Kvällen startade med ligg i front och under b.m för Popsy, sedan samma sak med stå.

Mårran ville nosa i gräset...Jag använde det som förstärkning: "fixa fem reps så får du nosa en stund." Hon fick också träna ligg och stå under b.m., men det blev inget vidare...Jag börjar inse att skla jag klara min klickerexamen är det Popsy jag ska fokusera på.

Ut med Popsy igen, Mårran sprang in i trädgården och gjorde vad nu Mårror gör. Popsys största problem är att hon på terrier-vis har svårt att byta beteende snabbt, hon hänger gärna kvar alldeles för länge vid det vi tränade senast. Jag tänker träna det genom att klicka samma beteende max fem gånger (när hon väl har bytt ordentligt), göra en tydlig paus, byta beteende. När det fungerar tänker jag börja jobba henne riktigt repetitionsklok. De flesta grundfärdigheterna sitter bra, och hon är enkel att frishejpa så vi borde kunna fixa det sista.

Mitt i GF "sitt i front" kom Mårran rusande och ville vara med. "Undrar om jag kan träna dem samtidigt? Måste testas!"

Sittet är bra inlärt hos båda, men ligger inte högst på någon av dem. Till att börja med tittade jag på den hunden som satte sig först, klickade och gav godis, när sedan nästa hund satte sig tittade jag på henne och klickade. För att få upp dem till en ny rep kastade jag varsin godis bakom dem. Efter bara ett par reps hade jag två hundar som säkert - och samtidigt - satte sig framför mig! Ett klick, två godisbitar, kasta två godisbitar, kör igen. Häftigt!

Jag måste utveckla träningsmetoden, tänk om det verkligen fungerar att simultanträna? Nyttig erfarenhet om inte annat.

Min quest för nya apporteringsföremål går vidare: inspirerad av Maria Yttermyrs blogg har båda mina fått apportera banan idag.

Mårran började. Lite konstigt att hålla i en mjuk frukt, men OK... Lite tyngd var där också, får väl ta hårdare...Panik! En tand gick igenom skalet! Fly!

Efter det var det vad som kallas för "ren lydnadsapportering" i MIN värld: Mårran ville väldigt gärna ha köttbulle, så hon fick väl apportera den otäcka bananen då! Inga omvridna öron, inga hårda ord, bara positiv förstärkning och väl uppbyggt förtroende. Jag var nöjd med två reps och belönade rikligt, imponerad av att hon övervann sin nyfunna bananfobi för att göra mig nöjd.

Popsy ville kampa med bananen...Det ville inte bananen, och den tålde inte många kast (för Popsy apporterar "full apport" med i stort sett vad som helst) innan den mosades sönder och samman. Popsy försökte dra den i skalslamsorna, upptäckte att den var ganska god, och jag insåg att bananen var förlorad... Vi hade kul så länge den varade!

Popsy var lika på som vanligt i morse. Hon fick träna "söka mitten" i rutan på gårdsplan, träna lite dumruta (stadgan börjar bli riktigt bra, men hon är fortfarande lite osäker på sättande under marsch) och ett par långa inkallningar med ställande och läggande.

Lika bra att påbörja momenten i trean och eliten! det enda vi inte har nosat på alls är vittringspinnarna, annars har vi sändandet till kon, dirigering till apporter, och metallen samt hopp-apport på börjat. Än så länge inga enorma problem, jag misstänker att svårigheten för oss kommer att vara att klara ett längre program utan belöningar mellan momenten...

Mårran visade under rallybanan igår (som hon klarade ganska bra) att ligg är svaret på allt...Idag har vi tränat ställanden i front och under b.m Hon är seg i värmen...

Popsy envisas med att fjärren är ingenting hon har kunnat någonsin. Frivilliga skiften - inga problem. Så fort jag lägger på kommando - omöjligt!

Som ett sista desperat försök bestämde jag mig för att hotta upp belöningen rejält med bollen. Lägger hunden, går ut och leker med bollen i hennes åsyn, ber henne sitta upp, BINGO! Bollen kommer flygande, alla är glada.

Så har vi kört gång på gång idag. Jag vågar inte göra fler än just detta första skiftet, och bollen är väl synlig hela tiden. Ingen snygg, långsiktig träning direkt, men funkar det så funkar det...Någonstans i bakhuvudet finns där en plan för hur jag ska komma härifrån till färdigt moment, bara att köra på.

Mårran tränade ligg och stå under b.m Snabbare och snabbare, målet är att kunna få fram det i full språng marsch, sätta stimuluskontroll, och sedan kunna plocka in det i inkallningen. Om så där en tio år, känns det som...

Men hon jobbade bra idag, köttbullar istället för torrisar gjorde en hel del för motivationen!

Lite enkel tävlingsträning inför fredagen med Popsy tänkte jag. Vad har vi inte kört på ett tag? Fjärren! Den sitter ju som berget, men lika bra att ta upp några skiften.

Ha! Dubbelt Ha! Popsy hade nog planerat platsliggning med störning, för låg var vad hon gjorde. Fem meter, ingen reaktion. Tre meter, nada. En meter, hon tittar på mig med en blick som säger "mig lurar du inte! Ska jag ligga så ska jag"...

I det läget är man glad att man kan plocka fram sina spontana skiften och börja om från början. RIKTIGT från början, hon började med att krypa framåt i både sättandet och läggandet. Hon har gjort skiften med låsta baktassar i sex år! OCH hon plockade in stå, alldeles själv (som jag har haft jättesvårt att få fram, men INTE NU, tack).

Vad gör man? Skrattar åt elendet, gör om sin tävlingsplanering, lägger upp en ny kriterieplan, och börjar träna om.

Tio snabba skiften med vikten bak på 5 cm avstånd. Paus.

Två gånger tio på en meter. Paus.

Två gånger tio på två meter. En miss, resten korrekta. Avslutade.

Fast rutan verkar ju funka!

Mårran var seeeg, och jag hade bara frukosten att locka med. "Tjata, jag äter väl de elendiga kulorna då!". Hon däremot gjorde skiften som om hon aldrig gjort annat! Ligg-stå-ligg, sitt-stå-sitt, sitt-ligg-sitt, allt spontant och i flyt. För att roa mig lite körde vi med kommando och blandade vilt, hon missade en enda av tio! Visserligen på bara 50 cm håll, men ändå...

Måste fixa lite bättre godis för att motivera lite extra! Stygg matte kör med dålig förstärkningskvalitet.

Morgonens träning:

Popsy utvecklade sitt backande vidare. Vi började med trappan ett par gånger, sedan la jag en låg låda precis framför trappan (fodralet till Olas borrmaskin var precis lagom) och började shejpa upp henne på den. Nästa steg var att flytta ut den mitt på gårdsplan, nu var hon tvungen att verkligen söka efter den. Svårt när blicken är naglad vid mig! Hon var hur söt som helst när hon rörde sig steg för steg och kände med bakbenet efter var lådan var... Sista steget: vår lilla 10x10x10 cm låda. Den var lite hal så hon fick dåligt grepp, men hon fixade den också! Ett par pass till för att sätta det ordentligt, sedan överger jag backandet och går vidare. Vägen är roligare än målet...

Mårran fick träna "vanlig" framförmapp ligg, sitt och stå, samt skiften. det har blivit lite hafsigt med repetitionsklokheten efter avståndsträningen, eftersom jag där belönade ALLA skiften. Det tog ett par pass att få "ordning" igen, får nog viga veckan till detta för att få henne lika säker som hon var.

Ett pyttelitet pass hann vi med när jag kom hem.

Mårran jobbade vidare på avstånd, jag började med ett pass snabba lägganden (hon har tappat lite där!), band upp henne, och tränade sitt - ligg på fem meter. Hon har definitivt fattat, dags för paus i det momentet.

Popsy fick utveckla sitt backande till att backa upp för kökstrappan. Det tog fem minuter och tjugo godisar att få till första baktassen, sedan ytterligare en minut för resten av trappan. När hon väl fattar så fattar hon... Klossen nästa.

Popsy ska få något helt nytt på sin repertoar: backa från mig upp på en target. (Vi använder husses tröja, mjuk och mycket tydlig skillnad mot golvet) Efter två pass backar hon glatt, och ibland upp på tröjan, men det tar nog ett tag till innan hon fattar...men kul är det!

Mårran fick ett pass håll fast med den stora, tunga träapporten, inga problem. Mårran bär allt!

Vi tränade vidare med skiften på avstånd, hon växlar nu glatt mellan stå, sitt och ligg. Än så länge vill jag bara att hon ska röra sig, och klickar för allt, men så småningom ska vi kunna få lite mer repetitionsordning.