Träning som "vanligt" igår på klubben! Kerstin och Chia höll oss sällskap och agerade störning. Loppan körde lite inkallning (fortfarande för dåligt tempo, men hon är iaf jämn), ett ganska bra fritt följ med dirigering, och en smula framförmapp med ligg som jag utvecklade till inkallning med ligg.

Efter en paus byttes träningskompisarna till dobermanngänget, Popsy och jag tränade rutskick. Trodde jag! Helt plötsligt var en av dobbisarna VÄLDIGT intressanta. Lilla självmordskandidaten travar glatt mot en kampande dobermann, öronen stängda för allt vad stopp-kommando heter...jag kände mig GANSKA dum där jag gick efter henne (försöker jag springa ikapp eller ryta i det läget sätter hon bara högre fart från mig) och bad stackars Anna-Lotta ryta åt henne så hon skulle stanna så jag fick tag på henne.

Tillbaks igen, försöka få uppmärksamheten tillbaka. Rutan var inte längre att tänka på...vi körde lite sitt-ligg-stå under b.m, och plockade ihop dem till dumrutan istället. Med en MYCKET ouppmärksam hund. Och jag som trodde att löpet var över!

Hästarna tog en middagslur i solen, helt trygga när jag gick in och pratade med dem. Otroligt egentligen att flyktdjur kan få ett sådant förtroende...

Benji och Ola har klickertränat "apportera vattenkanna", goa hästen går och hämtar vattenkannan på signal och puffar in den i husses bröst..."Titta! Så duktig jag var!"

Allt är inte försört - idag tränade vi på gruset på gårdsplanen för lite variation, och Fröken valde rätt pinne varenda gång. Men vi har fått in lite provsmakning...mitt eget fel, dels så är jag så glad att hon aktivt väljer att jag inte har velat störa "processen", dels tycker jag att hon har varit så söt...Hon tar en pinne i munnen, bär den till nästa, bär den till nästa, osv tills hon hittar rätt pinne och den ger hon till mig. Ingen tvekan, väldigt tydligt "denna är det!" men en solklar nolla på tävling. Men jag har en plan! Och så länge man har en plan kommer allt att fixa sig! :)

Vi körde lite app.dir också. Trots att vi nu inte gjort det på nästan två veckor la jag ut allt tävlingsmässigt, och tänkte köra del för del.

1. Skick till konen. Inga problem.

2. Dirigering från konen. Problem! Det har inte gått in i hennes huvud än att apporterna finns dit jag dirigerar henne även om hon inte har sett dem. Hon låste på mittapporten, som syntes tydligt, och såg helt enkelt inte sidoapporterna för alla löv. Eller, jag tror att det var problemet - när hon väl hittat ytterapporterna gick det mycket bättre, och vi körde bara dirigering från konen tills det fungerade ordentligt igen. Jag ska vara noga med att verkligen lägga ytterapporterna väl synliga, och kanske skippa mittapporten tills hon springer på dirigeringen även om hon inte sett apporten. Skulle kunna lägga något annat där istället, som inte är så intressant.

Mårran fick ett pass "gå förbi ostmacka i matskål". Jag vill att hon ska kunna gå förbi frestelser med handtarget som "styrning", så att jag kan använda det både i rallylydnaden och vid hundmöten så småningom. Det är svårt...men jag tror att det kommer att bli RIKTIGT bra när det blir färdigt!

Hon var jätteglad och träningsvillig, så vi påbörjade dirigering också. Jag ställde henne mittemellan två apporter, och skickade henne till höger eller vänster. Klick för att hon tar rätt riktning. För varje klick flyttade vi oss längre ifrån, så att det blev som en triangel. Superbra första-övning som funkat perfekt för mina hundar!

Jag blir så arg på mig själv - att jag ALDRIG lär mig! jag vill alltid ha en gång till, en gång till, bara en gång till. Och naturligtvis kommer där ett misslyckande, eftersom min stackars hund nu har tränat tio minuter utan paus och ögonen går i kors.

Vittringspinnarna: Popsy

Vi började med dutta på pinnen - lägga ut den. Avancerade snabbt till att jag bara visade den innan jag la ut den (olika ställen varje gång). jag började puffa till de andra pinnarna så att det inte skulle bli lika visuellt vilken som var rätt, Popsy sökte av alla MED ENBART NOSEN och plockade upp korrekt pinne. Jag började kasta godiset och la ut pinnen när hon inte såg, hon letade och valde rätt. Paus. (Bra, Åsa!)

Mårran: Klick för dutt, klick för att välja rätt. Mycket enkel övning och hon var betydligt säkrare idag, det är inte vilken pinne som helst, utan MATTES pinne.

Popsy igen, med ett helt nytt gäng pinnar.

Jag började en gång med att visa och lägga, flyttade sedan alla pinnarna (med och utan plastpåse) varje gång. Svårare, fick bryta ett par gånger för att hon blev frustrerad och plockade vilken som helst, men hon valde rätt 4 ggr av 5. Sista gången letade hon noga, och valde rätt! Jackpot, massor av beröm, och sedan det korkade beslutet: bara en gång till...

Imorgon blir det timer satt på 2 minuter och självdisciplin! INTE nöjd med mig själv, men vansinnigt nöjd med både Loppan och min inlärningsmetod (så här långt). Hon väljer rätt pinne med hjälp av lukten!

Hittar ni HÄR!

...att gå ut på morgonpromenad i soluppgången med glada hundar och hästar som hälsar med en mjuk gnäggning...

Benjamin börjar förlora sin enorma gräsmage...

Aereo sätter päls...

Bara ett litet ärr kvar av en skada som fick oss att misströsta på allvar. Kroppen är fantastisk!

Reo stoppar sin nos i blöt överallt...smaka, känna, nosa...

Ibland känns hösten taggig och naken

Men idag känner jag mig ljus och glad! Hösten är vacker!

Det blir valp (upp till 10 månader) och vardagslydnad/trix i januari!

Jag har fått en egen canis-sida www.canis.se/skane med ett tjusigt anmälningsformulär, annars går det utmärkt att anmäla på mailen eller via min hemsida www.asashundar.se som vanligt.

Valpkurs med klicker har jag hittills inte haft förmåmen att hålla, det ska bli spännande, utmanande och fruktansvärt roligt! Vardagslydnad/trix är en favorit som jag återkommer till med jämna mellanrum, beroende på gruppens önskemål ändras den antingen mot mer trix eller mer vardagslydnad.

Den där vintertiden kom precis rätt...det var SÅ SKÖNT med en timmes extra sömn på morgonen!

Tyvärr var inte vädret ett dugg bättre, jag är återigen väldigt tacksam över att vi fick tak. Idag gick vi från passivitet till aktivitetsövningar, med parallella lekar, mycket enkelt boxarbete, och den väldigt uppskattade "kaosleken" där till slut samtliga sex hundar gick huller om buller i organiserat kaos...Tidigare har jag kallat den "kraschleken", men det nya namnet är mer passande!

Återigen förvånas jag över hur både hundar och ägare utvecklas under bara två dagar, från spända hundar i hög stress, till hundar som ena ögonblicket kan gå upp i glad lek för att i nästa kunna ligga lugnt bredvid matte på filten och titta på en annan hund i glad lek. Sådant gör en instruktör mycket lycklig! :)

Mina egna har äntligen börjat komma ur löpet, och tillbaka till verkligheten. De kan fortfarande somna tätt ihop (det gör de vanligtvis aldrig), men "löpöronen" och det där speciella uttrycket i ansiktet kommer mer och mer sällan.

Jag har inte uppbådad energi till egen träning i helgen (och de har inte brytt sig, för en gångs skull), däremot har jag roat mig med "normala" saker som bio på lördagkvällen, och gospelkonsert med King Street Choire på söndagen. Lite paus från hunderiet ger tid att ladda om batterierna, idag känner jag mig redo för en ny vecka!

Inte bästa vädret för en CU-kurs. Jag är väldigt lycklig över att vi fick tillgång till tak över huvudet! Avslappning när det är blött både ovanifrån och underifrån är lagom lyckat, både för människor och hundar...Nu blev det toppenbra! Deltagarna är "typiska" CU-hundar, reaktiva, stresskänsliga, men inte aggressiva och otroligt arbetsvilliga. Gårdagen ägnades i stort sett enbart åt grundläggande avslappningsövningar, och att mycket försiktigt börja bygga "aktivitet - passivitet - slappna av - aktivitet"-struktur. Det är alltid roligt att se en hund som är spänd som en stålfjäder på morgonen gradvis slappna av under dagen, och till slut nästan somna i mattes famn. Det ska bli väldigt spännande att se hur de reagerar på dagens lite mer aktiva övningar.

Helgkurs hemmavid känns lyxigt, inget långt körande, sova hemma, tid för egna hundarna.

I fredags hade jag turen att få en kort genomgång av hur IPO-gruppen på klubben använder lek för att motivera sina hundar. Vi skulle ha en "lek-genomgång" för allmänlydnadskursarna, och plötsligt dyker IPO-gruppens tränare upp! Med två glada dobermannar att titta på och en mycket kompetent tränare som förklarade fick jag frågat om allt jag funderat över (och det är en del...). Denna träningsgruppen (jag vet inte om det är allmänt vedertaget) bygger hela träningen på trasan, som byggs upp att bli oerhört värdefull för hunden. De leker i högervarv, dvs svänger runt trasan till höger med hunden efter, och kompenserar ev. skevheter i hunden genom att alltid gå i vänstervarv och vara mycket noga med att trasan kommer när hunden går exakt i position. Startträningen utförs med godis i vänsterhanden som hunden går och "nabbar" på, när den hittar positionen kommer trasan fram. Leken används också för att få ett bra och helt grepp till senare skyddsträning, och lägga grunden till div. moment. Hundarna ska vara mycket höga i aktivitet, ha enorm fokus på föraren, och ständigt "gå på klorna". Jag frågade vad man gör om man har en hund som brister i lekintresset och fick svaret "byt hund eller byt sport", vilket jag tyckte var klokt - alla hundar passar inte för allt.

Rena motsatsen till vad jag ska göra idag - men ändå inte...Man tackar för ny input!

Jodå, jag kom iväg trots regnet. Mycket stolt över mig själv!

Jag ville träna lite uthållighet och störningsträning, men inte alltför svårt (höglöp är höglöp). Det blev en rallylydnadsbana med åttans frestelser.

Popsy var glad och på G - som vanligt. "Rallylydnad? Skitkul!" Hon är så tacksam att jobba med! Vi avslutade med några konskick och en sitt i grupp (utan grupp) i regnet. Hon såg faktiskt glad och förväntansfull ut där hon satt, trots väta både underifrån och ovanifrån! STOR belöning.

Mårran var en enda stor nos...Hennes absoluta favoritobjekt för tillfället, Popsy, hade ju gått på gräset! Vi jobbade med varje skylt och transportsträcka, bryt vid fel - gör om - gör rätt, och när vi tagit oss igenom hela banan en gång kunde hon hålla uppmärksamheten utan att nosa en hel bana!  Trots åttans frestelser och allt! Jag belönade med hennes favorit: utlagd externbelöning i skål.

Nu samlar jag kraft för kvällskursen i rallylydnad, i regn och mörker...tur att deltagarna är så härliga!

Jag körde vittring inomhus idag med de två löpidioterna (en i taget, den andra i andra rummet).

Båda två jobbade enligt planerna! Jag är nästan lite överraskad...kommer detta verkligen att funka hela vägen?

Popsy avancerade till att dutta en gång för "bra", sedan la jag ut pinnen i linjen med de andra - medans hon såg på - och så fick hon spontant dutta en gång till på rätt pinne för klick och godis. Min tanke är att jag ska få henne att förstå att det är MIN pinne som ska markeras, inte vilken som helst. Började hon bli "pinnfrenetisk" bröt jag och gjorde om från början. Hela tiden bytte jag platsen som rätt pinne låg på. Till att börja med var det mer chansning än tur nät det gick bra och min hjälp var VÄLDIGT tydlig, men efter två pass kunde jag övergå till att bara visa korrekt pinne, lägga ut den, och låta henne välja. Det verkar som att hon har fattat att det är en speciell pinne som ger utdelning, och det speciella är att jag har haft den. Jag vet inte om hon kopplar ihop det med lukten än, men nosen är påslagen och hon är lugn och systematisk.

Mårran fick sitt första pass: två dutt och klick för pinnen i handen, sedan la jag ut den och hon fick välja. Superenkelt, stor hjälp, och hon lyckades ändå välja fel ibland (vilket jag ser som något bra, jag tror att hon lär sig av att inte få belöning när hon gör fel - så länge det inte är mer än 1 gång på 5). Det blev stadigt bättre, jag tror hon börjar fatta hon med!

Jag har ganska klart för mig hur jag ska stegra svårigheten på ett bra sätt, återstår att se när bakslaget kommer. Förhoppningsvis blir det inte värre än att jag kan planera om och komma vidare igen. (Vadå olyckskorp? Jag talar av erfarenhet - vi har jobbat med vittringen i 1,5 år utan att få till den! Världens värsta moment!)

Istället åker jag till klubben och tränar imorgon Torsdag 13-15. Sällskap välkommet!

På fredag ska äntligen kvinnorna i min familj träffas för lunch och shopping...ibland går familjen före hundarna. Typ en gång i halvåret.:)

Mina hundar har bara sex i huvudet just nu. Både Mårran och Popsy får speciella "löpöron" och ett fånigt uttryck i ansiktet när de förhoppningsfullt puffar på den andre. Mellan hormonstormarna är de extremtrötta, och Popsy får svårt att hålla tätt och måste ut fyra gånger varje natt. Jag är lagom mosig i huvudet som ett resultat...Snart är det över! Jag räknar dagarna.

Snart dags att åka till jobb...syrrans ungar är sjuka så jag har jobbat andra tider än jag brukar, vilket spär på min allmänna förvirring. "Vad är det för veckodag? Måste hämta min kalender!" Är det bara jag som håller rätt på dagarna genom vilken rutin den dagen brukar ha? Ändras det så blir det kaos i huvudet!

Bilder till artikel om rallylydnad sökes omgående! Maila till asa@asashundar.se

Annars behöver jag en fotomodell igen...:)

För en gångs skull var vi båda lediga tillsammans, och kunde träna Benji lite mer genomtänkt.

Lördag: ridning. Ola satt på ryggen, jag belönade fina starter och bra bjudning med röst och morot. Det är roligt att se honom tänka! Första smackningen la han öronen bakåt och spände sig, efter tio minuters träning stod han stilla med smackningen och få gå framåt (med påföljande beröm och morot) som förstärkare! Hästar fattar MYCKET snabbare än hundar...och baklängeskedjning rockar!

Söndag: körning med vagnen. Här har vi inte träffat på några problem hittills, utan bara fortsatte träna halter, igångsättningar, och svängar.

Jag har tränat Popsy vidare med app-dir, och idag kändes hon väldigt säker på delmomenten så vi började baklängeskedja. Ett par missförstånd precis i början, men sedan kunde jag skicka gång på gång på gång...Plättlätt moment! :) (Säger jag nu...vi har en del generalisering kvar...)

Vi jobbade vidare med långa rutskick, hon siktar fint och håller bra tempo ända tills kommando "stanna".

Och så vittringen...Pinnarna var förberedda i diskmaskinen. Jag la ut dem med tång, smetade lite köttbulle på en (mest för att JAG ska kunna nosa om jag blir tveksam på vilken som är vilken), lät henne dutta två gånger, och la ut den. Än så länge vill jag ha spontana markeringar med nosdutt, men jag klickar även om hon tar den i munnen - det är själva VALET vi har problem med. Det kändes faktiskt ganska bra! Hon slängde sig inte över alla samtidigt, utan jobbade ganska metodiskt med nosen påslagen. Inte är där någon säkerhet, men aktivitetsnivån var rätt, tanken (nosa) var rätt, och hon valde rätt 8 gånger av tio. Jag vet, jag använder en enorm hjälp, men bättre det än att få felbeteenden gång på gång - tänker jag. Än så länge, kanske förbannar jag metoden senare...

Mårran tränade ställanden och rallymoment, hon var glad, intensiv, och härligt fokuserad och ville aldrig sluta träna :)