Varför är det så svårt?

Jag känner fortfarande ett irrationellt behov av att hänga upp Popsy i öronen. TROTS att jag vet att det inte är hennes fel, hon är "bara" en hund, och gör det som lönar sig mest i varje given situation.

Ta lärdom är ganska enkelt, sedan ponnytävlingstiden är jag van att analysera varje tävling och se det som var bra och det som behöver tränas. I detta fallet:

Platsliggning där jag gömmer mig i skogen

Platsliggning med hundar vi inte känner

Ingång på planen fram till tävlingsledaren

Träning på nya platser

Tävlingsmässig träning på nya platser

Och viktigast:

Kontrollera mitt humör och min frustration, så att jag kan göra det bästa även av en dålig dag

Det brukar jag klara, men inte denna gången! Helt klart blir jag stressad av att folk som jag tidigare tränat ihop med, men som jag inte har träffat på ett tag, är på tävlingsplatsen. Redan när jag värmde upp var det inte "nu ska vi ha kul" som fanns i huvudet, utan "för sjutton, visa lite vad du kan!". Mental träning...återigen...

Det dröjer nog ett tag innan alla negativa känslor släpper, men en ny tävling ska jag leta upp och anmäla till direkt. Med ny, positiv attityd!

Jag tränade genom momenten i hagen med Popsy. Det fria följet har verkligen varit bra på sistone! Underar om det är ingångsträningen som har smittat? Vänster sida är världens bästa plats, liksom?

Jag belönade växelvis med frolic, fårleksaken Dolly, boll, eller utlagd mjukmat att springa till. Hon var lite seg i språng marsch (ett gammalt problem som bubblar upp ibland), men det räckte med ett bollkast för att fixa till tempot. Jag vet, "inte belöna dåligt tempo", men det funkar så jag bryr mig inte.

Läggandet sitter som en smäck. Tänk att det var mitt absoluta hat-moment!

Fortfarande ett lite sent ställande i inkallningen, men inget jag tänker jobba med idag. Jag slänger nog dit ett DK imorgon, för säkerhets skull.

Likaså rutan, ett DK i skicket så blir det hur bra som helst. Hon drog lite till höger, men inne i rutan är inne i rutan. Vi körde lite "hitta mitten" som avslutning (hon tycker att det är så kul!).

Jag belönade med avståndsbelöning på apporten, helt plötsligt blev det snärt i ingångarna! Liiite dåligt tempo in, men ingen big deal.

Hoppet tränade vi inte alls. Funkar hon som hon ska så är det en given 10.

Fjärren har varit perfekt idag! Jag körde lite redan på promenaden, bara första sättandet (går det så flyter resten) med överraskande bollbelöning. Det är definitivt vårat osäkraste moment, men det känns faktiskt bra!

Hur det än går imorron så har vi haft väl planerad och genomförd tävlingsträning hela veckan. Bara det är värt en del!

Mårran kunde ÄNTLIGEN träna lite idag. Veckans GF är ligg och kryp (ingenting jag vill träna med Popsy just nu), och vi körde igenom hela ligg-mappen utan större problem.

Krypet lyckades jag ju förstöra en hel del under filminspelningen (pinsamt!), så det var mest reparering av skadan. Mårran fungerar riktigt fint med avståndsbelöning nu! Jag är nöjd.

Jag ville kolla av trixen för kvällens kurs, så Popsy fick backa lite upp för trappan. Helt plötsligt hittade hon brädan som vi använde för att träna handstående för några vackor sedan (som jag avbröt eftersom jag misstänkte att hon kände obehag), och bjöd ett par snygga uppbackanden. Jag klickade, men tog bort brädan eftersom jag ville träna slalom. Popsy var envis, och backade upp mot väggen istället. "Kul!" tyckte jag, och klickade. Mitt intresse var fångat, skulle hon göra om det? Hon tramsade runt lite, så jag avslutade med "paus" och skulle just vända mig bort när det hände: hon ställde sig på händer. Helt utan stöd. I säkert två sekunder. Klick och jackpot, så klart! Hon upprepade inte det snygga handståendet, men väl ett par halvbra som jag också klickade, innan jag avbröt helt och hållet.

Jag kanske aldrig får fram det igen, men för mig räcker det med att jag vet: min hund stod på händer!

Popsy var anmäld till rallyn och jag tänkte passa på att köra tvåans moment tävlingsmässigt. Lite kort om folk, så jag var dessutom domare i lydnaden.

Vi var ganska många starter, med besökande från Hörby och Veberöd. Roligt!

Rallyn först, Popsy första startande så att jag kunde döma Petra sedan. En kort uppvärmning, och så in. Hon var jätteduktig! 94 poäng (två förarfel, något snus, något långsamt sitt), jag var hur nöjd som helst. Det känns verkligen som att "handlingen" börjar sitta bra, vi förstår varandra perfekt. Hennes vänstersnurrar är riktigt fina nu, inte en tendens till sättande.

Sedan fick hon bo hos Jenny, som satte henne i buren medans jag dömde. Hon trivs fint i sin bur, jag hade satt den lite undangömt i skuggan, och hon sov lugnt när jag hämtade henne till platsliggningen för tvåan.

Direkt ur buren in på plan, inga problem, Loppan fixar allt!

Platsliggningen var utan problem, hon var lugn och stabil. 10.

Vi hade första startnumret (utom tävlan, jag kan ju inte döma mig själv), så direkt upp till det fria följet. Bra fokus, fina halter, bra svängar. Jag ger mig själv en 8.

Läggandet var kanon! Pang, rätt ner i backen. 10.

Inkallningen fick hon lite separationsångest och "hörde" inte stanna-kommandot. Ett snabbt DK med handen räddade läget, men ställandet blev alldeles för sent. Bra tempo dock, och bra ingång. 7.

Rutan gick finfint, med ett mycket medvetet DK i skicket. Hon liksom springer dit jag visar tills jag säger stopp, glad och skuttig, men till synes utan mål. Bra ställande och avhämtning. 8.

Apporteringen gick kanon! Ett lätt DK i ingången. 9.

Hoppet var perfekt. Helt enkelt perfekt. 10.

Fjärren. Ja, fjärren...All träning som bortblåst. "vadå sitt?" Jag gick närmare och fick till sättandet, bröt och gjorde om från början. Nu fick jag i alla fall sättandena, men kryp i läggandena...0, eftersom jag bröt, kaaanske 7 på andra försöket.

Helhet: Jag var väldigt nöjd! Jag tänkte på mina transportsträckor, belönade "lagom" med bus mellan momenten, hon var fokuserad och fin utom när Jenny hade lagt bort apporten (vart tog den vägen? Jag vill leka!), och återfick snabbt fokus på mig. 10.

Jag hade gett mig själv 160 poäng, och det är jag nöjd med. (174 utan nollan på fjärren...men så är det alltid...)

Väl hemma var Loppan fortfarande pigg och träningssugen, så alla hundarna fick en träningsstund. Mera fjärr! Det kommer...På fredag är den perfekt!

Mårran tränade bara spontana, roliga beteenden. Hon är bara så tråkig just nu. Tur att man har en backup till klickerexamen.

Vilma fick en liten klickerstund, den första sedan december. Hon kom ihåg allt! Ingångar, lägganden, inkallningar...och apportering! Jag är helimpad, så fruktansvärt rolig att träna! Mycket roligare än sin syster...

Vi tränade vidare på att kedja fjärren, hon försökte bara fuska en gång idag. Jag la till två ytterligare skiften, och ökade till sist avståndet till fem meter. Hurra!

Ingångarna med apport blir också stadigt bättre. Nu har hon återupptagit att lämna leksak vid sidan, så jag är övertygad om att det är samma sak i hennes lilla huvud.

Vi punkttränade ställandet i inkallningen för att få riktig snärt, och blandade med ett par raka för att kolla stimuluskontrollen. Inga problem!

Mårran gjorde också en snygg, tävlingsmässig fjärr, men med belöningar mellan varje skifte (inte kedjat alls).

Vi tränade också ett par korta inkallningar med explosiva starter och falska kommandon, och ställande under b.m med externbelöning bakom.

Ikväll kommer Vilmelinen och har kul med de andra! Och imorgon är det träningstävling för Loppan (löpMårran får stanna hemma).

Jag har verkligen börjat jobba med att kedja fjärren idag. Det svåraste med baklängeskedjning för min del är att verkligen hålla på kedja, bryta om det blir fel, och inte belöna förren i slutet. Fast jag har inte en helt fast kedja än, jag gör bara två skiften och håller mig på tre meter. Jag inbillar mig att de sista ändringarna blir lätta att få till (först de extra skiftena, sedan avståndet).

Planen är lyckad hittills, Popsy har snart provat och gett upp ALLA varianter som finns. Jag är noga med att byta plats och riktning ofta, men i övrigt hålla kedjan ganska likadan. Det känns så taskigt att fela när hon verkligen försöker, men hur ska hon annars kunna förstå att bara en enda variant är rätt...

Vi övade också fritt följ med externbelöning, och att sätta ihop två moment (läggande och inkallning) innan belöningen kom. Jag är mycket nöjd med hur externbelöningen utvecklas!

Mårran var lycklig i morse, hon fick leka med den snygge bulldoggen Rock i trädgården! "Jag älskar dig, vill du bli far till mina valpar?" Vi bröt innan leken blev riktigt så rolig. Hon behöver leka med socialt kompetenta hundar, på sistone har det slagit mig hur illa socialiserad hon egentligen är! OK att vi träffar en massa hundar på planen och i stan, men där ska hon ju strunta i dem. Svårt att lära sig att andra hundar är kul och trevliga när man aldrig får leka fritt med dem, utan där alltid är ett koppel som hindrar. Skärpning, matte!

På eftermiddagen tränade vi också fjärr, efter den riktigt dåliga träningen häromdagen på just det momentet. Jag plockade fram skiftena spontant först, och ändrade sedan till stimuluskontroll. Hon behöver mera spontanträning igen! Hon börjar falla in i sitt gamla "säg vad jag ska göra"-mönster. Men vi fick riktigt bra fjärr!

Jag var ambitiös och byggde upp en lk2 i hagen. Lite koll vill jag ha på hur vi ligger till!

Det fria följet var jättefint idag! Bra halter, bra fokus. Läggandet likaså. Inkallningen missade hon ställandet, jag bröt och gjorde om, bra. Liiite sakta ställande, men helt OK. Rutan var bra, men med litet dk i skicket som jag nog kommer att behålla över tävlingen, hellre än att riskera att hon blir sittande vid min sida. Apporteringen var fin, ingången fortfarande, men mycket bättre! Hoppet var kalas. Och så fjärren...Ligg är ligg! Försök inte luras! Men det blir bättre, långsamt.

På söndag blir det tävlingsmässig genomgång, tillrättalagt med belöningar och enkla upplägg. I veckan tränar vi fjärr, ingångar med apport, fritt följ (behöver alltid vässas), och kedjar inkallningen ännu tajtare.

Jag har visst hopp om att kunna ta mig igenom tävlingen utan nollade moment, med lite tur! Det känns hoppfullt. Hennes löp är så gott som över, problem löst.

Löpisarna ville träna i morse, men när de väl kom ut visade det sig att det var en täckmantel: de ville nosa! Varför de inte kan göra det när de är ute själva är ett mysterium... Varje kvadratcentimeter av trädgården är nu undersökt efter gårdagens hundkurs.

Jag hade bara torrisar att träna med och brydde mig inte ens om att försöka...När de var klara kom de och bad om något att göra, så Mårran fick träna lite enkla ingångar (glad och duktig), och Popsy filade på fjärren och det fria följet. Ingen intensitet direkt, men hon gjorde det hon skulle och åt sina torrisar.

Jag jobbar vidare på nosloopen, jag vill få till en design som man kan fästa direkt på befintligt halsband. Det går framåt! Ett par tekniska lösningar som måste till, men idén är färdig.

Tack alla som har erbjudit testhundar, jag kommer att behöva en stor, en mellan och en liten till att börja med (jag måste hinna med att tillverka looparna!) Min tanke är att ni provar en prototyp i två veckor, gillar ni den så köper ni en slutgiltig variant och inte den ni provar eftersom den inte kommer att vara så designmässigt snygg. Det "enda" jag verkligen vill ha är en ordentlig test och utvärdering. Test-looparna ska sedan modereras efter era önskemål, och testas igen, tills de fungerar perfekt. Först efter det är det aktuellt att faktiskt sälja några.

Till slut ska det finnas en variant där man köper halsband - nosloop -

(ev) koppel i samma stil, och en variant där man enbart köper själva nosloopen och fäster på sin egen utrustning.

Har jag tänkt i alla fall. Så får vi se...