Efter att ha ritat banan till kvällens rallykurs passade jag på att testa den med båda hundarna ute på gårdsplan.

Popsy var superhet...precis på gränsen till övermotiverad. Dags att börja bromsa lite :) Idag fungerade vänstersnurren perfekt, vi fick jobba lite med fronten, och av någon anledning ville hon inte sitta (vasst grus?), men hon jobbade på bra, vi löste problemen, och jag har fått upp självförtroendet igen.

Mårran var lite svalare, men glad och arbetsvillig, och jag kunde använda fungerande lekbelöning! Inte varje gång (snarare 9 godisar - en leksak), och inte lång tid, men det går och ger önskat resultat! Fortfarande inte riktigt sitt "tävlingshundsjag", men jag hoppas på svalka till söndag.

Jag jobbar med min egen inställning i god tid denna gången. Ett par vänner tävlar på samma ställe, det gick riktigt bra sist, som upplagt för att jag förlorar mig i prestigetänkande och resultatmål. Målet på söndag är - som det ALLTID ska vara för oss - att ha roligt, att guida hundarna på bästa sätt, och se till att de får en trevlig upplevelse. Mitt jobb är att vara lugn och ge dem tid och rätt förberedelse, och om det behövs kliva ur tävlingsrollen mitt på banan och säga "viktigare med en bra träningstävling (disk) i bagaget än ett halvtaskigt tävlingsresultat".

Förresten, jag får ta bilderna till min bok! Jag har fått godkänt som fotograf :). Nu har jag lite ångest över att fixa 100 bra bilder - som passar till texten - innan sommaren är slut...Jag behöver fotomodeller! Även om mina hundar är vackrast i världen (för mig) så är det alltid trevligt med variation. Vill du bli plåtad och publicerad så hör av dig (och träffas vi lär jag fråga ändå).

Hundarna fick varsitt kort pass idag.

Popsy jobbade vidare med stadgan i sitt - inte lägga sig! Så länge vi kör omvänt lockande eller annan störning sitter hon som en stenstod. Det är när jag blir passiv och stilla som hon "ska få igång mig" igen - genom att bjuda ligg. Eller pipa lite. Eller i värsta fall skälla...Men vi jobbar på! Nu är vi uppe i 30 sekunder. Jag kan reglera henne stressnivå ganska bra med min andning och position, det gäller att balansera henne så hon är alert men stilla.

Vi växlade med fartövningar: springa snabbt på inkallning och ta leksak snabbt på "ta den", belönat med glad och lycklig lek. Det kräver lite kondis att leka engagerat! Både hon och jag behöver träna upp vår fysik...

Mårran fick göra starter i fritt följ, spontant söka upp min vänstra sida och ta kontakt, och ett kort pass med lek. Hon var väldigt tydlig: lekte på bra med en mjuk leksak bort mot godisskålen, släppte leksaken, och ansåg helt klart att hon skulle bli belönad för att ha lekt så fint.:) För henne är inte lek något som är en belöning i sig...åtminstone inte än. Jag har planerat att träna lek som jag tränar allt annat: klick för bra lek helt enkelt.

Fast hon ser ut exakt som Mårran. Samma floppiga öron (vingmutter tror jag någon kallade henne), samma fällande päls, samma slickiga tunga. Men en ny attityd! Inte vet jag vad som hänt, men för andra dagen i rad var hon glad och framåt och stod kvar på gårdsplan och ville träna mer när jag avslutade.

Det har säkert med mitt rannsakande av min tävlingsinställning att göra, kanske har jag nått någon typ av inre lugn som hon uppfattar? Eller också är hon bara ovanligt sugen på kassler (dagens träningsgodis).

Dagens övning var enkel: jag ställde ut två skyltar på gårdsplan och övade spontan marsch till första skylten, samt tempo i transportsträckorna. Hon var på G redan när vi skulle ut, trängde sig före Popsy och hela hunden ropade JAG, JAG, JAG! Hon slängde sig in i utgångsposition och siktade mot skylten, ett halvt öga på mig för att hålla position vid sidan, ett halvt öga på skylten - målet, och ett snyggt sättande vid sidan på lämpligt avstånd. Det var bara att hänga med!

Jag fattar ingenting, men tackar och tar emot! Inga dåliga associationer till skyltarna idag inte...

Popsy fick träna samma sak. Det märks att jag har slarvat med fria följet (typ bara tränat spontant fritt följ under promenader) och att jag konstant lockade henne runt hela tävlingsbanan i ett försök att kunna gå i mål, hon har återgått till att släpa, stanna spontant, och inte hänga med i starten. Så vi punkttränade starter, tempo, och position - lilla fröken fick fundera lite och belöningsplacering framåt hjälpte till att forma korrekt tänk. Efter några minuter startade hon i galopp...Tur att hon är enkel att "reparera"!

Inför starten av rallykursen har jag naturligtvis börjat fundera över kursupplägget, och jag tror att man vinner mycket på att ha "rallygrundfärdigheter" som man tränar upp i flyt, precis som de vanliga GF. Rallyn är knepig såtillvida att man inte kan baklängeskedja momenten, därför tror jag att varje länk i kedjan VERKLIGEN måste vara i flyt och komma mer eller mindre automatiskt på signal.

En väldigt återkommande länk är just transportsträckan mellan skyltarna, alltså måste det fria följet sitta som en smäck...även om inte positionen är lika viktig som i tävlingslydnaden så måste uppmärksamheten och koncentrationen vara densamma. Kanske kan man tänka sig att skyltarna får någon typ av "target-effekt", på samma sätt som ledarhundarna jobbade från trottoarkant till trottoarkant? På så sätt skulle man kunna förstärka en snygg transportsträcka, hunden får komma fram till skylten, göra en väl inövad övning, och bli belönad. Där kommer baklängestänket igen...jag är förevigt skadad ;)

Fria tankar än så länge, men jag känner att jag är något vettigt på spåret!

Jag misstänker att min intensiva träning med externbelöning gav mig en del av problemen under banan, kan det vara så att en liten tvekan om ifall maten var tillåten eller inte smugit sig in i mina hundars sinne? Speciellt mat-tokiga Popsy. Jag kommer ihåg min fråga till Michelle Pouliot om huruvida de någonsin använde "träningsmaten" som belöning för att hundarna ignorerade den, och hon svarade "Nej, det finns alltid en liten risk att hundarna blir förvirrade i någon situation. Bättre att ha klara regler: aldrig äta hittad mat." De hade som regel att mat kom endast från den som för tillfället tränade hunden. Punkt.

Med detta i bakhuvudet satte jag ut fem skålar med frolic i på gårdsplan, och började träna fritt följ mellan skyltarna. Klick för att titta på skålen men inte ta, klick för att gå förbi skålen, klick för att hålla kontakten trots skål nära. Jag hade kycklinglever i fickan för att vara säker på att frolicen skulle upplevas som mindre intressant och såg till att hålla frekvensen hög.

Dessutom tänkte jag på det andra stora problemet vi hade: att båda hundarna var VÄLDIGT sega och inte hängde med, och ökade upp mitt eget tempo ordentligt (Mårran kom upp i trav), belönade position och attityd med godis kastad framåt i farten.

Det kändes väldigt lyckat! Båda hundarna blev piggare och gladare, och för första gången på länge ville Mårran träna längre än jag hade tid till :)

Popsy hade svårt med skålarna i början...men det blev snabbt bättre! Jag valde att vänta ut att hon skulle ta kontakt, då ge henne ett "fot" och belöna i position. Det var tålamodsprövande att se henne fundera "stjäla eller inte?" helt passiv (men beredd att flytta skålen med blixtens hastighet om det skulle behövas)... Lita på hunden, lita på att hon gör det som lönar sig mest! Kycklinglever slår Frolic.

Lockad av träningssällskap åkte jag till klubben med vovvarna och körde ett pass i morse.

Jag ville ha det tävlingslikt, så hundarna rastades utanför planen en och en och fick sedan vänta i bilen medans jag byggde rallybana.

En och en fick de komma ut, externbelöning på plats, och sedan växlade jag mellan att klicka och belöna hos mig eller skicka till externen med varsågod. Trots värmen skötte de sig utmärkt! Popsy hade inga problem (som väntat), och Mårran gick från tveksam till glad under passets gång. Hon var fortfarande lite osäker när vi avslutade (i tid, INNAN hon själv lägger av), men MYCKET bättre! Mitt självförtroende är återupprättat. Kycklinglever kan ha en del med framgångarna att göra...

Popsy fick en platsliggning i sällskap med Albin ("Röra sig? jag? Det har jag väl aldrig gjort..."), ett par korta fjärr, och sedan var det in i bilen, bort med banan, och iväg för att hinna till jobbet.

Imorgon börjar semestern!

Vi kan ju inte sogga ihop totalt, så lite träning blev det i skuggan.

Popsy körde vittringen med synlig luktpinne precis bredvid högen (som inte är så höglik längre). Första skicket fick jag fullt sjå med att stoppa Mårran som antagligen siktade på att apportera ALLA pinnarna på en gång...Störningsträning på hög nivå för Loppan som letade vidare.

Hon försöker fortfarande gå på syn ibland, eller hoppas på att första bästa fungerar, men åtta gånger av tio kopplar hon på nosen och väljer rätt pinne.

Vi ska stanna på denna nivån ett tag, hon ser tydligt vilken pinne jag lägger ut och jag lägger den på en kant. Det verkar som att det är lättare för henne att tänka "lukt" om jag släpper från lite kortare avstånd, precis som att "springa till pinne" kopplar på apporteringsdelen av hjärnan lättare. Självklart egentligen...

Vi körde några släta inkallningar med klick på högsta farten och kastad belöning bakom mig, bara för att säkra stimuluskontrollen. Sedan fick hon göra en start från stå med läggande. Lite segare än häromdagen, ska belöna med kastad leksak istället för att få mer snärt.

Fjärren gick utmärkt.

Vi avslutade med lite spontana GF, för att hålla hennes hjärna aktiv. Vi har hittat en bra ordning som verkar komma naturligt: ingång, stå, sitt, ligg, skiften, kryp. Allt sitter inte till 100% (speciellt skiftena hade hon svårt att hålla isär idag, och bakåtliggen var borta), men om man jämför med samma tid förra året är där en ENORM skillnad!

Mårran överraskade mig häromdagen med att ha tappat stå från sitt helt och hållet...det blev några spontana skiften i front. Varmt och bara frolic = ingen vidare träningsglädje...Jag funderar på att stryka henne från rallyn. Det känns inte lönt att träna när hon är så off, och blir det så här varmt så gör jag skit för kommande banor. Samtidigt så är chansen stor att hon ändå blir godkänd = ett steg närmare målet. Svårt...Vi får se om vädret lovar svalka eller värme, och jag ska köpa toppgodis idag och se om hon vaknar till liv.

I förrgår ställde hon upp på lite bilder till den artikelserie om rallylydnad som jag skriver för Canis, då var hon iaf ganska glad! Kanske finns där hopp...

Kommer du någon gång?

Jag är klar!

Slalom, hänger du med matte?

Idag var Popsy verkligen på humör...

Vittringen gick jättebra! Hon valde bara fel en enda gång (av tio), och kollade av och ignorerade högen flera gånger. Jag tror att hon har fattat vilket sinne som gäller, min plan är nu att ha pinnen nära högen för att minska sökområdet (som emellanåt är ganska stort...) och sluta gömma den. Jag är inte intresserad av att hon ska tro att det alltid är den gömda pinnen, jag tror att där kan ligga en risk. Inte fastna, ständigt utveckla!

 Sedan tittade vi lite på inkallningen med ställande, jag säkrade med fel kommando efter ställandet. Första gången gick hon att lura, sedan lyssnade hon noga! Jag fick för mig att testa lite läggande under bm, det gick perfekt så vi gick vidare till inkallning från stå till läggande, och det fungerade kanon så vi kedjade treans inkallning med ställande och läggande. Duktig hund! Det är första gången vi har kört hela det momentet.

Fjärren naturligtvis, jag ökade till sju meter. Ingen tvekan.

Och till slut rutan, från olika håll och olika avstånd, med klick mitt i farten och inget ställande. Go Loppan!

Mårran fick ett kortpass med vittringspinnarna som gick åt skogen...jag tror att hon tyckte att det var räligt med gräs i munnen, hon valde BORT rätt pinne. Det var tydligt, hon visste exakt var den låg, tittade på mig, och sprang bort till högen för att hämta en annan. Hmmm...annat upplägg som inte inkluderar klippt gräs!

Hon är inte vidare träningsbar just nu alls, hon är varm och hittar en massa distraherande dofter i vinden. Bättre belöningar behövs! Eller inomhusträning?

När vi kom jhem idag satte sig Popsy mitt emot mig och sa "awooow!". Jag tolkade henne som "Jag vill leka med vittringspinnarna", så vi gick ut och körde ett pass.

Ut med alla luktfria i en hög, sedan gömde jag den med lukt i gräset och bad om "sök". För varje gång la jag pinnen närmare högen. Ett par gånger gick hon till högen, jag stoppade henne med rösten och kommenderade om, hon hittade rätt. Det syns att hon verkligen använder nosen! De sista repsen la jag pinnen bakom högen, så att hon fick springa förbi och ignorera den för att nosa rätt på pinnen. Hon sneglade, men valde rätt!

Vi avslutade med att traggla lite fjärr. Min plan är att nöta in det första sättandet + belöning, om och om och om igen. Tålamod och konsekvens!