Jag är en dålig bilmatte. Min lilla Fiat, som troget tagit mig och hundarna nästan 4000 mil detta året, har bott hos reparatören i nära en vecka nu.Topplockspackningar, kamremsbyte, vatten i oljan, olja i vattnet, nya kablar och tändstift, nyladdat batteri...Jag har dåligt samvete! Är det normalt att känna sig skyldig för att man inte tar hand om bilen och den kanske blir ledsen?

Så jag reser med buss till Malmö, eller tigger att få låna Olas bil, eller liftar med snälla vänner. Åksjuka och bussar går dåligt ihop, så jag lider mitt rättmätiga straff.

Två dagar till, sedan hoppas mekanikern att den är klar. Jag längtar!

December gör mig deprimerad. Mörkt när jag går upp. Mörkt när jag kommer hem. Julhandel som aldrig blir som den borde = press från min chef. Inga kurser, inga lektioner, knappt någon egen träning, och här sitter jag och slöbloggar när jag borde skriva stegringsplaner inför nästa utbildningsträff. Nedräkningen har börjat, varje dag som går är en dag närmare det nya året och decembers slut!

Kul tävling, tycker jag (eftersom jag uppenbarligen är med).

http://www.canis.se/gensider.php?gid=157

=ingen tid till hundträning. Ingen tid till att ta om de bilder som behöver tas om till boken. Ingen tid till att städa/tvätta (tur att Ola fixar sådant denna helgen). Kort sagt, ingen tid att leva...

Hundarna fick varsitt pass i fredags iaf:

Popsy tränade framåtsändande. Jag ville fokusera på själv övergången galopp - trav, och placerade ut hennes targets. Galopp till musmattan, trav till bollpinnen, inga problem var för sig. Men ihop? Ha! När hon väl slutat stanna envist vid musmattan, så blev det galopp hela vägen. Eller trav hela vägen. Eller först trav och sedan galopp. Tvärt om verkade vara omöjligt...Jag är övertygad om att om jag bara får henne att fatta den detaljen, så kommer resten att gå som en dans!

Båda något frustrerade gick vi bort till fjärr-brädan istället, fungerade suveränt bra på 10 meters avstånd! Snygga, koncentrerade skiften utan tramp eller skutt. Vi tog bort brädan, la belöning bakom, och började med att överföra rörelseschemat från bräda till gräs. Jodå, det kommer att bli hur bra som helst...:)

Mårran började med kryp. Jag tänker stå över krypet helt med Popsy, jag misstänker att det gör ont i hennes rygg, så det blir Mårret som visar det momentet i vår...Vi har bara börjat pillipeta i hur hon rör sig, skynda långsamt!

Sedan körde vi stå, och bli ståënde...Svårt! Rumpan vill så lätt bara dimpa ner igen...Ett klick för ställandet (noga med att baktassarna verkligen trampar bak), tre klick för att stå, ett klick för sitt/ligg, och om igen. Och igen. Och igen...Det kommer! Hon var superglad och väldigt träningsvillig.

Resten av kvällen var båda som urvridna disktrasor, sov och sov och sov...Det är jobbigt att träna på topp!

Det är inte bara jag som blir slö i mörkret och kylan...

Popsy har byggt bo i sängen, om inte täcket ligger som hon vill blir det ett fasligt buffande och dragande och bäddande.

Mårran ligger och drömmer om sol och värme och snygga mallegrabbar (hennes favoritras för tillfället).

Jag har aldrig sett norrsken, men vi har rätt vackra ljusfenomen i Skåne ock...

Igårkväll, ibland är det vackert att promenera!

Lördagen tillbringades i Svalöv med båda hundarna och en STOR burk rökt fårlår.

Popsy började med vittringen, och jag var glad över nya tips och trix! Dessutom kändes det faktiskt bra att höra någon annan säga "men hon använder ju inte sin nos! Alls!". Ibland har jag fått för mig att problemet sitter i mitt huvud, men hon är faktiskt ovanligt svår...Jag ser fram emot att testa lite nya upplägg!

Sedan körde vi bruksstegen, som hon tidigare har tagit sig över utan problem, men nu var VÄLDIGT tveksam till. Och när hon tvekar får hon ingen fart och inget flyt, utan skuttar från stegpinne till stegpinne. Till och med för henne innebär det tillvägagångssättet att det är svårt att hålla balansen...Måste fundera över om jag vill lägga tid på det öht, eller om bruksstegen sorteras under "onödiga saker".

Sedan var det fjärren, som hon har en lustig högerförflyttning i. sitt-ligg-sitt går utmärkt, men så fort stå blandas in så liksom glider hunden till höger, nästan omärkligt...så vi gör skiftena på en lagom stor låda - omöjligt att göra dem fel. Jag HOPPAS att om hon gör dem på lådan tillräckligt ofta så "sitter" de i kroppen sedan. Vi experimenterade lite med tasstramp och avstånd, att sänka hennes förväntan, och kunna växla mellan skifte och stadga.

Mårran fick visa sitt (om man ser det tävlingsmässigt) gräsliga kryp...som inte var så illa som jag trodde! Visst, hon skuttar lite bak, men samtidigt pressar hon ner bröstkorgen så att hon blir som ett platt streck. På inrådan bara fortsatte jag liiiite lite i taget, klickade för frambensförflyttning, gungning, och bakbensförflyttning (både skutt och korrekt), och gandska snabbt blev skutten färre och färre. Jag antar att det helt enkelt krävde mer energi att skutta än att kravla.  Däremot när jag började lägga på kommando (som jag har på hennes trixkryp, som verkligen inte är tävlingsmässigt), så ändrade hon sitt kroppsspråk. Jag får hitta ett nytt kommando. Kravla? Åla?

Mårran fick också fjärra lite, stå från sitt har liksom fallit bort...men det återvände lite i taget.

Till slut tränade vi platsliggning med Popsy. Jag förklarade vår problematik och hur jag har tänkt träna in tävlingsledaren som "ställföreträdande matte". Bea studerade henne för att se exakt vad hon gjorde och vad som var problemet, och vi konstaterade att det är åsynen av mitt ansikte som är hennes trygghet. Det räckte med att jag vände ryggen åt henne så började hon skaka och bli orolig. Bea var snabbt framme och gav en godis så fort hon visade minsta tendens till stadga, och helt plötsligt gick det upp för Popsy att hon kunde bevaka någon annan än mig! Det var väldigt tydligt: så fort jag kom utom synhåll (för jag gömde mig sedan) så tog hon kontakt med Bea istället. Lugn och fin och avslappnad.

Hela gruppen körde tävlingsmässig platsliggning, jag gömde mig, hon sökte upp Bea som var tävlingsledare även i den nya situationen. Hurra! Alla bytte plats, jag gömde mig, Popsy sökte upp Maria som var tävlingsledare och bevakade henne. Jag tror att vi har hittat lösningen! :)

Det sista vi gjorde var platsliggning med skott. Vi hälsade på skytten, gick lååångt bort, jag förberedde henne med "nu kommer pang" (som hon inte fattar än, men kommer att fatta), och efter skottet fick hon leta godis i gräset, sedan kom första favoritmänniskan Katy med en godisburk, och sedan kom andra favoritmänniskan Bea med en godisburk. Första betingningen sägs vara den viktigaste, och även om detta inte var den första så var det den första i tävlingsmässig sättning, så jag hoppas att det blev starkt för lilla vovven! Skott = pärleporten öppnas...Och så fort hon slutar reagera på skottet med rädsla så kommer skott att börja betyda att ligg = pärleporten öppnas.

På söndagen träffade vi träningsgruppen. Popsy var överlycklig över att få träna - för det hade hon ju inte gjort på jättelänge - och vi gjorde appdir, en platsliggning (jodå, hon bevakade tävlingsledaren!), och utvecklade framåtsändandet genom att lägga till en grupp och ta bort musmattan. fritt följ mot gruppen, kommando framåt = galopp till gruppen, sedan belönades hon med boll kastad framåt från en i gruppen. Jag TROR att hennes problem kommer att bli att hålla galoppen hela vägen fram, travbiten tror jag blir enklare. Vi får se...

Tack för bra träning!

Alla vårens kurser är upplagda på hemsidan, välj mellan:

Valp

Vardagslydnad/trix

Vardagslydnad fortsättning

Rallylydnad

Aktivering

Avslappning/uppmärksamhet, helgkurs eller veckokurs

Klicker nybörjare (shejping och klickerklokhet), helgkurs

Klicker fortsättning (flyt och stimuluskontroll), helgkurs

Jag kommer också att ha spårträffar (förhoppningsvis) varje månad, med start 24 januari.

Mer info på hemsidan www.asashundar.se

Anmäl på mailen asa@asashundar.se

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och faktiskt tränat lite!

Lördagen fick Mårran följa med allmänlydnadsgruppen på stadspromenad. MÅNGA nya hundar och MÅNGA hundmöten, och hon skötte sig super! Lite spänd de första minuterna, sedan helt lugn och fin.

Popsy var energi förkroppsligad i en terrier, och fick träna konskick med utlagda apporter varvat med att hämta rätt apport. Helt onödigt att stanna vid konen först tycker hon...Vi började också titta på stegförflyttningarna lite mer tävlingsmässigt. Mmlle har BRÅTTOM! När hon tänker först och handlar sedan funkar det bra, men för det mesta blir det hopp och studs och hit och dit...

Söndagen träffade vi ett par träningskompisar på klubben.

Med Mårran började jag om med både rutan och inkallning med ställande (för vilken gång i ordningen?) med skål och medhjälpare. Babysteps...

Popsy fortsatte på gårdagens linje. FÖRST till konen SEDAN till apporten - om hon springer bra till konen och stannar korrekt. Lite fritt följ, bra fokus, lite dålig position men jag är nöjd som det är. Vi visade upp stegförflyttningarna och fick lite tips med oss hem, och avslutade med ett tidigare hatmoment: fjärren. Idag gick den perfekt. Lite framåt går det med tiden!

Jag passade på att laga en hel laddning tonfiskgodis, så nu MÅSTE jag träna i veckan för att de inte ska bli dåliga...