"The canine aggression workbook" del 1

I gråmulet väder ägnar jag mig gärna åt en favoritsysselsättning: böcker!

Den senaste i raden kräver faktiskt en helt egen sammanfattning. "The canine aggression workbook" av James O`Heare måste vara en av de mest heltäckande böckerna som finns om hundaggression! Inte helt enkel att ta sig igenom om man inte är hyfsat flytande i skriven vetenskaplig engelska, så jag tänker referera några av hans idéer och tankar som jag verkligen tyckte var intressanta.

Det han trycker väldigt mycket på är vikten av att HUNDÄGAREN sätter sig in i problematiken. Det är JAG som ska träna min aggressiva hund, alltså måste JAG vara experten. Eftersom alla hundar har två tränare - ägaren och miljön - så är det superviktigt att jag ser och förstår hur miljön tränar och påverkar min hund, så att jag kan utnyttja eller motverka.

"T'änk på det ur hundens perspektiv, och var säker på att om han kände att han hade ett val så skulle han hellre bete sig socialt än osocialt."

Boken börjar med att ta upp de olika psykologiska stadierna hos ägaren av en aggressiv hund:

*Förnekelse. "Du stirrade på honom / din hund var ohyfsad. Klart han biter."

*Ilska. Antingen mot hunden eller mot personer som påpekar att hunden har ett problem.

*Köpslående. "Men SÅ illa är det väl inte? Han är ju så snäll ibland, och bara inte barn kommer närmare än 50 meter har vi inga problem."

*Depression och skuld. "Det är MITT fel. Jag har uppfostrat fel, tränat fel, köpt fel valp. Det blir ALDRIG bra".

*Accepterande.

Alla dessa stadier är naturliga, och bör inte förtryckas eller förnekas - men som hundägare får man heller inte "fastna" i något stadie utan vara medveten om hur vi människor reagerar.

James skriver flera gånger att en aggressiv hund är en aggressiv hund resten av livet, där finns inget "botemedel". Precis som en alkoholist kan bli en nykter alkoholist kan en aggressiv hund bli en välanpassad hund, men när aggression/rädsleresponsen väl har blivit ett alternativ för hunden (vilket är medfött för många hundar) så kommer responsen alltid att finnas kvar som ett alternativ i hundens huvud. Tyvärr. Att träna en aggressiv hund blir aldrig "färdigt", det är en process som måste fortsätta resten av hundens liv.

Där finns egentligen bara fyra alternativ (fem, om man räknar "lev med en aggressiv hund")

1. Hantera problemet genom att hindra problemsituationer från att uppstå. Sätt inte hunden i en situation som den inte kan hantera, någonsin.

2. Omplacera.

3. Avliva.

4. Behandla/träna

Att förstå aggression

Det är genetiskt inprogrammerat i våra hundar: de är "förprogrammerade att använda ett beteende som ger kontroll över omgivningen och således maximerar deras möjlighet till reproducering." Att bita eller morra är en möjlighet att uppnå detta mål.

Det ger hunden det den vill ha: den "använder aggression för att maximera förstärkare och minmera straff". Ofta är det förstärkande för hunden att avståndet till något som den är rädd för ökar, att skälla och hota brukar fungera utmärkt för att uppnå det målet.

"Ilska skulle kunna beskrivas som ett resultat av rädslan att inte kunna anpassa sig och kontrollera sin miljö (frustration)"

Två "grundformer" av aggressiv hund: den som är rädd och bara vill att "hotet" ska försvinna, och den som är rädd, frustrerad, och förbannad, och vill avreagera sig på något.

Aggressivt beteende är designat att bli en vana, varje gång hunden tillåts eller tvingas att upprepa beteendet kommer beteendemönstret att bli starkare och mer motståndskraftigt. Se till att hunden inte får tillfälle att "öva aggressivitet"!

 

Rädsla och försvar

En rädd hund kan välja två strategier:

Passivt försvar: fly, frysa, ge sig

Aktivt försvar: slåss

Vilken strategi den väljer beror på följande faktorer:

* erfarenhet

* motivation och hur känslig den är för stimulit

* temperament

* möjlighet att fly

* hur väl den första strategin fungerade (en hund som inte får bort hotet genom att backa undan kan börja morra istället)

Oftast är "bättre fly än illa fäkta" en sanning, men om hunden känner sig fångad (koppel tex) väljer den att hota eller slåss istället.

 

Vikten av att hantera hundens miljö

Hunden väljer inte att uppfatta något som hotande. Vad den ser som ett hot kan bero på dålig socialisering, tidigare erfarenheter, att hunden är ovanligt rädd eller lättfrustrerad i sig själv, eller ett otal andra orsaker.

När den väl uppfattat något som hotande stiger stressnivån. När den stressar förbi en viss punkt blir det limbiska systemet i hjärnan aktiverat (som har hand om känslor och reflexer) och då sätts cerebrala cortex i hjärnan ur spel (som har hand om de operanta beteendena). Hela hjärnan duschas i bl a adrenalin, cortisol, och endorfiner, och hunden får en stressrespons som består av fly eller slåss. Hunden kan inte längre tänka, lyssna, eller reagera på sin förare. Han kan bara reagera i enlighet med vad som är inbyggt i generna och vad som tidigare lönat sig i samma situation.

Dessutom är de kemikalier som släpps lös i hundens kropp förstärkande och i vissa fall beroendeframkallande.

Återigen: sätt inte hunden i en situation som framkallar en aggressiv respons!

Se fram emot nästa inlägg i serien, olika typer av aggressionspersonligheter :)