Jag körde vittring inomhus idag med de två löpidioterna (en i taget, den andra i andra rummet).

Båda två jobbade enligt planerna! Jag är nästan lite överraskad...kommer detta verkligen att funka hela vägen?

Popsy avancerade till att dutta en gång för "bra", sedan la jag ut pinnen i linjen med de andra - medans hon såg på - och så fick hon spontant dutta en gång till på rätt pinne för klick och godis. Min tanke är att jag ska få henne att förstå att det är MIN pinne som ska markeras, inte vilken som helst. Började hon bli "pinnfrenetisk" bröt jag och gjorde om från början. Hela tiden bytte jag platsen som rätt pinne låg på. Till att börja med var det mer chansning än tur nät det gick bra och min hjälp var VÄLDIGT tydlig, men efter två pass kunde jag övergå till att bara visa korrekt pinne, lägga ut den, och låta henne välja. Det verkar som att hon har fattat att det är en speciell pinne som ger utdelning, och det speciella är att jag har haft den. Jag vet inte om hon kopplar ihop det med lukten än, men nosen är påslagen och hon är lugn och systematisk.

Mårran fick sitt första pass: två dutt och klick för pinnen i handen, sedan la jag ut den och hon fick välja. Superenkelt, stor hjälp, och hon lyckades ändå välja fel ibland (vilket jag ser som något bra, jag tror att hon lär sig av att inte få belöning när hon gör fel - så länge det inte är mer än 1 gång på 5). Det blev stadigt bättre, jag tror hon börjar fatta hon med!

Jag har ganska klart för mig hur jag ska stegra svårigheten på ett bra sätt, återstår att se när bakslaget kommer. Förhoppningsvis blir det inte värre än att jag kan planera om och komma vidare igen. (Vadå olyckskorp? Jag talar av erfarenhet - vi har jobbat med vittringen i 1,5 år utan att få till den! Världens värsta moment!)

Istället åker jag till klubben och tränar imorgon Torsdag 13-15. Sällskap välkommet!

På fredag ska äntligen kvinnorna i min familj träffas för lunch och shopping...ibland går familjen före hundarna. Typ en gång i halvåret.:)

Mina hundar har bara sex i huvudet just nu. Både Mårran och Popsy får speciella "löpöron" och ett fånigt uttryck i ansiktet när de förhoppningsfullt puffar på den andre. Mellan hormonstormarna är de extremtrötta, och Popsy får svårt att hålla tätt och måste ut fyra gånger varje natt. Jag är lagom mosig i huvudet som ett resultat...Snart är det över! Jag räknar dagarna.

Snart dags att åka till jobb...syrrans ungar är sjuka så jag har jobbat andra tider än jag brukar, vilket spär på min allmänna förvirring. "Vad är det för veckodag? Måste hämta min kalender!" Är det bara jag som håller rätt på dagarna genom vilken rutin den dagen brukar ha? Ändras det så blir det kaos i huvudet!

Bilder till artikel om rallylydnad sökes omgående! Maila till asa@asashundar.se

Annars behöver jag en fotomodell igen...:)

För en gångs skull var vi båda lediga tillsammans, och kunde träna Benji lite mer genomtänkt.

Lördag: ridning. Ola satt på ryggen, jag belönade fina starter och bra bjudning med röst och morot. Det är roligt att se honom tänka! Första smackningen la han öronen bakåt och spände sig, efter tio minuters träning stod han stilla med smackningen och få gå framåt (med påföljande beröm och morot) som förstärkare! Hästar fattar MYCKET snabbare än hundar...och baklängeskedjning rockar!

Söndag: körning med vagnen. Här har vi inte träffat på några problem hittills, utan bara fortsatte träna halter, igångsättningar, och svängar.

Jag har tränat Popsy vidare med app-dir, och idag kändes hon väldigt säker på delmomenten så vi började baklängeskedja. Ett par missförstånd precis i början, men sedan kunde jag skicka gång på gång på gång...Plättlätt moment! :) (Säger jag nu...vi har en del generalisering kvar...)

Vi jobbade vidare med långa rutskick, hon siktar fint och håller bra tempo ända tills kommando "stanna".

Och så vittringen...Pinnarna var förberedda i diskmaskinen. Jag la ut dem med tång, smetade lite köttbulle på en (mest för att JAG ska kunna nosa om jag blir tveksam på vilken som är vilken), lät henne dutta två gånger, och la ut den. Än så länge vill jag ha spontana markeringar med nosdutt, men jag klickar även om hon tar den i munnen - det är själva VALET vi har problem med. Det kändes faktiskt ganska bra! Hon slängde sig inte över alla samtidigt, utan jobbade ganska metodiskt med nosen påslagen. Inte är där någon säkerhet, men aktivitetsnivån var rätt, tanken (nosa) var rätt, och hon valde rätt 8 gånger av tio. Jag vet, jag använder en enorm hjälp, men bättre det än att få felbeteenden gång på gång - tänker jag. Än så länge, kanske förbannar jag metoden senare...

Mårran tränade ställanden och rallymoment, hon var glad, intensiv, och härligt fokuserad och ville aldrig sluta träna :)

Att få hunden att fatta att hon ska välja EN SPECIELL pinne, inte första bästa.

Konstaterade idag att visst har hon lärt sig något på Inkis "gömma-pinnen"- metod: att påvisa den gömda pinnen. Eller den som ligger lite längre ifrån. INTE den som luktar av mig!

Så vi följde Marias råd istället: köttbullemetoden. Låt hunden leta köttbullar runt pinnhögen tills den kopplar på nosen direkt. Check. Byt sedan ut köttbullarna mot en pinne som luktar köttbulle. HA! "Inga köttbullar? OK, jag väljer en pinne istället, vilken som helst." GAAAH! Jag kommer att SPIKA fast dem så att hon inte kan lyfta dem! För det är en stor del av problemet: det är så förstärkande att få apportera...hon gör underbara ingångar och sitter och väntar med pinnen i munnen. Och det skär i hjärtat att inte belöna...men jag försöker vara stark: det är EN ENDA pinne som är intressant.

Till slut bytte vi till Åsa-metoden (uppfunnen där och då). Två nosduttar på pinnen. Ut med pinnen i högen. Klick för nosdutt på rätt pinne, går hon förbi gör vi om från början. Ingen apportering öht. Jag ska inte säga att det gick så mycket bättre...men jag TROR att det kan passa oss, jag har en (ganska) tydlig plan för hur jag ska gå vidare och koll på mina kriterier.

För att trösta mig fick hon göra lite grundfärdigheter spontant och på kommando (idag låg stå väldigt högt upp), lite fjärr som var helt suverän, och ett par enkla rutskick.

Mårran fick ett pass med lite grundfärdigheter, stimuluskontroll på ställande på avstånd (kastade godiset lååångt och ställde när hon var på väg tillbaka - gick ovanligt bra), och ett par inkallningar med fokus på tempo. hon fick också göra ett par skiften, fin fokus och snabbt utförande på fullt avstånd. Det tar sig!

Träffade "fredagsgruppen" för träning på planen, nu var vi fyra! Kerstin och Chia miljötränade, av någon anledning tycker Chia att planen är lite läskig. Jag har en gryende misstanke om att det kan ha varit Popsys fel, Mme Superbitch berättade tydligt för Chia vad hon tyckte om hundar med päls i förra veckan...Förlåt Kerstin!

Övriga två var hälften av min "tävlingsgrupp" som jag äntligen fick träffa. Susanne och Klicka är alltid kul att snacka med och titta på, och Magnus med sin ljuvliga Bauceron var en trevlig ny bekantskap! Vi tränade en hund i taget och hjälpte varandra med råd och bytte tankar.

Popsy fick träna vidare på app-dir. Jag började med en ingång på plan, uppställning, och ett påbörjat fritt följ: Loppan var PÅ! Repeterade våra första-övningar eftersom det var ny plats - inga problem. Hon tog dirigeringen klockrent, apporterade med fart och glädje. Susanne flyttade apporterna till okänt ställe, Popsy litade på min dirigering. Det kändes säkert helt enkelt!

Mårran fick ta en vända attitydsträning, löp-fia hade lite problem med kontakten men lekte på plan och jobbade bra för externbelöning. Ingen vidare precision i inkallning med ställande, men hon var glad! Prio ett när det gäller henne.

Popsy fick en vända till, nu la jag till konen. Konskicken gick bra, fin fart och bra fokus, skicka från konen gick perfekt, men när vi skulle sätta ihop blev det lite tilt i huvudet...varför springa till en kon när man kan ta apporterna direkt? Så vi tränade konskick med apporterna som störning, och använde ibland "att få lov att apportera" som belöning för ett bra konskick. Framlängeskedjning, jag vet, men apporten ligger så skyhögt att det verkligen är en belöning att få lov att springa och hämta dem. Någon gång blev hon övertaggad och drog på mittapporten, men det försvinner snart.

Jag är supernöjd, detta kommer mycket snart att bli ett snyggt och säkert moment! Och nu syns det verkligen att vi har jobbat på ingångarna med apporten - de var perfekta i stort sett varje gång.

Efter två timmars träning var det dags att hålla kurs, hundarna var väl påpälsade i bilen och verkade (faktiskt) trivas bra med livet. Jag gillar min fredagskurs: ambitiösa hundägare och trevliga, duktiga medhjälpare! Trots kylan tyckte jag att tiden flög iväg...

Höstlöv och kyla. Popsy går med täcke på promenaderna - skulle jag glömma täcket haltar hon på hemvägen...Värme för stela muskler och en hund som börjar bli till åren!

Båda hundarna löper, vilket betyder att jag vaknar av slickande ljud på natten (FRUKTANSVÄRT irriterande!), överraskas av bloddroppar på alla ytor, och har Mårran som ständig skugga. Men de håller sams...:)

Jag jobbar med min mentala utveckling...samtidigt som det är roligt och spännande att börja på ett nytt kapitel i livet, så är det också skrämmande och osäkert. Ibland undrar jag vad jag håller på med, byter ett tryggt och oftast trevligt jobb som jag kan väl och är bra på, mot ett nytt och oprövat jobb inom ett område som är betydligt mer krävande och påverkar min självkänsla på ett annat plan. Någonstans måste jag nog landa i att inte ALLA måste älska mig och det jag står för... Precis som jag t ex inte gillar dansbandsmusik, som är en av de mest säljande genrena.

Jag antar att det framför allt är mer rutin som ska till, även om det har sin charm att gå upp på ett personligt plan i varje kurs jag ger så misstänker jag att kurs nr 100 tar mindre energi än kurs nr 10 - helt enkelt för att det inte är nytt längre utan jag har redan gjort de flesta missarna och lärt mig efterhand.

För min del så gäller det nog också att skilja på mig som person och mig som instruktör, jag tror inte att det är nyttigt att blanda ihop det alltförmycket. Ska jag klara att vara instruktör på heltid så småningom måste det nog bli mer som ett JOBB och inte påverka hela mitt liv. Inte nyttigt att fundera över kursupplägg sena kvällar!

Fritt svammel...jag har en hel del kvar att fundera över och få rätt på i huvudet.

Jag har pysslat lite med bloggens utseende, och så småningom ska hemsidan också få sig en uppfräschning. Photoshop är kul att leka med! Jag läste en "bloggspecial" i senaste Härliga Hund, där det varnades för att ändra för mycket på en gång eftersom läsarna inte skulle känna igen sig. Jag tror att ni har lite högre IQ än så...:)

Lite frågor om just bloggen:

* Fler bilder? Just nu lägger jag de flesta bilderna i bilddagboken, saknar ni bilderna här?

* Önskemål om vad ni vill läsa om? Jag använder bloggen som träningsdagbok, vilket innebär att vissa inlägg blir ganska tråkiga för den som inte är jag, men förutom det? Har någon vag idé om att låta Popsy överta tangentbordet en gång i veckan och ge ett hundperspektiv, känns det kul eller uttjatat (det är ju inte direkt originellt...)?

* Jag har plockat bort en del av menyerna, är det något ni saknar som bör återinföras? (arkiv, statistik, gästbok...)

Idag ska jag till Flyinge och titta på duktiga unghästar! Hmmm...kanske skulle se om jag kan "lura" tjockisen därute att trava lite senare...Han är en utmaning att rida, och mina små grå jobbar för fullt. Jag har inte riktigt råkat ut för något liknande tidigare - absolut ovilja att röra sig när någon sitter på ryggen. Mina hästar brukar ha det omvända problemet, alltför mycket nerv och framåtanda, valt med omsorg för att matcha mitt lugna (lata?) lynne. Återkommer så småningom med rapport, ett par idéer har jag att testa!