Jag tog mig samman och lämnade soffan och åkte till klubben i gårkväll! Det har inte hänt på ett tag, men med bra träningskompisar är det mera lockande.

Jag började med att sätta ut en rallylydnadsbana till Mårran. Vi har inte tränat på skyltar en enda gång, vi har bara sett dem när vi tävlar...

Hon var super! Uppmärksam och lyhörd, och fixade alla rörelserna (inklusive stå) galant. När kompisarna kom bjöd hon på ett spontant hopp-sitt-hopp, och en glad (men inte så korrekt) apportering dessutom.

Popsy skulle träna stadga i grupp. Först sittandet (det är ganska nytt, och hon har fortfarande en misstanke om att det ändå är "ligg" som får tillbaka matte), och sedan platsliggning med dold förare. I frostgräset (med täcke). Andrea var kvar och höll koll. Hon låg som en staty i ca tre minuter, sedan testade hon att försiktigt sätta sig upp, Andrea la om henne, hon låg perfekt i 30 sekunder, jag gick ut och avslutade med massor av beröm! Perfekt hade naturligtvis varit att gå ut INNAN hon satte sig, men jag är nöjd med lösningen. Och inte en blick på grannen! Yes!

Sedan gick vi bort till rutan. Jag börjar se ett mönster: första skicket går bra, då tittar hon ordentligt efter var konerna står. När jag sedan flyttar rutan blir hon förvirrad och springer till den gamla punkten. När hon inte får någon belöning tror hon att hon ska springa längre utan att stanna, och slutar helt och hållet titta efter var konerna finns utan bara springer spikrakt framåt i den vinkel hon valt (oftast helt åt skogen). För att få in förståelse för "spring till KONERNA" jobbade jag med ganska korta skick på en ruta i ständig förflyttning, och la in en del fritt följ/inkallning emellan för att hon inte skulle låsa sig i felaktiga mönster. Mitt i slocknade lyset (går på timer), så vi tog ett ordentligt fritt följ i mörkret innan lamporna kom igång igen, ställde upp mot konerna, och jag skickade när det fortfarande var halvskumt. Jag såg henne fixera framåt "var är konerna?", upptäcka dem, och springa dit i full fart. Superbelöning! Klick till mig för att jag sedan avslutade med detta lyckade skick, och inte tränade fram ett nytt misslyckande.

Mårran fick komma ut och köra lite ruta. Jag la en tennisboll i mitten som hon glatt sprang till, klick för att vara i mitten, hon hämtade bollen och bytte mot godis (jag är så glad att föremålsintresset ständigt växer!). Nästa gång skickade jag mot en tom ruta. Full fart, klick i mitten, kastad boll. Dit med bollen igen. Och sedan utan boll.  Nu fick jag en klassisk "hallå, försöker du luras?"- reaktion, men tanken är INTE att hon ska springa till rutan för att hon tror att där ligger en boll, utan hon ska springa dit för att då kommer bollen flygande. Jag skickade henne igen, utan boll, hon sprang till ena konen och markerade den (typisk Mårran-grej). Minipaus, lite klapp, om igen. Yes! Hon sprang full fart in i rutan, klick, flygande boll, stor belöning, avslutade. Helnöjd!

Jag vill väl inte kalla det "fjärrdirigering" riktigt än, men ett litet steg på vägen.

Idag har vi tränat på stimuluskontroll: sitt, ligg, stå, dekk (bakåtligg från stå) blandas hejvilt. Det känns som att ordförståelsen sitter bra, lägger jag till handtecken är det väldigt säkert.

Idag jobbade vi vidare genom att inte klicka DIREKT när hon intog rätt position, utan jag vill att kommandot ska gälla tills vidare information ges, klick eller inte. Svårt! DESSUTOM la jag till att hon skulle hålla positionen även efter klicket, tills nytt kommando gavs.

Jag växlade mellan att INTE ge något nytt kommando, utan klicka för att hon höll positionen en sekund längre utan att kasta sig hals över huvud in i något nytt. Popsy har inte direkt problem med att bjuda spontana beteenden, så detta var verkligen nyttigt! Hon var 100% fokuserad på att inte röra en enda muskel...

Jag ping-pongade tiden som hon väntade ganska snabbt upp till ett medel på fem sekunder, riktigt nöjd! Och det syntes verkligen hur bra betingade förstärkare mina kommandon har blivit, "ÄNTLIGEN sa du dekk, som jag har LÄNGTAT!". Extra press på mig att verkligen tajma rätt, inte bara med klicket utan också med nästa kommando...

Jag har dessutom lagt märke till att jag (helt ogenomtänkt, men ganska praktiskt) använder två sorters felsignaler: dels "om igen" när hon gjorde helt fel (satte sig på "stå" el dyl), dels "ah-ah" när hon inte väntade på signal. På "om igen" bryter jag helt och gör om från början, på "ah-ah" återgår hon själv till föregående position. Inte vet jag om det blir bra eller dåligt i det långa loppet, vi får prova!

Mårran fick ett helt spontant pass, det gick inget vidare...Vi hade precis klippt klorna, och det är påfrestande träning för henne, så hon var inte jätteinspirerad. Dessutom bara torrisar...Jag har dåligt med inspiration för att träna henne för tillfället, vi ska nog lägga ner tävlingsträningen ett tag igen och bara köra trix (jag vet, skillnaden finns bara i mitt huvud!). Och fixa bättre förstärkare!

Jag satte upp rutan på gårdsplan, tränade annat, och skickade henne med jämna mellanrum från olika ställen. Succé! Hon sprang rakt dit varje gång jag sa "rutan".

Sedan kom husse och började titta på. Han flyttade rutan till olika svåra ställen (ovanpå ett brunnslock, runt en buske, osv), så långt klarade hon även om hon blev lite osäker och började stanna på eget bevåg. Sedan fick han för sig att han skulle "hjälpa" henne med handtecken...Popsy totalförvirrad! Men jag tror faktiskt att hon lärde sig en del under passet ändå, hon letade aktivt efter konerna.

Sedan fortsatte jag och Ola ut i stallet för att träna den jättestora hunden Benji. Sadel på, sedan la jag ut en halmbal och ställde mig på den. Ola ledde honom så att han ställde upp sig bredvid, och gav en sockerbit. Upprepa. Upprepa. När han försökte "fuska" och vika ut med rumpan var det om igen.

Efter några reps verkade han söka upp platsen aktivt (han ställde sig i alla fall rätt flera gånger på rad), så jag la till att hänga över sadeln innan han fick sin sockerbit. De första gångerna reagerade han med att bli rädd och sparka bakut (som jag hade väntat mig), jag höll kvar tills han blev stilla (ca 5 sekunder), han fick sockerbiten, jag släppte. Upprepa tills han inte reagerade på min vikt längre.

Vi avslutade med att han fick gå några steg med mig hängande över ryggen, inga problem. Duktig häst!

Ett pyttepass hann vi med i morse.

Popsy rullade spontant, och vi gick över till att bita i filten. Först stående, sedan liggande, och med lite coachning även rullande! Så söt var hon där hon låg inrullad...Nu ska jag få en snygg, spontan kedja av alltihop, sedan lämnar vi det trixet bakom oss och söker nya utmaningar.

Mårran fortsatte jag frishejpa att rulla runt. Vi kom så långt att hon lägger upp båda framtassarna mot bröstet, och släpper med båda baktassarna! Bara en pyttebit kvar...Och hon tycker att det är jättekul, och vill inte sluta. Bra träning för mig att verkligen se och klicka för förändringar i viktomläggning och subtila tassrörelser, inte avancera för snabbt, men inte heller fastna någonstans. Snart!

Popsy fick träna vidare på handduken i badrummet. Gårdagens träning hade gjort nytta, hon slängde sig på sidan! Toppen, då hade jag en startpunkt, och kunde frishejpa fram en full rullning. Duktig Loppa!

Mårran fick ligga och dra lite i handduken, sedan testade jag att ta upp "gammal" träning att få henne att rulla över på sidan. Inga problem. Halvvägs på rygg, inga problem. Sedan var det bara en så liten bit kvar att jag bestämde mig för att göra som på Popsy och hjälpa till, samtidigt som jag matade. Jag borde vetat bättre...Varför måste man testa något som har fungerat på en hund också på den andra hunden, även om man egentligen vet att det kommer att ha motsatt effekt?

Lite reparationer, så la hon sig på sidan igen (med en lite vaksam blick på mig...Inget trams nu, matte!) Här blir det ren frishejping, så att Mårran känner att det är hon som har kontroll.

Hade varit bra om jag höll mig till min plan med sängen också...Typiskt mig, gripen av stundens inspiration ska jag "alltid" börja experimentera med saker som jag egentligen misstänker inte kommer att funka. Kan någon säga "variabelt förstärkningsschema"? För det funkar ju ibland...

Det är ju något som mina hundar MÅSTE kunna!

Popsy kan delarna sedan innan: gå och lägga sig på filt, apportera och hålla fast (inte filt, men en massa annat), rulla runt. Eller det var vad jag trodde...Vet inte om det var golvet som var hårt eller om det är höfterna, men rulla kunde hon INTE! Min teori är att den första gången (för då rullade hon) så fick hon så bråttom upp när jag klickade (som jag inte har gjort för den övningen på evigheter) att hon sträckte sig, eller slog i golvet, eller något annat obehagligt. På nåder kunde hon tänka sig att lägga sig på sidan, med undre frambenet utsträckt för att inte riskera att rulla längre.

Jag bestämde mig för att värdeladda hela rörelsen med mat, och tog helt enkelt mycket mjukt och långsamt och rullade över henne, noga med att stötta henne, och oavbrutet matande. Efter några gånger började hon slappna av, och la sig själv på sidan och väntade på "rullen". Inte direkt något som hon lär sig att rulla runt på egen hand av, men jag tror att en del av obehaget som hon kände för rörelsen i sig försvann.

Mårran kan INTE rulla runt. Jag har provat att lära henne ett par gånger men misslyckats. Däremot kan hon gå och lägga sig på filten.

Jag vill träna rulla runt i sängen eller utomhus med henne (där gör hon det spontant), så istället började vi med att ta tag i och dra i filt. Först när jag höll i den, sedan när den låg på marken, och till slut när hon låg på den. Att dra i tyg har varit en lekgest/frustrationsgest hos henne sedan hon var valp, och hon tyckte att det var JÄTTEROLIGT!

Jag fortsatte också med min simultanträning av make och Mårran att INTE ge/få tuggpinnar när hunden är störig och krävande. Vi har en ny regel sedan igår: Mårran ligger på sängen eller sitter i stolen medans vi äter / tittar på TV. Det är inte längre tillåtet att hämta 1000 grejer, sitta och vinka framför TV:n, sitta i hallen och skälla lekskall, eller krafsa på husse med bedjande blick. Det enda som ger önskat resultat (tuggpinnen) är att ligga AVSLAPPNAD i sängen. Inte ligga på helspänn med öronen utfällda, utan ligga halvsovande med huvudet sänkt.

Jag vet inte vem av dem som är svårast att träna...;)

Har fått gjort en massa smågrejer idag, känns bra att ha en del avklarat.

Och vi har tränat! Kryss i taket!

Igår blev det lite hundspel och städa klossar för att få lite lugn i stugan (Mårran är "cold turkey" på tuggpinnar och superstörig). Popsy plockar glatt klossarna från spelet till lådan, en och en. Mårran är mera "kasta klossarna åt alla håll" just nu...

Idag blev det burträning / GF-träning för båda samtidigt. Mårran är jättebra i buren, hon börjar bli väldigt avslappnad. Popsy ligger på helspänn..."säg det magiska ordet!" Hon klarar fem minuter utmärkt, sedan börjar hon försöka smyga sig ut. Jag ser detta som en del i platsträningen och har helkoll på henne (trots att hon inte tror det), så jag felar henne och gör om på en nivå som hon klarar.

GF-träningen gick mest ut på att kunna byta mella stå, sitt, och ligg, alltså kunna upprepa samma position i stadga, frontarbete, under b.m och vid sidan, tills jag ger bytkommando och plockar upp ett annat. Det börjar fungera med båda hundarna!

Däremot gjorde jag misstaget att klicka ett enda slarvigt läggande på Popsy, så nu har jag att göra igen...Det kanske är dumt att försöka förändra ett så vä'l befäst "ligg"? Kanske bättre att lära in bakåtliggen som ett helt annat beteende, och använda "dekk" (norska för ligg) istället? Det är kort och koncist och liknar inte jättemycket något av mina andra kommandon.

Idag tränade vi frivilliga skiften inför fjärren.

Popsy har tränat många "bakåtligg", och jag har fått in lite skutt bakåt som jag ville ha bort. Hon har också byggt en liten kedja "stå- sitt- stå- ligg" i racerfart istället för "stå- ligg" som jag ville ha bort. Jag har trott att mellanledet skulle försvinna av sig själv (slöseri med energi), men det är nog en ganska rolig kedja att göra, och den hänger ihop med "skutt bakåt- ligg".

Jag vill ha rena, snygga skiften mellan de två positioner som jag har klickat för, och bestämde mig för att höja mina kriterier och inte acceptera "skräp" mellan.

Först ligg- sitt- ligg- sitt. Sitt-stå ligger högt, så det tog lite tag att få sitt- ligg med låsta baktassar. När hon väl fattade var det som om hon frågade "var det allt?"...

Sedan började vi med det svåra. Och det ÄR svårt att gå från sitt- ligg till stå- ligg utan sitt emellan. Istället för att fortsätta vänta på att hon skulle hitta rätt position och klicka för den, så bestämde jag mig för att verkligen klicka själva skiftena (enklare i mitt huvud). Ligg- stå fungerade toppen, men andra hållet...Varje gång hon provade sitt (efter att hon blivit klickad för korrekta skiften) tog jag en kort paus och började om. Det fungerade! Faktumet att det kostade liiite mer att chansa vilt och chansa fel fick henne att börja tänka istället för bara testa. Till slut såg det riktigt bra ut!

Mårran har tränat spontana beteenden alldeles för lite på sistone...Dessutom för tråkig frukost...Jag tog kategoriskt en paus och satte mig på trappan när hon "frös" eller förlorade fokus, och hon fick komma och hämta mig för att fortsätta träna (det gör hon nästan direkt). Efter två pass började hon fungera som vanligt igen.

Vi tränade också en del på att hålla position i "stå" trots att jag rör mig runt henne. Det tar sig!