Trots att hon skakade så svansen höll på att ramla av så var Popsy TVUNGEN att träna i morse. Hon vägrade gå in, helt enkelt. Istället slängde hon sig framför mina fötter och började med förväntansfull blick backa upp för trappan. Vad gör man...Jag hämtade hennes frukost och två rallyskyltar.

Vi började med startposition vid första skylten. Vänta...vänta...vänta... (Svårt!) Sedan backa vid sidan, som verkligen börjar fungera! Jag har fokuserat mycket på att själv gå rak, och det har gjort att hon anstränger sig mer för att rätta in sig till mig istället för tvärt om. Till sist jobbade vi med ställande rån sitt vid sidan. Först lite i front, sedan vred jag mig successivt. Jag vill ha det på endast ordsignal, så just nu tränade vi stimuluskontrollen och släppte lite på precisionen i utförandet (även om belöningsplaceringen gjorde att även utförandet blev bättre och bättre). En bra övning när det är kallt och slibbigt på marken och rumpan bara vill upp!

Mårran fick träna lite på samma sak, med en överraskningsbelöning i form av kattmat. Ställandet vid sidan (på ord och handsignal) fungerade till 100%! Vi utökade till att blande in ligg från stå (på snön) utan att sitta emellan, och stadga i stå när jag går runt om. Hon utvecklas jättebra!

Backandet var lite sämre idag (Kan jag inte bara få vända mig mot dig, matte?), men jag var noga med att inte klicka "halvbra" utan drog ner på frekvensen och lät henne verkligen göra rätt innan klick. Vi kunde backa nästan tio steg, med klick där hon tänkte "rumpan mot matte". Jag blandade med högersvängar bakåt, för att understryka "rumpa åt höger".

Jag funderar över hur jag ska lägga upp "åttans frestelser"-träningen utan att ge henne ångest. Lite funderande till, sedan ska jag göra en plan och börja träna. Problemet är inte att hon skulle försöka ta maten, utan att "förbudet" gör att hon tycker att den är obehaglig att ens gå förbi...Och så ska det ju inte vara!

Mårran var lugnare idag, hon hade inget emot att gå in i badrummet till sin säng och en Kong fylld med mjukost. Visst ville hon in till Popsy när husse kom hem, men hon var betydligt mindre stressad. Bra!

De fick varsitt kort pass, först ute, sedan i badrummet.

Mårran började med att backa, det gick MYCKET bättre idag. Jag lyckades fånga att rumpan vek åt rätt håll, och det var tillräckligt för att hon skulle börja förstå. I badrummet fick vi fem raka, snygga steg!

Skiftena gick också mycket bättre. Fortfarande ligger "rumpskutten" högt när hon ska ställa sig från sittande (inte konstigt, jag har väl klickat för rumprörelser ett par hundra gånger...), men jag har självdisciplin och klickar ENBART ett stadigt ställande. Vi tränade med kaviartub (ny favorit) utlagd till vänster först, för att få raka skiften, sedan vände jag för att utmana henne att göra lika snygga skiften med kaviartuben dragandes tiull höger. Hon klarade "testet" galant!

Till slut fick hon träna uthållighet, flera korrekta moment innan klick och tub. Jag försökte variera mig för att hon inte skulle förutsäga tidsintervall, antal moment eller vilket moment som skulle ge utdelning. Ganska nöjd med mig själv.

Popsy fick också backa. Inga sitt före, inga sitt under tiden! Hyfsat rakt, men alldeles för högt tempo. Men det är en början!

Inomhus fick hon göra lite skiften i front, sedan flyttade jag in henne till sidan. Fortfarande lite skutt i sitt-stå, men det minskar. Stå-ligg var jättebra! Jag experimenterar lite med hur hon bäst förstår min handhjälp (höger eller vänster hand), nu när jag får lov att ge DK är det lika bra att lära in ett tydligt sådant. Undrar om det finns "rallyhandling"? Som agilityhandling fast anpassat för rally? Får surfa lite på amerikanska rallysidor, och se om jag kan få tips.

Det känns som att rallyn fortfarande är så ny (och ingen vet riktigt hur det "egentligen" ska se ut) att man skriver reglerna efterhand. Jag är hellre med och skriver än behöver ändra mig!

Jag var tvungen att testköra min rallybana, så jag satte upp 12 skyltar på gårdsplan Jag blandar de skyltar jag gillar, så nivån var nog fortsättning - avancerad. syftet med banan var två: hitta svagheterna hos respektive hund (jag hade väldigt varierade skyltar) och börja bygga en positiv association till banor.

Mårran tyckte att det var helt onödigt...Som vanligt, det hon kan gör hon glatt och gärna, när hon blir osäker flippar hon ur.

Att träna:

Komma i front från sitt vid sidan (hon fattar nada...)

Backa rakt (som hon kunde perfekt förra året! Vad hände?)

Stå från sitt vid sidan (men det börjar ta sig)

Stadga i stå

Åttans frestelser (det var vårt STORA problem. Inte att hon försöker ta godiset, utan att hela övningen blir frustrerande och jobbig för henne. Tänker jobba med tydlig handtarget, för att ge henne ett "mål" att följa)

Popsy däremot tyckte det var toppen! Hon GILLAR skyltar!

Att träna:

Positionsväxlingar vid sidan utan att skutta i sidled

Stadga i stå (fungerade bra men behöver övertränas)

Backa utan att sitt-skutta

Mårran har i övrigt haft en stressande dag: första dagen avstängd från Popsy när jag var på jobb. Hon hade somnat i sin korg i badrummet när jag gick, så jag bara stängde dörrarna och var nöjd med att det inte blev något drama. När Ola kom hem var hon superspeedad, sprang runt, runt i köket/sovrummet/vardagsrummet (ett och samma rum) som hon inte hade haft tillgång till på 5(!) timmar. Hon ville knappt följa med ut på promenad, och lämnade INTE sängen för att hälsa när jag kom hem. Vi får se hur hon gör imorgon...vägrar hon så får Popsy ta badrummet istället, jag vill inte tvinga henne. Det viktiga är att de är åtskilda, inte vem som är i vilket rum.

Mårran har haft en lycklig dag i skogen!

Ett litet gäng träffades och åkte ut för att hjälpa varandra, och fika tillsammans. Jag la två blodspår, och fick också lov att ta Åsas spår. Blodspår är bra, man kan gå flera hundar på samma. Vi fikade under liggtiden, jag hade med Mårran som trivdes bland alla smörgåsar. Plötsligt såg jag henne en bit bort, på väg ut till första spåret för att starta på egen hand! En fin vink om att jag snackade för mycket...

Vårt första spår var ganska enkelt, den stora svårigheten var kraftig vindvittring i starten från spårslut och klöv till ett annat spår. "Varför ska vi gå på fel håll?" verkade Mårran fråga...Men hon släppte "fel" spår ganska snabbt, och spårade klockrent. Duktig hund!

Nästa spår hade vi (med flit) korsat, och hon fick mycket riktigt problem där. Hon snurrade lite, men jobbade sig tillbaka på egen hand. Riktigt bra!

Hon fick en paus, och jag följde med och tittade på Silas och Balders personspår. Det är jättekul att se hur olika förare jobbar med sina hundar! Silas är utrustad med två ägare som KAN spåra, stort tack för alla tips!

Mårran fick sedan ett enkelt spår till (full gas, ingen tvekan), och avsluta med ett lite snirkligt spår. Hon missade första vinkeln (för bråttom) men ringade tillbaka och fixade resten.

Jag är JÄTTENÖJD med hennes prestation, vi har inte spårat sedan februari...Under sista spåret sköts det ett par gånger, men hon var så fokuserad att hon inte verkade märka det. Hurra!

Nu är det allvar...

Jag har köpt ett antal pärmar med plastficksframsida, och skrivit ut alla skyltarna. Här ska tränas!

Popsy gick superbra i morse, väldigt koncentrerad. Vi jobbade med läggande, sakta marsch utan att sätta sig, och vänstersnurrarna så klart. Jag belönade ganska sällan, men rikligt, som en del av min plan att jobba upp uthålligheten.

Mårran var fin som vanligt när det är rally vi tränar. Jag tog upp backandet vid sidan, hon har börjat vika ut rumpan efter ett par steg. Externbelöning till vänster gav raka, snygga backanden.

Det ska bli roligt att tävla, jag känner att vi är väl förberedda! Ska jobba lite med min egen målsättning och inställning, så att jag behåller mitt lugna och lättsamma sätt även på banan.

Nu sitter den!

Idag bara fattade hon, helt plötsligt, att bakbenen skulle vara kvar på plattan. Vi snurrade varv på varv...Och det sitter perfekt även utan platta!

Ut och generalisera. Gott hopp inför tävlingen!

Popsy avancerade till bakbenstarget på kloss idag. Hon är helt inne på att det är bakbenen som ska jobba, så vi klickade för stilla tassar ett tag, innan vi gick vidare. Jag lyckades fånga ett framtasslyft och utvecklade det, men det tog ett tag innan hon fattade att baktassarna skulle vara kvar på klossen trots att hon flyttade framtassarna i sidled. Till slut fick vi till nästan ett helt varv, i små etapper!

Mårran fortsatte med rallyövningar. Skiftena vid sidan var supersnygga, handlingen fungerar bra, raka fina sitt i front, perfekt stadga i "stå, gå ett varv runt hund", och en vänstersnurr helt på stället. När hon fattar - då fattar hon med besked! Glad och pigg var hon också, trots att det bara var frukosten som bjöds.

Så har Popsy ett nytt favvotrix: två tassar i matskålen. De ska bli fyra, men två var vad i hann med på dagens 15 minuter.

Jag hade mina nya förstärkningstankar i huvudet, var noga med att avancera ganska snabbt i min plan (det är ju faktiskt ett ganska enkelt beteende), och lät henne jobba på istället för att automatiskt sänka kriterierna när hon "fastnade". Jag är väldigt stolt över mig själv! Och visst märkte jag skillnad...Nu är hon ju en arbetsmaskin som aldrig ger upp, så det är helt "riskfritt" att låta henne bli lite frustrerad = perfekt att öva sig på. Popsy, den eviga försökskaninen för mina nya idéer...

(Hon hälsar till I-or att hennes apa är ytterst vältränad, JRT är de bästa tränarna eftersom de är så söta att de kommer undan med mord ;). I hallen finns tom en tavla som hon valt ut: "My dog is not spoilt, I`m just well trained". Hon tycker att den beskriver apans inställning ganska bra...)

Mårran fick också shejpa lite, vi fortsatte med rullandet. Hon måste, som vanligt, behandlas med betydligt mer fingertoppskänsla än Popsy för att inte bara tröttna och gå, men min tanke är densamma: hålla på kriterierna, inte förstärka något som "liknar" för att hålla frekvensen uppe, öka uthålligheten. Jag menar, vem bryr sig om hon lär sig rulla runt? (Vilket hon redan gjort flera gånger, men hon tycker att det är lite läskigt varje gång och vill inte upprepa.) Bättre att träna nya färdigheter på oviktiga beteenden, innan jag förstör (ännu) ett tävlingsmoment...