Åsas hundar

Inlägg publicerade under kategorin Utbildning

Av Åsa - 13 december 2009 19:21

Första dagen med sol på evigheter, och jag fick träna hund i glada vänners lag hela dagen - vilken supertiming!


Mårran fick börja med inkallning med ställande och läggande. ett av våra hatmoment som jag börjat om IGEN med för femtioelfte gången...Jag körde vidare på mitt nya upplägg: skål bakom, kalla in, varsågod mitt i inkallningen, båda springer till skålen. Hon GILLAR skålen, hon har stenkoll på "varsågod", men ändå är det så mycket starkare at springa till mig...sanna gav tipset att göra det ännu enklare: ställa henne en bit framför skålen, gå ut 5 meter, säga "stå" (superenkelt, hon står redan), och sedan varsågod. Tom nu var där lite tvekan i början, men det var en perfekt nivå att träna på och hon hade glad svans och förstod övningen. Vi avslutade med en rak inkallning från ligg med explosiv start - DET kan hon!

Popsy tyckte att det var kallt, kallare, kallast, och jag kände inte att jag ville jobba med läggandet när hon darrade som ett asplöv...Vi körde skall istället. Hon skäller på kommando, men jag vill ha fler skall på rad. Tips om att "utmana" henne och jobba med blicken fick igång Fröken Bitch, hon hade superkul och skällde ut matte efter noter...:)

  

Sanna visar med Nickan. Direkt blick=skall. Vik med blicken=tyst. Sanna har tusen roliga "nästan-fusk"-grejor att testa!

 

Förmiddagens sista moment var budföring. Mårran har tränat lite med spontana skick där mottagaren klickar för att hon springer, belönar runt, blir passiv, och väntar ut en spontan start. Det fungerade välödigt bra! Hon tyckte att det var skitkul, en bra lek där hon får göra något som hon vet vad det är - springa till personer :)

  

Pia och Raffe, som har siktat in sig på mottagaren.

 

  

Bea och Corinne i en grundövning inför budföringen, Bea skickar med "marsch", Gunnel (th) sträcker genast fram en godis och lockar in Corinne vid sidan. Sedan skickas hon tillbaka till matte på samma sätt.

 

Efter lunchen var det nyinlärning för mig och hundarna: uppletande!

Popsy började, först med några rena apporteringsövningar där jag skickade henne från stående framför mig till synligt föremål, sedan utvecklade vi till att träningskompis la ut föremålet och till sist fick hon leta ordentligt i vallad ruta. Duktiga Loppan! Hon blev säkrare och säkrare för varje gång.

Mårran var dagens överraskning. Med Sannas vindmarkeringsövning (uppletandestig, sidvind, fyra föremål) och STORA belöningar för funna föremål, ökade hennes förståelse för momentet och hennes glädje att leta för varje funnen sak. En gång i koppel där hon fick leda mig rätt, andra gången lös, och då hann jag inte fram utan hon plockade och apporterade hur snyggt som helst! I galopp både ut och in på sista föremålet, med ett lyckligt sorkhopp! Otroligt...


Jag känner mig rejält taggad att köra mer vindövningar på båda hundarna, och så småningom kanske utveckla till någon typ av "riktigt" uppletande...Det är så roligt när man upptäcker något helt nytt att pyssla med!


GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR till alla mina härliga kurskompisar som hittar hit! :)

Av Åsa - 22 november 2009 14:30

Lite paus i aggressionerna, en uppdatering på lydnadsfronten istället.


Hemläxan till i lördags var bl a stegringsplaner för fritt följ och framåtsändande. Jag har funderat en del över stegförflyttningarna på sistone, och i torsdags fick jag en uppenbarelse: varför inte använda lådan, som båda hundarna redan kan?

Növändigt at testa så klart, så på fredagen fick båda hundarna varsitt ordentligt pass på kökstrappans nedersta steg.

1. Hunden står bredvid mig, framtassarna på trappsteget, baktassarna på marken.

2. Ett steg till höger. Hunden som är van att hålla sin fotposition följer med - i skänkelvikning eftersom inget annat är fysiskt möjligt.

3. Samma sak med en bräda på marken.

4. Samma sak till vänster.

Resultat? Popsy har bråttom som vanligt men rör sig snyggt åt sidan mellan studsandet, Mårran som aldrig har gjort stegförflyttningar i hela sitt liv gjorde perfekta till både höger och vänster på 15 minuter.

Succé med andra ord!:)


På lördagen styrde jag och Loppan mot Svalöv och tävlingsutbildningen, och Mårran och husse åkte till Rickarum för att slakta lamm.

Dagens ämnen var fritt följ, rutan och framåtsändande, samt fritt hopp över hinder och dumrutan.

Popsy konstaterades göra ganska lustiga sitt...hon har ibland liksom svårt att veckla ihop bakbenen utan sätter sig bak på rumpan med bakbenen framåt och vikten bakåt (svårt att beskriva), vilket gör att även om hon sätter sig på korrekt plats så ser hon ut som att hon hamnar fel jämfört med mitt ben. Annars var hon härlig att jobba med, superfokus!

Dumrutan testade vi för första gången med koner, när hon konstaterat att det inte var konskick vi höll på med funkade den jättebra. All signalträning under baklänges marsch har gett resultat, hon lyssnar på ordet istället för att chansa.

Fria hoppet gör hon också i stort sett perfekt, det enda jag behöver tänka på är att se till att avståndet fram till hindret är optimalt. Jag tänker rigga en videokamera och testa mg fram till hur många fot som gäller.


Efter en längre lunchpaus provade vi rutskick, Loppan var förvirrad i början (va? INTE en av konerna?) men fann sig snabbt. Jag började titta på inkallningen från rutan, och där blev det problem! 1: matte står still när hon kallar in, annars försöker hon luras. 2: I rutan blir det belöning innan man gör något annat. Hmmm...kräver en plan...

När hon började bli trött på allvar utnyttjade jag hennes dåliga tempo till att träna långsamtargeten med längre avstånd. Perfekt tempo med lagom trav! Det sista vi gjorde var att skicka till tasstarget i galopp och nostarget i trav, och hon fattade faktiskt skillnaden. Duktiga Loppan!


Nu har vi en vecka på oss att ställa om till fjärren och krypet till nästa träff...och Popsy som kryper så dåligt och fult, och studsar runt i fjärren så fort "stå" är inblandat...Något att bita lite i!

Av Åsa - 3 november 2009 16:16

Anteckningar från tävlingsinstruktörsutbildning i Svalöv 30/10


Vi började ute i helgrupp, jag hade Mårran med mig, och tittade på några ”grundövningar” och några nya och intressanta övningar. Mårran var lugn - men reaktiv som vanligt, jag hade henne liggande vid sidan och klickade för ”titta på hunden” och kontakt med mig.

1. Stadga. Vi pratade om stadga i ligg, sitt och stå med koppeldragande för att få hunden att kämpa för att hålla position, och omvänt lockande. Vi pratade om att lära hunden ”fokus  framåt” och fördelarna med detta i framförgåendet. Jag valde stå med Mårran, och växlade mellan att dra i kopplet och köra omvänt lockande, hon var lite låg med tryckt svans men jobbade bra.

2. Gripande av apport. Bea visade ett par övningar som bygger på konkurrenstänk, att ha kapplöpning fram till ett värdefullt föremål och först fram vinner. Kräver att föremålet är väl laddat för hunden (man kan ladda genom att kela och prata med föremålet) annars blir det ingen förlust om den inte hinner först. Personligen tänker jag börja övningen med en bit falukorv, och sedan avancera till svårare föremål. Tanken är lekfullt, som två hundar som leker med varandra, och att stärka ”min”-känslan. Maria visade en variant där man verkligen knuffar hunden åt sidan i starten, och på så sätt triggar den ännu mer. Återigen: anpassa till hunden och se till att föremålet är värdefullt!

3. Sanna visade en grundövning för fot-position. Smeta in handen med räkost, och vrid handen medans hunden äter för att styra hundens bakdel (nosen är upptagen med räkosten). Börja med backande övningar och vändningar. Efterhand tonas handen bort till en target-hand som visar positionen, eller används som doggie-zen med varsågod när hunden går rätt. Bygger en stark betingning för positionen vid sidan! Även om inte hunden ”tänker” i starten tror jag att övningen är perfekt för att bygga en grund och en lyckokänsla vid sidan. Mårran har sedan tidigare fått in en konstig betingning för just räkost (tycker att det är lite läskigt) plus att hon är doggie-zen tränad, så för henne funkade övningen ganska dåligt. Hon backade undan från handen och blev lite illa till mods, hon gillar när saker är som de brukar vara…

Efter en sammanfattning inomhus blev vi uppdelade i grupper för att titta på hemläxan: apportering m dirigering. Jag blev teamad med Katy och hennes mudi Kaxe, Loppan var först ut.

Vi började med henne i mitten och en apport på varje sida, enkla höger/vänster-skick. Vi flyttade oss längre och längre ut. Sedan några konskick med apporterna som störning. Sedan var där någon som sköt, och Loppan stängde av och ville hem…Jag tränade några enkla tasstarget och när hon ”låst upp sig” lite så fick hon gå in.

Katy hade tränat lite annorlunda, med människor att skicka till, sedan människor som höll apporterna, och sedan människor som apportvakter (apporterna på marken). Hon hade också varit noga med att lära Kaxe att gå RUNT konen istället för bara till den.

Ut med Loppan igen, hon hade glömt allt om otäcka skott och jobbade på fint. Jag skickade från konen höger/vänster mot apporterna, och la efter en stund ut mittapporten. Vi konstaterade att ett problem med de små apporterna är att hundarna helt enkelt har svårt att se dem, vi upplevde båda samma med våra hundar. Lösning: att använda större apporter? Att öva in själva skickandet med större saker? Något att fundera över.

Under genomgången efteråt fick jag reda på att ”rätt” apport alltid läggs ut först – något att lägga in i träningen! Vi fick också tips om att träna med många apporter som en klocka runt oss eller på linje – gå till den jag pekar på.


Efter lunchen fick jag träna med Chsistina och Leo, metallapport, tungapport, och hopp – apport. Jag började med Mårran inomhus, gripa, bära, och lämna metallapporten. Hon jobbade kanon! Bra grepp, säker, fina ingångar.

Popsy fick en tvåkilos tungapport för första gången. Först bara gripa (jag bar vikten), sedan shejpa att lyfta den från marken, sedan komma två meter och lämna, och till slut även göra en ingång. Stor risk för träninhgsvärk i nacken, så vi gjorde inte jättemånga reps. Mycket nöjd med henne!

Allmänna tips om apportering:

  • Betinga ljudet av en tappad apport om hunden kan bli rädd för ljudet.
  • Att kämpa lite för sin apport ökar värdet och ger ett bättre gripande och hållande: böksök i lövhög, nergrävd apport, klättra efter apporten, fastbunden apport.
  • Öva gripanden på mitten med en kanindummy, den måste gripas på mitten annars ”flyter” den ut. Man kan också markera mitten med tex en bit slang och shejpa gripande på mitten.
  • Träna hundens nackmuskler med klädda hantlar.
  • Låt hunden bära apporten på promenad eller vid andra trevliga tidpunkter.

Till slut diskuterade vi platsliggning, och jag slängde ut mitt Popsy-problem i gruppen (hon går till grannen). Tips på lösningar:

  • Lär henne att fokusera på tävlingsledaren
  • Jobba med dubbla linor: en ankrar hunden, den andra drar jag i som en störning som hon ska ignorera.
  • En annan person lägger om henne
  • Gömma sig halvt, sedan mer och mer (ifall det beror på osäkerhet när jag försvinner)
  • Vänta genom stress och frustration med externbelöning – lugn hund får gå och äta
  • Be en kompis följa med in på tävlingsbanan som hon kan få trygghet av

Lite att testa på och jobba med! Jag fick dessutom en specialare till nästa gång: vänja mina hundar vid öronproppar…Hade varit perfekt till nyår!


Och så lite bilder:

 

Maria och en mudi, så klart...


 

Leo undrar om inte det var denna matte ville ha?


 

Kaxe vid konen


Fulla fart med apporten!

   

Bästa belöningen...


 

Det går inte att ta fel på att Katy är nöjd med sin älskling!


  

Raffe går fot


Av Åsa - 18 maj 2009 18:03

Mina anteckningar från Emelie och Evas utmärkta agilityteori!


AGILITYMÄSSIG TRÄNING:

1. Koncentration. Alltid 100% koncentration på hunden! Vill vi kunna kräva att den fokuserar helt på oss behöver vi göra likadant. Koncentrationen får ALDRIG brytas under ett träningspass.

2. Intensitet. Alla detaljer, oavsett hur små, bör utföras intensivt med mål och riktning. Agility behöver energi!

3. Träna i enlighet med ditt handlingsystem. Alltid. Detta innebär även vid transporter, mellan övningarna, i belöningen, och om något blir fel. Det ska inte finnas i hundens huvud att det är möjligt att röra sig på något annat sätt.


Korta pass, skicka hunden på station emellan (bur, filt. etc). Hela tiden fokus FRAMÅT i träningsakten!


VAD SKA MAN TRÄNA?

Agilitygrundfärdigheter

1. Procedur - sätt att få fram beteende:

* Sikta-träning. Shejping med belöningsplacering i riktning framåt. T ex kryp under stol.

* Hjälpmedel - spring till skål så fort hunden kan.

2. Färdigheter:

* Mellan

* Över

* Under

* Genom

* Skapa ljud

* Skapa rörelse

* Frys på target

* 2 på 2 av på kanter

* Spontan start / stilla, vänta på signal


BELÖNINGAR - TRANSPORTER

Rena belöningar:

* Många godisar

* Kastad leksak

* Skål

Belöningstransport:

* Låååång godismagnet

* Kampa länge ("hänga hunden i en leksak")

Rena transporter:

* Halsband

* Bära hunden

* Targethand

* Kalla in

* Fotkommando


Fördelen med en belöningstransport är att hunden inte riktigt vet hur den kom tillbaka till startpunkten - inget avbrott i agilityträningen.


ÖVNING 1: SIKTA FRAMÅT

Klicka för riktning, belöna längs spåret. Många korta godisklick eller en kastad leksak.


TAGpunkter:

* Transport med hunden på utsidan

* Belöna med handen närmast hunden

* Transporten slut när hunden är vid startpunkten

* Klicka för riktning

* Belöna i spåret

* Belöna framåt

* Konstant rörelse

(Det låter så enkelt...)


Ett pass = 3x60 sekunder. Paus i bilen. Upprepa.


ÖVNING 2: SPRING TILL SKÅL

1.Hunden springer till en medhjälpare med matskål. Gå fram kolla matskålen, gå till startpunkten, släpp. Medhjälparen lockar vid behov.

2. När hunden springer med fart: sätt ut två koner som hunden springer genom.

3. Öka vinkeln successivt. Genar = medhjälparen tar bort skålen.


Kom ihåg transporterna! Entusiasm, hunden på utsidan, godismagnet / halsband / leksak.


Ett pass = fyra skick, växla höger/vänster. Vila i bilen. Upprepa.


Av Åsa - 11 maj 2009 15:43

Vi var på plats för en promenad halv nio, och möttes av en bortsmiten minipälshund som Mårran tyckte var MYCKET ohyfsad. Så till den milda grad att den borde ätas upp, eller iallafall läggas på rygg.  Smart minihund hade koll på koppellängden och höll sig utanför Mårrans räckvidd med en blick som sa "PMS-kossa"... Mårran lugnade sig, blev på bättre humör, och på vägen hem träffade vi Hello och Puma. Mårran verkade känna igen Puma och viftade lätt på svansen, så jag frågade om lov och släppte fram henne lös. Misstag! När Puma inte visade "nödvändig underdånighet" utbröt slagsmål...Jag röt rejält och daskade till Mårran med kopplet för att bryta henne (oerhört oklickerskt och stackars Hello såg ganska förfärad ut) och vi gick sedan en liten runda med båda hundarna lösa. Puma höll sig på  avstånd, och Mårran ignorerade Puma totalt. Efterhand försvann punkfrisyren och hundarna accepterade varandras närvaro. Jag borde varit mer försiktig, speciellt med tanke på minihundsmötet! Stygg matte som inte tänker efter före, och det får Mårran lida för. Jag hoppas att vi reparerade skadan för båda hundarna genom extrarundan (Mårran skällde iallafall inte på fler hundar trots flera närmanden).


Så var det då dags för byte av ämne: Agility!

Eva och Emelie hade byggt upp en bana, vi fick gå banvandring och tänka på hundens väg och planera vår handling utifrån kriterierna Hunden på utsidan, Axlarna i rörelseriktningen, Alltid blicken på hunden (inga blindbyten). Intressant!

Eva visade banan sprungen med sin BC (barfota, hur får hon grepp?), och det var allt vi såg av agilityhinder.

För agility är så mycket MER än bara banan...(åtminstone enligt Eva och Emelie). Varför traggla på tävlingshinder och riskera att få fel, när man kan träna in alla "agilitygrundfärdigheterna" redan innan, och sedan bara lägga till hindren? Jag håller helt och hållet med.

Utförligare renskrivning av mina anteckningar kommer så småningom.


Vår första övning blev istället "Sikta framåt", en nödvändighet för en agilityhund. Vi valde i vår grupp (Kari-Anne, Mari och jag) att hundarna skulle sikta framåt mellan två koner.

Först tränade vi med mänsklig hund: klick för blick (så småningom spontan start), belöning i rörelseriktningen, transportsträcka med hunden på utsidan med hjälp av leksak godismagnet eller halsband. När de mekaniska färdigheterna satt fick varje hund träna 4x60 sekunder, i två omgångar.

Mårran var seg och omotiverad...okänd hund hade stulit de godaste godisarna ur min ficka när jag inte såg, och även om köttbullar går att äta så är det inte WOW. Jag jobbade för att vara intensiv och koncentrerad, få till de mekaniska färdigheterna, och kanske få en utveckling av beteendet. Jodå, litegrann blev det, tillräckligt för att jag ska förstå nyttan med övningen och hur detta så småningom kan integreras i hennes rut-träning. Kari-Annes Heidi gjorde ett riktigt snyggt jobb, Maris fem månader gamla BC tyckte att leken var hur kul som helst. Ingen av oss var väl riktigt nöjda...Eva och Emelie tröstade oss och sa att det såg ut precis som det skulle.


Dagens andra övning var "Spring till skål". Hur enkelt som helst för en hund: spring till skålen och ät mat tills matte flyttar dig tillbaka till startpunkten. Rätt vad det är finns där två koner att springa igenom på vägen. Sedan försöker hon luras genom att vinkla, men som hund vet man ju att det är genom konerna som gäller (annars försvinner skålen). Min VOV-färs var MYCKET populär hos en liten BC, spontana starter var definitivt inget problem!

Mårran tyckte att det var...sådär...(Inte oväntat). Det blev betydligt bättre när Kari-Anne (som stod vid skålen) satte sig ner och vände sig bort, och lockade på henne med glad röst. Andra omgången fick jag taggat henne ordentligt på transportsträckorna och hon gallopperade faktiskt sista skicket. Jag märkte hur hennes humör drar ner mig, jag liksom accepterar att hon är seg och blir själv seg. Intensiteten försvinner, belöningarna blir sämre (eftersom hennes gensvar är mindre), det blir en ond spiral...

Jag är tacksam över Emelies påpekande att jag SJÄLV måste visa engagemang om jag vill ha det från min hund, det hjälpte massor!


Kanske känns det meningsfullt att börja träna agility igen? Grundfärdigheterna ska jag ta med mig in i vardagen, att träna över/under/mellan/genom/på med riktning framåt, att gilla att göra ljud, och att hålla koll på matte är ju lika viktigt i vardagen som på agilitybanan!

Av Åsa - 11 maj 2009 09:49

Vi sov gott hela natten, Mårran verkar tycka att hemmet är där matte är.

Vi skulle träffa Morten klockan nio för en avstämning av träningen och var på plats i god tid för en promenad. Mårran var disträ och inte hungrig...

Uppvisningen gick alltså inget vidare. Att hunden inte presterar är väl i sig inget problem, mer irriterande är att JAG låser mig som tränare...forcerar vad jag ska visa, belönar för sällan, gör "quick-fix"-reparationer. Och när Mårran egentligen inte har lust alls så hjälper jag henne och pratar och visar. Inte bra!

Det som fungerade allra sämst var ingångarna, så jag satte upp som dagens projekt att träna dem i fikapauserna. Jag hittade en blå back och började köra ren klossträning, klossen är hon bekant med men jag har inte använt den till ingångar tidigare.

Pass 1: Frishejpa två framtassar på klossen.

Pass 2: STÅ med framtassarna på klossen, till skillnad från sitt eller ligg (hon bjöd glatt båda).

Pass 3: Bakbensrörelse

Pass 4: Halv cirkel in i position, följer mig

Pass 5: Utgångspunkt sittande en bit framför klossen, mittemot mig som stod vid sidan av klossen. Frivillig ingång från två meter (ännu inget avslutande sitt). Noga med att klicka för korrekt viktplacering och riktigt rak ingång.

Pass 6: Lägg tasstarget på blå back, samma sak. Ta bort blå back, gör samma sak endast på tasstarget. Stora problem, resten av gruppen körde träning på planen och Mårran var bara toast i huvudet...Avbröt och tränade "titta på hund utan att skälla" istället.

Det var alltså mitt sidoprojekt. Dagens egentliga projekt var praktisk användning av gårdagens teori! (Min egen TAGging gick åt skogen idag...inget vatten, bara Cola. Och jag köpte choklad ändå. Ingen självkontroll...)

Arbete ett: Att para ihop med någon från en annan grupp, och TAGga denna personen att släppa sin klicker i koppen på det viset vi gjorde igår (alla grupper hade olika lösningar). Det var enkelt och gick snabbt.

Arbete två: I grupp på tre planera, träna, och presentera valfri övning, INTE hundrelaterad. Jag jobbade med Mari och Kari-Anne, och vi gjorde en liten häcklöpnings-show över tre små hinder med slutposition efter sista hoppet. Det var jätteroligt att verkligen jobba med att dela upp momentet i små punkter, och det märks hur tydlig man blir när man sammanfattar en liten diskussion om hur man ska få Kari-Anne att hålla balansen med orden "TAG-punkten är vikten bakåt i sista landningen". Istället för tveksamhet om vad vi egentligen kom fram till så fick hon en mycket specifik punkt att fokusera på. Just denna punkten löste dessutom hela problemet, hon fick bak vikten till slutpositionen (utfall med höger ben framåt med höjda händer) och slapp falla framåt. Andra TAG-punkter som vi använde: "Ett steg mellan hindrena", "Sätt höger fot vid targeten, tå vid framkant" (för att få korrekt startavstånd), "Sakta in efter andra hoppet". Till slut blev det en hel uppvisning där vi sprang en i taget efter varandra och stannade i olika slutpositioner.

Arbete tre: Vi fick en specifik uppgift, vår grupp fick "Gripa apport", och vi skulle sedan planera, träna, och presentera hur vi skulle TAGträna en hundförare att kunna lära sin hund. Trixigt! Nu fick vi tänka ett steg längre...

1. Bli överens om målbilden (hunden sitter framför, föraren presenterar apport, hunden griper spontant)

2. Träningsupplägg? (Vi valde shejping i fyra steg, titta, nosa, öppna munnen, gripa)

3. Målbild hundförare? Här blev det intressant...hur beter sig den perfekta föraren när han lär in detta? (Apport bakom ryggen, presentera apport framför hundens nos, klicka för shejpingsteget man är på, ta bort apporten, ge godis.)

4. Träningsupplägg föraren? (Mekaniska färdigheter höger och vänster hand separat och tillsammans, lägg till fiktiv hund - människa, gå vidare till hund)

5. Och sedan satte vi igång och träna varandra.

SVÅRT att inte fastna i planeringsstadiet med fyra olika viljor och metoder. SVÅRT att flytta fokus till vad HUNDFÖRAREN ska göra, inte hunden. Oerhört nyttigt!

Arbete fyra: Individuellt planera fyra TAGpunkter för att lära en elev något valfritt. Jag lärde Kari-Anne ta en bild på Eva med min kamera med hjälp av TAG "Håll i kamera" (modellering av händerna), "Pip" (det är vad kameran säger när man trycker ner halvvägs och den fokuserar), och "Ta bild". Jag var trött, ostrukturerad, och hade glömt klickern på bordet när jag gav första TAGpunkten...Emelie frågade diskret "Får hon inget klick?". Pinsamt...

Men godkänd blev jag, nu är jag "TAGteach Primary"! Hemläxan för utbildningen är 10 timmars dokumenterad TAGteach samt ett projektarbete, sedan blir jag "Level 1 TAG teacher". Någon som vill bli TAGgad? Jag behöver offer...

Av Åsa - 11 maj 2009 09:48

Vi startade tidigt, Mårran och jag, i en fullpackad liten Fiat. Jodå, en hundbur fick plats med en smula våld...3,5 timmar senare hade vi kört genom ösregn och vägarbeten och kommit fram till Uddevalla Brukshundklubb. Tack och lov...vi var inte sist!

Denna helgen hålls av Eva Bertilsson och Emelie Johnson-Vegh (hon som visade agility på TV), som tillsammans driver Carpe Momentum inriktat på agility och Tagteach.

Så idag stod det TAG på schemat!

Mycket kortfattat så är TAG klickerträning för människor (Teaching with Acoustic Guidance). Man beskriver målet för övningen, gör sedan upp sk TAGpunkter som ska uppfyllas för att få ett klick, och tar sig så stegvis framåt. Allt fokus på det positiva. En längre sammanfattning av teorin kommer så småningom...

Otroligt intressant, och jättekul att få testa i små övningar! Den sista övningen var att lära någon slänga en klicker bakom ryggen och träffa en mugg, en utmaning att bryta ner det i tydliga TAGpunkter... Vår grupp trixade runt lite, men det jag gillade mest var:

1. Sitt på stol

2. Vänd ryggen mot bordet

3. Klicker i handen

4. Böj på armbågen

5. Handen ovanför axeln

6. Nudda örat med armen

7. Släpp klickern

Muggen stod på bordet bakom personen.

En TAGpunkt ska vara kort, innehålla endast ett kriterie, fokusera på mätbart beteende, och positivt formulerad. Känns det igen?

För mig kändes det väldigt naturligt, en utveckling av det sätt jag redan försöker jobba på. Underbart att få redskap på hur man kan bli tydligare och göra träningen bättre! Det är ju hela tiden dit man strävar. Det svåraste för mig kommer att bli att inte träna människans hund, utan endast människan, oavsett vad hunden gör...Lita på systemet, om människan gör alla detaljer rätt så kommer hunden att göra rätt! Och träna mekaniska färdigheter utan hund så mycket som möjligt.

Vi fick en privat uppgift också, först fick vi göra varsin "tagginator", ett pärlband med tio pärlor som kan flyttas upp och ner med en karbinhake i änden (min är vackert grön och orange). Sedan fick vi sätta en TAGpunkt för oss själva, och för varje gång TAGen uppfylls får vi flytta en pärla. Jag valde "drick vatten" (varje klunk var värd en grön pärla, fem gröna var värd en orange, fem oranga gav ett choklad). Det gick utmärkt! Tre glas senare hade jag förtjänat mitt choklad. Det är VÄLDIGT förstärkande att få flytta en pärla...

Jag är stolt och förvånad över Mårran! Lugn och härlig, inte ett skall, inte ett morr! Lite träningssugen på lunchen och ville tom leka, vi gick promenad med Hello och Puma utan problem, mötte hundar och hade oss...Hon har varit med mig i lektionssalen ganska mycket, och ställt sig in hos mina kurskamrater med pussar och kramar.

Nu sitter vi på vandrarhemmet som enda gäster, så jag kan lugnt lämna henne här medans jag äter middag i stan utan att riskera att någon störs. Hon är på väg att somna i sängen efter en lång skogspromenad och ser väldigt nöjd ut.

Av Åsa - 21 april 2009 09:20

Ingen ingång för människor...det blev till att krypa...


"Men matte, vad VILL du?" (Träning av bakåtsnurr runt föraren)


ALLA TRIXEN FRÅN SÖNDAGEN:

Buga


Höger / vänster tass


Springa i takt, både med varandra och musiken


Stoppa huvudet i mattes stövel


Hoppa upp på mattes rygg


Snurra på pidestal


Sticka huvudet i en kon


Krafsa på lådan


Höga frambenskickar


Stå på lådan vänd från husse


Snurra baklänges runt matte


Buga för käppen


Notera att vi dessutom tränar utanför hotellets ingång, med allt vad störningar det innebär. De andra hotellgästerna tittade lite konstigt på oss då och då...

Mitt bästa minne från helgen: Popsy och jag ska gå över gatan, ett gäng ungdomar kommer bakom oss. Grabbarna gör störiga skäll-ljud (som unga grabbar gör), Popsy har fokus på mig och sätter sig när jag stannar för att vänta på en bil. Den ena tjejen säger till sin kompis "Åh vilken söt och duktig hund!". Att träna trix och konster i all ära, det som gör mig allra gladast är när mina hundar är riktigt duktiga i vardagen!

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Arkiv


Skapa flashcards