Eslövs brukshundklubb hade träff med Studiefrämjandet igårkväll, tema verksamhetsutveckling. Mycket intressant och roligt, och jag hade med mig massor av tankar hem! Förutom att diskutera hur vi kan utveckla klubben, och hur vi vill utveckla klubben (viktigt att veta först!), halkade vi in på en massa sidospår. Ett av de jag tyckte var verkligt intressant var det här med fördomar, hur man ser på människor och hur det påverkar mitt förhållningssätt.

Med en liten hund kan jag ibland känna att man inte blir riktigt tagen på allvar i träningen. "Men hon är ju så söt i sitt tjänstetecken" eller "Hon gör nog sitt bästa" istället för "Hon har för dåligt tempo till figurant, jobba med att höja belöningskvaliten hos figgen". Det är liksom ingen som räknar med att hon ska kunna prestera något...

Det har irriterat mig emellanåt att folk har fördomar mot mig och min hund, att de blir överraskade när vi faktiskt visar upp något som är riktigt bra. Det irriterar mig ännu mer när de blir imponerade när Popsy utför ett moment dåligt...bara för att hon är just "liten och söt".

Igår upptäckte jag till min förskräckelse att jag har precis lika många fördomar.

Min bild av en agilityhund? Skällig och överstressad, med en matte som premierar fart framför korrekt utförande.

Skyddet? Schäfer eller malle, husse som tycker att det är "coolt" när hunden biter och glömmer att hunden ska kunna koppla om och släppa lika snabbt.

Bruks? Skogsnisse i gröna jaktkläder utan någon precision i lydnadsmomenten.

OK, det är KRAFTIGT överdrivet och jag känner många som absolut inte stämmer in på min bild på något sätt eller vis. När jag tänker efter känner jag nog egentligen ingen som stämmer in på min bild... Varför är det då fortfarande den första bilden som dyker upp i huvudet?

Kan det vara så att jag undermedvetet letar efter detaljer som konfirmerar att jag har rätt, och "silar bort" övriga upplysningar som jag får genom ögon och öron? Jag ser de gröna byxorna och vandrarkängorna, konstaterar att hunden spårar som en gud, och ser inte att den också har en superfin kontakt till och från spåret och sitter snabbt och rakt vid vänstersidan?

Kan det vara så att mitt sätt att agera lyfter fram de drag som jag är övertygad om finns där? Att jag är tror att en hund kommer att skälla, och genom mitt eget agerande omedvetet framkallar just det?

"Ta först bort bjälken i ditt eget öga..."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...