Än en gång får min egen träning på klubben styka på foten, i sjukdomstider ställer man upp när man kan. Plus att jag behöver extrapengar till ett nytt VARMT underställ. Att ha när jag tränar...som jag typ inte har gjort på 1,5 veckor eftersom annat har kommit emellan eller jag helt enkelt inte har orkat...November är bara inte min månad!

Jag kan också skylla på att hundarna ogärna lämnar sängen (har varit tvungen att lyfta ut en extremt motsträvig Popsy från under täcket flera dagar nu).

Sanningen är nog snarast att så fort jag är ledig vill jag bara kura ihop mig med en filt i soffan. Det är svårt att uppbåda någon motivation för någonting alls. Höstdepression light?

Iallafall: ingen träning för mig och Våfflorna i eftermiddag, jag kommer inte ens att sitta under en filt utan stå på jobb istället.

"Apport sa du?"

"Inga problem!"

"Hallå! Stanna då, du vill ju ha den!"

Här har jag kämpat med inkallning med ställande med Mårran i två år, och hade vi gjort momentet på tävling hade vi fått max en sjua - med mycket tur.

Samtliga tre hundar som var på tävlingskursen igår satte momentet snyggare än Mårran någonsin gjort det på 15 minuters träning!

Tur? Givetvis, en hel del. Men framför allt väl grundtränade hundar och ett upplägg som snabbt anpassades till hunden. Kanske borde jag tacka Mårran för att hon lärt mig en hel del om hur man INTE ska göra, vad man ska fokusera på, och var problemen brukar dyka upp...Och tack till Maria Hagström och Ursula Wilby för goda idéer!

Jag måste dela med mig, eftersom det fungerade så bra:

Två förare valde handtecken på ställandet, den tredje kommando.

Det första jag vill ha är en bra, snabb, slät inkallning. Sedan vill jag visa hunden att mitt i inkallningen kan det hända något, som leder till något trevligt. Bolltokiga Fanny fick kastad boll, hungriga Balder fick kastade köttbullar, och Sam ett varsågod till utställd externbelöning bakom. Inget "stanna", bara kasta eller varsågod.

Noga med att hunden satsar i tempot! När hunden springer järnet kommer överraskningen. Hunden tränas att reagera snabbt på rörelsen/ordet. Så fort reaktionstiden är bra (inte fastna i denna fasen!) går man vidare.

Kastet är enkelt att byta ut mot en handrörelse, hunden stannar upp och väntar på leksaken/köttbullen (även om jag föredrar falukorv eftersom den är större och enklare för hunden att hitta). Klick, kasta belöningen.

För att byta "varsågod" mot "stanna" krävs att hunden kan ordet stanna sedan innan, t ex genom baklänges marsch eller vid sidan under gång. Kan hunden det är det ganska enkelt att lägga in, hunden förväntar sig redan att något kommer att hända. Klick, varsågod.

Blanda med släta inkallningar. Variera platsen för överraskningen - ibland nära dig, ibland nästan i starten, ibland mitt på. NOGA med tempot. Inget tempo - inget ställande.

Träna "del två": kort inkallning (ca 10 meter) från stå. Tänk tempo, de korta inkallningarna är svarare att få upp tempot på.

Baklängeskedja de två delkedjorna när de fungerar bra var för sig. Träna hela kedjan, var NOGA med dina kriterier gällande framför allt tempo och snabbt ställande. Blanda med släta inkallningar: inget "stanna" = hunden ska springa full fart hela vägen.

Så enkelt det låter när jag ställer upp det så här! Det har fungerat perfekt på Popsy (tennisboll), men Mårran...nåja, hon är ännu (ganska) ung!

Det är roligt att hålla kurs! Jag blir alltid extra motiverad att träna mina egna små "monster" när jag ser hur bra det går för mina kursare, och får ny energi och inspriration till hundlivet. Roligast av allt är när man får pillipeta på ett speciellt moment som har fastnat lite, eller introducera ett helt nytt koncept som hundarna bara älskar...

TACK till mina härliga kursare!

Rock, min favoritbulle...det verkar vara ömsesidigt :)

En av Bröderna Bus har full fart bakåt

Chia tränar lägganden i flyt (och vilket flyt hon har!)

Abby funderar över korrekt position...matte verkar ha lite svårt att fatta var hon ska stå...

Ixxi förvånar sin matte med att kunna gå fot!

Chia med bästa belöningen!

...och gissa vem som skriver i den...;)

http://hundtranaren.bloggplatsen.se/2009/11/08/2163758-sista-forfattaravslojandet-forbestallningarna-igang/

Jag filar på mitt tacktal när Hundtränar-gänget blir tilldelade nobelpriset i hundlitteratur!

Jag ska på middag hos tjocka släkten, så min hundarna får träna på att hälsa på barn istället för tävla på plan. Tur att man har bra medhjälpare på fredagskursen som fixar den själva!

Äntligen har jag fått träffa alla i träningsgruppen!

Popsy fick börja, vi körde apport-dirigering med apportvakt. Vi började med dirigeringen, ut på fullt avstånd, satte ut konen och körde konskick med apporterna som störning, skickade på apporterna från konen, och till slut konskick - stanna - höger/vänster apport. Betyg Popsy: solklar 10 av 10! Hon jobbade kanon! Betyg mig: 5 av 10. Jag försökte "rädda" ett dåligt konskick genom att stanna henne och skicka på apporten ändå, och vi behöver träna in ett bättre konbeteende. Man tackar för bra hjälp och feedback!

Sedan tog vi övriga hundar en och en, jag kom med tips och råd och glada tillrop (TAGpunkten till mig är håll käften när annans hund arbetar) och med lite tur så var det något som jag sa som kommer att hjälpa till...Träningsgruppen är dels till för att jag ska kunna öva mig som instruktör, men också för att vi ska kunna få tips och råd och hjälp av varandra. Ni är noga utvalda, mina vänner!

Anteckningar från lördagens träning i Svalöv kommer så fort jag orkar sätta mig ner och tänka...

Träning som "vanligt" igår på klubben! Kerstin och Chia höll oss sällskap och agerade störning. Loppan körde lite inkallning (fortfarande för dåligt tempo, men hon är iaf jämn), ett ganska bra fritt följ med dirigering, och en smula framförmapp med ligg som jag utvecklade till inkallning med ligg.

Efter en paus byttes träningskompisarna till dobermanngänget, Popsy och jag tränade rutskick. Trodde jag! Helt plötsligt var en av dobbisarna VÄLDIGT intressanta. Lilla självmordskandidaten travar glatt mot en kampande dobermann, öronen stängda för allt vad stopp-kommando heter...jag kände mig GANSKA dum där jag gick efter henne (försöker jag springa ikapp eller ryta i det läget sätter hon bara högre fart från mig) och bad stackars Anna-Lotta ryta åt henne så hon skulle stanna så jag fick tag på henne.

Tillbaks igen, försöka få uppmärksamheten tillbaka. Rutan var inte längre att tänka på...vi körde lite sitt-ligg-stå under b.m, och plockade ihop dem till dumrutan istället. Med en MYCKET ouppmärksam hund. Och jag som trodde att löpet var över!