Naturligtvis går livet vidare.

Lille Aéreo gör mycket för att pigga upp, han är en glad och nyfiken liten häst! Mycket personlighet och vacker att titta på...bästa kompis med Benjamin blev han efter ca 10 sekunder. Skönt med hästar som har en inre säkerhet och inga behov av att hävda sig! Det enda Benji opponerar sig emot är detta ständiga travande! Aéreo hittar något kul som han bara MÅSTE kolla in närmare, Benji suckar och följer efter.

Jag håller mig så aktiv jag kan, så är det enklare att inbilla sig att han inte är borta för alltid. Det känns overkligt större delen av tiden, som en mardröm som inte riktigt bleknat bort, men när jag blir stilla så snurrar tankarna och minnena. Jag tror att jag någonstans måste låta hjärnan bearbeta det som hänt, och släpper tankarna fria i korta stunder. Jag kan återuppleva tävlingar vi gjort tillsammans, hur glad han var på morgonen när jag kom ut i hagen, hans speciella "kamel-min" som han använde när han ville ha mat. Det är bitterljuvt...när det blir för svårt stänger jag av och ägnar mig åt något annat.

Mårran följer mig som en skugga (hon tom följer med på toa klockan tre på natten om jag druckit för mycket te på kvällen), som vanligt plockar hon upp vår sinnesstämning och försöker trösta och göra bra igen. Popsy är sitt vanliga glada jag, men mer uppmärksamhetskrävande - säkert för att jag inte riktigt är mentalt närvarande.

Vi åkte till klubben tidigt i morse (jag hade möte med studiefrämjandet och passade på innan) och bara gick runt på planen och njöt av solen, lekte lite, ingen träning och inga krav utan bara gemenskap. Kvalitetstid på Mårranvis! :)

Stort tack för alla medkännande hälsningar! Det gör det lättare. En kollektiv kram till alla ni som hört av er på ett eller annat sätt!

 

Lena G

13 september 2009 21:52

Allra käraste Åsa, så förfärligt sorgligt att läsa om din häst. Har haft många hästar själv men inte mist någon under sådana omständigheter. Sänder ett lastbilsflak med kramar.

http://www.klickersmart.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...