Funderar på om hästarna blir extra pigga och spralliga av vårvindarna...

Söndag: Ska slänga på hästarna varsitt regntäcke i hagen på förmiddagen, gjort samma sak ett antal gånger innan (mycket regn och snö i vinter). Lägger en grimma om halsen på Reo som vanligt, och helt plötsligt är han övertygad om att täcket är en tvångströja, avsedd att plåga honom för resten av dagen. Känslan sprids till grimman, nu är den ett avancerat tortyrredskap. Han slänger sig bakåt och i sidled, grimskaftet glider ur mina händer (mina handflator är fortfarande brända), och sedan bär det av i 190 med grimskaftet fladdrande. Kombinationen PRE/arab har redan nerverna på utsidan, och grimskaftet blir i hans huvud (tror jag) någon sorts luftburen fiende som ömsom ska flys ifrån och ömsom sparkas sönder. Jag, Ola, och Benji tittar på spektaklet till lilla hästen lugnar sig något, fångar in (med mycket övertalning), kliar och klappar och tar av den "otäcka" grimman. Ner till lilla hagen, på med grimman, på med täcket, inga problem. Tokhäst!

Måndag: Ola ska rida Benji, smeknamn "Benji den orörlige" eftersom han för det mesta inte rör sig snabbare än en snigel om han inte måste. I måndags däremot...(och jag är inte hemma) Taktande runt hela hagen, och på sista raksträckan hemåt händer det: Benji bestämmer sig för full fart hemåt! Ola beskrev det som att sitta på ett skenande ånglok, han hade NOLL kontroll. Ingen reaktion på bettet. Alls. Och på väg mot staketet (vi har spärrat av hagarna på mitten för att läka den åtgångna vinterhagen) i högsta fart. Vad gör man? Ola kontrollerade så att säkerhetsstigbyglarna var på rätt håll och skulle lösa ut, tog vikt i fötterna, grabbade tag i manen, förberedde sig på ett tvärkast till vänster, och hoppades att hästelendet INTE skulle försöka hoppa (eller gå rakt igenom) och att han inte skulle gå omkull i kurvan. Det gick bra...

Nu har han lovat att ALDRIG mer rida när inte jag är hemma.

Så nu ska tid läggas på att sätta på och av grimma och täcke tusen gånger på lilla hästen, och stora hästen ska få extra träning i kommandot "ptrooo" - något som jag ALDRIG trodde skulle behövas. Har man inget att pyssla med är det bara att skaffa fyrbentingar...

 

Malin m Birk o Mio

8 april 2010 13:06

Tokhästar! Ja, det måste vara våren :-). Visst är det tur man har hästarna, annars hade man ju haft en massa tid över... :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...