Att få hunden att fatta att hon ska välja EN SPECIELL pinne, inte första bästa.

Konstaterade idag att visst har hon lärt sig något på Inkis "gömma-pinnen"- metod: att påvisa den gömda pinnen. Eller den som ligger lite längre ifrån. INTE den som luktar av mig!

Så vi följde Marias råd istället: köttbullemetoden. Låt hunden leta köttbullar runt pinnhögen tills den kopplar på nosen direkt. Check. Byt sedan ut köttbullarna mot en pinne som luktar köttbulle. HA! "Inga köttbullar? OK, jag väljer en pinne istället, vilken som helst." GAAAH! Jag kommer att SPIKA fast dem så att hon inte kan lyfta dem! För det är en stor del av problemet: det är så förstärkande att få apportera...hon gör underbara ingångar och sitter och väntar med pinnen i munnen. Och det skär i hjärtat att inte belöna...men jag försöker vara stark: det är EN ENDA pinne som är intressant.

Till slut bytte vi till Åsa-metoden (uppfunnen där och då). Två nosduttar på pinnen. Ut med pinnen i högen. Klick för nosdutt på rätt pinne, går hon förbi gör vi om från början. Ingen apportering öht. Jag ska inte säga att det gick så mycket bättre...men jag TROR att det kan passa oss, jag har en (ganska) tydlig plan för hur jag ska gå vidare och koll på mina kriterier.

För att trösta mig fick hon göra lite grundfärdigheter spontant och på kommando (idag låg stå väldigt högt upp), lite fjärr som var helt suverän, och ett par enkla rutskick.

Mårran fick ett pass med lite grundfärdigheter, stimuluskontroll på ställande på avstånd (kastade godiset lååångt och ställde när hon var på väg tillbaka - gick ovanligt bra), och ett par inkallningar med fokus på tempo. hon fick också göra ett par skiften, fin fokus och snabbt utförande på fullt avstånd. Det tar sig!

 

Kerstin & Chia

17 oktober 2009 19:56

På tal om spika fast pinnarna... Det var så jag fick lära mig att man skulle träna vittring med min första hund. Ja man spikade fast alla pinnarna utom den som man ville att hunden skulle ta. Fast jag kan inte uttala mig om det funkar för vi kom aldrig så långt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...