Åsas hundar

Inlägg publicerade under kategorin Aggressivitetsträning

Av Åsa - 5 oktober 2008 18:23

Husse har återigen haft problem...

Jag tog ut båda hundarna på promenad förbi alla "fiender" som jag känner till. Mårran var spänd. Vi har inte tränat mycket på klubben, och ingen promenad blev det idag i Hörby, så kanske börjar hon falla tillbaka lite i sitt tidigare beteende.

Vi började med Lysiahundarna. Jag utrustade mig med lugn, tålamod, frolic (inte det bästa, men man tar vad man har), nosloop och klicker. Vi avancerade en meter i taget, och tränade ögonkontakt på varje avstånd. Ett par gånger "glömde" hon sig och skällde till ett par gånger, och jag avledde henne i tid säkert ett tiotal gånger. Intressant iakttagelse: svansen viftar, och efter att hon har skä'llt två skall så tittar hon på mig för att få godis...Slut med den klassiska betingningen, detta är en hund som är väl medveten om vad hon gör! (Åtminstone när jag handskas med henne).

Alltså: klick och godis fick hon endast om hon tittade på mig UTAN att skälla först. Spontant, eller på signal "Mårris, här". MYCKET beröm så länge hon tittade på mig (hon gillar verkligen när jag berömmer henne). Skällde hon så bröt jag henne lugnt med en handrörelse framför nosen.

Det gick ganska fort att kunna gå förbi helt oberörda.


Nästa hund kom utstörtande från sin gård som en katapult. Jag mosade in två frolic i munnen på Mårran, gick resolut tre steg framåt där jag föste båda hundarna framför mig, och sedan var de lugna igen.

Sista hunden orkade de inte bry sig om öht.


Inte bra att hon backar i träningen (men jag har mig själv att skylla), MÅSTE lägga tid på hundmötesträning hemmavid igen! Det verkar vara väldigt bundet till "hennes" promenadstråk, på klubbar eller i stan har jag sällan problem. Tack och lov för nosloopen, i halsband hade jag haft noll och ingen chans att nå fram till henne.

ANNONS
Av Åsa - 7 september 2008 20:23

På morreklassen diskuterade vi hur tikar påverkas av hormonerna innan löp. Jag märker inte mycket i löpet (mer än att mina hundar blir kärvänliga mot varandra), däremot under skendräktigheten blir båda Superbitchar mer än vanligt.

Husse hade ett intermezzo vid Lysiahundarna idag, efter fem gånger utan minsta problem. Eller, intermezzot började 100m ifrån, och Mårran var så uppstressad att han valde att vända (duktig husse!). Hormoner!

Naturligtvis goick vi över och tränade. Först sydde jag en ny nosloop av ett slaktat halsband med KRAFTIGA ringar och nytt band. Den blev jättebra!

Mårran blir väldigt glad och uppspelt när vi ska Lysia-träna (roligt!). Hon går perfekt fot bort till dem, vi leker lite "titta där", och sedan går vi förbi på olika håll flera gånger.

Idag var hon SPÄND! Ragg rest, låst blick...Med flit har jag numera ingen klicker, utan jobbar med "bra" istället (med tanke på att husse ska ha lättare). Ett ögonblick trodde jag inte att hon skulle svara, men det börjar bli lika starkt som klicket nu. Vi gick fram, svängde upp och gick parallellt med staketet. Hon var minst sagt intensiv när hon tog godiset..."Bra" så fort hon tittade på hunden eller tog kontakt, hög frekvens. Efter första svängen tappade hon kontrollen och skällde tre gånger innan jag lyckades bryta henne. Vi backade och gick tillbaka till "titta där" några gånger, och försökte igen. Sakta sänkte hon raggen, och höll kontakten. Jag slängde lite godis på marken och lät henne nosa, ännu lugnare. Efter tio minuter kunde hon gå förbi flera gånger, helt lugn, utan synligt godis. Vi kunde stanna och träna fot och ligg med viftande svans. När Lysiahundarna skällde och kastade sig mot staketet hoppade Mårran mot mig och "krävde" sin belöning. Hur nöjd var jag! Typ 15 på en skala 1-10 där 10 är Underbar Hund!

Måste försöka upprepa ett par gånger denna veckan, för att befästa ordentligt.

ANNONS
Av Åsa - 14 juli 2008 09:31

Mårran har haft två katastrofala hundmöten den senaste veckan, ett med husse (lös i hagen när grannen kom utanför med sina två beaglar. Skall och full fart dit, men lyssnade på husses "stanna" i tid) och ett med mig med två förbipasserande hundar som dök upp bakom häcken. Den RIKTIGT irriterande biten är att jag var förberedd med godis och nosloop, men precis när jag skulle sätta på loopen så gick husse och Popsy sin väg, och katastrofen var ett faktum. Reflektion: det går till 99% kanon när det bara är Mårran och jag, sämre när Popsy är med, och sämst när husse är med.


Så idag så tog vi en promenad med nosloopen, bara Mårran och jag. Hon tycker mycket bättre om loopen än om sin halti, eftersom jag vill testa den ordentligt så hade vi den på hela tiden. Inga hundar hemma på Lysia, ingen hemma hos nästa granne, där gick vi och småsov. Plötsligt! Vilda skall från en trädgård som brukar vara hundlös. Både Mårran och jag blev överraskade, och innan jag hade hunnit reagera så hade Mårran ställt sig snett framför mig, med öronen utfällda i tiggarmin, och fixerade mig med blicken. "Hunden skäller, ge mig godis!". Jag hade bullat upp, och drog upp en näve lammstek med perfekt timing. Duktig hund, stolt matte!

Av Åsa - 28 maj 2008 08:27

Träning är färskvara! Det vet alla som tränar hund...

Idag var det alltså dags att göra en "träffahundpromenad" med vovvarna, för att hålla Mårrans aggressionstendenser så långt borta som möjligt. Jag hade med mig båda hundarna, halti, och mängder med godis.


Hund 1, S:t Bernisen hos grannen, inga problem. Trots att den var framme vid grinden och ville hälsa tittade Mårran bara på mig.

Hund 2, en "sommarhund" som bor i ett av hörnhusen och skäller som en idiot men är för feg för att komma fram, ABSOLUT inga problem. Mårran har stenhård koll på att skall betyder godis. Det känns ganska bra att gå med två hundar perfekt fot på andra sidan staketet, när den andra hundägaren skriker halsen av sig på sin skällande hund utan resultat. Jag är ond...

Hundar 3 och 4, Lysiahundarna. De hade precis kommit ut och var extra på alerten...Jag hade haltin på Mårran, men ingen klicker (misstag). Hon skötte sig helt OK, inte perfekt, men fokus var på mig 95% och hon skällde två gånger. Vändningarna fungerar inget vidare när Popsy är med, hon blir frustrerad och kommer ivägen och flyger på Mårran, som (naturligtvis) blir mer upphetsad.


Vi gick hem och dumpade Popsy, plockade upp klickern, och gick över igen. Jag tyckte att hon hade skött sig så pass bra att jag ville träna enbart i halsband, för att få till vändningarna ännu bättre. Jag upplever att vändningarna är perfekta när hon "zoomar in" på de andra hundarna, det bryter henne direkt att helt enkelt vända bort och ta kontakt med mig istället. Jag är JÄTTENÖJD med passet! Hon var lugn och fokuserad, inte ett skall, tog godiset fint.


Hon går verkligen stadigt framåt, trots att vi numera inte tränar oftare än typ en gång i månaden...Jag vet, det borde vara oftare. Men det finns ju så mycket andra roliga saker att träna, och ärligt talat så är inte problemet vidare stort längre (tack och lov).

Av Åsa - 1 maj 2008 08:29

Lika bra att spinna vidare på saker som inte har blivit av på alltför lång tid. Efter spårpromenaden delade jag en korv i minibitar, satte på grimman, och gav mig iväg till Lysia.

Mårran började ganska spänt, men efter ett par vändningar la sig raggen och öronen slappnade av.

Husse tycker att hon har blivit otroligt mycket bättre, men dels har hon visat tecken på att hon tycker att platsen är obehaglig och vill därifrån snabbt, och dels har jag sett tendenser i andra situationer att hon bygger en kedja: stirra - skälla en gång - snabbt titta på matte och inkassera. Dessa två sakerna var dagens primära träningsmål.

Vändningarna lugnade ner henne otroligt fort, och löste hela "vill därifrån"-problemet. Hon kom helt enkelt i träningsläge direkt, och välkomnade Lysiahundarnas skall och utfall. Nio gånger av tio reagerade hon med att när de kommer springande så tar Mårran ett litet skutt, STIRRAR på mig, och markerar "nu var jag duktig, ge mig godis!". Den tionde gången kör hon sin lilla kedja med ett halvhjärtat skall och SEDAN kontakt, men det belönades inte idag, utan vi bara gjorde om. Hon blev lite förvånad, men började efter ett par gånger själv att bryta sin kedja innan skallet. Bra!

Vi gick förbi "svåra hörnet" först en gång, nosade runt ordentligt innan vi vände och tog andra hållet (för att få en ny "cold trial"), och avslutade med att bara gå framför och sträcka tiden mellan klicken.

Sammanlagt blev det tre mycket slarviga skall på 10 minuter, resten av tiden var hon lugn, glad, och fokuserad på mig. Mycket bra!

Av Åsa - 10 april 2008 09:55

Ibland är man faktiskt stolt...

Inga av våra "vanliga" träningshundar var ute i morse, men plötsligt dök en rottweiler ut ur dimman. Den hoppade och skällde och husse ryckte och skrek. Jag klickade och matade, och Mårran var lugn och åt. Än en gång bevisas vikten av att vara förberedd, alltid! Jag läser henne så tydligt att jag ser på henne när det kommer en hund långt innan jag själv hinner reagera. Titta på hunden, lita på hunden, klicka och mata.

Så enkelt det låter...

Av Åsa - 8 april 2008 20:56

Jag och Mårran skolkade från agilityn idag, jag behövde helt enkelt en kväll hemma. Ola hade varit och lämnat blod och mådde verkligen inget vidare, så jag tog hand om djuren och fixade mat (pizza, mina talanger i köket är högst begränsade).


Jag la eftermiddagspromenaden sent, så att Lysiahundarna skulle vara ute. Laddad med fiskchips och grimma, men med två hundar och från "svåra" hållet direkt.

Mårran reagerade betydligt kraftigare än hon gjort på länge, lite ragg, fixering av hundarna, ganska stökig (inget itfall dock) och något enstaka upphetsat skall. Popsy blev förbannad på Mårrans hoppande och försökte bita henne i nosen (gjorde inte Mårran lugnare), och koppel var i vägen överallt (som Mårran i ren frustration bet tag i).

Jag måste försöka träna oftare med båda hundarna! Hon är nog inte redo för "cold trials" från den svåra sidan med Popsy som sällskap än, fast jag är ändå nöjd med att hon inte blev sitt tidigare "rasande monster"-jag.

När vi väl kommit förbi (hon lugnade sig något på vägen) kom nästa svårighet: en främmande, stökig hund mitt på vägen. I normala fall absolut inga problem, men i hennes redan upphetsade läge så kom där ett skall. Jag satte henne lugnt och lät den andra hunden hoppa in i sin bil = problem löst.


När jag kom hem övertygade jag Ola om att ta med kameran och ta lite bilder till en artikel om just koppelaggression (kommer i Canis 3). Vi började vid macken, med deras stora svarta vakthund som är Mårrans pojkvän under löptid, och absolut inget problem. Bilden blev hyfsad.

Under tiden kom en annan hundägare med sin dobermann förbi Lysia, dobermannen totalt oberörd i slakt koppel. Dit ska vi! Avundsjuk? Oh yes!

Vi gick över vägen, och bort till det "lätta" hörnet för att få lite bilder. Mårran jobbade fint trots att en del av min koncentration var på Ola. Bilderna blev inget vidare...Vi rör oss för mycket och för snabbt.

Kanske kan övertala Andrea...Får ha lite sol först, bara!

Av Åsa - 1 april 2008 09:23

ÄNTLIGEN var hundarna ute! Och jag hade alldeles för lite godis, och Mårran skällde. Intressant iakttagelse dock: ingen ragg, glada öron, viftande svans. Men tyst var hon inte.

Hem och lämna Popsy, hämta mer godis, passa på att träna direkt.

Hon var fantastisk!

Vi gick en meter från staketet fram och tillbaka, fram och tillbaka, Mårran höll kontakt och var helt lugn. Hon inte ens nöp mig i fingrarna!

Nivå ett: bara jag och Mårran, är härmed avklarad.

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se