Min största svaghet i livet - eller den som får mig att må sämst med jämna mellanrum - är mitt behov av att ALLA måste gilla mig och INGEN får på något sätt visa missnöje över det jag gör.

Efter att ha jobbat i butik i snart 20 år vet jag att det är en omöjlighet. Rutin och övning har lärt mig att skilja på mitt "butiks-jag" och inse att det inte är mig som person som folk skäller på med jämna mellanrum, utan ett biträde som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Sedan många år har jag lärt mig att handskas med missnöjda kunder på ett sätt som för det mesta fungerar bra för alla parter, och i värsta fall skaka av mig upplevelsen med en axelryckning. Jag har rätt argument, jag har upplevt (nästan) allt som kan hända, jag känner mig lugn och säker.

Som hundinstruktör behöver jag lära mig alltihop på nytt...Missnöjda "kunder" har aldrig varit ett problem (mina kursare är underbara människor), men när jag presenterar mina "radikala" idéer om att samarbeta med både SBK centralt och min älskade Eslövs Brukshundklubb, och dessutom lägger ett förslag som gynnar båda sidor (mest mig, det erkännes villigt) men som går helt emot alla traditioner, så blir där efterverkningar. Naturligtvis.

Vissa människor ifrågasätter. Naturligtvis. Det är fullt normalt, väntat, och precis som det ska vara, och jag tycker att det är SUPERJOBBIGT!

Eftersom jag redan känner mig lite osäker på hur det ska gå, både samarbetet och min egen framtid, så tolkar jag dessutom minsta kommentar så nattsvart som det bara går. Förnuftsmässigt vet jag precis hur rent ut sagt DUM jag är, men det hjälper liksom inte. Fjärilarna fladdrar i magen, obehagskänslorna kryper genom hela kroppen, och det känns som att det var ren hybris att tro att jag skulle lyckas så enkelt...

Nåväl, jag tror stenhårt att skillnaden mellan de som lyckas och de som inte lyckas är de förstnämndas förmåga att aldrig ge upp och alltid hitta nya vägar. Så först och främst får jag väl se om jag kan gjuta lite olja på vågorna som jag har rört upp - om de nu existerar någon annanstans än i min fantasi. Och går inte det så blir det helt enkelt till att hitta andra lösningar.

En bild på någon som alltid är på min sida och älskar mig förbehållslöst trots alla mina fel och brister, min Ola:

 

Malin m Birk o Mio

2 februari 2010 14:10

Känner så väl igen det du beskriver om att vilja att alla ska gilla en. Kan tänka mig att det inte är så enkelt att få ihop samarbetet. Men på nåt vis så SKA det ju bara lösa sig!
Jag hejar på dig! Fel o brister?... har du sådana... har jag aldrig märkt... Inga av betydelse iallafall :-)
Pussa på Reo från mig!
Kram!

http://vetmalin.dinstudio.se/diary_8.html

 

Jonas

2 februari 2010 14:47

Se upp med Ola, han har en mörk sida;);););)
Mvh Fotograf-Jonas ;)

http://www.acattledog.se

 

Anja & flock

3 februari 2010 15:59

Hejhopp, råkade hamna här viva Vovve.net.

Har gjort precis det du beskriver: Samarbetat med min brukshundklubb! Det gick STRÅLANDE! Efter massor med år som ideellt arbetande instruktör i klubben, gjorde jag slag i saken och införlivade hundkursverksamhet i mitt redan existerande företag.

Gav klubben ett förslag: Hyra in mig med verksamheten på klubben, eller nån annanstans. (Och dessutom FORTSÄTTA med minst en ideell kurs/år!)
Hyrde in mig på klubben med mängder av valp/fortsättningskurser i ca 5 år. Knöt upp MASSOR av nya medlemmar, funktionärer och sedermera instruktörer i klubben;) Så det var ett mycket givande, om än ytterst kontroversiellt, samarbete!

En privatist INOM verksamheten!
Så kom det förfågningar från fler håll och styrelsen ville inte ha in FLER som gjorde samma sak, därav förlängdes inte mitt kontrakt.

Nu har jag ett eget center/agilitybana/teorilokal. Men fortsätter som aktiv i klubben parallellt.
Nämnas bör dock, att medlemsrekryteringen sjunkit drastiskt sen dess...

Iaf, sträck på dig, tro på din idé. Vem ska annars göra det?

http://www.butiknyfiken.se/fullfart

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...