Åsas hundar

Alla inlägg under november 2009

Av Åsa - 20 november 2009 08:21

Nu går vi in på ett ämne som var helt nytt för mig: hur hjärnan egentligen fungerar. Jag ska försöka skriva så förståeligt som möjligt, vissa ord har jag ingen koll på översättningen och skriver det engelska uttrycket.


Nervsystemet - hjärnan

Hjärnan består av tre delar: framhjärnan, mitthjärnan och bakhjärnan. Mitthjärnan och bakhjärnan bildar lillhjärnan och hjärnstammen, och kontrollerar grundläggande livsuppehållande funktioner som hjärtslag och andning. Framhjärnan innehåller bl a det limbiska systemet och cerebrala Cortex.


Limbiska systemet står främst för uttryck och upplevelse av känslor, och styr stressnivån. Här hittar man bl a amygdala (involverad i rädsla och aggression), accumbenskärnan (belöning och beroende), slutstrimman (ångest och stress) och en del funktioner för minnet.

Cortex är den del av hjärnan som sitter längst ut och utvecklas sist. Den anses vara det främsta sätet för medvetenhet och intelligens, och ägnar sig åt tex inlärning och problemlösning.

Limbiska systemet och cortex är sammankopplade, och kopplingen från amygdala till cortex är starkare än tvärt om. Detta tros förklara varför vissa hundar helt enkelt inte har full kontroll över sina rädsle- och aggressionsimpulser.

 

Input skickas hela tiden mellan de båda delarna, och när den ena är aktiverad är den andra inaktiv. En hund (eller person) som upplever en stark känsla, är bokstavligt talat oförmögen att tänka rationellt! Det är inte ett "val", utan en neurokemisk verklighet.


Neurotransmittorer

Information i hjärnan tar sig runt med hjälp av olika hjärnceller. Cellerna rör inte vid varandra, utan mellan varje cell finns en synaps, ett litet mellanrum. Neurotransmittorer är elektriskt laddat sekret som hoppar mellan cellerna och sprider informationen. Neurotransmittorer kommer från olika signalsubstanser i kroppen, vissa producerar hunden själv och vissa måste tillsättas i fodret. Ibland kan där bli en obalans i hur mycket eller lite av ett ämne som finns i hundens kropp (eller människans), och det leder till vissa problem.


Dopamin (koordination, uppmärksamhet, förstärkning, reaktionstid)

För lite: oförmåga att lära, oro, nedgång av endorfiner, depression

För mycket: överreaktiv och impulsiv (för människor utlöses ofta en psykos)


Adrenalin och noradrenalin

Adrenalin är ett hormon som släpps ut i blodet när hunden är rädd för att göra den redo att fly eller slåss.

Noradrenalin är en signalsubstans besläktad med adrenalin.

För lite: kroppen stänger ner, depression hos både hund och människa

För mycket: Aggression, överdriven upphetsning, impulsiva beteenden ökar


Serotonin (humör, smärta, stressnivåer, styr sömnrytmen)

Hundar som uppvisar kontrollaggression (beskrivet tidigare) har lägre nivåer av serotonin i ryggmärgen.

Det är troligt att serotonin spelar en stor roll i att hålla ilska och aggression på normala nivåer.


Stressens roll i rädsla, ilska, oro, och aggression

Att förstå och förebygga överdriven stress är viktigt eftersom det sänker hundens tröskelvärden (och våra).

"Stress occurs when any demand is placed upon a dog to change or adjust." All aktivitet är stress i någon form. Alla försök att uppnå en förändring. Utan stress händer absolut ingenting - ett visst mått av stress är nödvändigt.


Stresströskeln är den övre gräns där stressen övergår hundens förmåga att hantera den. Olika hundar har olika stresströsklar. Det är till stor del nedärvt, men hunden kan också tränas att hantera stress på ett bra sätt (tex genom frishejping, där hunden tränas i att hantera låga nivåer av frustration).

För mycket stress skapar kemisk obalans i hunden. Precis som vissa människor kan vissa hundar bli beroende av den kemiska reaktionen av akut stress. Ju obehagligare stressen upplevs ju sannolikare är det att hunden "exploderar". (Någon som känner igen sig...?)


Många hundar är under en kronisk stressnivå. Jag går inte in på de neurologiska händelserna som James beskriver i detalj, utan konstaterar att kronisk stress håller hunden i "fly-eller-slåss-läge" tills kroppen inte orkar längre utan stänger av sig. På vägen märks störda sömnmönster, svårighet att tänka klart, överlänslighet för smärta, och oförmåga att uppskatta belöningar eller andra trevliga saker. (En hunds motsvarighet till utbrändhet?)


Akut stress: adrenalin har största rollen, hunden blir aktiverad

Kronisk stress: uttömmande av hundens reserver av noradrenalin, serotonin och dopamin har största rollen, hunden blir deaktiverad.


Tecken att se upp med:

* hässjande, med läpparna tillbakadragna och rynkar runt ögonen och pannan

* Ingen fokus och uppmärksamhet, kan inte svara på kommandon (limbiska systemet har tagit över)

* svettiga tassar

* gäspning

* hyperaktivitet, kommer innan kroppen stänger av (kan det ha något att göra med unghundar eller barn som blir övertrötta?)

* kissar oftare än vanligt

* kräkningar och diarre

* stretchar, sträcker på sig för att lossa spända muskler

* skaka sig

* visar förvirring

* biter på svans eller tassar

* överdrivet tvättande av ett område

* sover överdrivet mycket, verkar aldrig vara utvilad

* överdrivet drickande

* OCD, som jaga svans, skälla, eller gräva

* överdrivet reaktiv på omgivningen

* stela muskler

* skakar

* omriktade beteenden - du ber om sitt, hunden ger tass. En del av förvirringen som kommer av stress.

* lugnande signaler


Och där slutar kapitel 1 som handlar om att förstå aggression, och i nästa inlägg startar kapitel 2: hur man förebygger aggression.


ANNONS
Av Åsa - 19 november 2009 08:39

Så roligt att fler än jag tycker att ämnet är intressant!

Naturligtvis tar jag bara upp en bråkdel av det som står: det som var nytt och extra intressant för just mig, eller sådant som understöder teorier som jag redan misstänkt men inte haft belägg för (som att det kan vara förstärkande i sig att göra ett utfall, jag har sett det men inte vetat varför).

Boken finns att beställa HÄR för de som vill ha "the full monty".


Personlighet och aggression

Personlighet är: temperament + inlärningshistoria

Ett sätt att beskriva personlighet är genom att beskriva hundens:

* Förstärkande motiverare (det som motiverar hunden att göra något för att vinna något)

* Aversiva motiverare (det som motiverar hunden att göra något för att slippa något)

Alla hundar har olika motiverare, och genom att känna till och förstå vad som motiverar din speciella hund kan du lättare förstå och träna beteendet.

Starka aversiva motiverare sätter förstärkande motiverare ur spel! Därför kan en hund vara väldigt matfixerad, men äter ändå inte när den är alltför stressad (rädd).

Hundens motiverare är både medfödda och inlärda.


Hemläxa: gör en lista över vad som motiverar din hund, både förstärkande och aversivt. Känn din hund.


Två "skolor" att se på aggressiva beteenden

1. Icke-klassifierande. Ren beteendevetenskap, inget försök görs att förstå varför hunden agerar som den gör (tankeläsning) utan allt krut läggs på att se och förändra beteenden precis som vilka andra beteenden som helst. Vad händer? Vad gör hunden? Vilka är konsekvenserna? Hur kan jag ändra det?

2. Klassifierande. Genom att veta vad som driver hunden så kan vi lägga upp en mer specifik plan för varje individ. Olika typer av aggression eller olika individer behandlas på olika sätt.


James ståndpunkt är att plocka det bästa från båda skolorna: om orsakerna till hundens aggression är ganska klara så gör man en specifik plan, är det oklart så ödar man ingen tid på att diskutera och försöka förstå varför utan bara behandlar beteendet som "icke-önskvärt" och tränar därefter.


Hund-hund vs hund-människa

Generellt sett (naturligtvis finns det undantag!):

*Aggression hund-människa är baserad i rädsla. Vi är inte samma ras och har inte samma motiverare.

*Aggression hund-hund är baserad i konkurrens eller frustration. Hundar har ofta samma motiverare, vilket leder till konkurrens mellan hundar som bor tillsammans. Rädsla eller upptrappning av aggression genom konkurrens eller dålig socialisering är vanliga orsaker till aggression för hundar som inte bor tillsammans.


James tar upp ett antal olika aggressionstyper, noga och ingående, jag tar här upp det som har relevans för mig och mina hundar eller som var extra intressant.


Rädslebaserad aggression

En valp är inte rädd för något, utan valptiden är till för att vänja valpen vid allt den ska kunna handskas med i livet. När den blir några månader gammal ändras detta, och unghunden blir mer misstänksam mot nya saker. Det som hunden inte självklart kan lita på är ALLT som inte var där när han var valp. Missar man socialiseringsperioden tillbringar man resten av livet med att försöka komma ikapp.

Det kan räcka med en enda händelse för att få en hund att reagera med aggression som sedan följer hunden genom hela livet. Aggression och rädsla är förprogrammerat och vanebildande...Känner man inte till händelsen, eller inte har sett sambandet, har man ingen aning om varför hunden helt plötsligt är aggressiv mot något som den aldrig reagerat på tidigare.

Rädslebaserad aggression kan bli värre därför att det fungerar.

Exempel:

Hunden går ut ur rummet när barn kommer in, den visar passivt försvar (den flyr). Om den strategin misslyckas kommer frustrationen som hunden känner att plocka fram ett annat beteende, ofta ett aktivt försvarsbeteende som en morrning. Om föräldrarna fortfarande inte uppmärksammar att hunden inte får vara ifred så kommer den första strategin, att fly, att släckas ut (den fungerar inte), och morrningen eskalerar till ett luftbett. Dessutom så har klassisk betingning trätt in, när hunden ser barn förbereder sig kroppen på aggression och hunden blir aggressiv mot alla barn.


Kontrollbaserad aggression

Det finns hundar som medfött har mycket lågt tröskelvärde för frustration i kombination med en oförmåga att veta vad som är ett hot och vad som inte är ett hot. De har ett extremt behov av att kontrollera sin omgivning för att känna sig säkra, och deras respons är väldigt överdriven. De går igång när de tvingas att göra något mot sin vilja, eller hindras från något de vill ha. Hade det rört sig om människor hade termen varit "psykopat". Detta är till stor del ett medfött karaktärsdrag, som blir värre genom att det fungerar - hunden uppnår det den vill ha.


Ägande aggression

Hundars tendens att aggressivt vakta ägodelar är till största delen medfödd.


Aggression med medicinska anledningar

En hund som har ont blir ofta aggressiv, "anfall är bästa försvar". Även om själva orsaken till smärtan behandlas är det inte säkert att aggressionen försvinner, om hunden har varit aggressiv en längre period så är det nu en vana, beteendeplan A.

Kolla ALLTID upp en hund som blir plötsligt och oförklarligt aggressiv! Och kom ihåg att även om hunden är kollad av veterinär så har man aldrig uteslutit alla medicinska orsaker - utan bara de medicinska orsaker som blivit kontrollerade.


Ytterligare ett par intressanta observationer som James gör:

Kastrerade tikar är oftare invilverade i aggressionsproblem än intakta tikar. Man tror att kstrering av en tik gör att hormonet progesteron, ett lugnande hormon, slutar produceras.

Jagande hundar biter ofta sitt byte i frambenen för att hindra vidare flykt. Det är en anledning till att hundar inte gillar att vi hanteras deras tassar: det är en inbyggd varningssignal att den stora attacken är på gång!

Och ett citat: "A house full of hair trigger Jack Russell Terriers is a recipe for conflict" Det finns en anledning till att Popsy kallas Superbitch...


Del tre tar upp neuropsykologi och aggression.

ANNONS
Av Åsa - 18 november 2009 08:24

I gråmulet väder ägnar jag mig gärna åt en favoritsysselsättning: böcker!

Den senaste i raden kräver faktiskt en helt egen sammanfattning. "The canine aggression workbook" av James O`Heare måste vara en av de mest heltäckande böckerna som finns om hundaggression! Inte helt enkel att ta sig igenom om man inte är hyfsat flytande i skriven vetenskaplig engelska, så jag tänker referera några av hans idéer och tankar som jag verkligen tyckte var intressanta.


Det han trycker väldigt mycket på är vikten av att HUNDÄGAREN sätter sig in i problematiken. Det är JAG som ska träna min aggressiva hund, alltså måste JAG vara experten. Eftersom alla hundar har två tränare - ägaren och miljön - så är det superviktigt att jag ser och förstår hur miljön tränar och påverkar min hund, så att jag kan utnyttja eller motverka.

"T'änk på det ur hundens perspektiv, och var säker på att om han kände att han hade ett val så skulle han hellre bete sig socialt än osocialt."


Boken börjar med att ta upp de olika psykologiska stadierna hos ägaren av en aggressiv hund:

*Förnekelse. "Du stirrade på honom / din hund var ohyfsad. Klart han biter."

*Ilska. Antingen mot hunden eller mot personer som påpekar att hunden har ett problem.

*Köpslående. "Men SÅ illa är det väl inte? Han är ju så snäll ibland, och bara inte barn kommer närmare än 50 meter har vi inga problem."

*Depression och skuld. "Det är MITT fel. Jag har uppfostrat fel, tränat fel, köpt fel valp. Det blir ALDRIG bra".

*Accepterande.

Alla dessa stadier är naturliga, och bör inte förtryckas eller förnekas - men som hundägare får man heller inte "fastna" i något stadie utan vara medveten om hur vi människor reagerar.


James skriver flera gånger att en aggressiv hund är en aggressiv hund resten av livet, där finns inget "botemedel". Precis som en alkoholist kan bli en nykter alkoholist kan en aggressiv hund bli en välanpassad hund, men när aggression/rädsleresponsen väl har blivit ett alternativ för hunden (vilket är medfött för många hundar) så kommer responsen alltid att finnas kvar som ett alternativ i hundens huvud. Tyvärr. Att träna en aggressiv hund blir aldrig "färdigt", det är en process som måste fortsätta resten av hundens liv.

Där finns egentligen bara fyra alternativ (fem, om man räknar "lev med en aggressiv hund")

1. Hantera problemet genom att hindra problemsituationer från att uppstå. Sätt inte hunden i en situation som den inte kan hantera, någonsin.

2. Omplacera.

3. Avliva.

4. Behandla/träna


Att förstå aggression

Det är genetiskt inprogrammerat i våra hundar: de är "förprogrammerade att använda ett beteende som ger kontroll över omgivningen och således maximerar deras möjlighet till reproducering." Att bita eller morra är en möjlighet att uppnå detta mål.

Det ger hunden det den vill ha: den "använder aggression för att maximera förstärkare och minmera straff". Ofta är det förstärkande för hunden att avståndet till något som den är rädd för ökar, att skälla och hota brukar fungera utmärkt för att uppnå det målet.

"Ilska skulle kunna beskrivas som ett resultat av rädslan att inte kunna anpassa sig och kontrollera sin miljö (frustration)"

Två "grundformer" av aggressiv hund: den som är rädd och bara vill att "hotet" ska försvinna, och den som är rädd, frustrerad, och förbannad, och vill avreagera sig på något.


Aggressivt beteende är designat att bli en vana, varje gång hunden tillåts eller tvingas att upprepa beteendet kommer beteendemönstret att bli starkare och mer motståndskraftigt. Se till att hunden inte får tillfälle att "öva aggressivitet"!

 

Rädsla och försvar

En rädd hund kan välja två strategier:

Passivt försvar: fly, frysa, ge sig

Aktivt försvar: slåss

Vilken strategi den väljer beror på följande faktorer:

* erfarenhet

* motivation och hur känslig den är för stimulit

* temperament

* möjlighet att fly

* hur väl den första strategin fungerade (en hund som inte får bort hotet genom att backa undan kan börja morra istället)

Oftast är "bättre fly än illa fäkta" en sanning, men om hunden känner sig fångad (koppel tex) väljer den att hota eller slåss istället.

 

Vikten av att hantera hundens miljö

Hunden väljer inte att uppfatta något som hotande. Vad den ser som ett hot kan bero på dålig socialisering, tidigare erfarenheter, att hunden är ovanligt rädd eller lättfrustrerad i sig själv, eller ett otal andra orsaker.

När den väl uppfattat något som hotande stiger stressnivån. När den stressar förbi en viss punkt blir det limbiska systemet i hjärnan aktiverat (som har hand om känslor och reflexer) och då sätts cerebrala cortex i hjärnan ur spel (som har hand om de operanta beteendena). Hela hjärnan duschas i bl a adrenalin, cortisol, och endorfiner, och hunden får en stressrespons som består av fly eller slåss. Hunden kan inte längre tänka, lyssna, eller reagera på sin förare. Han kan bara reagera i enlighet med vad som är inbyggt i generna och vad som tidigare lönat sig i samma situation.

Dessutom är de kemikalier som släpps lös i hundens kropp förstärkande och i vissa fall beroendeframkallande.

Återigen: sätt inte hunden i en situation som framkallar en aggressiv respons!


Se fram emot nästa inlägg i serien, olika typer av aggressionspersonligheter :)

 

 


Av Åsa - 16 november 2009 11:09

Alla vårens kurser är upplagda på hemsidan, välj mellan:

Valp

Vardagslydnad/trix

Vardagslydnad fortsättning

Rallylydnad

Aktivering

Avslappning/uppmärksamhet, helgkurs eller veckokurs

Klicker nybörjare (shejping och klickerklokhet), helgkurs

Klicker fortsättning (flyt och stimuluskontroll), helgkurs


Jag kommer också att ha spårträffar (förhoppningsvis) varje månad, med start 24 januari.


Mer info på hemsidan www.asashundar.se

Anmäl på mailen asa@asashundar.se


Av Åsa - 15 november 2009 16:57

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och faktiskt tränat lite!


Lördagen fick Mårran följa med allmänlydnadsgruppen på stadspromenad. MÅNGA nya hundar och MÅNGA hundmöten, och hon skötte sig super! Lite spänd de första minuterna, sedan helt lugn och fin.

Popsy var energi förkroppsligad i en terrier, och fick träna konskick med utlagda apporter varvat med att hämta rätt apport. Helt onödigt att stanna vid konen först tycker hon...Vi började också titta på stegförflyttningarna lite mer tävlingsmässigt. Mmlle har BRÅTTOM! När hon tänker först och handlar sedan funkar det bra, men för det mesta blir det hopp och studs och hit och dit...


Söndagen träffade vi ett par träningskompisar på klubben.

Med Mårran började jag om med både rutan och inkallning med ställande (för vilken gång i ordningen?) med skål och medhjälpare. Babysteps...

Popsy fortsatte på gårdagens linje. FÖRST till konen SEDAN till apporten - om hon springer bra till konen och stannar korrekt. Lite fritt följ, bra fokus, lite dålig position men jag är nöjd som det är. Vi visade upp stegförflyttningarna och fick lite tips med oss hem, och avslutade med ett tidigare hatmoment: fjärren. Idag gick den perfekt. Lite framåt går det med tiden!


Jag passade på att laga en hel laddning tonfiskgodis, så nu MÅSTE jag träna i veckan för att de inte ska bli dåliga...


Av Åsa - 13 november 2009 10:16

Än en gång får min egen träning på klubben styka på foten, i sjukdomstider ställer man upp när man kan. Plus att jag behöver extrapengar till ett nytt VARMT underställ. Att ha när jag tränar...som jag typ inte har gjort på 1,5 veckor eftersom annat har kommit emellan eller jag helt enkelt inte har orkat...November är bara inte min månad!

Jag kan också skylla på att hundarna ogärna lämnar sängen (har varit tvungen att lyfta ut en extremt motsträvig Popsy från under täcket flera dagar nu).

Sanningen är nog snarast att så fort jag är ledig vill jag bara kura ihop mig med en filt i soffan. Det är svårt att uppbåda någon motivation för någonting alls. Höstdepression light?


Iallafall: ingen träning för mig och Våfflorna i eftermiddag, jag kommer inte ens att sitta under en filt utan stå på jobb istället.

Av Åsa - 11 november 2009 09:03

  

"Apport sa du?"

 

  

"Inga problem!"

 

  

"Hallå! Stanna då, du vill ju ha den!"

Av Åsa - 11 november 2009 07:47

Här har jag kämpat med inkallning med ställande med Mårran i två år, och hade vi gjort momentet på tävling hade vi fått max en sjua - med mycket tur.

Samtliga tre hundar som var på tävlingskursen igår satte momentet snyggare än Mårran någonsin gjort det på 15 minuters träning!

Tur? Givetvis, en hel del. Men framför allt väl grundtränade hundar och ett upplägg som snabbt anpassades till hunden. Kanske borde jag tacka Mårran för att hon lärt mig en hel del om hur man INTE ska göra, vad man ska fokusera på, och var problemen brukar dyka upp...Och tack till Maria Hagström och Ursula Wilby för goda idéer!


Jag måste dela med mig, eftersom det fungerade så bra:

Två förare valde handtecken på ställandet, den tredje kommando.

Det första jag vill ha är en bra, snabb, slät inkallning. Sedan vill jag visa hunden att mitt i inkallningen kan det hända något, som leder till något trevligt. Bolltokiga Fanny fick kastad boll, hungriga Balder fick kastade köttbullar, och Sam ett varsågod till utställd externbelöning bakom. Inget "stanna", bara kasta eller varsågod.

Noga med att hunden satsar i tempot! När hunden springer järnet kommer överraskningen. Hunden tränas att reagera snabbt på rörelsen/ordet. Så fort reaktionstiden är bra (inte fastna i denna fasen!) går man vidare.

Kastet är enkelt att byta ut mot en handrörelse, hunden stannar upp och väntar på leksaken/köttbullen (även om jag föredrar falukorv eftersom den är större och enklare för hunden att hitta). Klick, kasta belöningen.

För att byta "varsågod" mot "stanna" krävs att hunden kan ordet stanna sedan innan, t ex genom baklänges marsch eller vid sidan under gång. Kan hunden det är det ganska enkelt att lägga in, hunden förväntar sig redan att något kommer att hända. Klick, varsågod.

Blanda med släta inkallningar. Variera platsen för överraskningen - ibland nära dig, ibland nästan i starten, ibland mitt på. NOGA med tempot. Inget tempo - inget ställande.

Träna "del två": kort inkallning (ca 10 meter) från stå. Tänk tempo, de korta inkallningarna är svarare att få upp tempot på.

Baklängeskedja de två delkedjorna när de fungerar bra var för sig. Träna hela kedjan, var NOGA med dina kriterier gällande framför allt tempo och snabbt ställande. Blanda med släta inkallningar: inget "stanna" = hunden ska springa full fart hela vägen.


Så enkelt det låter när jag ställer upp det så här! Det har fungerat perfekt på Popsy (tennisboll), men Mårran...nåja, hon är ännu (ganska) ung!



Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se