Åsas hundar

Inlägg publicerade under kategorin Aggressivitetsträning

Av Åsa - 7 december 2009 08:12

Sammanfattning:

Aggressionsproblem är komplexa problem, som involverar att medvetet använda både klassisk betingning och operant träning. Se det som ett spektra där rädsla är på ena kanten och frustration/ilska/impulser är på den andra: hunden ligger någonstans mittemellan.

Ju närmare rädslekanten = ju mer klassisk betingning (eftersom hunden reagerar känslomässigt för att försvara sig från det den är rädd för). Närmare frustration/ilska gäller mer operant träning från starten (hunden agerar för att uppnå något).

Även om man börjar med ren motbetingning/desensibilisering, så behöver man ganska snabbt börja jobba också med den operanta biten för att få maximal effekt, OCH man måste vara beredd på att växla blixtsnabbt mellan de två teknikerna.

Träna alternativa beteenden för hunden så att den vet vad den ska göra istället!

 

All träning bör vara frivillig från hundens sida, ALDRIG tvinga den till något den tycker är obehagligt - det riskerar att göra mycket mer skada än nytta.

Le, träna lekfullt och glatt, belöna massor.

Om hunden går över tröskeln - ta bort den från situationen så fort som möjligt. Gör träningen enklare om det behövs.

Försök göra en skillnad för hunden i träningssituationen: träna aggressionsproblem = roligt, belönande. Inte träna = ganska trist. Pauserna är nödvändiga för lärandet, men det ska vara träningen som hunden ser fram emot!


Sluta inte träna när du har uppnått målet. Träna aggressionsproblem är som att träna en muskel: den blir starkare och starkare så länge man håller på, men slutar man så blir den mindre och mindre, och förtvinar till sist.


Bokens allra sista del som handlar om mer specifika träningsplaner för de olika aggressionstyper som nämndes i början tar jag inte upp här. Detta är grunden, jag har fullt förtroende för att ni klarar att designa en egen träningsplan. Annars får ni maila för idéer, eller ännu hellre köpa boken - den är väl värd sina pengar!

ANNONS
Av Åsa - 4 december 2009 08:36

Grundläggande program

 

James lägger återigen ut texten om vikten av att verkligen kontrollera situationen - lägga tid och ansträngning på att ALDRIG (så långt som det är möjligt) låta hunden misslyckas. Kontrollera miljön, träna, ändra sitt eget beteende. Om man säger till hunden att man inte vill att det ska försvara sig och reagera med stress eller aggression så är man SKYLDIG att ta rollen som "försvarare" av sin hund! Den måste känna att vad som än händer så har ägaren koll. (ingen press...)


"Management" har jag hittills översatt med tillrättaläggning, men det speglar inte riktigt ordets mening. "Manage the environment".

Hemläxa: Ta fram din lista över vad som triggar din hund, och fundera över hur du kan tillrättalägga miljön så att ni inte hamnar i situationen. Fundera sedan över hur du bör agera i varje situation om det trots allt händer.

 

Förebygg, förebygg, förebygg. Om en leksak får upp din hund i sttress så är leksaken borta. Om matskålen triggar vaktaggression så är matskålen borta. Om hunden stressar upp sig under promenader i stadsmiljö så kör till skogen. Ja, det krävs ganska mycket jobb...


Bygg upp förtroende hos din hund genom att inte tillåta att den utsätts för skrämmande stimuli. Den måste veta att den är trygg med dig, när den är med dig så händer ingenting som den inte kan hantera. Varje gång som något skrämmande händer din hund när du är med så kopplas det - genom klassisk betingning - till dig, och din hunds förtroende urholkas en smula. Varje gång ni går på en trevlig promenad (eller gör annan aktivitet) där din hund känner sig trygg och glad så byggs förtroendet upp en smula.

Att din hund kan lita på dig är absolut grundläggande!


Ge din hund fasta rutiner och en klar struktur för hur den ska bete sig i olika situationer. Hunden ska aldrig behöva gissa hur den ska reagera, utan du ger den (genom positiv träning) ett beteendemönster att ta till som fungerar. Undvik överraskningar, gör rutinerna så fasta att det är tråkigt förutsägbart.

För en hund som blir stressad över att inte ha 100% kontroll över sin miljö kan detta göra en enorm skillnad!


Träna medvetet 100% av hundens vakna tid. Det betyder inte att du aktivt går in och tränar "sitt" eller liknande, utan att du i varje situation funderar över vad hunden vill uppnå, och vilket beteende du önskar. Ha kontroll över alla trevliga vardagsprylar (hoppa upp i soffan, bli kliad på magen, dörren öppnas, osv) och se till att hundens väg till allt detta är att uppvisa ett beteende som du gillar.


Hemläxa: Gör en topplista över de tio saker som din hund gillar allra mest.

 

En liten övning: Gör två kolumner på ett papper. På ena sidan skriver du "jag gör", på andra "hunden gör".

Under "jag gör" listar du alla saker som du gör för din hund eftersom den inte kan göra det för sig själv. Var kreativ! Du bör ha minst 25 saker på din lista. Tex om din hund gillar att hålla dig sällskap på toa, eller titta på TV med dig. ALLT som du gör som din hund uppskattar!

Under "hunden gör" så skriver du de saker som hunden behöver göra för att få tillgång till det du gör. Du kommer att upptäcka en massa punkter där hunden gör "ingenting" för att få tillgång till det den gillar. Ändra på det! ALLA förstärkare bör utnyttjas!


Här följer en supersnabb genomgång av fyra praktiska saker att klickerträna. James går in i detalj på hur och varför, jag tränar redan i stort sett allt detta (med utmärkta resutlat, är det något du inte provat så gör det!) och orkar därför inte skriva en detaljerad redovisning.

* Titta = ta ögonkontakt och titta inte bort förren OK. Artikel finns på min hemsida.

* Sitt = i alla lägen, med alla störningar.

* Inte den (leave it) = ignorera det du har snöat in på och kom till mig för andra instruktioner. Många lär in "nej" på det viset, helt OK. Var bara noga med att det inte blir ett "nej, annars...", effekten går förlorad om inte signalen är positivt inlärd och trevlig att höra.

* Doggie-zen = impulskontroll

Själv skulle jag vilja lägga till 180 graders svängen, som har hjälpt mig ur många knepiga lägen. (Främmande hund dyker plötsligt upp, jag och min hund vänder helt om, och eftersom det är SÅ ROLIGT att vända helt om så blir min hund lite glad och jag kan lägga avstånd mellan mig och den främmande hunden för att få ett bra möte.)


Hundens vardag

Har du inte gjort det innan, så se till att hunden får den mentala och fysiska träning som den behöver.

Mental träning (berikning):

* Låt hunden jobba för sin mat genom att gömma den eller liknande

* Träna trix

* Gör utflykter till nya platser

* Frishejpa

Fysisk träning

En trött hund är en snäll hund...Fysisk träning stimulerar produktionen av må-bra ämnen i hjärnan, reducerar stress, ger utlopp för energi.


Och nu är det bara sista delen kvar: specialdesignade träningsplaner för specifika problem. Ovanstående är grundläggande och gäller för alla hundar, med eller utan problem, men är extra viktigt för stressade, rädda, eller aggressiva hundar.



ANNONS
Av Åsa - 3 december 2009 08:53

Titeln "differential reinforcement schedules" gav mig lite huvudbry, men vad det ÄR är ganska enkelt. Det handlar om att öka frekvensen av ett visst beteende genetemot ett annat: genom att kontrollera förstärkarna så manilpulerar vi vilket beteende som lönar sig.


Att förstärka ett inkompatibelt beteende

Ex: en hund kan inte hoppa upp och sitta samtidigt. Genom att förstärka sitt och inte hoppa upp så kommer sitt att öka = hoppa upp minskar.

Ytterligare ex: att göra utfall byts mot att gå fot med ögonkontakt. Att bitas byts mot att bära något i munnen.

Det nya beteendet lärs in utan störning, görs gradvis mer och mer generaliserat, tills det klarar även "skarpa lägen".


Att förstärka ett annat beteende

Ibland är det svårt att hitta ett beteende som utesluter det man inte vill ha. Genom att förstärka ett annat beteende så kan man ge hunden en uppgift och hjälpa den att fokusera på något annat.

Ex: en hund som skäller kan förstärkas för att sitta tyst. det är inte omöjligt för hunden att skälla när den sitter, men vi förstärker bara sitta tyst och skällandet minskar (förhoppningsvis) i frekvens eftersom hunden har ett "jobb" att fokusera på.


Att förstärka vilket annat beteende som helst

Att helt enkelt förstärka att det oönskade beteendet inte utförs, oavsett vad hunden väljer istället. Användbart för hundar som lätt blir passiva.


Att förstärka extra bra beteenden

Shejping, helt enkelt: förstärk bara de varianter som är lite bättre än genomsnittet.


Kontroll av utlösande faktorer

Det kan tyckas så självklart...om vild lek utlöser aggressivt beteende så lek inte vilt med hunden. Om stryphalsband och rytande får hunden i försvar så använd sele och tala mjukt. Om hunden vaktar grisörat så låt den ha det ifred, eller inte alls.

  

James tar upp en hel del olika mediciner som kan användas, samt lite om kastrering av hanhund och tik. Sammanfattning: för att "säkert" undvika aggression bör kastrering göras innan könsmognad, på både tikar och hanhundar.


Och nu lämnar vi denna mer teoretiska biten av boken, from nästa inlägg handlar det om grundläggande, handfasta träningstips.

Av Åsa - 2 december 2009 07:40

Följande stycke har inga direkta nyheter för mina klickertränande läsare, men som översikt över operant inlärning funkar det bra :)


Operant inlärning

Operanta beteenden = viljestyrda beteenden som hunden utför.

Ett beteende ökar eller minskar i frekvens baserat på de konsekvenser som beteendet får.


Positiv förstärkning

Beteendet leder till att något trevligt händer, och blir mer frekvent. Du får det du förstärker, inte det du tror att du förstärker, så om ett beteende ökar i frekvens så blir det på något vis förstärkt!

 

Negativt straff

Beteendet leder till att något trevligt försvinner, och blir mindre frekvent. Hunden trodde att den skulle få godisbiten genom att stjäla den, men istället stängdes handen. Time-out = möjligheten att få träna försvinner. Vända ryggen åt hunden = uppmärksamheten försvinner.


Positivt straff

Beteendet leder till att något otrevligt händer och blir mindre frekvent. Hundar försöker minimera straffande saker, och undviker beteenden som leder till straff om där inte finns en förstärkare som utklassar straffet!

För att PS ska utföras korrekt bör det uppfylla följande kriterier: 1. Det måste vara tillräckligt intensivt för att stoppa beteendet omedelbart. 2. Det måste presenteras varje gång beteendet förekommer. 3. Det måste presenteras omedelbart efter beteendet. 4. Hunden måste kunna utföra ett alternativt beteende som inte leder till PS. 5. Beteendet måste vara borta, eller mycket starkt reducerat, efter max tre PS.

Att använda PS är dels oetiskt att använda om det finns andra alternativ att träna beteendet (och det finns det så gott som alltid), och där finns en hel del bieffekter med att använda obehag i träningen: 1. Klassisk betingning är alltid verksam. Hunden associerar obehaget med den person som utdelar det: du! 2. Hunden kommer att uppleva en del stress, och när stressen går över hundens stresströskel är så försvinner förmågan till effektiv inlärning (när reflexdelen av hjärnan är aktiverad så "tar den över" den viljestyrda delen, ni kommer ihåg?). 3. Hunden måste utföra beteendet för att bli straffad, och varje gång beteendet utförs så sitter vanan lite djupare. 4. Människor som väljer att använda PS slutar ofta att fundera över andra möjligheter att träna hunden, att använda PS är förstärkande för föraren!


Negativ förstärkning

Beteendet leder till att obehag försvinner, och blir mer frekvent. Att använda NF innebär att ett positivt straff måste ha inträffat, antingen från föraren eller miljön. Att strypa en hund som drar i kopplet med hjälp av ett stryphalsband där obehaget upphör när hunden slutar dra är en form av NF, och hunden kommer att undvika att dra i kopplet i fortsättningen OM där inte finns en PF som gör det lönt att utstå obehaget (tex att hunden kommer fram till en luktfläck) ELLER obehaget är så intensivt att limbiska systemet (känslor och reflexer)aktiveras så mycket att cerebrala cortex (operanta beteenden) sätts ur spel.


Problemet med obehag (PS och NF)

Förstärkare är det som driver beteenden, man gör något för att uppnå något. Hundar försöker undvika obehag, men om inte det nya beteendet leder till förstärkaren som de vill ha så kommer de att försöka hitta vägar runt obehaget, eller lära sig stå ut med det, för att uppnå det de vill ha.

När det handlar om aggression så har du en hund som redan är rädd för ett visst stimuli, om du dessutom lägger till obehag när stimulin presenteras  så kommer hunden att ytterligare associera stimulin med obehag. Behovet att försvara sig blir större, aggressionen ökar.

Att få ett beteende att bli mindre frekvent genom obehag får inte beteendet att försvinna. Hunden blir kanske så rädd för konsekvenserna att den inte vågar, men viljan finns kvar. För mig skulle det vara som att köpa salva till sina exem istället för att byta tvättmedlet som man är allergisk mot: symptomen behandlas men inte orsaken.

För effektivt PS så ska obehaget vara så intensivt att beteendet försvinner efter ett fåtal upprepningar (annars börjar hunden habituera sig till obehaget och mer och mer kommer att krävas), men inte så intensivt att alla försvarsmekanismer sätter igång och hunden får ett livslångt trauma. En mycket smal balansgång!

Efter upprepade straff så kommer hunden att reagera annorlunda rent fysiologiskt: kortison, endorfiner och adrenalin kommer att pumpas ut i blodet, vilket i värsta fall känns bra för hunden, och straffet har vänts till en förstärkare. Intressant är att förare som använder PS oftast inte själva ser att det faktiskt inte fungerar långsiktigt, beteendet minskar inte i frekvens utan avbryts bara för stunden.

Till sist: Hunden har inte bett om att hamna i ditt hem, du har valt att sätta hunden i den situation som den befinner sig, och ingen levande varelse förtjänar att bli misshandlad fysiskt eller psykiskt. Även om PS och NF skulle fungera så är det helt enkelt inte rätt att genom att slå, strypa, skrika på, eller på annat obehagligt sätt få någon varelse att utföra det vi har fått för oss. Din hund är din vän. Han lever i en värld som är onaturlig för honom, och han har ibland svårt att anpassa sig. Skada inte din vän.


Skönheten i att använda PF och - till viss grad - NS

Det bästa med att använda positiva förstärkare - trevliga saker - för att ändra beteenden är att man får lov att vara "den trevliga personen", hunden gör en bra association till det stimuli som man jobbar med, och det är ganska enkelt att kontrollera förstärkare i hundens omgivning för att ändra hundens beteende.


Utsläckning

Är vad som händer när en förstärkare som drivit ett visst beteende tas bort. Vi kan inte påverka allt som förstärker hunden, alltså bör utsläckning paras ihop med förstärkning av ett alternativt beteende för att vara riktigt effektivt.

Utsläckningsutbrott är när hunden säger "men det SKA gå", och provar mer intensivt under en period. Ju kraftigare förstärkare att jobba för - ju kraftigare utsläckningsutbrott. Själv har jag jobbat i två (!) timmar med att få igång min bil innan jag till slut gav upp...

Spontan återhämtning är när hunden "bara ska kolla" om beteendet har börjat funka igen. Minnet av att beteendet en gång har fungerat gör att det är värt att testa. Inget beteende försvinner någonsin till 100%.



Av Åsa - 27 november 2009 08:44

Jag börjar fundera över om det hade varit vettigare att göra EN sammanställning och lagt ut den när den var klar...det här blir mer än jag trodde! Tröttnar ni på hundaggression får ni hojta så blir det lite hundbilder istället ;)


Klassisk betingning

Handlar om förväntan, och ger oss möjlighet att förutsäga vad som kommer att hända genom att associera olika händelser eller saker till varandra. Utan klassisk betingning hade det varit omöjligt för djur att förbereda sig för tex ljus som träffar ögat, mat på väg mot munnen, eller smärtan från en flamma. De skulle inte heller lära sig vilka tecken som betyder byte eller rovdjur. Klassisk betingning är ALLTID verksamt!

KB påverkar i första hand hundens känslor, attityd, aktivitetsnivå, och reflexer - de beteenden som inte är viljestyrda.


KB i korthet

När ett neutralt stimuli (ingen betydelse för hunden) presenteras precis innan ett obetingat stimuli (medfödd betydelse för hunden) ett flertal gånger så kommer hunden att börja associera de två. Han kommer att förvänta OS när NS presenteras. NS upphör då att vara neutralt eftersom det nu har fått betydelse för hunden och blir ett betingat stimuli (inlärd betydelse för hunden).


Klassisk utsläckning

Ett betingat stimuli förblir inte automatiskt betingat i all evighet, betingningen kan försvinna eller ersättas av en annan betingning. Miljön runt djur ändras, alltså måste beteende kunna ändras, alltså måste förväntningar kunna ändras (smart uppbyggt, inte sant?).

För att släcka ut en respons så presenterar vi BS utan OS ett antal gånger. Spontan återhämtning kan förekomma, och debatten går varm om man egentligen kan släcka ut något till 100%. För mig räcker 99,9 ganska långt.:)


Motbetingning

Känslor påverkas väldigt mycket av KB. Hundar kan associera nästan vad som helst med obehag och reagera därefter. För att ändra de känslorna behöver vi få hunden att associera det den reagerar på med en trevlig känsla istället för en otrevlig känsla.

Ex: Om en hund är rädd för barn så placerar du ett barn på det avstånd där din hund ser det, men inte bryr sig jättemycket. Sedan låter du barn förutsäga något som hunden verkligen älskar, som ger hunden en glad känsla. Efter ett tag kommer åsynen av barnet att väcka trevliga känslor - hunden förväntar sig något trevligt. På samma gång verkar operant inlärning, eftersom vi har barnet på ett sådant avstånd att vi förstärker lugna beteenden.

Tyvärr kommer ibland saker att hända som förstör vår plan, och när hundens rädsla väl blivit triggad och den går in i "fly eller slåss" så är det svårt att nå fram till hunden för att ändra hans känslor. Jämför med att få en pistol riktad mot huvudet av en rånare - vad skulle man kunna para ihop den händelsen med för att ändra rädslan till glädje?


Hemläxa: Gör en topplista över de fem saker som din hund gillar allra mest.

 

Systematisk desensitivisering

Går nästan alltid hand i hand med motbetingning. Man utsätter hunden för det obehagliga stimulit på en sådan låg nivå (genom avstånd, duration, och distraktion) att en respons inte triggas, och låter hunden vänja sig vid den nivån. När hunden inte reagerar alls höjer man svårigheten något, och låter hunden vänja sig vid den nya nivån. Osv.


Hundens jippie-respons

När din hund blir glad eller lugn påvisar den det med sitt kroppsspråk, jag kallar det för en jippie-respons (efter Jean Donaldsons "Fight!"). När vi jobbar med desensitivisering/ombetingning är det viktigt att jobba med varje nivå till hunden uppvisar en jippierespons innan man går vidare!

Ex: Vi börjar med att presentera barn på 100 meters håll, och därefter får hunden kyckling. Efter några reps (det skiftar hur många) så kommer hunden att bli glad när den ser barnet eftersom den vet att kycklingen är på väg. Först när hunden visar att den är helt lugn med barnet på det avståndet eftersom kyckling är smaskens, så placerar vi barnet närmare (kanske på 90 meters håll), och börjar om. Vaeje gång vi ändrar något i sättningen (ny plats, nytt barn, barn som springer, barn som skrattar, osv) så gör vi övriga kriterier enklare (ökar avståndet tex). Obs att hunden INTE får någon kyckling för trevliga beteenden utan barn! Det är så lätt att vilja belöna sin hund, men det vi vill göra är att sätta en neonskylt på barnet som säger "jag är den enda vägen till kyckling"!

Detta är en hjärntvätt. Den ska ta tid. Det ska vara tråkigt (för oss). Ha tålamod i massor, träna ofta, och hantera miljön så att inga "överraskningar" sker!


Flooding

Är en teknik som idag sällan används eftersom a) föregående teknik ger säkrare resultat, b) den kan göra mycket skada om den utförs fel, och c), den utsätter hunden för obehag.

Det går ut på att utsätta hunden för det fruktade stimulit med hög intensitet, och inte sluta förren hunden har lugnat sig och habituerat.

Av Åsa - 26 november 2009 08:03

Nu kommer vi in på mer välkänd mark, detta har jag hört innan. Och praktiserat massor...


Att behandla/träna aggression

Återigen betonar James: Det går inte att bota aggression. Hundar som visat aggression har alltid kvar det "i verktygslådan". Behandlingen kommer till stor del att bestå av att handskas med hunden och miljön på ett sätt som hindrar hunden från att få problem. En annan del är att få väl fungerande kommandon. En del kanske involverar mediciner. Ytterligare en kan vara att göra hundens vardagsliv bättre. Och naturligtvis kommer hunden att tränas att ÄNDRA sitt beteende med olika tekniker.

Ingen aggressiv hund kan bli botad, men de allra flesta kan bli MYCKET bättre!


Grundläggande inlärningsteori

"Inlärning är en varaktig förändring i beteende som en respons på ett specifikt stimuli, och kommar av tidigare erfarenheter av den responsen på det stimulit" (Fritt översatt, Spreat & Spreat, Learning principles)

Lite kortare: Inlärning är att ändra beteendet efter vilka konsekvenser det får.


Instinkt och artspecifika beteenden:

Inlärning sker enklast inom gränserna för vad som är "inbyggt" i organismen. T ex så är en valp ganska enkel att få rumsren - det ligger i valpens natur att inte smutsa ner i lyan - medans en chimpans är nästan omöjlig att lära att gå på toa. En chimpans anses vara intelligentare än en hund, men både hunden och chimpanden lär sig inom gränserna för det som är "förutbestämt" för arten.

För hundar är det tom så att rasen spelar en stor roll, varje hund lär sig inom ramarna för de trösklar och karaktärsdrag som nedärvs genom de linjer som avlats på. En bordecollie vallar och en blodhund spårar, ochj INGEN TRÄNING I VÄRLDEN kan få en blodhund lika bra på att valla som en BC och tvärt om.


Habituering och sensitivisering

Habituering är att jag inte längre vaknar när min man går upp på morgonen 2 timmar innan mig. Han har gjort det i två år, det betyder ingenting för mig, min kropp bryr sig inte.

Kortsiktig habituering är det vi får om vi presenterar ett stimuli med ganska korta mellanrum under en tidsperiod. Om någon skriker "BU!" i örat på dig var tredje sekund kommer du snabbt att sluta reagera. Reaktionen försvinner oftast helt, men kommer tillbaka med full styrka (spontan återhämtning) efter en tid utan presentation av stimulit.

Långsiktig habituering tar oftast inte bort responsen helt och hållet, men är mer motståndskraftigt mot spontan återhämtning. Om "BU!" hörs dagligen under några veckors tid så kommer du antagligen fortfarande att reagera, men inte lika mycket, och habitueringen varar.

Habituering är väldigt specifik. Om du istället hör "Hallå!" så kommer du att reagera lika starkt som om du aldrig vant dig vid "BU!".

Sensitivisering är att man istället blir mer och mer känslig för ett stimuli, tex en droppande kran eller en spindel.

Gränsen mellan de två har beskrivits som en bergstopp, när man habituerar en hund befinner man sig nära spetsen på ena sidan och man måste hela tiden vara säker på att man inte glider över på fel sida och hunden blir sensitiviserad istället.


Nästa avsnitt går jag in på klassisk betingning, nu är det hundpromenad som gäller!

Av Åsa - 24 november 2009 09:13

Nu kommer vi in på lite mer praktiska bitar, och James ger en del hemläxor. Jag har gjort mina :)

 

Att diagnostisera aggression

Först och främst måste medicinska orsaker utelsutas så långt som möjligt.Om veterinären inte hittar något (inklusive blodprov, test för tex erlichia, osv) kan man gå vidare och diskutera ev. medicinering av hunden under en period för att få en lugnare hund som är enklare att "komma fram" till.


1. Hundens mål - vad riktar hunden sin aggression mot? Hundar, människor, annat?

Hemläxa: gör en lista över alla hundens mål.

 

2. Triggers, responser, konsekvenser: beteendets ABC

A: antecedent = det som får igång hunden, det som triggar en respons.

B: beteendet

C: consekvensen som beteendet får (ABC funkar inget vidare på svenska, men det är något att hänga upp minnet på)


Antecedent är ALLT som händer precis innan beteendet. Det är värdefullt att veta exakt vad som triggar hunden, tex långa män med skägg som lutar sig fram och sträcker ut handen (min svärfar skrämde Popsy som valp och hon är fortfarande på sin vakt mot just den typen av män...)

Hemläxa: Gör en lista över allt som triggar din hund.

 

Beteendet kan tyckas uppenbart, men vi behöver veta exakt vad hunden egentligen gör. Vid vilket avstånd började den reagera? Hur gjorde den - sänkte huvudet, låste blicken? Vad hände sedan - direkt till attack eller morrade den först? Osv.

Hemläxa: Gör en lista över hur din hund beter sig när den triggas. Tänk efter, ofta ger olika triggers olika respons. Lista alla.

 

Konsekvensen är allt som händer efter beteendet, det beteendet leder till. Försvinner det otäcka? Får den uppmärksamhet? Får den stryk? Om beteendet ökar i frekvens eller behåller samma frekvens så blir det förstärkt - av oss, miljön, eller i hundens hjärna! Vi måste hitta vad som förstärker beteendet.

Hemläxa: Lista alla konsekvenser som olika aggressionsbeteenden hos din hund har lett till.

 

Nu har du en detaljerad lista över alla hundens mål, vad som triggar den, hur den beter sig, och vad det leder till. Nu kan du börja titta efter mönster. Du kanske trodde att din hund reagerade på män, men det visar sig att den faktiskt har reagerat även på kvinnor - det var att människor tog ögonkontakt med hunden som egentligen triggade den. Du kan också se om konsekvensen för hunden blir ungefär densamma varje gång, och ringa in vad som är förstärkaren. Eller också finns där inget tydligt mönster, och du vet att du måste tillrättalägga hundens vardag minutiöst.


3. Hur allvarligt?

Hur starka bithämningar har hunden? Bithämningarna är det som hindrar hunden att bita med full kraft tex under lek, och de grundläggs redan i valplådan. Valpen har sylvassa tänder just för att polarna ska säga "AJ" och tydligt visa var gränsen går. En hund som inte fått lära sig som valp är svår att lära bithämningar i vuxen ålder. Hur hårt hunden biter beror också till viss del på gener och ras.


Bithämningar hund-människa:

1. morrar, visar tänderna, luftbett, ingen kontakt (människor grälar eller varnar)

2. ett bett, saliv, inga tandmärken (knuff)

3. ett bett, 1-4 märken, maxdjup 1/2 tandlängden (knytnävsslag)

4. ett bett, 1-4 djupa märken, skakning, blåmärken (lätt misshandel)

5. flera bett, skakningar, grov misshandel (samma)

6. dödar (samma)

Hundar på nivå 4 saknar bithämningar och är farliga att jobba med, men med träning kan man lära ett mjukare bett (eller helst inget alls!).

Hundar på nivå 5-6 är mycket farliga att jobba med och bör inte stanna i familjen. Avlivning ligger nära till hands. Att hunden skakar när den biter (om det inte är lek) tyder på hög rovdrift eller extrem ilska, och är naturligtvis allvarligare hos en pitbull än en toypudel.


Bithämningar hund-hund

1. morrar, luftbett

2. ett bett, blåmärke, skrapmärken

3. ett bett mot ryggen, huvudet eller nacken, 1-4 märken 1/2 tandlängd

4. flera bett, ett djupt bett, bett mot tassar, ben, eller mage

5. flera bett, allvarlig skada

6. dödar

Att hunden siktar mot tassar och mage är allvarligt, det tyder på att hunden är ute efter att skada eller döda. Enstaka bett mot huvud och nacke är "accepterat" inom hundvärlden, upprepade bett är allvarligt och visar stora brister i hundens hämningar (James jämför med våldtäktsmän), kan tyda på mental sjukdom av något slag. Hundar som dödat med avsikt är (naturligtvis) ytterst farliga.

Undantag kan förekomma: rovdriften kan väckas hos en större hund mot en mindre hund, flera hundar kan ge sig på en mindre hund av samma anledning, eller en hund kan ge sig på en individ som visar tecken på allvarlig sjukdom (tex får ett epileptiskt anfall). I dessa fallen behöver det inte röra sig om en aggressiv hund, det kan vara en ren engångshändelse.


Prognos hund-människa

Om träningen kommer att lyckas eller inte beror på många faktorer, här kommer några:

* Vilket är målet? Om du vill få hunden att älska allt och alla är prognosen dålig. Vill du bara kunna hantera hunden i vardagen utan att den skrämmer eller skadar någon är prognosen bättre.

* Vilken bithämningsnivå är hunden på?

* Hur enkelt kan du förutse när hunden kommer att visa aggression?

* Hur bra kontroll har du över hunden (rent fysiskt eller med kommandon)?

* Hur vältränad är hunden i olika situationer?

* Hur enkel är hunden att träna - tar den godis, gillar den leksak?

* Hur social / självständig är hunden? En självständig hund är svårare att träna.

* Finns där barn i hushållet?

* Finns där äldre eller mentalt handikappade människor i hushållet? Dessa och hunden måste skiljas åt eftersom de inte kan försvara sig och många hundar har svaga personer som mål.

* Hur stor är hunden?

* Vilken ras är det? Vissa raser är gjorda för att snabbt bli upphetsade och inte ge sig, bl a är pitbull, chow chow, rottweiler, dalmatiner, shar pei överrepresenterade i den amerikanska statistiken över hundar som skadat människor.

* Har ägaren råd med veterinär och utbildad instruktör? Det behövs inte alltid, men ofta.

* Har ägaren tiden som krävs?

* Är ägaren villig att lägga det jobb och engagemang som krävs?

* Hur länge har beteendet fortgått och hur gammal är hunden? Ju längre hunden har visat aggression ju troligare är det att den har generaliserat den ursprungliga triggern till mycket annat, och vanan sitter dessutom djupare.


Prognos hund - hund

Samma som ovan, plus några:

* Bor hundarna tillsammans? Går det att hålla dem separerade om det behövs?

* Är ägarens medverkan en faktor vid aggressionen (hundarna kommer överens när de är ensamma)?

* Är det ett fall av rovdrift (mycket svårt att träna, kanske omöjligt)?


Av Åsa - 23 november 2009 07:55

Jag kände mig lite knäckt efter att ha läst nästa kapitel...med båda mina hundar har jag gjort ALLT fel när jag har valt valp. Kanske borde ett extra avsnitt handla om att man på något plan också måste välja valpen med hjärtat och inte bara förnuftet? Inte gjorde vi någon medveten valpträning heller...Tänk så mycket man kunde förebyggt om man vetat mera! Jag säger som vanligt: Nästa hund!

 

Att förebygga aggression

En stor faktor i hundaggression är genetisk, och uppfödare har ett enormt ansvar. Jag har en känsla av att Sverige är bättre, men uppenbarligen är det ett stort problem i USA att uppfödare ignorerar hundens mentalitet och bara avlar på utseende.


Genetisk sundhet betyder att man försäkrar sig om att valpens föräldrar har god mentalitet, och att föregående kullar inte har haft aggressionsproblem.

Titta på båda föräldrarna, generationen bakom (om möjligt) och vuxna helsyskon. Titta efter följande (en mycket enkel utvärdering):

Är hunden orolig? Om den är det, hur lång tid tar det innan den lugnar ner sig? Det bör inte ta längre än någon minut.

Är den nyfiken på dig? Den bör acceptera dig och helst söka din uppmärksamhet.

Hur villig är hunden att acceptera (eller prestera något för) en godbit?

Låt hunden nosa på dig, klia den lite på bröstet, be den sätta sig. Klappa den på huvudet, stryk över ryggen, titta i öronen och på tänderna och lyft varje tass. Se hunden i ögonen några sekunder.

Det du letar efter är tecken på att hunden är osocial, rädd, eller aggressiv. Att hunden drar åt sig tex tassen är helt OK, så länge den inte blir stel eller morrar eller försöker komma undan.

Viktigt att du hela tiden har en mjuk och vänlig attityd mot hunden! Om hunden reagerar på någon del på ett sätt som du inte gillar bör du avbryta!

En "normal" hund har inga större problem med något av detta, så om hunden visar några antisociala tendenser under testet bör du inte välja en valp från den linjen.


Nästa viktiga del för uppfödaren är att träna och socialisera valpen från början. Uppfödaren bör kunna svara på frågor som "Vilken träning kommer valpen att ha påbörjat när jag hämtar den?" Valpen bör på ett positivt sätt ha blivit bekant med olika ljud, andra hundar och människor, olika föremål.

En bra uppfödare har också möjlighet att ge råd i valet av valp, eftersom de känner valparnas personlighet.


Om du har förmånen att få välja vilken valp du vill ha från kullen (vissa av oss fick ta den sista lilla JRT:n som var kvar) kan det vara intressant att göra ett enkelt valptest:

Studera valparna när de leker. Uteslut den som är tuffast och den som är blir "mobbad", om du inte är ute efter speciellt starka egenskaper åt något håll.

Ta ut en valp i taget till ett störningsfritt rum. Uppmuntra honom när han tittar på dig, rör dig försiktigt från honom och se om han följer efter.

Sätt dig ner och hantera valpen över hela kroppen, lugnt men bestämt. De flesta valpar gillar inte det något vidare, undvik de som blir väldigt oroliga och de som svarar upp med aggression.

Testa valpen med en omtyckt leksak. Den bör engagera sig i lek, men inte aggressivt vakta utan ganska enkelt låta dig byta leksaken mot något annat.

Testa valpens förmåga att hantera frustration genom att hålla en godisbit utom räckhåll: vad gör valpen? I idealfallet testar den olika tiggbeteenden för att få dig att ge godbiten.


Grundträning för valp

Tre saker bör genomsyra valpens (och hundens) liv gällande träning:

1. Utnyttja Premacks Princip närhelst det är möjligt

2. ALLA trevliga saker i livet kommer genom ägaren

3. Om inte träning är kul för alla parter utförs det fel


Specialträna från början att trevliga saker händer när man tar något från valpen genom att ta något som valpen har, överraska honom med en supergodis, och ge tillbaka hans pryl. du vet att du gör rätt när valpen blir glad när du tar ett föremål från honom. Om valpen visar tecken på aggressivt vaktande bör du ta itu med det direkt, genom en handlingsplan där du betingar "att ta föremål" med "supermat dyker upp" och börjar på en så enkel nivå att aggressionen inte visar sig!

 

Träna att valpen släpper in folk i sin "personliga sfär". I den träningen ingår:

* Få din hund att känna sig trygg med så många olika stimuli som du kan kontrollera

* Skydda din hunds personliga sfär

* Jobba med desensitivisering och ombetingning för att göra hundens personliga sfär mindre och mindre

* Gör valpens första möte med något nytt till en trevlig upplevelse

* All kontakt med nya stimuli måste vara frivillig och på valpens villkor!

Hundar behöver INTE uppskatta att bli hanterade av alla överallt.


Träna hantering tidigt, gör det till en mysig stund.

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se