Då har lilla Loppan varit hos farbror tandläkaren för första gången i sitt liv!

Veterinärer är inte helt populära...Hon protesterade så högljutt under första undersökningen att Malin kom från sitt kontor och skulle se hur vi misshandlade den stackars lilla hunden. Jag kände mig skyldig, jag vet precis hur jag borde träna henne för att inte vet-besöken ska bli problem, men det hamnar liksom väldigt långt ner på "att träna"-listan. Och så blir det som det blir.

Hon blev sövd, fick borttaget tandsten (inte så mycket, och ingen karies eller några lösa tänder), blev vaccinerad, och undersökt i bakben och framben för att se om något verkade konstigt med leder eller skelett. Det känns bra att veta att hon är OK! Hältan är muskulär, och massage är inbokad om en vecka så ska vi nog få bukt med det också.

Intressant experiment: när hon håller på att sövas kämpar hon alltid emot, det rycker i hela kroppen. Jag har provat klappa, tala lugnande och massera - utan resultat. Idag provade jag TTouch över ryggen (en speciell form av massage som inte går djupt, utan sakta flyttar huden i små cirklar och på så sätt sägs stimulera nervbanorna och lugna hunden), och det funkade! Jag började vid manken och jobbade sakta bakåt, när jag kom till svansen var Popsy helt avslappnad. Det är det enda som jag har testat som har fungerat! Jag tänker inte ropa "hurra!" efter ett enda test, men det är definitivt det första jag försöker nästa gång hon behöver slappna av.

Ikväll är första träffen på tävlingsinstruktörsutbildningen (sammanslaget med Maria Hagströms föreläsning i Bjuv). JAG är inte ett dugg orolig, men POPSY känner lite mindervärdeskomplex inför alla de andra eleverna och hundarna..."Jag kan ju inga elitmoment!" sa hon igår. "Och framåtsändandet i brukset, det vet jag knappt vad det är och ännu mindre hur man tränar in. Matte, läste du att jag ska kunna visa upp ett färdigt moment som lottas ut två veckor innan?". Jag försökte lugna henne, momenten behöver inte vara färdiga, det är inte hennes ansvar utan mitt, men till slut slog vi upp elitmomenten i Boken och tittade efter. " OK, det verkar inte helt omöjligt..." sa hon efter en stund, när vi konstaterat att grundfärdigheterna kan hon ju, kedja är hon bra på, och de flesta momenten är ju faktiskt påbörjade och på god väg.

För att lugna henne lite till gick vi ut och tränade dumrutan. Vi har tränat delmomenten under morgonpromenaden hela veckan, nu ville jag se om delmomenten kunde bli ett helt moment. Efter att ha vässat upp sättande under gång satt den finfint, snabba sitt/ligg/stå, bra stadga, fint med i det fria följet.

Det ska bli så roligt att träffa alla ikväll!

...läste jag om idag i deras nyhetsbrev. Jag drabbades av storhetsvansinne och anmälde mitt intresse att vara med. Få se om de är intresserade av en ung klickertränande kvinna som inte har så många år inom SBK i ryggen... Man måste ju prova, det är stimulerande och utmanande att få hjälpa ekipage med problem!

Tränade hundarna i morse, Mårran är verkligen glad i den nya bollen! Hon ville träna igen, och igen, och igen. Kul! Vi gjorde enkla saker: korta fritt följ, sitt, backa, och lite GF i front (buga-ligg från stå blev riktigt bra idag!).

Popsy fick träna lite freestyle, alla mina kurskamrater har lämnat in så snygga freestyleprogram att vi blev inspirerade. Eller JAG blev inspirerad. Loppan var inte på G, och tom lämnade mig och ville inte träna. Kan inte påminna mig när det hände senast! Har det någonsin hänt? Tid hos veterinär är bokad onsdag morgon - något är fel.

Och veterinär hade jag hemma i morse också...Lille Reo lyckades göra sig illa på höger bakben, och veterinärmatte Malin kom förbi och tittade till honom. Han var så duktig, stod och slappnade av med huvudet i min famn medans matte tittade på såret. Han blir en underbar häst till någon ambitiös ryttare när han säljs! Tack och lov verkade det inte vara någon större fara, det blöder en del men han är inte svullen och inte halt. Hästar...Om de hittar något att skada sig på så KOMMER de att skada sig på det!

Man ska inte låta sig nedslås av att vittringspinnarna fallerade IGEN, utan göra ny plan och kämpa vidare. Så det gjorde vi. Tillbaka till att gömma pinnen bredvid högen två gånger, sedan la jag den (synlig) i utkanten, och till slut mitt i. Rätt varenda gång! Bytte pinne, rörde vid en av dem som låg ute istället. Gömde en gång, fyra gånger synlig i högen. Rätt igen! Och hon letade - utan att smaka!

OK, vad ska jag tänka på:

* Första skicket med gömd pinne så att hon kopplar på nosen och inte kör syn.

* Fortsätta på gräs ett tag till.

* TRÖTT hund gäller.

* Inte för långt avstånd (hon verkar koppla bort nosen när hon springer en sträcka och går in i apporteringsmode).

Nu ligger pinnarna i frysen, redo för nya träningspass. Det ÄR kul med vittringen, det ÄR kul med vittringen...(Åtminstone BLIR det kul när det äntligen fungerar!)

På min quest efter kunskap följde jag idag med på rapporttävling med Andrea och Lillskägget. Mycket lärorikt! Nu blir man inspirerad att träna rapport med Mårran och Ola, perfekt för ett strävsamt par som vi! Även om vi aldrig kommer att tävla kan det vara kul ändå. Få se om det håller i sig när det blir kallt och vi ska försöka få ändan ur soffan när vi äntligen är lediga tillsammans...

En gren avklarad - två kvar (skydd och IPO).

Vi hann köra med Benji i morse, idag var Lillhästen betydligt lugnare när han lämnades "ensam" i andra hagen. Benjamin var på toppenhumör! Det är fascinerande att se honom jobba med vagnen, för mig känns det som första gången jag såg en bra spårhund arbeta och insåg att det "bara finns" i dem. Benjamin gör på samma sätt: han vet hur han ska backa in mellan skaklarna, han hjälper på egen hand till att flytta runt vikten när vi spänner för (ibland ska en hov fem cm fram eller bak), han behandlar vagnen som en självklarhet och har helt själv anammat rätt teknik för att starta (inte för snabbt, inte för långsamt, för att undvika ryck), svänga (skänkelvikning i tvära svängar och bromsa vagnen med rumpan), och stanna (vara beredd på att vagnen kommer och lägga vikten bakåt). Han vet mycket mer om körning än vad vi vet, det liksom "bara finns" där. 100 års avel kommer till sin rätt...

Och slutligen gjorde Mårran ett riktigt bra hundmöte med Lysia-hundarna, trots att det var ett bra tag sedan. Vi tog det lugnt med lite pauser och kontaktträning från det att hon såg dem tills att vi kom fram, när de började skälla bokstavligen hoppade hon mot mig, och sedan höll hon perfekt kontakt hela vägen förbi. Ingen punkfrisyr, inget godisbitande i händerna. Mårran rockar!

Aéreo tycker inte att livet är så kul alltid, I morse tog jag ut Benjamin ur övre hagen OCH STÄNGDE GRINDEN! Visst, vi var bara tio meter ifrån honom på andra sidan staketet, men ÄNDÅ! Lille Reo sprang och sprang och sprang...Till slut lugnade han sig, insåg att vi nog ändå inte skulle försvinna, och började beta så att jag kunde longera Benji i lugn och ro. Sorry Reo, sådant MÅSTE en liten häst lära sig! Det blir en omöjlighet att ha en nyfiken tvååring springandes fritt runt vagnen när vi kör Benji.

Det gick ovanligt bra att longera! Jag har haft en del problem med att få Benji att trava, så dagens strategi var att få honom i trav, sakta av när han gick som snabbast, och ge en sockerbit. Viss risk att det skulle bli värre eftersom belöningen kommer när han står still, men jag trodde nog att han skulle fatta ganska snabbt. Det gjorde han också, så till slut travade han villigt flera varv för att få lov att göra halt :)

Sedan var det Popsys tur: ut med buren. Hon hade sovit på saken, vågade sig in med bakbenen redan på tredje försöket, och efter fem minuter fungerade vårt vanliga kommando "buren" klockrent. Vi fortsatte träna bara för att det är kul, vilket drag hon får till buren när jag skickar från lite avstånd! In, runt, och paff ner i liggande, mycket förväntansfull!

Eftermiddagsprojektet var något som vi skjutit upp ett tag: städa hästarnas skjul.

I deras hage står ett gammalt traktorgarage, ganska stort, perfekt som skydd mot regn och vind. När vi flyttade in användes det som lagringsplats för diverse, så vi delade helt enkelt av det med ett staket så att inte hästarna kunde skada sig. Fungerade utmärkt tills vi skaffade Benjamin - Förstöraren...Han har rivit ner tre staket, haft sönder tegelpannor, kliat sönder ena väggen (hela hörnbjälken hade flyttat sig 20 cm), rivit ner en dörren och haft sönder den, och slutligen använt det hela som sin privata toalett. Nice...NOT!

Så vi mockade, och plockade undan trasiga brädor, och trasiga tegelpannor, och flyttade ut allt som han kunde tänkas intressera sig för. Slutligen lagade vi väggen. Nu hoppas jag att han inte hittar på något annat elende därinne! Tänkande hästar är roliga att jobba med, men pestiga när de blir uttråkade eftersom de är kreativa...

Idag gav Popsys tygbur med sig helt och hållet, en utmärkt ursäkt att åka till TEBA och köpa en kombinerad flyg/bilbur! Passade på att köpa ett tryckutjämnande värmereglerande liggunderlag till lilla damen också, endast det bästa för min Loppa.

Hemma var det alltså burträning på schemat. Lätt som en plätt trodde jag, hon är tränad på både ståltrådsbur och tygbur. Ha! Hon var MYCKET skeptisk...

Så vi började med att lägga ut liggunderlaget. Hon nosade, satte en tass på...och ryggade i fasa! INGEN ANING om varför. Det blev till att börja om från allra första början med frishejping av blick, nos, en tass, osv...

Med det avklarat (ca 15 minuter, vilket är väldigt mycket för ett sådant enkelt beteende som hon dessutom kan på tio andra underlag) la jag in liggunderlaget i buren och satte igång. Efter en halvtimme (med småpauser så klart) gick hon äntligen in, vände sig, och la sig som hon brukar. MYCKET belöning. Tror ni hon upprepade? Icke! Ytterligare 15 minuter på olika varianter av "in - ta godis - backa". Vi får tydligen lägga detta på en längre tidsperiod...

Naturligtvis var jag tvungen att köpa med en ny leksak. Eftersom kampen inte fungerar just nu så blev det en ny boll, lite mindre, ihålig så att den är lätt att klämma ihop, och självlysande! En absolut nödvändighet i vintermörkret...

Men än är det sommar. Denna vyn mötte mig i morse, hur kan man bli annat än glad?

Lilla Loppan är inte riktigt fräsch.

Dels haltar hon lätt diagonalt höger fram - vänster bak, dels vill hon inte gripa och kampa. Hennes älskade wubba är inte rolig längre (om hon inte får sticka efter den och behålla den själv). Jag är orolig! Det får bli en tripp till veterinären för att kolla tänder och leder, och sedan är det massören nästa.

Inte desto mindre var hon med i Lyby igår och tränade rallylydnad. Lika bra att testa av banan ordentligt innan kursarna kommer liksom...Det gick finfint! Med en rimadyl i kroppen så att hon kände sig lite bättre (noga med att hon tog det lugnt) och bara godisbelöningar var Loppan glad igen.

Vi värmde upp med lite GF-träning och lite skiften till treans fjärr, det blir bättre och bättre! Nytt ställe bekommer henne inte, full fokus på mig. Hon rör sig pyttelite i sidled och har svårt att inte tjuva, men det ser jag som mindre problem.

Rallybanan gick som på räls, alla skyltarna bara flöt igenom och hon höll utan problem en hel bana (14 skyltar). Vi gick ett par gånger till med överraskande belöningar på olika ställen, och punkttränade att hon spontant följer mig till starten och sätter sig i utgångsställning.

Lite av hennes gamla "stå och titta på matte när matte säger kom" bubblade upp till ytan (mitt eget fel som blivit slarvig med att aldrig förstärka hennes stillastående med att locka), dags att börja tänka på mitt beteende där igen. "Kom" måste vara det kommando som jag har försört mest effektivt på mina hundar...Ja ja, man kan inte vara perfekt ;)

Dags för en promenad. Vädret är underbart idag, jag är ledig hela dagen, ÄNTLIGEN ska jag få tid att fixa mina sista TAGtimmar så att jag kan bli godkänd, och min sista ångest kommer att lätta. Livet leker!