Funderar på om hästarna blir extra pigga och spralliga av vårvindarna...

Söndag: Ska slänga på hästarna varsitt regntäcke i hagen på förmiddagen, gjort samma sak ett antal gånger innan (mycket regn och snö i vinter). Lägger en grimma om halsen på Reo som vanligt, och helt plötsligt är han övertygad om att täcket är en tvångströja, avsedd att plåga honom för resten av dagen. Känslan sprids till grimman, nu är den ett avancerat tortyrredskap. Han slänger sig bakåt och i sidled, grimskaftet glider ur mina händer (mina handflator är fortfarande brända), och sedan bär det av i 190 med grimskaftet fladdrande. Kombinationen PRE/arab har redan nerverna på utsidan, och grimskaftet blir i hans huvud (tror jag) någon sorts luftburen fiende som ömsom ska flys ifrån och ömsom sparkas sönder. Jag, Ola, och Benji tittar på spektaklet till lilla hästen lugnar sig något, fångar in (med mycket övertalning), kliar och klappar och tar av den "otäcka" grimman. Ner till lilla hagen, på med grimman, på med täcket, inga problem. Tokhäst!

Måndag: Ola ska rida Benji, smeknamn "Benji den orörlige" eftersom han för det mesta inte rör sig snabbare än en snigel om han inte måste. I måndags däremot...(och jag är inte hemma) Taktande runt hela hagen, och på sista raksträckan hemåt händer det: Benji bestämmer sig för full fart hemåt! Ola beskrev det som att sitta på ett skenande ånglok, han hade NOLL kontroll. Ingen reaktion på bettet. Alls. Och på väg mot staketet (vi har spärrat av hagarna på mitten för att läka den åtgångna vinterhagen) i högsta fart. Vad gör man? Ola kontrollerade så att säkerhetsstigbyglarna var på rätt håll och skulle lösa ut, tog vikt i fötterna, grabbade tag i manen, förberedde sig på ett tvärkast till vänster, och hoppades att hästelendet INTE skulle försöka hoppa (eller gå rakt igenom) och att han inte skulle gå omkull i kurvan. Det gick bra...

Nu har han lovat att ALDRIG mer rida när inte jag är hemma.

Så nu ska tid läggas på att sätta på och av grimma och täcke tusen gånger på lilla hästen, och stora hästen ska få extra träning i kommandot "ptrooo" - något som jag ALDRIG trodde skulle behövas. Har man inget att pyssla med är det bara att skaffa fyrbentingar...

Påsktradition för mig och Ola är att ta en konstrunda, så det gjorde vi i fredags. Vi tog vägen via Tyringe för att hämta upp ett brev till mig, men väl där hade jag glömt körkortet hemma...Aaarrgghhh! Jag fick blidka Ola med en lunch på Hovdala slott.

Rekommenderas! God mat, vackra omgivningar, och Hovdala Hundslinga för den som vill kombinera med en rejäl vovvetur.

Popsy och jag har kört dirigering med kon. Total förvirring! Kon? Inte kon? Vilken apport? Alla tre? Till slut gav hon upp och gick därifrån...Ett klart bevis på att det blev alltför svårt. Dumma matte!

Paus, bytte plats, enklare upplägg = glad hund igen. Men fortfarande frustrerad matte...Jag tar åt mig betydligt mer av mina fel än hon gör (och tur är väl det).

Mårran flyttade in skallet till min sida, och kröp obehindrat både rakt fram och i svängar, om än i korta pass. Duktig hund!

Popsy har tränat dirigering i två dagar nu. INTE ta den i mitten. INTE ta den i mitten. LYSSNA på matte - innan du springer. Jodå, övning ger färdighet!

Fjärren fungerade fint idag, två skiften på rad på brickan, 15 meter, ingen tvekan.

Stegförflyttningarna fungerade toppen.

Bilen har fått monterat dragkrok, så nu är den helt och hållet fix och färdig :) Tjocke-hästen behöver lite kraft när han ska ut och åka...

Och jag har fått ett nytt (begagnat) objektiv att leka med: