Åsas hundar

Alla inlägg under november 2009

Av Åsa - 30 november 2009 17:54

För första gången på länge höll träningslusten i sig även efter helgen...

Popsy flyttade ner fjärren från sin låda till en spånplatta, fungerade superbra! Stegförflyttningarna ser fina ut, hon börjar bli lite ivrig så vi växlar med att bara sitta stilla.

Mårran fick träna sitt-stå-bli stående. Jag har fått in ett ställande som liksom vänder direkt till ett nytt sättande, och hon tycker att hon är jätteduktig...Desutom la vi in lite doggie-zen mot godishanden, hon blir gärna väldigt låst till det hållet som godiset severades ifrån sist. Men det blev bättre!  Och hon var glad och träningsvillig!


ikväll ska jag förbereda en vindmarkering med vittringspinnar, och spika vittringspinnar på en bräda - mer träning på G!

ANNONS
Av Åsa - 30 november 2009 07:57

Lördagen tillbringades i Svalöv med båda hundarna och en STOR burk rökt fårlår.


Popsy började med vittringen, och jag var glad över nya tips och trix! Dessutom kändes det faktiskt bra att höra någon annan säga "men hon använder ju inte sin nos! Alls!". Ibland har jag fått för mig att problemet sitter i mitt huvud, men hon är faktiskt ovanligt svår...Jag ser fram emot att testa lite nya upplägg!

Sedan körde vi bruksstegen, som hon tidigare har tagit sig över utan problem, men nu var VÄLDIGT tveksam till. Och när hon tvekar får hon ingen fart och inget flyt, utan skuttar från stegpinne till stegpinne. Till och med för henne innebär det tillvägagångssättet att det är svårt att hålla balansen...Måste fundera över om jag vill lägga tid på det öht, eller om bruksstegen sorteras under "onödiga saker".

Sedan var det fjärren, som hon har en lustig högerförflyttning i. sitt-ligg-sitt går utmärkt, men så fort stå blandas in så liksom glider hunden till höger, nästan omärkligt...så vi gör skiftena på en lagom stor låda - omöjligt att göra dem fel. Jag HOPPAS att om hon gör dem på lådan tillräckligt ofta så "sitter" de i kroppen sedan. Vi experimenterade lite med tasstramp och avstånd, att sänka hennes förväntan, och kunna växla mellan skifte och stadga.


Mårran fick visa sitt (om man ser det tävlingsmässigt) gräsliga kryp...som inte var så illa som jag trodde! Visst, hon skuttar lite bak, men samtidigt pressar hon ner bröstkorgen så att hon blir som ett platt streck. På inrådan bara fortsatte jag liiiite lite i taget, klickade för frambensförflyttning, gungning, och bakbensförflyttning (både skutt och korrekt), och gandska snabbt blev skutten färre och färre. Jag antar att det helt enkelt krävde mer energi att skutta än att kravla.  Däremot när jag började lägga på kommando (som jag har på hennes trixkryp, som verkligen inte är tävlingsmässigt), så ändrade hon sitt kroppsspråk. Jag får hitta ett nytt kommando. Kravla? Åla?

Mårran fick också fjärra lite, stå från sitt har liksom fallit bort...men det återvände lite i taget.


Till slut tränade vi platsliggning med Popsy. Jag förklarade vår problematik och hur jag har tänkt träna in tävlingsledaren som "ställföreträdande matte". Bea studerade henne för att se exakt vad hon gjorde och vad som var problemet, och vi konstaterade att det är åsynen av mitt ansikte som är hennes trygghet. Det räckte med att jag vände ryggen åt henne så började hon skaka och bli orolig. Bea var snabbt framme och gav en godis så fort hon visade minsta tendens till stadga, och helt plötsligt gick det upp för Popsy att hon kunde bevaka någon annan än mig! Det var väldigt tydligt: så fort jag kom utom synhåll (för jag gömde mig sedan) så tog hon kontakt med Bea istället. Lugn och fin och avslappnad.

Hela gruppen körde tävlingsmässig platsliggning, jag gömde mig, hon sökte upp Bea som var tävlingsledare även i den nya situationen. Hurra! Alla bytte plats, jag gömde mig, Popsy sökte upp Maria som var tävlingsledare och bevakade henne. Jag tror att vi har hittat lösningen! :)


Det sista vi gjorde var platsliggning med skott. Vi hälsade på skytten, gick lååångt bort, jag förberedde henne med "nu kommer pang" (som hon inte fattar än, men kommer att fatta), och efter skottet fick hon leta godis i gräset, sedan kom första favoritmänniskan Katy med en godisburk, och sedan kom andra favoritmänniskan Bea med en godisburk. Första betingningen sägs vara den viktigaste, och även om detta inte var den första så var det den första i tävlingsmässig sättning, så jag hoppas att det blev starkt för lilla vovven! Skott = pärleporten öppnas...Och så fort hon slutar reagera på skottet med rädsla så kommer skott att börja betyda att ligg = pärleporten öppnas.


På söndagen träffade vi träningsgruppen. Popsy var överlycklig över att få träna - för det hade hon ju inte gjort på jättelänge - och vi gjorde appdir, en platsliggning (jodå, hon bevakade tävlingsledaren!), och utvecklade framåtsändandet genom att lägga till en grupp och ta bort musmattan. fritt följ mot gruppen, kommando framåt = galopp till gruppen, sedan belönades hon med boll kastad framåt från en i gruppen. Jag TROR att hennes problem kommer att bli att hålla galoppen hela vägen fram, travbiten tror jag blir enklare. Vi får se...

Tack för bra träning!

ANNONS
Av Åsa - 27 november 2009 08:44

Jag börjar fundera över om det hade varit vettigare att göra EN sammanställning och lagt ut den när den var klar...det här blir mer än jag trodde! Tröttnar ni på hundaggression får ni hojta så blir det lite hundbilder istället ;)


Klassisk betingning

Handlar om förväntan, och ger oss möjlighet att förutsäga vad som kommer att hända genom att associera olika händelser eller saker till varandra. Utan klassisk betingning hade det varit omöjligt för djur att förbereda sig för tex ljus som träffar ögat, mat på väg mot munnen, eller smärtan från en flamma. De skulle inte heller lära sig vilka tecken som betyder byte eller rovdjur. Klassisk betingning är ALLTID verksamt!

KB påverkar i första hand hundens känslor, attityd, aktivitetsnivå, och reflexer - de beteenden som inte är viljestyrda.


KB i korthet

När ett neutralt stimuli (ingen betydelse för hunden) presenteras precis innan ett obetingat stimuli (medfödd betydelse för hunden) ett flertal gånger så kommer hunden att börja associera de två. Han kommer att förvänta OS när NS presenteras. NS upphör då att vara neutralt eftersom det nu har fått betydelse för hunden och blir ett betingat stimuli (inlärd betydelse för hunden).


Klassisk utsläckning

Ett betingat stimuli förblir inte automatiskt betingat i all evighet, betingningen kan försvinna eller ersättas av en annan betingning. Miljön runt djur ändras, alltså måste beteende kunna ändras, alltså måste förväntningar kunna ändras (smart uppbyggt, inte sant?).

För att släcka ut en respons så presenterar vi BS utan OS ett antal gånger. Spontan återhämtning kan förekomma, och debatten går varm om man egentligen kan släcka ut något till 100%. För mig räcker 99,9 ganska långt.:)


Motbetingning

Känslor påverkas väldigt mycket av KB. Hundar kan associera nästan vad som helst med obehag och reagera därefter. För att ändra de känslorna behöver vi få hunden att associera det den reagerar på med en trevlig känsla istället för en otrevlig känsla.

Ex: Om en hund är rädd för barn så placerar du ett barn på det avstånd där din hund ser det, men inte bryr sig jättemycket. Sedan låter du barn förutsäga något som hunden verkligen älskar, som ger hunden en glad känsla. Efter ett tag kommer åsynen av barnet att väcka trevliga känslor - hunden förväntar sig något trevligt. På samma gång verkar operant inlärning, eftersom vi har barnet på ett sådant avstånd att vi förstärker lugna beteenden.

Tyvärr kommer ibland saker att hända som förstör vår plan, och när hundens rädsla väl blivit triggad och den går in i "fly eller slåss" så är det svårt att nå fram till hunden för att ändra hans känslor. Jämför med att få en pistol riktad mot huvudet av en rånare - vad skulle man kunna para ihop den händelsen med för att ändra rädslan till glädje?


Hemläxa: Gör en topplista över de fem saker som din hund gillar allra mest.

 

Systematisk desensitivisering

Går nästan alltid hand i hand med motbetingning. Man utsätter hunden för det obehagliga stimulit på en sådan låg nivå (genom avstånd, duration, och distraktion) att en respons inte triggas, och låter hunden vänja sig vid den nivån. När hunden inte reagerar alls höjer man svårigheten något, och låter hunden vänja sig vid den nya nivån. Osv.


Hundens jippie-respons

När din hund blir glad eller lugn påvisar den det med sitt kroppsspråk, jag kallar det för en jippie-respons (efter Jean Donaldsons "Fight!"). När vi jobbar med desensitivisering/ombetingning är det viktigt att jobba med varje nivå till hunden uppvisar en jippierespons innan man går vidare!

Ex: Vi börjar med att presentera barn på 100 meters håll, och därefter får hunden kyckling. Efter några reps (det skiftar hur många) så kommer hunden att bli glad när den ser barnet eftersom den vet att kycklingen är på väg. Först när hunden visar att den är helt lugn med barnet på det avståndet eftersom kyckling är smaskens, så placerar vi barnet närmare (kanske på 90 meters håll), och börjar om. Vaeje gång vi ändrar något i sättningen (ny plats, nytt barn, barn som springer, barn som skrattar, osv) så gör vi övriga kriterier enklare (ökar avståndet tex). Obs att hunden INTE får någon kyckling för trevliga beteenden utan barn! Det är så lätt att vilja belöna sin hund, men det vi vill göra är att sätta en neonskylt på barnet som säger "jag är den enda vägen till kyckling"!

Detta är en hjärntvätt. Den ska ta tid. Det ska vara tråkigt (för oss). Ha tålamod i massor, träna ofta, och hantera miljön så att inga "överraskningar" sker!


Flooding

Är en teknik som idag sällan används eftersom a) föregående teknik ger säkrare resultat, b) den kan göra mycket skada om den utförs fel, och c), den utsätter hunden för obehag.

Det går ut på att utsätta hunden för det fruktade stimulit med hög intensitet, och inte sluta förren hunden har lugnat sig och habituerat.

Av Åsa - 26 november 2009 08:03

Nu kommer vi in på mer välkänd mark, detta har jag hört innan. Och praktiserat massor...


Att behandla/träna aggression

Återigen betonar James: Det går inte att bota aggression. Hundar som visat aggression har alltid kvar det "i verktygslådan". Behandlingen kommer till stor del att bestå av att handskas med hunden och miljön på ett sätt som hindrar hunden från att få problem. En annan del är att få väl fungerande kommandon. En del kanske involverar mediciner. Ytterligare en kan vara att göra hundens vardagsliv bättre. Och naturligtvis kommer hunden att tränas att ÄNDRA sitt beteende med olika tekniker.

Ingen aggressiv hund kan bli botad, men de allra flesta kan bli MYCKET bättre!


Grundläggande inlärningsteori

"Inlärning är en varaktig förändring i beteende som en respons på ett specifikt stimuli, och kommar av tidigare erfarenheter av den responsen på det stimulit" (Fritt översatt, Spreat & Spreat, Learning principles)

Lite kortare: Inlärning är att ändra beteendet efter vilka konsekvenser det får.


Instinkt och artspecifika beteenden:

Inlärning sker enklast inom gränserna för vad som är "inbyggt" i organismen. T ex så är en valp ganska enkel att få rumsren - det ligger i valpens natur att inte smutsa ner i lyan - medans en chimpans är nästan omöjlig att lära att gå på toa. En chimpans anses vara intelligentare än en hund, men både hunden och chimpanden lär sig inom gränserna för det som är "förutbestämt" för arten.

För hundar är det tom så att rasen spelar en stor roll, varje hund lär sig inom ramarna för de trösklar och karaktärsdrag som nedärvs genom de linjer som avlats på. En bordecollie vallar och en blodhund spårar, ochj INGEN TRÄNING I VÄRLDEN kan få en blodhund lika bra på att valla som en BC och tvärt om.


Habituering och sensitivisering

Habituering är att jag inte längre vaknar när min man går upp på morgonen 2 timmar innan mig. Han har gjort det i två år, det betyder ingenting för mig, min kropp bryr sig inte.

Kortsiktig habituering är det vi får om vi presenterar ett stimuli med ganska korta mellanrum under en tidsperiod. Om någon skriker "BU!" i örat på dig var tredje sekund kommer du snabbt att sluta reagera. Reaktionen försvinner oftast helt, men kommer tillbaka med full styrka (spontan återhämtning) efter en tid utan presentation av stimulit.

Långsiktig habituering tar oftast inte bort responsen helt och hållet, men är mer motståndskraftigt mot spontan återhämtning. Om "BU!" hörs dagligen under några veckors tid så kommer du antagligen fortfarande att reagera, men inte lika mycket, och habitueringen varar.

Habituering är väldigt specifik. Om du istället hör "Hallå!" så kommer du att reagera lika starkt som om du aldrig vant dig vid "BU!".

Sensitivisering är att man istället blir mer och mer känslig för ett stimuli, tex en droppande kran eller en spindel.

Gränsen mellan de två har beskrivits som en bergstopp, när man habituerar en hund befinner man sig nära spetsen på ena sidan och man måste hela tiden vara säker på att man inte glider över på fel sida och hunden blir sensitiviserad istället.


Nästa avsnitt går jag in på klassisk betingning, nu är det hundpromenad som gäller!

Av Åsa - 24 november 2009 09:13

Nu kommer vi in på lite mer praktiska bitar, och James ger en del hemläxor. Jag har gjort mina :)

 

Att diagnostisera aggression

Först och främst måste medicinska orsaker utelsutas så långt som möjligt.Om veterinären inte hittar något (inklusive blodprov, test för tex erlichia, osv) kan man gå vidare och diskutera ev. medicinering av hunden under en period för att få en lugnare hund som är enklare att "komma fram" till.


1. Hundens mål - vad riktar hunden sin aggression mot? Hundar, människor, annat?

Hemläxa: gör en lista över alla hundens mål.

 

2. Triggers, responser, konsekvenser: beteendets ABC

A: antecedent = det som får igång hunden, det som triggar en respons.

B: beteendet

C: consekvensen som beteendet får (ABC funkar inget vidare på svenska, men det är något att hänga upp minnet på)


Antecedent är ALLT som händer precis innan beteendet. Det är värdefullt att veta exakt vad som triggar hunden, tex långa män med skägg som lutar sig fram och sträcker ut handen (min svärfar skrämde Popsy som valp och hon är fortfarande på sin vakt mot just den typen av män...)

Hemläxa: Gör en lista över allt som triggar din hund.

 

Beteendet kan tyckas uppenbart, men vi behöver veta exakt vad hunden egentligen gör. Vid vilket avstånd började den reagera? Hur gjorde den - sänkte huvudet, låste blicken? Vad hände sedan - direkt till attack eller morrade den först? Osv.

Hemläxa: Gör en lista över hur din hund beter sig när den triggas. Tänk efter, ofta ger olika triggers olika respons. Lista alla.

 

Konsekvensen är allt som händer efter beteendet, det beteendet leder till. Försvinner det otäcka? Får den uppmärksamhet? Får den stryk? Om beteendet ökar i frekvens eller behåller samma frekvens så blir det förstärkt - av oss, miljön, eller i hundens hjärna! Vi måste hitta vad som förstärker beteendet.

Hemläxa: Lista alla konsekvenser som olika aggressionsbeteenden hos din hund har lett till.

 

Nu har du en detaljerad lista över alla hundens mål, vad som triggar den, hur den beter sig, och vad det leder till. Nu kan du börja titta efter mönster. Du kanske trodde att din hund reagerade på män, men det visar sig att den faktiskt har reagerat även på kvinnor - det var att människor tog ögonkontakt med hunden som egentligen triggade den. Du kan också se om konsekvensen för hunden blir ungefär densamma varje gång, och ringa in vad som är förstärkaren. Eller också finns där inget tydligt mönster, och du vet att du måste tillrättalägga hundens vardag minutiöst.


3. Hur allvarligt?

Hur starka bithämningar har hunden? Bithämningarna är det som hindrar hunden att bita med full kraft tex under lek, och de grundläggs redan i valplådan. Valpen har sylvassa tänder just för att polarna ska säga "AJ" och tydligt visa var gränsen går. En hund som inte fått lära sig som valp är svår att lära bithämningar i vuxen ålder. Hur hårt hunden biter beror också till viss del på gener och ras.


Bithämningar hund-människa:

1. morrar, visar tänderna, luftbett, ingen kontakt (människor grälar eller varnar)

2. ett bett, saliv, inga tandmärken (knuff)

3. ett bett, 1-4 märken, maxdjup 1/2 tandlängden (knytnävsslag)

4. ett bett, 1-4 djupa märken, skakning, blåmärken (lätt misshandel)

5. flera bett, skakningar, grov misshandel (samma)

6. dödar (samma)

Hundar på nivå 4 saknar bithämningar och är farliga att jobba med, men med träning kan man lära ett mjukare bett (eller helst inget alls!).

Hundar på nivå 5-6 är mycket farliga att jobba med och bör inte stanna i familjen. Avlivning ligger nära till hands. Att hunden skakar när den biter (om det inte är lek) tyder på hög rovdrift eller extrem ilska, och är naturligtvis allvarligare hos en pitbull än en toypudel.


Bithämningar hund-hund

1. morrar, luftbett

2. ett bett, blåmärke, skrapmärken

3. ett bett mot ryggen, huvudet eller nacken, 1-4 märken 1/2 tandlängd

4. flera bett, ett djupt bett, bett mot tassar, ben, eller mage

5. flera bett, allvarlig skada

6. dödar

Att hunden siktar mot tassar och mage är allvarligt, det tyder på att hunden är ute efter att skada eller döda. Enstaka bett mot huvud och nacke är "accepterat" inom hundvärlden, upprepade bett är allvarligt och visar stora brister i hundens hämningar (James jämför med våldtäktsmän), kan tyda på mental sjukdom av något slag. Hundar som dödat med avsikt är (naturligtvis) ytterst farliga.

Undantag kan förekomma: rovdriften kan väckas hos en större hund mot en mindre hund, flera hundar kan ge sig på en mindre hund av samma anledning, eller en hund kan ge sig på en individ som visar tecken på allvarlig sjukdom (tex får ett epileptiskt anfall). I dessa fallen behöver det inte röra sig om en aggressiv hund, det kan vara en ren engångshändelse.


Prognos hund-människa

Om träningen kommer att lyckas eller inte beror på många faktorer, här kommer några:

* Vilket är målet? Om du vill få hunden att älska allt och alla är prognosen dålig. Vill du bara kunna hantera hunden i vardagen utan att den skrämmer eller skadar någon är prognosen bättre.

* Vilken bithämningsnivå är hunden på?

* Hur enkelt kan du förutse när hunden kommer att visa aggression?

* Hur bra kontroll har du över hunden (rent fysiskt eller med kommandon)?

* Hur vältränad är hunden i olika situationer?

* Hur enkel är hunden att träna - tar den godis, gillar den leksak?

* Hur social / självständig är hunden? En självständig hund är svårare att träna.

* Finns där barn i hushållet?

* Finns där äldre eller mentalt handikappade människor i hushållet? Dessa och hunden måste skiljas åt eftersom de inte kan försvara sig och många hundar har svaga personer som mål.

* Hur stor är hunden?

* Vilken ras är det? Vissa raser är gjorda för att snabbt bli upphetsade och inte ge sig, bl a är pitbull, chow chow, rottweiler, dalmatiner, shar pei överrepresenterade i den amerikanska statistiken över hundar som skadat människor.

* Har ägaren råd med veterinär och utbildad instruktör? Det behövs inte alltid, men ofta.

* Har ägaren tiden som krävs?

* Är ägaren villig att lägga det jobb och engagemang som krävs?

* Hur länge har beteendet fortgått och hur gammal är hunden? Ju längre hunden har visat aggression ju troligare är det att den har generaliserat den ursprungliga triggern till mycket annat, och vanan sitter dessutom djupare.


Prognos hund - hund

Samma som ovan, plus några:

* Bor hundarna tillsammans? Går det att hålla dem separerade om det behövs?

* Är ägarens medverkan en faktor vid aggressionen (hundarna kommer överens när de är ensamma)?

* Är det ett fall av rovdrift (mycket svårt att träna, kanske omöjligt)?


Av Åsa - 23 november 2009 07:55

Jag kände mig lite knäckt efter att ha läst nästa kapitel...med båda mina hundar har jag gjort ALLT fel när jag har valt valp. Kanske borde ett extra avsnitt handla om att man på något plan också måste välja valpen med hjärtat och inte bara förnuftet? Inte gjorde vi någon medveten valpträning heller...Tänk så mycket man kunde förebyggt om man vetat mera! Jag säger som vanligt: Nästa hund!

 

Att förebygga aggression

En stor faktor i hundaggression är genetisk, och uppfödare har ett enormt ansvar. Jag har en känsla av att Sverige är bättre, men uppenbarligen är det ett stort problem i USA att uppfödare ignorerar hundens mentalitet och bara avlar på utseende.


Genetisk sundhet betyder att man försäkrar sig om att valpens föräldrar har god mentalitet, och att föregående kullar inte har haft aggressionsproblem.

Titta på båda föräldrarna, generationen bakom (om möjligt) och vuxna helsyskon. Titta efter följande (en mycket enkel utvärdering):

Är hunden orolig? Om den är det, hur lång tid tar det innan den lugnar ner sig? Det bör inte ta längre än någon minut.

Är den nyfiken på dig? Den bör acceptera dig och helst söka din uppmärksamhet.

Hur villig är hunden att acceptera (eller prestera något för) en godbit?

Låt hunden nosa på dig, klia den lite på bröstet, be den sätta sig. Klappa den på huvudet, stryk över ryggen, titta i öronen och på tänderna och lyft varje tass. Se hunden i ögonen några sekunder.

Det du letar efter är tecken på att hunden är osocial, rädd, eller aggressiv. Att hunden drar åt sig tex tassen är helt OK, så länge den inte blir stel eller morrar eller försöker komma undan.

Viktigt att du hela tiden har en mjuk och vänlig attityd mot hunden! Om hunden reagerar på någon del på ett sätt som du inte gillar bör du avbryta!

En "normal" hund har inga större problem med något av detta, så om hunden visar några antisociala tendenser under testet bör du inte välja en valp från den linjen.


Nästa viktiga del för uppfödaren är att träna och socialisera valpen från början. Uppfödaren bör kunna svara på frågor som "Vilken träning kommer valpen att ha påbörjat när jag hämtar den?" Valpen bör på ett positivt sätt ha blivit bekant med olika ljud, andra hundar och människor, olika föremål.

En bra uppfödare har också möjlighet att ge råd i valet av valp, eftersom de känner valparnas personlighet.


Om du har förmånen att få välja vilken valp du vill ha från kullen (vissa av oss fick ta den sista lilla JRT:n som var kvar) kan det vara intressant att göra ett enkelt valptest:

Studera valparna när de leker. Uteslut den som är tuffast och den som är blir "mobbad", om du inte är ute efter speciellt starka egenskaper åt något håll.

Ta ut en valp i taget till ett störningsfritt rum. Uppmuntra honom när han tittar på dig, rör dig försiktigt från honom och se om han följer efter.

Sätt dig ner och hantera valpen över hela kroppen, lugnt men bestämt. De flesta valpar gillar inte det något vidare, undvik de som blir väldigt oroliga och de som svarar upp med aggression.

Testa valpen med en omtyckt leksak. Den bör engagera sig i lek, men inte aggressivt vakta utan ganska enkelt låta dig byta leksaken mot något annat.

Testa valpens förmåga att hantera frustration genom att hålla en godisbit utom räckhåll: vad gör valpen? I idealfallet testar den olika tiggbeteenden för att få dig att ge godbiten.


Grundträning för valp

Tre saker bör genomsyra valpens (och hundens) liv gällande träning:

1. Utnyttja Premacks Princip närhelst det är möjligt

2. ALLA trevliga saker i livet kommer genom ägaren

3. Om inte träning är kul för alla parter utförs det fel


Specialträna från början att trevliga saker händer när man tar något från valpen genom att ta något som valpen har, överraska honom med en supergodis, och ge tillbaka hans pryl. du vet att du gör rätt när valpen blir glad när du tar ett föremål från honom. Om valpen visar tecken på aggressivt vaktande bör du ta itu med det direkt, genom en handlingsplan där du betingar "att ta föremål" med "supermat dyker upp" och börjar på en så enkel nivå att aggressionen inte visar sig!

 

Träna att valpen släpper in folk i sin "personliga sfär". I den träningen ingår:

* Få din hund att känna sig trygg med så många olika stimuli som du kan kontrollera

* Skydda din hunds personliga sfär

* Jobba med desensitivisering och ombetingning för att göra hundens personliga sfär mindre och mindre

* Gör valpens första möte med något nytt till en trevlig upplevelse

* All kontakt med nya stimuli måste vara frivillig och på valpens villkor!

Hundar behöver INTE uppskatta att bli hanterade av alla överallt.


Träna hantering tidigt, gör det till en mysig stund.

Av Åsa - 22 november 2009 16:54

För några veckor sedan hade jag en diskussion med en "traditionell" tränare om just hundmöten, där hon ondgjorde sig över hundägare som gav sina hundar godis "som belöning för att de stressade upp sig vid hundmöten". Jag gav min syn, hon gav sin syn, diskussionen var på en trevlig och respektfull nivå. När jag berättat om hur jag tränat frågade hon "men klarar hon hundmöten om du inte har godis?"

Egentligen är den frågan för mig helt ointressant eftersom jag så gott som alltid har lite frolic i fickan (och mer kräver hon inte), men jag blev nyfiken. Att hon klarar ett "vanligt" hundmöte på stan eller på klubben utan godis vet jag ju, men skulle hon klara Lysia-hundarna - hennes "värsta fiender" som vi har tränat jättemycket mot?

Så när maken och hundarna ville gå den rundan igårkväll och jag kände efter i fickan och den var tom, så gick jag INTE in och fyllde på utan sa "Visst, men du håller mitt tempo". Min plan var att ge Mårran gott om tid att titta och mycket beröm, och OM hon skulle börja stressa för mycket skulle vi vända.

Vad hände? Vi gick vår promenad (Lysia ligger i slutet av rundan). När vi närmade oss kom båda vakthundarna springande och skällande, som vanligt. Mårran kastade en blick mot dem, sedan vände hon demonstrativt upp blicken och låste fast den vid min och gick PERFEKT hela vägen förbi. Inte ett skall, inte en blick, inte ett rest hårstrå på ryggen. Jag berömde henne oavbrutet, och när vi kommit på lagom avstånd (ca tio meter räcker) satte jag mig ner och lät henne slicka mig i ansiktet - maxbelöning!


Så jodå, hon klarar hundmöten utan godis alldeles utmärkt. Åsynen av en främmande hund - allrahelst en som agerar hotfullt - har blivit en signal för att söka kontakt med mig. Vi har helt enkelt tränat så mycket på lugnt beteende, med de medel som krävs, att det sitter som en god vana. Vi har naturligtvis fortfarande en del generalisering att göra, och det nya beteendet MÅSTE underhållas annars bubblar stressen och aggressionen upp till ytan igen, men jag känner mig verkligen stolt över vad vi har åstadkommit!

Av Åsa - 22 november 2009 14:30

Lite paus i aggressionerna, en uppdatering på lydnadsfronten istället.


Hemläxan till i lördags var bl a stegringsplaner för fritt följ och framåtsändande. Jag har funderat en del över stegförflyttningarna på sistone, och i torsdags fick jag en uppenbarelse: varför inte använda lådan, som båda hundarna redan kan?

Növändigt at testa så klart, så på fredagen fick båda hundarna varsitt ordentligt pass på kökstrappans nedersta steg.

1. Hunden står bredvid mig, framtassarna på trappsteget, baktassarna på marken.

2. Ett steg till höger. Hunden som är van att hålla sin fotposition följer med - i skänkelvikning eftersom inget annat är fysiskt möjligt.

3. Samma sak med en bräda på marken.

4. Samma sak till vänster.

Resultat? Popsy har bråttom som vanligt men rör sig snyggt åt sidan mellan studsandet, Mårran som aldrig har gjort stegförflyttningar i hela sitt liv gjorde perfekta till både höger och vänster på 15 minuter.

Succé med andra ord!:)


På lördagen styrde jag och Loppan mot Svalöv och tävlingsutbildningen, och Mårran och husse åkte till Rickarum för att slakta lamm.

Dagens ämnen var fritt följ, rutan och framåtsändande, samt fritt hopp över hinder och dumrutan.

Popsy konstaterades göra ganska lustiga sitt...hon har ibland liksom svårt att veckla ihop bakbenen utan sätter sig bak på rumpan med bakbenen framåt och vikten bakåt (svårt att beskriva), vilket gör att även om hon sätter sig på korrekt plats så ser hon ut som att hon hamnar fel jämfört med mitt ben. Annars var hon härlig att jobba med, superfokus!

Dumrutan testade vi för första gången med koner, när hon konstaterat att det inte var konskick vi höll på med funkade den jättebra. All signalträning under baklänges marsch har gett resultat, hon lyssnar på ordet istället för att chansa.

Fria hoppet gör hon också i stort sett perfekt, det enda jag behöver tänka på är att se till att avståndet fram till hindret är optimalt. Jag tänker rigga en videokamera och testa mg fram till hur många fot som gäller.


Efter en längre lunchpaus provade vi rutskick, Loppan var förvirrad i början (va? INTE en av konerna?) men fann sig snabbt. Jag började titta på inkallningen från rutan, och där blev det problem! 1: matte står still när hon kallar in, annars försöker hon luras. 2: I rutan blir det belöning innan man gör något annat. Hmmm...kräver en plan...

När hon började bli trött på allvar utnyttjade jag hennes dåliga tempo till att träna långsamtargeten med längre avstånd. Perfekt tempo med lagom trav! Det sista vi gjorde var att skicka till tasstarget i galopp och nostarget i trav, och hon fattade faktiskt skillnaden. Duktiga Loppan!


Nu har vi en vecka på oss att ställa om till fjärren och krypet till nästa träff...och Popsy som kryper så dåligt och fult, och studsar runt i fjärren så fort "stå" är inblandat...Något att bita lite i!

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se