Det var länge sedan sist...och trevligt sällskap dessutom! :D

Mårran var lite spänd (okänd hund på HENNES plan), men sökte snabbt upp min vänstersida och bjöd fot. Vi gjorde några minipass, gick lite närmre den andra hunden, ett nytt minipass, lite närmre...hon brydde sig inte alls, utan var lugn och fin.

Jag tog ut rallyskyltarna och började träna sitt vid första skylten. Mitt mål var att få en glad association med startpunkten, och det hade hon redan till att börja med. Vårt slit med skyltar hemmavid har gett resultat! Hon vet exakt vad man gör vid starten på en rallybana, och det märks direkt vilken trygghet hon känner.

Vi körde igenom skyltarna i korta banor, allt fungerade kanon utom att komma i front. Hon liksom tappar bort sig och börjar snusa mitt i, jag tror att vi helt enkelt har dåligt flyt i just den rörelsen. Öva, generalisera, öva igen...

Sedan tog jag ut koner och köttbullslådor, och satte upp åttan. Vi har aldrig tränat den ångestladdade åttan på annan plats än hemma - iallafall inte planerad träning - och jag valde en variant där jag bara gick runt konerna varv på varv oavsett vad hon gjorde, och klickade för hennes spontankontakt. Hon fattade snabbt!

Vi flyttade konerna och godiset och körde igen, nu som del i en längre bana. Hon blev lite nosig och störd varje gång vi kom dit, men varje gång jobbade vi igenom nosigheten till jag fick full kontakt, och varje gång gick det lite snabbare. Dessutom släpper hon åttan helt när vi lämnar den, övriga moment verkar inte påverkas som de har gjort tidigare. Långt ifrån färdigt, men på god väg!

Popsy kom ut till en uppsatt bana, och var omedelbart på G. Vi växlade med att köra lite lydnadsmoment, och avslutade med rutan och metallapporten. Där var inga stopp idag...hon jobbade kanon! T o m platsliggning när jag gick och hämtade grejer i boden, det lovar gott...

Nu ska vi anmäla till rallytävling i maj, så får vi se hur det går!

Jag kommer ibland på mig själv med att ge råd till andra som jag är dålig på att följa själv...externbelöning är en typisk sådan sak. Jag VET hur bra det fungerar när det är intränat, men gör jag det? Njaaa... Ändring from idag!

Popsy fick börja med fritt följ och läggande. Utmärkt!

Sedan satte vi upp rutan, med belöningen i vinkel ut till höger. INTE springa direkt dit! Jag började på kort avstånd från rutan. Det tog ett par trestgånger, men sedan blev det drag! Till rutan alltså ;)

Med ökat avstånd och ny vinkel kom ökad osäkerhet, jag ville jobba igenom och få henne att förstå att det ENDA som ger klick är att springa in i rutan. Eftersom det är ett ganska nytt koncept för Popsy just med extern vid rutan, så sänkte jag övriga krav när jag ökade avståndet. Jag är nöjd! Det ska bli spännande att se vart det leder.

Mårran fick göra åttan, först utan och sedan med koner. Det blir stadigt bättre! Nu blir hon inte längre låg om jag måste stoppa henne med rösten, utan hon börjar fatta vad som leder till klick (kontakt) och jobbar ditåt. Sedan glömmer hon sig ibland, men hellre det än att hon tycker att situationen är obehaglig som tidigare!

Vi gick vidare till att köra inkallning med ställande, belöning bakom. Det är ett tag sedan sist. Det fungerade mycket bättre än väntat, även här med glad hund, bra tempo (för att vara Mårran) och helt OK ställande. Vi pratar inte direkt precision, men klart godkänt!

Mycket nöjd med dagens träning.

Hur kommer det sig att GF som jag var helt säker på att Popsy kan snyggt i flyt helt plötsligt bara försvinner? "Stå? Vadå stå? Nej...det kan jag inte..." Klart hon kan på signal, men frivilligt? Borta. Så kör man några pass stå och lyfter fram det till ytan, och två dagar senare: "Sitt? Vadå sitt? Nej...DET kan jag inte..." Jag lovar, jag blir knäpp. Däremot kan hon ALLTID "skutta runt som en idiot och testa allt på en gång". Det faller minsann aldrig bort...

Jodå, jag vet anledningarna till att ha GF både under kontroll och fortfarande kunna få fram frivilligt, jag kan t o m tycka att det är en bra och vettig strategi, men just nu är jag bara frustrerad till max. 

Mårran däremot, en hund som faktiskt tänker innan benen rör sig, hon fungerar allra bäst när det är mycket spontant som tränas. Hon är den typiska "passiva hunden" annars, som väntar och väntar på att bli tillsagd och förlorar sin aktivitet och spontanitet.

Nu ingår det i hemläxan att sätta samtliga GF på frivillig basis (så vi har ett styvt jobb, Popsy och jag), men ärligt talat så kommer jag nog att gå tillbaka till åtminstone 80% stimuluskontrollsträning med henne efter det och använda frivilliga beteenden och shejping när vi tränar in något NYTT. Eller också ändrar jag åsikt över året, sådant har hänt förr :)

Jag stuvade in Loppan och åkte till klubben igårkväll, för att träffa Ann-Louise! Det har känts tomt utan tränare...

Popsy har varit så positiv och go´på sistone, så jag ville verkligen få lite feedback på tvåans moment, och få lite tips på ett par lägen som vi "fastnar" i. Inte platsen ännu, det är fortfarande för kallt...

Popsy sprang runt och "gjorde planen" medans vi tog fram attiraljer, inte vidare tävlingsmässig träning, men hon höll sig varm och pigg.

Plockade in henne vid sidan, hon var på G direkt. Vadå uppvärmning?

Hon var på perfekt humör...det har sällan gått så bra! Det känns hoppfullt inför kommande helg!

Två saker ville jag titta extra på, och fick perfekta tillfällen:

Jag har varit lite osäker på hur hård jag ska vara i kedjningen av ett moment. Popsy gjorde fjärren perfekt, men satte sig upp innan kommando när jag kommit tillbaka. Ingen belöning, om från början. Nu fick jag ett kryp i läggandet. Ingen belöning, om från början. Osv. Istället för att "förstå" upplevde både jag och A-L att Popsy blev mer och mer osäker på vad som väntades, och vi fick in mer och mer fel...Jag provade bryta upp, ta en paus, och göra om på ett annat ställe, det hjälpte inte. Kanske är det så att hon inte kan fjärren tillräckligt bra för att jag ska kunna kedja (där och då kunde hon uppenbarligen inte det), eller kanske skulle jag gått tillbaka till en enklare variant för att få något att belöna? Hmmm...jag har varit inne på detta tidigare, att det ofta pratas om att sänka kriterierna när man inte når 80%, men helt plötsligt när man kedjar ska kriterierna vara som huggna i sten. För oss blir det en kompromiss framöver: jag ska träna vidare på att hon ska få "jobba igenom" frustrationen och felen, men inte i längre kedjor utan på enklare beteenden. Kedjorna tänker jag vara lite snällare på. Tvärt om mot "regelboken"...;)

Nästa sak är ställandet, som vi fortfarande får med skutt (även om skuttet är mindre). Frishejpa eller hjälp? Vi kom fram till ren "muskelminnesträning" med hjälp, eftersom hennes naturliga rörelse är skuttande...Öht får jag in en massa skit i frishejpande av en ny övning, för det mesta gör det ingen skada utan försvinner efterhand, men i ställandet har vi helt enkelt fastnat.

Tack Ann-Louise, som vanligt känner jag mig lugnare, säkrare och mer motiverad efter en träff! Och Popsy hade hur kul som helst...

För första gången i vinter plockade jag fram konerna. Popsy hade fint drag framåt, hon sprang bredvid ett par gånger med fick göra om, och sedan verkade hon förstå trots att jag flyttade runt rutan. Vi fortsatte med en kort rallybana med vänstersnurrar, backa och sitt-stå, det börjar äntligen lossna med anti-skutten! Jag kastar godiset ut till vänster, och nu gör hon rätt till 50%, så att jag kan börja be henne göra om när hon skuttar. Det finns hopp! Eller förhoppningsvis snart inga hopp...

Dagens stora överraskning var när jag bytte till Mårran, och hon siktar in sig DIREKT på konerna! Jättefint spontant rutskick, helt oplanerat. Tacka och ta emot! Vi tränade vidare lite med rutan (jag frishejpar rutan på Mårran mest för att se om det går), där finns faktiskt drag mot rutan! Framsteg.

En minibana för henne också, hon är säker. Vi la ut två frolicar och tränade åttan, det fungerar fint med att följa min hand. Jag tror att det är enklare för henne när hon ska göra något aktivt, och inte bara låta bli att göra något.

Väldigt nöjd med träningen!

Fortsatte på samma tema som gårdagen, nu börjar Hopploppan TÄNKA innan hon agerar...Kunde växla mellan spontana skiften lite hur som helst, hålla samma skiften i fem-sex rena reps, och sedan växla till något annat på bara ett par klick.

Sedan körde vi vidare på signal stå vid sidan utan skutt. "Vadå stå? Det har jag aaaldrig gjort..." Vi blev frustrerade båda två, men jag TROR att vi jobbade genom och fick till ett bra avslut. Det märker jag vid nästa pass...

Benji har busat med husse...jag varnade för några veckor sedan att man gärna blir lite slarvig med sina rutiner när allt fungerar bra, nu fick jag lite vatten på min kvarn.

De drog upp släden tillsammans på kullen, gick jättebra. Ola kopplade loss Benji och la upp tömmarna på selen, Benji brukar vänta snällt medans han tömmer lasset. Inte idag...Med en busblick på husse kastade han om och satte full fart hemåt! Med tömmarna flygande i vinden (de sitter fast upptill på selen, så han trampar inte på dem)...Ola stod och tittade efter honom lätt förvånad och MYCKET glad att han kopplade loss släden! Han gjorde iordning släden för hemfärd, gick ner och hämtade sin häst som kom travandes till mötes, gick upp och spände för, och drog hem slädn i lugn och ro.

En lite tankeställare fick han, nästa gång tar han med en lina så att inte Benji är helt lös. Jag skrattade gott när han vågade berätta (han skämdes lite), unghästar är unghästar och ingen skada skedd.

Vi spinner vidare på skiften hela veckan, framför till fjärren och vid sidan till rallyn.

Popsy fick träna bytsignal desutom: först sitt-ligg-sitt. Sedan stå-ligg-stå. Svårt...Sedan sitt-stå-sitt. Och så om igen. Sakta börjar hon kunna byta snabbare och snabbare! Jag anstränger mig för att verkligen belöna korrekt skifte och inte korrekt position, är det stå-sitt så klickar jag inte om det har smugit sig in ett ligg emellan, om än aldrig så kort.

Sedan började vi med signalkontroll vid sidan. HOPP ut med rumpan vid varenda stå! Planeringspaus: hur ska jag få fram korrekt beteende? Belöningsplacering ut till vänster (först utlagd, sedan kastad) verkar lösa upp knuten, får köra med det ett tag för att få in rätt rörelse trots att det är en stor hjälp.

Mårran var jätteduktig! HON förstår bytsignalen. Det bror kanske på att hon tänker innan hon kastar sig in i något, till skillnad från en viss liten Loppa...

Igår blev det lite tränat igen. Stadga för båda hundarna.

Popsy gjorde sitt i grupp om en med dold förare, en minut. Utmärkt.

Ett par platsliggningar i hallen där jag klickade för avslappning och sänkt huvud, sedan en minut med dold förare. Hon låg som en staty. Jag tror hon börjar fatta!

Lite stadga i stå, med petanden och andra störningar, hon placerar baktassarna lite längre bak och verkligen spjärnar. Ska snart börja lägga tid på ståendet.

Och en ny grej: sitta eller ligga VID MIN SIDA! Utan att byta ställning eller försöka shejpa något! Den var knepig...Hon är ju så säker på att vi kör spontana ställningsbyten. Men vi fick upp tiden till 15 sekunder, så en bit i taget så får vi till det (behövs till honnörsrutan i rally avancerad som jag hoppas sätta innan sommaren).

Mårran var supertaggad för en gångs skull. När hon är bra så är hon BRA! Flög in i utgångsställning, höll position perfekt. Hon är så mycket mer exakt än Popsy, och riktigt rolig när hon är toppmotiverad. Kycklinglever...

(Alldeles nyss lyste solen i hela tio sekunder! Jag kastade mig till fönstret och njöt av varenda ögonblick!)

På kvällen tog vi en promenad förbi Lysia. Ca 200 små bitar kycklinglever och en lite sargad hand senare (Mmlle NYPS när hon är stressad!), så hade vi passerat...nästan utan att skälla! Scenariot var värsta tänkbara, med husse och Popsy med, från den svåra hörnan, och de har inte varit ute på flera veckor så vi har inte kunnat träna. Jag är så stolt över att jag tog tid på mig och verkligen jobbade förbi! Jag ser fram emot att starta kurs i veckan, så att jag själv får lite strukturerad träning dessutom...;)