med apport i munnen", det är en övning som för hennes del bygger lika mycket på negativ förstärkning som positiv. Jennica tar henne i halsbandet och går iväg en bit, håller apporten framför, när hon tar apporten får hon springa järnet mot mig. Ska inte upprepas för många gånger, men hon tar apporten blixtsnabbt och kommer i 190!


Efter lunch var det dags för första teoripasset: flyt.


Flyt (fluency, att hunden kan beteendet flytande):

* Ett beteende är flytande om det alltid utförs med fart och precision

* Kan mätas med antal rep / minut, latenstid (om man har kommando), och pålitlighet.

* Flytande beteende = automatiserat beteende

* Man utför beteendet "utan att tänka på det"

* Beteendet "sitter i ryggmärgen"

* Beteendet är kort sagt väldigt väl inlärt.

OBS att beteendet INTE är en reflex, även om det kan se ut så. Det uppehålls fortfarande av sina konsekvenser.


Beteendet är INTE flytande om:

* Det tar lång tid mellan frivilliga reps

* Beteendet ser olika ut från gång till gång

* Beteendet inte är pålitligt: andra beteenden "smyger sig in"

* Latenstiden på kommando är lång


Flyt är viktigt av flera anledningar:

* Det blir mindre ansträngande för hunden att utföra (muskelminnet)

* Beteendet blir mindre påverkat av utsläckning (kan upprepas många gånger även utan belöning)

* Även om man inte tränar beteendet på länge så finns det kvar i hundens repertoar

* Hunden generaliserar lättare beteendet till andra situationer

* Hunden blir (mycket) mindre störningskänslig

* Beteendet bli lättare att kombinera med andra beteenden

* En hund som är säker på vad som förväntas får bättre självförtroende och blir gladare (gäller Mårran)

"When learning achieve certain frequencies of accurate performance they seem to, retain and maintain what they have learned, remain on task or endure for sufficient periods of time to meet real-world requirements, even in the face of distraction and apply, adapt, or combine what they have learned in new situations, in some cases without explicit instruction."


Hur får vi flyt?

* Träna ett beteende åt gången

* Börja träningen utan störning

* MÅNGA repetitioner

* När du har flyt (precision och fart): generalisera

* Ännu flera repetitioner!


Hur kan man generalisera:

* Doggie-zen (utlagt godis eller leksak som hunden ska ignorera)

* Kommendering från tävlingsledare (kompis)

* Bråk från publik (applåder, visslingar, rop)

* Rörelse runt hunden av människor och hundar

* Olika platser och tider på dygnet


Alltså: Flyt-baserad träning är att träna ett beteende åt gången, och köra många reps tills beteendet är automatiserat. Utan flyt är inte klickerträning effektivt.


Detta skulle vi alltså praktisera under eftermiddagen! Vi fick välja ett beteende som hunden kan väl, och träningskompisen tajmade en minuts träning i taget och räknade hur många reps hunden klarade av. Samma beteende upprepades utan störning, med kommendering av kompis, med applåder, med rörelse runt hunden, med godisskål och med valfri störning.

Jag började med Popsy och valde "ligg".

Det första problemet var att komma underfund med min egen placering och vilken belöningsplacering som tog minst tid (klick för ligg, belöna upp i sitt), och att inte tappa godis som tog tid att nosa upp... Vi gick från 13 till 25 reps, störningarna struntade hon i.

Gimli körde nostarget och låg på ett snitt av 20.

Mårran körde också ligg, snittade 20, och var ännu mer intensiv med störningar i närheten.

Bra flyt på samtliga hundar. "Ligg" är numera ett beteende som ligger VÄLDIGT högt upp på favorit-listan! Alldeles för högt egentligen...behöver inte träna det mer denna månaden...


Både vi och hundarna (och godiset) var helt slut efter detta. När jag blir så trött av att koncentrera mig, som ändå vet vad slutmålet är, funderar jag över hur tufft det är för mina hundar! De skötte sig utmärkt, mera flytträning åt hundarna.








Av Åsa - 23 april 2008 18:07

Jag och Mårran kom en halvtimme tidigare för att kunna visa upp vad vi tränat på i två månader. Mårran var superduktig! Hon körde igenom de flesta GF, visade hur repetitionsklok hon blivit, hade lätt att byta beteende, och svarade snabbt och alert. När jag tog fram tasstargeten bad jag Ann-Louise hålla henne medans jag la ut den, och vilket tryck där blev i henne! Galopp till targeten och rejält stamp med båda tassarna. Jag var så stolt!

Hon fick följa med in i stugan och ligga i sin bur under teorin, helt avslappnad la hon sig tillrätta och somnade. Jag tyckte att jag hade världens bästa hund! Inte hade jag en aning om vad som komma skulle...


Inlärningstekniker


1. Fysisk hantering = fysiskt "tvinga" hunden att utföra beteendet. T ex trycka på rumpan vid sitt, osv. Inget som klickertränare använder (i träning, ibland är det väldigt effektivt i vardagen) så ofta.


2. Locka / visa = locka hunden att utföra ett beteende genom att locka den till rätt rörelse eller position med en godbit.

Fördelar: det går snabbt, det är enkelt, och det ger låg felprocent.

Nackdelar: själva lockbetet kan vara svårt att tona bort, ofta blir hunden "beroende" av i alla fall en del av handsignalen. Dessutom är det risk att man "tar till" lockandet om hunden inte lyder kommandot, vilket leder till att man faktiskt förstärker "att inte lyssna". Hunden blir mer och mer passiv, den lär sig snabbt att om den bara väntar så tar matte fram lockbetet! Det är dessutom beroendeframkallande för föraren eftersom hunden ju lyder när godiset är framför nosen.

Klickertränare använder locka / visa när inget annat fungerar, väl medvetna om att hjälpen måste bort så fort som möjligt.


3. Observationsinlärning (härmning) / social facilitering

Man använder en annan hund för att t ex visa tunneln i agility, eller man använder att ha en hund i närheten för att få fram ett visst beteende (t ex skall). Människor är experter på att lära sig genom att härma andra, hundar inte fullt så mycket.


4. Tillrättaläggande av miljön

T ex bygg en tunnel för att få hunden att backa rakt, se till att planen är tom för en hund som har svårt att fokusera. Detta använder vi ofta / alltid, mer eller mindre omedvetet. (enligt mig)


5. Capturing

Fånga beteenden när hunden ändå gör dem genom att klicka och ge godis.

Fördelar: man får ett helt beteende på en gång, ingen fara för hjälpberoende, och det är enkelt.

Nackdelar: hunden måste ha beteendet i sin repertoar.


6. Targeting

Fungerar som locka / visa, men man använder en target istället. Det påstås att targeting är "bättre" än locka därför att targeten är lättare att jobba bort, jag säger att det är ganska samma sak...Däremot mer praktiskt att använda än att locka med godis. Anses uppenbarligen vara mer "rumsrent" i klickerkretsar ; )


7. Fri-shejping

Man formar ett beteende bit för bit genom att sakta höja kriterierna och förstärka beteendevariationer som ligger nära slutmålet.

Fördelar: Inga begränsningar! Man kan shejpa ALLT som hunden är fysiskt förmögen att utföra. Hunden blir aktiv, självständig, och problemlösande (och matte också!). Beteendet blir stabilt och ine hjälpberoende.

Nackdelar: det är inte helt enkelt för matte...


Dags att gå ut och träna.

Jag ville spinna vidare på att få galopp till targeten genom att Andrea höll Mårran i halsbandet. Mårran ville sova, men kom ut ur buren efter viss tvekan. Första försöket: jippie! Vilket tryck! Andra försöket: trav ut = inget klick. Tredje försöket: strunta i targeten, spring till matte. Fjärde försöket: strunta i target OCH matte, spring och nosa. På fem minuter förstörde jag inte bara två månaders targetträning, utan också träningen för resten av dagen skulle det visa sig! Så kul var det...

Träningskompisen Birk var i alla fall duktig, och lärde sig lägga sig bakåt istället för framåt på ca 30 minuters träningstid.

Jag provade Mårran ett par gånger till (gör vadsomhelst-pass), men hon hade stämplat ut för förmiddagen. Bo i buren då!


Vi bröt för lunch, husse kom med hämtmat från McDonalds till Mårrans stora lycka. Matte var ju inte mer kul idag, men husse! Hon gjorde glädjevolter och höga skutt.


Mer teori efter lunch:

Strategiskt levererande av förstärkare

eller belöningsplacering på svenska.


Man säger ofta att klicket avslutar beteendet, men det är inte riktigt sant. Det den gör mellan klicket och den primära belöningen kan hjälpa eller försvåra träningen, "Click for action, treat for position" (Bob Bailey).


1. Att "dubbelförstärka" = klick och godis utan att hunden byter ställning.

Förstärker att hunden verkligen stannar i samma position, OCH förhindrar att man förstärker icke-önskvärda beteenden. Tränar man platsliggning är det lättare för hunden att förstå att den ska ligga ner om den äter sitt godis liggande och inte stående. (belöna i position)


2: Se till at hunden är i rätt läge för nästa rep = att kasta godiset (eller locka hunden ur position) för att den ska vara redo att upprepa önskat beteende. Tränar man snabba lägganden kastar man godiset så att hunden far upp och är redo att lägga sig igen.


3: Få en riktningsförväntan

Att t ex alltid belöna kastat framför hunden i det fria följet ger på sikt en hund som ligger längre fram i position. Belöna framåt är också bra i rutan, framförgående. Belöna bakom (med utlagd godisskål eller kastat godis) gör det lättare för hunden att ha vikten bakåt i fjärren eller ställandet. Om hunden drar åt något håll i frontposition belönar man åt andra hållet för att "rätta upp" den.


4: Få hunden i lämplig position för att lägga på en ny del av en beteendekedja.

T ex om man tränar uthoppet inför tvåans hopp-sitt-återhopp så kan det vara lämpligt att belöna så att hunden vänder upp, redo att sätta sig på rätt ställe.


Jag tycker att genomtänkt belöningsplacering hjälper upp effektiviteten i träningen enormt! Rekommenderas att ägna den en extra tanke.


Efter teorin var det dags att köra helgens sista träningspass. Jag hade laddat om med ny blodkorv och ny träningskompis (Li och hennes stora ridgeback Hemulen). Hemulen tränade "hålla fast" med den äran! Efter en stund försökte jag verkligen hitta på svåra kriterier, men han bara klarade allt...

Ut med Mårran, efter lite tankemöda kom jag fram till att explosiva starter med medhjälpare nog skulle väcka upp henne lite. Mycket riktigt! Full fart mot matte. Vi utvecklade till GF "hopp över hinder", Mårran hoppade glatt mellan oss fram och tillbaka. Hon klarade t o m en liten båge! Vi avslutade med explosiva starter med apport i munnen, inga problem.

Ut med Hemulen igen, tränade lite kryp (och rulla på rygg) och början till en budföring.

Mårran fick också träna lite kryp innan vi bröt träningen för den här gången.


Inte var jag jättenöjd med träningen, men hon somnade igen i klubbstugan under avslutningsfikat totalt utsträckt halvt ute ur buren, så jag insåg hur utmattad hon varit.

Vi fick lite avslutnade träningsråd, och åkte hem och somnade båda två...




Av Åsa - 22 april 2008 08:27

Vi kom som sagt sent till träningen, Popsys prisutdelning drog ut på tiden. Snälla Ann-Louise hade lagt upp dagen så att vi skulle missa minsta möjliga, och väntade på oss med första teorilektionen.


Kriterier och loggföring

Klickerträning är ganska vetenskapligt när man "kommer in" i det lite grann, t o m så vetenskapligt att man med fördel verkligen kan skriva ner vad man gör för att se tendenser och avancera i rätt tempo.


Ett pålitligt beteende är således ett beteende där sannolikheten är väldigt stor att det utförs korrekt. Ren statistik! Om hunden sätter sig på sitt 999 gånger av 1000 så kallar jag det pålitligt. (Om Popsy springer snyggt till rutan 9 gånger av 10 är det i min värld också ganska pålitligt.) Hur pålitligt man vill ha beteendet beror helt och hållet på hund, beteende och situation. En minhund MÅSTE vara pålitlig när den markerar minor, en familjehund som visar "tass" kanske inte lika mycket.


80%-regeln innebär att under träningsprocessen fram till "fardigt" beteende försöker vi hålla svårighetsnivån så att hunden lyckas 4 av 5 gånger. 80% är ingen "magisk gräns" utan ett riktmärke rekommenderat av Bob Bailey, för att få ett jämnt flyt i träningsprocessen utan "platåer" eller "trappsteg". När beteendet väl är färdigt jobbar man för att få 100%.


En lyckad repetition innebär

* Hunden presterar efter ditt kriterie (eller bättre)

* Innan din definierade latenstid

* Du klickar precist

* Din förstärkare är tillräckligt bra

Latenstid = tiden det tar hunden att erbjuda beteendet. Använder du kommando är det tiden mellan kommandot och utfört beteende.

När du får lyckade reps mer än 80% höjer du kriterierna. Går % ner, så sänker du. Enkelt!


Bra träning innebär låg felprocent, snabb progression i kriterierna, och man slipper gå tillbaka och rätta till fel senare. Låg felprocent är VIKTIGT, eftersom alla fel under inlärningen påverkar hur pålitligt beteendet blir i slutänden.

"Övning gör ingen mästare - perfekt övning gör en mästare" (Steve White)


Canis har tagit fram en speciell träningslogg att jobba med där man gör en etta för lyckad rep och en nolla för fel. Man tränar i pass på fem eller tio reps = väldigt enkelt att se vilken % man ligger på. Min egen träningsdagbok ser lite annorlunda ut, men bygger på samma sak. Andra viktiga saker att hålla rätt på är datum, tid på dagen, plats, längd på passet, och naturligtvis vilka kriterier man har. Man tvingas att verkligen planera sin träning, och får svart på vitt om man går framåt eller inte.


Vi fick öva i grupp på att göra detaljerade kriterieplaner, och sedan gick vi ut och övade på loggföring på Ann-Louises valp "Puppis".


Sedan fortsatte vi med att göra kriterieplaner på det vi ville träna idag. Jag jobbade ihop med Andrea och "prickis" (Birk och hans matte). Jag valde att jobba med skiften ligg - stå, och se om jag kunde hindra att hon på något mystiskt vis kommer snedare och snedare, och närmre min högerfot för varje skifte. Birk ville jobba med ett rakt backande vid sidan.

Mårran var på gott humör. Det tog lite tid att få "perfekt" koll på hur jag egentligen ville lägga upp passet (belöning i position? Kastat godis? Belöna varje skifte? Belöna ner och klicka upp? ), men till slut upptäckte mina uppmärksamma träningskompisar att Mårran inte alls har problem med att ställa sig rakt som jag trodde, utan att hon lägger sig snett. När vi kommit så långt hade jag en helt annan plan än jag startade med! Mycket nyttigt.


Mycket mer hann vi inte med, helt slut åkte jag och vovvarna hem och laddade inför söndagen.

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Arkiv


Skapa flashcards