Träffade "fredagsgruppen" för träning på planen, nu var vi fyra! Kerstin och Chia miljötränade, av någon anledning tycker Chia att planen är lite läskig. Jag har en gryende misstanke om att det kan ha varit Popsys fel, Mme Superbitch berättade tydligt för Chia vad hon tyckte om hundar med päls i förra veckan...Förlåt Kerstin!

Övriga två var hälften av min "tävlingsgrupp" som jag äntligen fick träffa. Susanne och Klicka är alltid kul att snacka med och titta på, och Magnus med sin ljuvliga Bauceron var en trevlig ny bekantskap! Vi tränade en hund i taget och hjälpte varandra med råd och bytte tankar.

Popsy fick träna vidare på app-dir. Jag började med en ingång på plan, uppställning, och ett påbörjat fritt följ: Loppan var PÅ! Repeterade våra första-övningar eftersom det var ny plats - inga problem. Hon tog dirigeringen klockrent, apporterade med fart och glädje. Susanne flyttade apporterna till okänt ställe, Popsy litade på min dirigering. Det kändes säkert helt enkelt!

Mårran fick ta en vända attitydsträning, löp-fia hade lite problem med kontakten men lekte på plan och jobbade bra för externbelöning. Ingen vidare precision i inkallning med ställande, men hon var glad! Prio ett när det gäller henne.

Popsy fick en vända till, nu la jag till konen. Konskicken gick bra, fin fart och bra fokus, skicka från konen gick perfekt, men när vi skulle sätta ihop blev det lite tilt i huvudet...varför springa till en kon när man kan ta apporterna direkt? Så vi tränade konskick med apporterna som störning, och använde ibland "att få lov att apportera" som belöning för ett bra konskick. Framlängeskedjning, jag vet, men apporten ligger så skyhögt att det verkligen är en belöning att få lov att springa och hämta dem. Någon gång blev hon övertaggad och drog på mittapporten, men det försvinner snart.

Jag är supernöjd, detta kommer mycket snart att bli ett snyggt och säkert moment! Och nu syns det verkligen att vi har jobbat på ingångarna med apporten - de var perfekta i stort sett varje gång.

Efter två timmars träning var det dags att hålla kurs, hundarna var väl påpälsade i bilen och verkade (faktiskt) trivas bra med livet. Jag gillar min fredagskurs: ambitiösa hundägare och trevliga, duktiga medhjälpare! Trots kylan tyckte jag att tiden flög iväg...

Höstlöv och kyla. Popsy går med täcke på promenaderna - skulle jag glömma täcket haltar hon på hemvägen...Värme för stela muskler och en hund som börjar bli till åren!

Båda hundarna löper, vilket betyder att jag vaknar av slickande ljud på natten (FRUKTANSVÄRT irriterande!), överraskas av bloddroppar på alla ytor, och har Mårran som ständig skugga. Men de håller sams...:)

Jag jobbar med min mentala utveckling...samtidigt som det är roligt och spännande att börja på ett nytt kapitel i livet, så är det också skrämmande och osäkert. Ibland undrar jag vad jag håller på med, byter ett tryggt och oftast trevligt jobb som jag kan väl och är bra på, mot ett nytt och oprövat jobb inom ett område som är betydligt mer krävande och påverkar min självkänsla på ett annat plan. Någonstans måste jag nog landa i att inte ALLA måste älska mig och det jag står för... Precis som jag t ex inte gillar dansbandsmusik, som är en av de mest säljande genrena.

Jag antar att det framför allt är mer rutin som ska till, även om det har sin charm att gå upp på ett personligt plan i varje kurs jag ger så misstänker jag att kurs nr 100 tar mindre energi än kurs nr 10 - helt enkelt för att det inte är nytt längre utan jag har redan gjort de flesta missarna och lärt mig efterhand.

För min del så gäller det nog också att skilja på mig som person och mig som instruktör, jag tror inte att det är nyttigt att blanda ihop det alltförmycket. Ska jag klara att vara instruktör på heltid så småningom måste det nog bli mer som ett JOBB och inte påverka hela mitt liv. Inte nyttigt att fundera över kursupplägg sena kvällar!

Fritt svammel...jag har en hel del kvar att fundera över och få rätt på i huvudet.

Popsy var helsäker på dirigeringen idag, både med okända och kända apporter, med apportering och utan. Så jag la ut mittapporten. Genast svårare! Återgick till att ENBART dirigera tills hon blev säker, la sedan till apporteringen igen. Duktiga Loppan! Tänker generalisera på klubben imorgon, sedan ska konskicket läggas till.

Mårran var inte riktigt lika bra...Fortsatte med fjärren, hon tappade fokus i andra skiftet (skällande hund) och sedan försvann en del av säkerheten. Så blir jag så mittemellan, sänka kraven och få något att förstärka eller låta henne jobba igenom och jackpot när hon klarar det? Hur stor är sannolikheten ATT hon klarar det? Popsy kan alltid jobba vidare, men Mårran är annorlunda...Jag valde att låta henne jobba vidare - fel val. Hon blev osäker på om hon var på rätt väg och attityden försvann helt och hållet. Paus, kela och leka, om från början på en enklare nivå, så fick vi avslutat OK.

Jag har pysslat lite med bloggens utseende, och så småningom ska hemsidan också få sig en uppfräschning. Photoshop är kul att leka med! Jag läste en "bloggspecial" i senaste Härliga Hund, där det varnades för att ändra för mycket på en gång eftersom läsarna inte skulle känna igen sig. Jag tror att ni har lite högre IQ än så...:)

Lite frågor om just bloggen:

* Fler bilder? Just nu lägger jag de flesta bilderna i bilddagboken, saknar ni bilderna här?

* Önskemål om vad ni vill läsa om? Jag använder bloggen som träningsdagbok, vilket innebär att vissa inlägg blir ganska tråkiga för den som inte är jag, men förutom det? Har någon vag idé om att låta Popsy överta tangentbordet en gång i veckan och ge ett hundperspektiv, känns det kul eller uttjatat (det är ju inte direkt originellt...)?

* Jag har plockat bort en del av menyerna, är det något ni saknar som bör återinföras? (arkiv, statistik, gästbok...)

Idag ska jag till Flyinge och titta på duktiga unghästar! Hmmm...kanske skulle se om jag kan "lura" tjockisen därute att trava lite senare...Han är en utmaning att rida, och mina små grå jobbar för fullt. Jag har inte riktigt råkat ut för något liknande tidigare - absolut ovilja att röra sig när någon sitter på ryggen. Mina hästar brukar ha det omvända problemet, alltför mycket nerv och framåtanda, valt med omsorg för att matcha mitt lugna (lata?) lynne. Återkommer så småningom med rapport, ett par idéer har jag att testa!

Lite tid över att träna egen hund på! Saker och ting börjar återgå till det normala.

Vår hemläxa i tävlingsutbildningen var att skriva en kriterieplan för apportdirigeringen. Jag klarade alltså av fundera och planera-delen, nu var jag sugen på att testa! Vi har lagt en liten grund för momentet redan tidigare, men jag har haft problem med att apporterna är så fruktansvärt roliga att hon antingen låser sig helt på den hon ser först eller chansar. Nu har jag tänkt om lite: apporteringen i sig är inget problem, det är bara dirigeringen som ska läggas på, och att ignorera apporten i mitten.

Var ska jag klicka så att hon förstår? Naturligtvis när hon väljer att följa min dirigering! Inte - som jag gjort tidigare - när hon griper apporten. Det kan hon ju redan!

Tills hon blir säker på dirigeringen tänker jag bara träna med ytterapporterna, sedan lägga till en störning där mittapporten kommer att ligga, och jobba mig upp till att hon ska ignorera det roligaste av allt - en träapport.

Ut och testa! Jag började med att ha henne precis mellan apporterna. Fixarade rätt apport med blicken, visade med armen, och skickade med "höger" resp. "vänster". Klick när hon var på väg mot rätt apport. I början var det svårt...Det är ju så soligt att få apportera! Men eftersom hon ju inte fick det så märkte jag att hon började lugna ner sig och fundera. "Är det något annat matte vill? Aha, när hon gör så får jag klick ditåt..." Ganska snabbt flyttade vi oss så att jag skickade henne i ett "V", precis som det kommer att se ut när hon står vid konen. Alla avstånd korrekta.

När hon hade gjort tio korrekta skick på raken pausade vi (till hennes besvikelse). Hon fick sin leksak och jag tog ut en glad Mårran.

Med Mårran ville jag kolla om fjärren funkar, vi har småpysslat lite med den från olika vinklar: stimuluskontroll, muskelminne, fokus, osv. Började med att lägga henne och ta ett skifte i taget från fullt avstånd. Inga problem. sedan halva momentet (ligg - gå ut - sitt upp - ligg - sitt upp - belöning). Ingen tjuvstart, snygga skiften. Svansen gick varje gång hon bytte position :) Och till slut hela momentet. Perfekt! Jag belönade med tråkiga frolic och ROLIG boll, det känns toppen att verkligen se resultat på all lekträning! Hon blir glad och avslappnad och jobbar superfint - trots att Popsy svansade runt och pep med sin leksak som störning.

Jagt blev övermodig och testade inkallning med ställande med bollbelöning över huvudet, Mårran sa "öööh, va?" och Popsy snodde bollen...Får nog jobba vidare ett tag med externbelöning på det momentet :) Bra starter på inkallningen dock!

Så tog jag in Mårran, la ut apporterna på nytt ställe när inte Popsy såg, ställde upp, och dirigerade. Popsy tog dirigeringen och blev jätteglad när hon hittade apporterna! Denna gången fick hon hämta in dem som belöning första gången - jag vill att hon ska ha en bra målbild av att dirigering och apporter hör ihop (jag har läst Inki på sistone, märks det?), och sedan skickade jag ca tio gånger åt höger och vänster och hon valde rätt varenda gång. Bästa vovven!

Gratis föreläsningar med Jan Gyllensten för medlemmar i Eslöv - Höör - Hörby! Är du inte medlem så är detta ett utmärkt tillfälle att få ändan ur vagnen...

Fredagsträning för klickertränare och alla andra - denna veckan blir det störning i form av löptikar. Jag är i Eslöv runt 16, känner du för att träna så sväng förbi. 17.45 ägnar jag mig åt mina kursare, men alla som vill är välkomna att stanna så länge ni vill! :)

Och så fort alla papper är klara och jag har fått fundera lite så kommer kurserna för 2010 upp på hemsidan. Om du vill vara säker på att inte missa något så anmäl till mitt nyhetsbrev, hur enkelt som helst: skicka ett mail med "nyheter tack!" till glada-hunden@hotmail.com

TACK för alla era grattis och goa kommentarer! Jag blir så glad!

Saker och ting faller på plats, lite i taget. Snart blir Canis avdelning Skåne en verklighet...otroligt, det som har varit mitt drömmål i två år...:)

Jag ser otroligt mycket fram emot att kunna starta Canis-kurser för klickerintresserade, ambitiösa hundägare. Jag har redan så många underbara kursare (Var går gränsen mellan elev och vän? Det blir svårt att hålla isär efter ett tag!) och ser fram emot att få träffa ännu fler.

Vad planeras inför nästa år? Rent spontant: valp, grundkurs vardagslydnad, grundfärdighetskurs, och med lite tur en tränarutbildning ihop med Ann-Louise. Och så lite gott och blandat i form av CU, rallylydnad, trix&trams, och tävlingslydnad till hösten. Framtiden är ljus och jag är lycklig!

En av mina stora frågor till Morten löste sig snabbt: jag kommer fortfarande att kunna vara aktiv inom SBK både som ideell och avtalsinstruktör, och fortsätta jobba för att klickertänket ska spridas även där. Det känns så skönt att slippa välja.

Och dessutom verkar jobbfronten vad gäller butiksjobbet OCKSÅ fixa sig. Jag har tur just nu...hoppas jag inte jinxar den genom att skriva om den, men jag är så glad att det liksom bara måste komma ut! :) 

Jag har fått OK att starta upp! Min dröm är uppnådd! Och nu blir jag tveksam...nu är det ju verkligt liksom...

Tanke 1: Jag har ingen lokal som jag är riktigt nöjd med.

Tanke 2: Helt plötsligt får jag skyldigheter, inte bara rättigheter (som det ska vara, men ändå).

Tanke 3: Min prisbild kommer att höjas dramatiskt för canis-kurserna. Finns kundunderlaget? Eller, kunderna finns, men vill de gå till mig?

Tanke 4: Kommer jag att kunna få ihop min verksamhet i Canis med min verksamhet i SBK? SBK i mitt hjärta!

Tanke 5: Och Ann-Louise, som redan håller kurser här nere, vad säger hon?

Tanke 6: HURRA!!! JAG FIXADE DET!!!!

Råd mottages tacksamt!