Veckan efter hemkomsten från Trondheim har varit hektisk: mycket jobb, många kurser. I torsdags fick jag äntligen tid att landa ordentligt och gå ner i varv, så nu är energin återfådd!

Hästarna lever och frodas. På vägen till Trondheim i fredags (9 dagar sedan) ringde Ola och berättade att Reo blivit sparkad i huvudet, men med Malins ömma omvårdnad tillfrisknar han fint och verkar (peppar peppar) inte få några bestående men. Men det var oroligt ett tag...ett jack in till benet som missade ögat med millimeter och en snurrig häst kan göra vem som helst lite hispig! Reo har iaf fått träna MYCKET hantering, och är nog den enda häst jag vet som står med öronen framåt trots att jag har ett stadigt tag om ena örat (när Malin pillar i såret MÅSTE han stå stilla). Många morötter och ett gediget grundarbete med fölhantering.

Jag startade en ny allmänlydnadskurs på klubben i fredags, med en blandning av gamla och nya bekantskaper och en helt ny medhjälpare. Det är en utmaning med varje nytt gäng, att hitta en form som passar både gruppen och individen...Vägleda, ta till vara, och motivera, det är min uppgift som instruktör. Jag hoppas jag kan leva upp till det!

Och så har jag startat min utbildning till tävlingsinstruktör. Första träffen igår! Tyvärr var jag tvungen att gå tidigare (leverans av 300 balar hö), men fram tills dess hann vi med att diskutera belöningar, målbilder, bakdelskontroll, och min grupp hade hand om target. Popsy gillar target och visade i rask takt handtarget, tasstarget, targetstick, långsamtarget, och targetöverföring. Jag fick prata klickerträning med nya människor - alltid roligt - och tom träna en ny hund! Man tackar för förtroendet, hunden tävlar elit och är väl tränad i skydd :) Härligt med hundägare som vågar testa nya saker med en "fulltränad" hund.

Jag hade med båda hundarna, Mårran skötte sig toppenfint och ville gärna både leka och träna ute på planen. Inspirationen att träna henne "på allvar" har definitivt kommit tillbaka, efter att ha haft mest fokus på Popsy nästan hela året känns det jätteroligt att "testa" sina nya kunskaper på en helt annorlunda hund. Lustigt, jag umgås med båda dygnet runt (nästan) men ändå är det en och samma som tränas till 90%...

Det bästa med utbildningen tror jag är gruppen jag har hamnat i: det är så lätt att bara söka sig till klickermänniskor när man är klickertränare (eftersom vi tänker likadant), men så mycket mer utmanande och spännande att hamna i en blandad grupp ibland! Alla i gruppen sysslar med belöningsbaserad träning i olika former, massor med nya tankar och nya idéer. Jag hoppas att jag kan bidra med lika mycket som jag får tillbaka!

Hemläxa till nästa gång: skriftlig kriterieplan för apportdirigeringen. och träna och testa allt det vi påbörjade med båda hundarna.

Och idag jobbar jag i butiken hela dagen. Få se om jag har någon träningsork kvar när jag kommer hem, vittringspinnarna har legat och gottat till sig i frysen...

Hur har det blivit så här? Tittade i  min kalender efter ledig tid att samla den nya träningsgruppen (som inte har samlats än), upptagen, upptagen, upptagen!

På jobbet undrar de diskret om jag kan skriva om mitt schema så att jag faktiskt jobbar de timmar jag är uppsatt - det ställer till en del problem att jag tar ledigt så ofta .

Maken vill gärna ha sin fru tillbaka, kul om vi träffas någon gång ibland.

Och klubben behöver få in pengar till att betala fakturor = fler kurser behöver hållas.

Nog för att jag gillar att ha mycket igång, men just nu behöver jag fler kvällar på en vecka! För det är kvällarna som saknas - normala människor jobbar inte till åtta och är lediga dagtid. Små funderingar på att byta jobb växer lite i taget (inte hundjobbet utan butiksjobbet). Ett "normalt" halvtidsjobb typ 10-14 på vardagar hade varit perfekt!

Idag är jag iaf helledig, från jobb och kurser och möten och "måsten". Jag tänker ägna mig åt vila, hundarna, hästarna, och Ola. Och åt funderingar inför nästa år...Något måste göras och jag vet inte riktigt vad!

Jag har inte hittat något sätt att få filmen direkt på bloggen, så det blir en länk:

http://www.youtube.com/watch?v=xY8tgeFweKM

Hemma igen! Se mina bilder från helgen på bilddagboken. Fritt fram att kopiera!

Helt slut, men Popsy verkar pigg...

Nu är helgen snart slut, jag sitter hos Anna-Karin och småpratar med hennes dotter Kristina, som berättar om rosa skridskor :) Underbart trevligt, men svårt att blogga samtidigt...

Fredag var det flygdags. Popsy Är väl inte vidare flygfrälst, men hon överlevde. Hem till Anna-Karin via hennes gulliga granne, och därifrån till hennes svärmor i Trondheim. Jag är så fascinerad av alla som öppnar upp sitt hem för en främling och hennes hund! Det värmer! :)

Lördagen passade vi på att rasta hundar på vägen, Popsy försökte hålla jämna steg med Mix men en irländare har lite längre ben...Plötsligt var Mix borta. Vi hörde några skall (arga eller rädda?) och gav oss ut på myren. Popsy var Anna-Karin hack i häl, uppenbarligen tagen av spänningen! Efter ett par hundar meter såg vi färska älgspår, mysteriet var löst. Nu skulle vi bara hitta det röda yrvädret. Ganska snart kom han i full fart, hur lycklig som helst, och vi kunde åka vidare.

Nerverna började göra sig påminda i bilen...skulle hundarna vara på G? Skulle vi kunna tänka klart? Hur skulle examen egentligen gå till? Popsy och Mix somnade i bilen.

Uppsamling, genomgång. Vi blev uppdelade i två grupper och fick starttider. Jag var nummer tre, med start klockan tolv, och dessutom skulle vi titta på och bedöma övriga i vår grupp. Kallt och blåsigt och stillasittande...Hutter!

Praktisk examen: vi fick en lapp med fyra-fem grundfärdigheter som skulle kedjas på tjugo minuter.

Popsy och jag fick fritt följ fem meter, apport, inkallning, ligg. Plättlätt! Lite för lätt ärligt talat...vi fixade kedjan på tio minuter. Loppan regerar! För att krydda det lite grann valde jag att göra full apport istället för att hålla fast i tre sekunder. Apportering är ett av våra starkaste moment, kan lika gärna stila lite när man får chansen...

Det var intressant att se och bedöma alla i gruppen, olika hundar, olika styrkor och svagheter, olika tränare och olika problem som löstes. Mycket god hundträning!

Fyra blev inte godkända direkt, men satte sin examen på andra försöket. Samtliga godkända på lördagskvällen! Canis-kullen 2009 är bara bäst! Vi firade med fest hos Morten och Cecilie, 12 trötta tränare + en del vin och mycket god mat = massor av skratt. Jag kommer att sakna er allihopa!

Söndagen ägnades åt att klickerträna häst och träna servicehund. Jag har pysslat en del med båda, och det var speciellt roligt att träna häst och få nya tips och idéer!

Jag tränade Rufo, en glad och sprallig PRE, att sänka huvudet. Övriga i min grupp tränade apportering, gå upp på pall och gå till kon. Hästarna var verkligen träningsvilliga och verkade ha ännu roligare än oss. :)

Som serviceuppdrag valde jag stimuluskontroll på att öppna och stänga låda, och tillbringade först nästan 20 minuter med att släcka upp att använda tassarna (som hon lärde sig på vår tvättmaskin förra året) och istället shejpa puff med nosen. När det väl satt tog vi upp att dra i rep fäst i handtaget, och till slut satte vi på signal och tränade stimuluskontroll. Duktiga Loppan fixade att skilja på "dra" och "puff", och öppnade och stängde lådan hejvilt!

Och nu är det slut...Jag är godkänd i alla delar och tänker ansöka om franchise så snart som möjligt, men det känns lite vemodigt och tomt. Samtidigt som jag är jättenöjd kommer jag att sakna träffarna och alla mina kurskompisar!

Jag har precis lämnat en lugn och glad Popsy till flygpersonalen, hon bäddade ner sig i sin fäll och började smaska lite på sin leksak. Hoppas att resten av hennes resa blir lika lugn! Lite nervöst är det att lämna sin bebis till främlingar...

Och jag är på väg till sista klickerträffen!

Nervös och förväntansfull om vartannat...själva examen är jag ganska lugn inför - det ska nog gå bra - men min puls blir inte normal förren jag fått tillbaka min Loppa, och hört efter så att Mårran släppte in Åsa i huset och gick på promenad utan problem.

Fram tills dess ska jag försöka slå ihjäl fem timmar utan mp3-spelaren som jag glömde hemma, men med en ny lovande pocketbok.

Varför är det alltid så mycket som måste göras innan man ska iväg? Eller är det jag som "samlar" till sista dagen...

Vi har hunnit med att träna ett kort pass.

Popsy fick en helt ny uppgift: långsamtarget! Alltså en nostarget som hon ska trava emot, att användas i framåtsändande så småningom. Jag valde en hushållspappersrulle, lagom i höjd och syntes bra, med en tydlig solros längst upp att sätta nosen på.

Först nostarget. Inte tasstarget, nosen på solrosen och inte vid botten.

Sedan ökade vi till ett par meter, fortfarande inte tasstarget och upp med nosen.

Ökade snabbt avståndet till fem meter. Nu var targetbeteendet som jag ville ha det, men naturligtvis testar hon att galoppera (för det gör man till target). Jag visste vad jag ville och bröt för galopp, kallade tillbaka, satte henne och lugnade lite, och skickade med ett "saaaktaaa" (som jag senare vill ha som kommando). Trav, klick för att trava ett par gånger (belöning på halva sträckan), sedan återgick jag till klick vid target.

Ökade avståndet till tio meter. Galopp igen, bröt och gjorde om, trav. Klick vid target. Efter fem lyckade reps la jag till "sakta" som signal.

Flyttade targeten, skickade från 15 meter, på signal. Koncentrerad trav, rakt och fint, klick vid target. Alltihop tog tio minuter. Jag har gott hopp inför examensprovet, det känns som att vi förstår varandra!

Mårran tvingade sig till ett minipass trots att jag egentligen inte hade tid, hur kan man säga nej när hon riktigt BER om att få träna lite? Vi körde sitt under b.m eftersom det var jättesvårt sist, nu fungerade det fint.:)

Iakttagelse: Efter att Mårran fick vattensvans för snart tre år sedan märker jag en ovilja att sitta, speciellt vid kallt väder eller blött gräs. Hon hade absolut inga problem med att sitta tidigare (hon fick vattensvans just för att hon suttit i en snödriva i en halvtimme). Jag har fått undersökt hennes svans och hon visar inga tecken på att ha ont. Någon som har råkat ut för samma sak?

Och förberedelserna inför imorgon går vidare...