På senaste rallytävlingen blev jag inspirerad av Maria att verkligen träna in avståndsbelöningen. Det syntes tydligt på hennes Molly att ryggsäcken var svaret på allt! Eftersom doggie-zen ligger på veckans att-göra-lista, så blir det bara avståndsbelöning hela veckan! Nära, långt bort, godis, leksak.

Popsy började i trädgården. Lite har vi börjat träna, så hon hade en startpunkt. Grym fokus, fina halter i det fria följet! Jag försökte skicka på måfå när hon gjorde något extra bra, kanske borde jag fokusera på något speciellt istället? Frekvensen blir ju inte vidare hög, men det är liksom lite av poängen...Träna uthållighet och jobba trots störning.

Det slutade med att vi körde igenom ställande, läggande, inkallning med ställande (den var bara såååå snygg!), och fjärren med avståndsbelöning endast. Allt gick super, utom fjärren som har ramlat isär - igen. Jag tror att problemet är att jag aldrig har kedjat den ordentligt, och hon har aldrig gått igenom testfasen på kedjan. Jag vet hur jag ska fixa den, inga problem.

Mårranm VÄGRADE vara i trädgården (löpfia har en del konstiga idéer i vanliga fall, och nu är hon etter värre) så vi tränade rallyövningar på gårdsplan. Hon börjar bli säker = glad på alla nybörjarskyltarna, och avståndsbelöning var verkligen uppskattat. Extra kul att springa dit, liksom.

Körde lite fjärr med henne också, och hon började så bra att jag höll på att släcka ut hela fjärren när hon helt plötsligt inte förstod längre. Stygg matte, att jag aldrig lär mig! Mårran MÅSTE ligga på minst 90% lyckande tills hon verkligen är stensäker! Jag får "laga" fjärren imorgon.

Jag hade verkligen velat få till alla tvåans moment med henne, men jag känner mig nästan rädd vid tanken på ruta och inkallande med ställande... Det har inte direkt gått så bra med henne innan...

Jag funderar på två saker, och vill gärna ha lite åsikter:

1. Finns det intresse om jag tar hit en klickertränare i tävlingslydnad en helg? Jag har ett par i åtanke, men har ingen koll på pris o dyl.

2. Finns intresse för gruppträning för hundaggression? Socialiseringsklass, morr-skola, stadspromenad, osv?

Och så behöver jag testhundar för nos-loopen (min egen variant av grimma, nyss uppfunnen). Någon som vill ställa upp?

Tävlingen i Tollarp närmar sig, och Popsy har lovat att inte löpa, så vi tränar ruta.

Det gick riktigt superbra idag! Ingen tvekan, full fart, stimuluskontroll på ställandet (=full fart genom rutan om jag inte säger stanna, blixtsnabb tvärnit om jag ger kommandot), fungerade på upp till 15 meter. Jättenöjd!

Popsy fick börja med att backa upp på brädan. Hon var seg och lite motvillig, så jag sänkte ner den och lät henne bara göra några få reps. Jag tror att jag avslutar bräd-projektet här, hon tycker helt enkelt inte att det är tillräckligt roligt för att vi ska fixa till "det sista".

Vi tränade vidare med ingångar, först utan och sedan med apport i munnen. Yes! Apportingångarna är bättre än någonsin. Jag avslutade passet med att kedja hela apporteringen ett par gånger och verkligen fela om kedjan inte blev bra, lite nervös för att allt skulle falla ihopa men istället blev kedjan starkare och apporteringen bättre än någonsin! Som jättebelöning fick hon ha sin wubba ifred så länge hon ville.

Liten wubba-studie

Popsy och wubban, wubban och Popsy, i sin egen värld.

Nämen matte, är du också här?

Du kanske också vill leka?

Var inte blyg, jag vet att du vill!

Mårran var löpseg men träningsvillig. Vi tränade GF sitt med alla varianter, ingångar med den "rätta" svängen för ett rikyigt rakt sättande, och sedan var hon nöjd och gick in i sin bur.

Det känns bra att hon verkligen gillar den, eftersom det är här hon sitter om hon är med under kurser.

Igår och idag är det inventering på jobbschemat. Fem timmar i butiken igår, minst lika mycket på lagret idag... Tur att det finns kaffe!

Så när jag kom hem igår var jag totalt borta i huvudet. Promenad - så klart - och sedan däckade jag i soffan med en bok till Popsys stora förtret. "Träna! Nu!" Pallar inte... För en gångs skull ägnade jag lediga fyra timmar åt något som inte hade med hundar att göra överhuvudtaget, ingen kursplanering (som jag borde gjort), inget pluggande, inte ens lite hundträningsDVD. Ola kom hem, lika slut han, och slocknade i sängen ett par timmar innan middagen.

Mårran började löp-blöda igår (förlåt alla för att jag hade löptik på tävlingen i söndags, jag hade ingen aning!), så där har jag svaret på varför hon var slö och nosig på tävlingen. På plussidan så blir hon också mer kontaktsökande, så det tog kanske ut vartannat... Hon är nöjd med att vara nära, nära, och vila hela dygnet. Popsy visar inga tecken trots att de brukar löpa samtidigt, konstigt.

Klockan halv åtta fick Popsy nog: "Träna, annars biter jag sönder alla dina skor!" Jag tog ifrån henne skorna, väntade tills hon förolämpat gick och la sig, och plockade fram klicker och hennes kvällsmat som förstärkning för att hon slutade "tjata". Lugn Loppa ska belönas!

Vi tränade vidare på morgonens färdigheter, brädan fungerar fint nästan helt plan mot väggen, ingångarna var kanon, sitt kvar behöver vi köra mer för att hon ska förstå att två godisar i munnen betyder repetera senast belönade beteende (dvs sitt stilla), och vi avslutade med burträning. Buren är toppenkul! Full fart in, full fart ut!

Efter detta kunde hon äntligen koppla av...

Popsy började med att "kolla av" förra veckans:

Ingång under stimuluskontroll. Hon börjar förstå att om ett pass börjar med ett kommando är det "vänta på kommando" som gäller, säger jag "nu kör vi" är det bara att testa. Hon vet t o m att "grankotte" INTE betyder "fot".

Backa upp på bräda: inte riktigt klart, men på mycket god väg. Sista vinklingen kvar, brädan ska bort, och till sist - kanske - ska hon klara att hålla balansen i ett fritt "handstående".

Sedan bytte vi raskt ut ingångarna som vi tränat hela veckan mot sitt i front. Hon bytte direkt på ett enda felkommando, och höll sig till sitt efter det! Loppan börjar bli repetitionsklok på riktigt! I raskt tempo körde vi igenom b.m., ligg-sitt, stå-sitt. Utmärkt, jag är jättenöjd och faktiskt lite förvånad!

Mårran fick ett kort pass med kycklinglever, jag tog upp sitt i front direkt och testade inga ingångar före. Naturligtvis provade hon ingång ändå, det är ju det som belönades senast, men hon bytte snabbt till frontposition. Vi fortsatte också med b.m., ligg-sitt och stå-sitt. Inte lika klockrent som Popsy, men helt OK.

Jag tycker att rallymomenten börjar sitta ganska bra på båda hundarna (utom när Mårran flippar och kastar sig in vid vänstersidan), så jag ville "säkra" Mårran med avståndsbelöning.

Mjuk hundmat på tefat, storfavorit!

Jag försökte skicka henne helt oväntat, när hon gjorde något riktigt bra. Förutom att hon alltid blir lite osäker när vi gör något nytt fungerade det jättebra! Ny och rolig lek, liksom.

Kontakten var fin idag, sättandena raka och snygga, och alla konövningar fungerade fint. "Gå runt" börjar fungera som nytt kommando, både i halt och under rörelse.

Popsy fick växla mellan spontana ingångar och stimuluskontroll med "falska" kommandon, hon börjar bli säker.

Vi drog snabbt genom rallymomenten, lite sneda sitt här och var, men vänstersnurren var jättefin!

Och så avslutade vi på plankan. Nu är hon helt säker på 45 grader, vi höjde till 60 ganska snabbt. Fick till fyra snygga, tappade på femte och fick leta oss tillbaka, och avslutade riktigt lågt. Brädan får vila i helgen, för att eliminera all risk för träningsvärk.

Jag börjar bli lite nervös för tävlingen på söndag...

Popsy tränar vidare på ingångar, både spontan-pass och under kommando. Felprocenten är låg, fingertarget borta. Mycket nöjd!

Idag höjde vi brädan lite till, nu är vi uppe på 60 graders lutning! Hon måste hoppa upp med bakbenen för att få upp dem, och verkligen ta vikt på frambenen. Jag börjar och avslutar betydligt lägre förstås.

Mårran gjorde också lite ingångar, de blir stadigt bättre.

Den stora Mårran-övningen för dagen var annars Lysia: dags för en påfyllning av träningen. Jag har uppfunnit en ny sorts nosgrimma som jag verkligen ville prova live!

Det gick suveränt. Båda hundarna kom springande, Mårran vände sig mot mig och sa "godis, tack!" helt lugn. Kan man fixa hennes möten med Lysiahundarna genom klassisk motbetingning och klickerträning så kan man fixa allt!

"Nos-loopen" fungerade över förväntan. Lite grejer till som ska rättas till, sedan är min prototyp perfekt, och ska börja visas upp för allmänheten. För mig och Mårran är det en toppenpryl, så där borde finnas ett intresse även i övriga världen... Spännande!

Idag började vi om från början med rutan, Popsy och jag.

Det har alltid fungerat bäst hemma i trädgården, så där körde vi hitta mitten från alla vinklar upp till tre meter, flyttade rutan tre gånger.

Avslutade med att köra tre skick på 20 meter (ny ruta), första gången med utlagd boll bakom rutan och klick för full fart, andra gången ställde jag och kastade bollen, tredje gången ställde jag, lät henne stå till jag kom in, och belönade med boll och mycket godis.

Hon var lite disträ i de inledande övningarna (kanske lägga in en platsliggning? Gnaga på pinne?) tack vare gårdagen, men ganska snabbt var hon gamla vanliga lyckliga Loppan igen.

Så, nu vet jag hur den ska tränas, och håller mig till det. Tills någon ny, spännande metod dyker upp...

Popsy körde en massa ingångar också, både frivilligt och med kommando. De börjar bli fiiiina!

Mårran fick träna ingångar med fingertarget för att få svängen rätt, och rallylydnad i koppel. Hon blev glad när jag kopplade på, ett bra tecken! Fin fokus trots att vi var i trädgården (hennes hatställe no. 1, jag vet inte varför), bra sättanden framför, bra gå runt ryggen. Ett steg - två steg - tre steg framåt med myrsteg verkar bli en favorit!

När jag tog fram konerna blev hon lite låg och började nosa efter Popsy (jag utnyttjade värsta möjliga doftstället med flit), jag bara släppte kopplet och gick. Gissa om hon vaknade! Inget nos efter det! Vi körde dubbelslalom med många belöningar, spiral både höger och vänster, sedan var konerna jätteroliga. Vilken skillnad det märks när man lyckas träna BRA i några pass, istället för halvbra, eller dåligt...Då kommer framstegen fort...

På tal om framsteg: idag kunde det inte skjutas upp längre - klorna måste klippas.

Popsy sköter sig helt perfekt, svansen går, klippa klor är toppen!

Men Mårran...Vi har kommit så långt att hon frivilligt sätter sig framför mig, ger tass, låter mig hålla fast tassen och lägga klotången mot. Enorma framsteg för att vara henne! Fortfarande är steget därifrån till att faktiskt kunna KLIPPA klorna ganska stort, och framtassarna var akut.

Så jag gjorde det bästa av situationen, fångade in henne under vänsterarmen, höll fast, klippte en klo i taget och matade rikligt mellan varje klo. Jag inbillar mig att hon kanske var lite lugnare än vanligt. Visst försökte hon komma loss, men hon ryckte inte i tassarna, och svansen var inte helt under magen. När jag släppte henne (när hon var lugn, så klart) försökte hon inte fly i 190, utan kunde faktiskt frivilligt köra nostarget på klotången, sätta sig, och tveksamt ge tass.

Imorgon är det dags för vänstertassen, baktassarna kan vänta lite till.