Det är inte bara jag som blir slö i mörkret och kylan...

Popsy har byggt bo i sängen, om inte täcket ligger som hon vill blir det ett fasligt buffande och dragande och bäddande.

Mårran ligger och drömmer om sol och värme och snygga mallegrabbar (hennes favoritras för tillfället).

Titeln "differential reinforcement schedules" gav mig lite huvudbry, men vad det ÄR är ganska enkelt. Det handlar om att öka frekvensen av ett visst beteende genetemot ett annat: genom att kontrollera förstärkarna så manilpulerar vi vilket beteende som lönar sig.

Att förstärka ett inkompatibelt beteende

Ex: en hund kan inte hoppa upp och sitta samtidigt. Genom att förstärka sitt och inte hoppa upp så kommer sitt att öka = hoppa upp minskar.

Ytterligare ex: att göra utfall byts mot att gå fot med ögonkontakt. Att bitas byts mot att bära något i munnen.

Det nya beteendet lärs in utan störning, görs gradvis mer och mer generaliserat, tills det klarar även "skarpa lägen".

Att förstärka ett annat beteende

Ibland är det svårt att hitta ett beteende som utesluter det man inte vill ha. Genom att förstärka ett annat beteende så kan man ge hunden en uppgift och hjälpa den att fokusera på något annat.

Ex: en hund som skäller kan förstärkas för att sitta tyst. det är inte omöjligt för hunden att skälla när den sitter, men vi förstärker bara sitta tyst och skällandet minskar (förhoppningsvis) i frekvens eftersom hunden har ett "jobb" att fokusera på.

Att förstärka vilket annat beteende som helst

Att helt enkelt förstärka att det oönskade beteendet inte utförs, oavsett vad hunden väljer istället. Användbart för hundar som lätt blir passiva.

Att förstärka extra bra beteenden

Shejping, helt enkelt: förstärk bara de varianter som är lite bättre än genomsnittet.

Kontroll av utlösande faktorer

Det kan tyckas så självklart...om vild lek utlöser aggressivt beteende så lek inte vilt med hunden. Om stryphalsband och rytande får hunden i försvar så använd sele och tala mjukt. Om hunden vaktar grisörat så låt den ha det ifred, eller inte alls.

James tar upp en hel del olika mediciner som kan användas, samt lite om kastrering av hanhund och tik. Sammanfattning: för att "säkert" undvika aggression bör kastrering göras innan könsmognad, på både tikar och hanhundar.

Och nu lämnar vi denna mer teoretiska biten av boken, from nästa inlägg handlar det om grundläggande, handfasta träningstips.

Jag har aldrig sett norrsken, men vi har rätt vackra ljusfenomen i Skåne ock...

Igårkväll, ibland är det vackert att promenera!

Följande stycke har inga direkta nyheter för mina klickertränande läsare, men som översikt över operant inlärning funkar det bra :)

Operant inlärning

Operanta beteenden = viljestyrda beteenden som hunden utför.

Ett beteende ökar eller minskar i frekvens baserat på de konsekvenser som beteendet får.

Positiv förstärkning

Beteendet leder till att något trevligt händer, och blir mer frekvent. Du får det du förstärker, inte det du tror att du förstärker, så om ett beteende ökar i frekvens så blir det på något vis förstärkt!

Negativt straff

Beteendet leder till att något trevligt försvinner, och blir mindre frekvent. Hunden trodde att den skulle få godisbiten genom att stjäla den, men istället stängdes handen. Time-out = möjligheten att få träna försvinner. Vända ryggen åt hunden = uppmärksamheten försvinner.

Positivt straff

Beteendet leder till att något otrevligt händer och blir mindre frekvent. Hundar försöker minimera straffande saker, och undviker beteenden som leder till straff om där inte finns en förstärkare som utklassar straffet!

För att PS ska utföras korrekt bör det uppfylla följande kriterier: 1. Det måste vara tillräckligt intensivt för att stoppa beteendet omedelbart. 2. Det måste presenteras varje gång beteendet förekommer. 3. Det måste presenteras omedelbart efter beteendet. 4. Hunden måste kunna utföra ett alternativt beteende som inte leder till PS. 5. Beteendet måste vara borta, eller mycket starkt reducerat, efter max tre PS.

Att använda PS är dels oetiskt att använda om det finns andra alternativ att träna beteendet (och det finns det så gott som alltid), och där finns en hel del bieffekter med att använda obehag i träningen: 1. Klassisk betingning är alltid verksam. Hunden associerar obehaget med den person som utdelar det: du! 2. Hunden kommer att uppleva en del stress, och när stressen går över hundens stresströskel är så försvinner förmågan till effektiv inlärning (när reflexdelen av hjärnan är aktiverad så "tar den över" den viljestyrda delen, ni kommer ihåg?). 3. Hunden måste utföra beteendet för att bli straffad, och varje gång beteendet utförs så sitter vanan lite djupare. 4. Människor som väljer att använda PS slutar ofta att fundera över andra möjligheter att träna hunden, att använda PS är förstärkande för föraren!

Negativ förstärkning

Beteendet leder till att obehag försvinner, och blir mer frekvent. Att använda NF innebär att ett positivt straff måste ha inträffat, antingen från föraren eller miljön. Att strypa en hund som drar i kopplet med hjälp av ett stryphalsband där obehaget upphör när hunden slutar dra är en form av NF, och hunden kommer att undvika att dra i kopplet i fortsättningen OM där inte finns en PF som gör det lönt att utstå obehaget (tex att hunden kommer fram till en luktfläck) ELLER obehaget är så intensivt att limbiska systemet (känslor och reflexer)aktiveras så mycket att cerebrala cortex (operanta beteenden) sätts ur spel.

Problemet med obehag (PS och NF)

Förstärkare är det som driver beteenden, man gör något för att uppnå något. Hundar försöker undvika obehag, men om inte det nya beteendet leder till förstärkaren som de vill ha så kommer de att försöka hitta vägar runt obehaget, eller lära sig stå ut med det, för att uppnå det de vill ha.

När det handlar om aggression så har du en hund som redan är rädd för ett visst stimuli, om du dessutom lägger till obehag när stimulin presenteras  så kommer hunden att ytterligare associera stimulin med obehag. Behovet att försvara sig blir större, aggressionen ökar.

Att få ett beteende att bli mindre frekvent genom obehag får inte beteendet att försvinna. Hunden blir kanske så rädd för konsekvenserna att den inte vågar, men viljan finns kvar. För mig skulle det vara som att köpa salva till sina exem istället för att byta tvättmedlet som man är allergisk mot: symptomen behandlas men inte orsaken.

För effektivt PS så ska obehaget vara så intensivt att beteendet försvinner efter ett fåtal upprepningar (annars börjar hunden habituera sig till obehaget och mer och mer kommer att krävas), men inte så intensivt att alla försvarsmekanismer sätter igång och hunden får ett livslångt trauma. En mycket smal balansgång!

Efter upprepade straff så kommer hunden att reagera annorlunda rent fysiologiskt: kortison, endorfiner och adrenalin kommer att pumpas ut i blodet, vilket i värsta fall känns bra för hunden, och straffet har vänts till en förstärkare. Intressant är att förare som använder PS oftast inte själva ser att det faktiskt inte fungerar långsiktigt, beteendet minskar inte i frekvens utan avbryts bara för stunden.

Till sist: Hunden har inte bett om att hamna i ditt hem, du har valt att sätta hunden i den situation som den befinner sig, och ingen levande varelse förtjänar att bli misshandlad fysiskt eller psykiskt. Även om PS och NF skulle fungera så är det helt enkelt inte rätt att genom att slå, strypa, skrika på, eller på annat obehagligt sätt få någon varelse att utföra det vi har fått för oss. Din hund är din vän. Han lever i en värld som är onaturlig för honom, och han har ibland svårt att anpassa sig. Skada inte din vän.

Skönheten i att använda PF och - till viss grad - NS

Det bästa med att använda positiva förstärkare - trevliga saker - för att ändra beteenden är att man får lov att vara "den trevliga personen", hunden gör en bra association till det stimuli som man jobbar med, och det är ganska enkelt att kontrollera förstärkare i hundens omgivning för att ändra hundens beteende.

Utsläckning

Är vad som händer när en förstärkare som drivit ett visst beteende tas bort. Vi kan inte påverka allt som förstärker hunden, alltså bör utsläckning paras ihop med förstärkning av ett alternativt beteende för att vara riktigt effektivt.

Utsläckningsutbrott är när hunden säger "men det SKA gå", och provar mer intensivt under en period. Ju kraftigare förstärkare att jobba för - ju kraftigare utsläckningsutbrott. Själv har jag jobbat i två (!) timmar med att få igång min bil innan jag till slut gav upp...

Spontan återhämtning är när hunden "bara ska kolla" om beteendet har börjat funka igen. Minnet av att beteendet en gång har fungerat gör att det är värt att testa. Inget beteende försvinner någonsin till 100%.