Tillbaka till vardagen...det känns lite konstigt... Hundarna har sovit och sovit och sovit, och jag har nästan gjort detsamma. Men nu känner jag mig pigg och inspirerad igen! Dags att ta tag i alla nya idéer som flyter runt i huvudet och göra något strukturerat med dem.

Det finns platser kvar på lördagens promenad, 10.00 i Lund. Anmäl på mailen asa@asashundar.se

Jag började med att packa på morgonen, och konstatera att jag inte hann städa innan klockan 12...med lite tjat och ett snällt leende fick jag uppskov, så att jag kunde städa på lunchen.

Första passet för Maria handlade om fartmoment. Hennes syster visade med sin underbara BC olika övningar, naturligtvis med lek som grund, för att få hunden att springa och reagera blixtsnabbt. Flera bra övningar att testa! Hon pratade också om vikten att sätta hunden i rätt attityd INNAN man kör fartövningar, och att verkligen välja sina tillfällen för att hunden ska vara riktigt pigg och aktiv. Att springa fort och ta i ordentligt tränar hon som ett helt eget moment!

Naturligtvis fick vi testa, jag valde att få upp farten på Loppans inkallning genom riktigt långa inkallningar (ca 35 meter) med hållhjälp och spontan start, klickade när hon sprang som snabbast, och kastade leksaken bakom mig. Hon fattade snabbt och tog i för kung och fosterland! Däremot fick vi problem med leken, hon måste ha gjort sig illa i munnen igår för hon ville inte kampa, och efter en stund inte leka med leksak alls. Så vi lekte med godis istället! Kräver mer jobb från mig för att bli lika aktivt, men det gick bra. Efter två inkallningar valde jag att sätta henne och kalla, utan hållhjälp. Samma mesiga tempo som vanligt...Efter att ha konsulterat Maria gjorde vi upp en plan för hur jag skulle jobba vidare, och efter ytterligare två pass kom vi så långt att medhjälparen kunde stå passiv bredvid istället för att hålla, jag ropade, och hon sprang järnet!

Jag fick städat under lunchen, och sedan var det dags att titta på två VIKTIGA saker: ingång på plan och kedjor. Baklängeskedjor har vi koll på, men att lära hunden uthållighet är Canis klickertränare sämre på! Popsy visade ingång på plan följt av fritt följ, inkallning, och ställande under gång, innan maxbelöningen dök upp. Inte för att hon gjorde det perfekt - efter fem dagar var tom hon lite sliten - men vi kunde iaf visa en längre kedja innan belöning.

Sedan fick vi träna i två grupper: tävlingsmässig ingång, och ev en liten kedja. Jag valde att låta Popsy vila och ta ut Mårran istället, som fick göra tre ingångar med belöning vid startpunkten. Hon lekte jättebra, både med godis och med sin nya mjuka boll! Det finns hopp även för en tråk-madame...

Det känns som att jag måste sortera mina intryck lite grann innan jag får ordning i huvudet, jag har fått så mycket input under veckan och så många nya idéer och tankar! Det kommer i bloggen efterhand som jag testar.

Passa på att kolla på Maria Hagstöms artiklar och lite annat så länge!

Första kursdagen för Maria Hagström! Detta är vad jag har sett fram emot allra mest…

Vi började med lite teori inne, sammanfattning av mina anteckningar:

Prio ett är en glad och engagerad hund. Hunden ska själv erbjuda träning! För detta behöver vi riktigt bra belöningar, både mat och framför allt lek.

Maria startar all sin träning med leken. Genom leken lär hon hunden engagemang, höja/sänka stressnivån, klara störningar, kunna jobba längre tid, och början till en mängd moment. Hela tiden tittar hon på vad hunden gör och har för förutsättningar; vad behöver jobbas mer på? Vad har hunden naturligt? Hur ska det se ut när det blir färdigt? Hela tiden ska hunden vara engagerad!

När hunden leker ordentligt sätter hon upp enkla regler: om hunden blir oengagerad sätter hon den i koppel en stund, tänker över vad hon kan ändra, och ger en ny chans. Regler i leken införes endast när hunden ”tigger om mer” och verkligen är intresserad av att leka.

Nästa del i träningen är att bygga delmoment – grundfärdigheter. Ha målet klart; hur ser det ut när det blir färdigt? Grundfärdigheter är inget egenmål utan ett medel att nå färdiga moment! Fastna aldrig på en nivå, utan gå hela tiden vidare så fort hunden är redo.

Tre olika planer för träningen:

1.       Detaljer

2.       Helhet

3.       Tävlingsträning

Dessa tre följs åt och tränas parallellt.

Sedan gick vi ut på planen och tittade på hur man kan leka med sin hund. Hon ville ha visningshundar: en med stort lekintresse och en med litet. Mårrans lekintresse är nästan obefintligt så hon blev perfekt…Jag tog in henne, hon satte nosen i backen, jag kopplade loss och väntade på kontakt. Maria bröt direkt: koppla inte loss förrän hunden är redo och ”påslagen”! Nytt försök, jag klickade kontakt, och försökte få upp lite intresse för kaninskinnet (som brukar vara en favorit). Minst sagt svalt…Maria tittade och tipsade och lånade leksaker, och till slut så fick vi faktiskt igång henne! Att jaga mjuk boll gjorde susen – en liten stund innan hon tröttnade. Men där fanns ett embryo! Jag känner mig motiverad att fortsätta träna lek! För det var tipset: gå ut och träna lek i korta pass. Bara lek. Sluta när hon är på topp och vill ha mer.

Så här ska det se ut!

Vi fick jobba med leken i grupper, de andras hundar lekte underbart…Popsy gillar att leka iaf. Idag var det lilla gummihönan som var favoriten (wubban var oförklarligt borta!), och det var knappt så jag fick tillbaka den. Hon bjöd glatt beteenden för att få tillbaka leksaken och var glad och engagerad. Mål uppnått!

Vi bröt för lunch, och fick en glad överraskning av Morten: de som ville fick prova att genomföra sin examen på grundfärdigheterna ikväll. Klart vi ville!

Efter lunch pratade Maria om den viktiga stadgan, och hur man tränar störning, tid, och avstånd för sig. Extra viktigt att bygga upp ett värde i passivitet för våra aktiva klickerhundar…har jag ju fått erfara…Återigen två visningshundar och sedan träning i grupperna. Popsy fick träna inför rallylydnaden, och tillsammans hittade vi en variant med omvänt lockande på avstånd som funkade fint och som jag kommer att bygga vidare på. Jag har många tankar om stadgan just nu, och många idéer att testa! Mårran fick ett kort pass med svåra störningar som fungerade utmärkt, ända tills jag bad Simen att kliva över henne (något som flera personer har gjort utan problem och som hon brukar vara helt trygg med). ”Där går gränsen!” morrade hon bestämt! Fel av matte, jag borde inte gjort övningen så svår med en ny person.

Maria demonstrerar

Till slut tog vi upp det fria följet. Maria shejpar in attityd, position, och uthållighet med grund i – just det – leken. Hon är supernoga och släpper inte igenom en enda miss i kontakten, och är det tre steg så är det tre steg som ger klick och maxbelöning! Inte luras att sänka kriterierna i samma pass.

Jag valde att ta ut Popsy och fästa henne i staketet för att tagga henne lite. Det fungerade utmärkt! Nolltoleransen införde vi för ett tag sedan, men jag ska bli än mer konsekvent med att gå ur position och göra om ifall att hon släpper fokus. Hon jobbade kanon, och jag belönade mycket med olika sorters lek. Min duktiga Loppa!

Linförighet, att utveckla till ett fritt följ

Hem med hundarna, middag, och ut på plan igen för examen…

Popsy och jag var först, och Morten bad oss visa så många GF som möjligt på fem minuter. Dumt nog började jag med det första hon bjöd, ligg, istället för att välja sitt eller stå. Ligg kan jag ju få fram när som helst, men nu klarade hon inte att växla till sitt…jag övergav det sjunkande skeppet och växlade snabbt över till stå. Sedan bara flöt allt! Vi fick visat ligg och stå även under baklänges marsch, handtarget, tasstarget, ingång, håll fast, fritt följ, backa vid sidan, kryp, och skall (på kommando).

Godkänt! Med beröm för hur både hunden och jag har utvecklats sedan första träffen! Behöver jag säga att Popsy regerar i vår lilla stuga?

Fler bilder här: http://asashundar.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&albumid=204686

Jag lindade in Popsy i hennes täcke och tog med Mårran på en promenad med stuggrannen Lena. Mina bilder gör inte naturen rättvisa på långa vägar, men man måste ju försöka...

Igårkväll blev det en uppvisning i hur examen kommer att se ut, och jag passade på att träna lite på appellplanen. Det gick superbra! Mårran var härligt uppmärksam och glad, Popsy jobbade vidare med att backa rakt, i mitt tempo, och utan skutt i starten. Det tar sig!

Kvällen avslutades inne hos AnnaKarin som visade film och berättade om träning av stående fågelhund.

Idag har det varit mera sök, först fick hundarna varsitt pass i "melling", eller markering som det heter på svenska. Tanken är att använda figgen som en externbelöning, när hunden sakta bygger sin kedja får den som belöning varsågod att springa till figgen - senare påvisa när den har markerat. Vi tränar rullemarkering, båda mina hundar tyckte att rullarna var helmysiga!

Vi gick raskt vidare med inkallning i terräng med förflyttning framåt av föraren, båda hundarna tyckte att det var superkul! Popsy fick medhjälpare som riktade in henne, Fröken Nos har lätt att bli lite förvirrad i stora skogen annars, men Mårran kunde jag sätt 50 meter ut, röra mig framåt ca 30 meter, och kalla in. Duktiga tjejen!

Vi avslutade med att repetera sökmönstret med Popsy, som glad i hågen sprang från "lektant" till "lektant". Lilla Loppan, nästan som en brukshund!

Maya med bringselhalsband, som hon tar i munnen för att markera att hon hittat figgen

Se resten av dagens bilder här:

http://asashundar.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&albumid=204525

Idag har jag och hundarna gjort något helt nytt: sök! Eller "rundering" som det heter på norska.

Canismetoden går ut på att lära hundarna ett korrekt sökmönster, få det automatiserat, och efterhand gömma figuranterna. Gruppen var väldigt blandad, från Kristin och Maya som visade hur det ska se ut när det är 50 meters sökslag i full fart över mittlinjen, till lilla Loppan som tyckte att det var väl kul med snälla människor som ger henne godis, men det är ganska trevligt att vandra iväg i skogen också...Men hon var glad och lycklig! Och väldigt söt i sitt tjänstetecken, precis som en "riktig hund".

Mårran fick göra ett försök, tyckte att det hela var ganska konstigt och lite obehagligt (hon är inte vidare förtjust i människor), tog slut mentalt helt och hållet och fick vila i bilen under eftermiddagen.

Jag fick vara figurant, med radio och allt...Fram, bak, ut, in, känns numera lika välbekant som höger och vänster, och att belöna andras hundar är kul.

Zanto i full karriär genom skogen

Fler bilder från dagen hittar du här:

http://asashundar.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&albumid=204389

Tag 1: Att rulla ihop en spårlina…

…är inte det lättaste! Hela gruppen fick bakläxa i måndags. Linan ska rullas på ett sätt som gör att man lätt kan kasta ut den utan knutar och trassel, och gärna kan hänga den i bältet. Morten visade, vi imiterade och övade.

Sedan fick vi i uppgift att i två grupper hitta TAGpunkter för att lära en nybörjare, samt att demonstrera med en från den andra gruppen.

Steg ett: hur gör jag egentligen? Är det bästa sättet? Hur blir det enklast?

Vår grupp valde att göra en demonstration bredvid den som ska lära sig, visa ett steg i taget och ge en kort instruktion, ge TAGpunkten, och tagga muntligt (eftersom mina händer var upptagna) för korrekt utförande.

Mina TAGpunkter, som alltså föregicks av demonstration och instruktion:

1.       Linan slät på marken

2.       Karbinhaken vid lillfingret

3.       Linan mellan benen

4.       Sträck linan mellan händerna

5.       Rulla linan runt tummarna

6.       Släpp ut tre längder

7.       Vik dubbel

8.       Snurra änden runt

9.       Gör en ögla

10.   Fäst änden

Det fungerade bra, min ”elev” gjorde en korrekt upprullning. Vi funderade över om hon skulle kunnat göra om det utan min hjälp och konstaterade att det inte var troligt. Morten föreslog att vi skulle testa baklängeskedjning, alltså började instruktör och elev med en fullt upprullad lina och upprepade varje steg flera gånger. Instruktionen beskrev hur ”delmomentet” skulle utföras och avslutades med ”gör färdigt linan”, TAGpunkterna var desamma som tidigare (men i omvänd ordning). Det blev inte heller riktigt bra, både elev och instruktör blev lite förvirrade av att klicket kom efter delmomentet (eftersom det var TAGpunkten) och att resten av linan skulle gå på automatik.

Själv tror jag att det ultimata hade varit att framlängeskedja med flera upprepningar av varje delmoment / TAGpunkt, och sedan baklängeskedja med TAGpunkt ”gör färdigt linan” eller liknande.

Tag 2: Axlarna rakt!

Igårkväll TAGgade jag Anna-Karin att hålla axlarna rakt fram i linförigheten, speciellt i halter, vändningar, och backande.

TAGpunkten var hela tiden densamma ”axlarna rakt”, och så gjorde jag sättningen svårare och svårare.

1.       Utan hund. Rakt fram, halter på mitt kommando, vändningar, och tillslut backa från halt och från rörelse. Jag gav instruktion och TAGpunkt före varje minipass, och passet följdes av en liten paus.

2.       Samma sak, med koppel i handen med en apport fäst i änden, för att få lite drag i kopplet.

3.       Samma sak, med min Popsy. Jag tror att det är enklare att ”koppla bort” någon annans hund och kunna fokusera på sig själv.

4.       Samma sak, med egen unghund. Nu bytte jag tagger från klick till ”bra” eftersom Grym reagerade starkt när jag klickade. Vi la också på ytterligare svårighet: klicka när hunden rör sig korrekt. Fortfarande samma TAGpunkt.

5.       Samma sak, nu med den mer rutinerade hunden. Nu verkade ”axlarna rakt” sitta bra i Anna-Karins kropp! Mixx reagerade på hennes hållning med oförstående, men det är ju bara att jobba med...

Större delen av dagen har varit fylld av regn, från ösregn till duggregn. Men tack vare bra kläder så har det inte påverkat vare sig humör eller träning :)

Förmiddagen ägnades åt "fältsök", eller uppletande som det heter på svenska.

Maya var visningshund och visade de olika "inlärningsstegen" för att klicka in ett beteendemönster där hunden söker ut 50 meter, in 50 meter, och direkt kommer in och avlämnar hittat föremål. Inte helt enkelt...

Vovvarna och jag har inte pysslat alls med någon form av sök, och började med att kontrollera " spontan ingång med apport". Jag brydde mig inte om att de skulle sätta sig vid sidan, utan använde handtarget.

Popsy var NÅGOT förvirrad när Anna-Karin höll henne i halsbandet och höll fram en apport...efterhand förstod hon att sättet att få godis var att springa till mig, och sättet att få springa till mig var att ta apporten i handen.

Mårran har gjort övningen förr och fixade den lätt.

Nästa steg: spontan start mot utlagt föremål var MYCKET svårare! "Vadå spontant?" sa Popsy (som går utmärkt på "sök-apport"). "Vadå apportera?" sa Mårran, som startade fint, markerade apporten, men inte hämtade den.

Popsy fick gå på kommando, och Mårran fick träna spontana gripanden och handtarget med apport i munnen. Helt utan hjälp från mig...spontana beteenden är inte hennes styrka om man säger så, men hon blev snabbt bättre! Det här med att höja kriterierna gradvis blir så mycket enklare när Morten står bredvid och berättar hur man ska göra...;)

Efter lunch fick vi individuella spåruppgifter, jag la ett godisspår till Elin och Zanto, och Elin la ett viltspår till mig (700m, flera vinklar, fyra klövar).

Zanto tog spåret mästerligt! Kul att se när hunden tar vinkeln helt exakt utan att matte vet var spåret går!

Mårran fick plötsligt en stor svårighet: ett korsande spår, vi hade varit lite slarviga med att dela upp spårmarkerna och Kristin gick ovetande rakt över vårat spår...Tre stora problemområden alltså: främmande spårläggare (första gången), klövar i spåret som hon skulle visa och sedan fortsätta spåra, och korsande spår (som jag vet är jättesvårt för henne).

Påsläpp och första sträckan: utmärkt. Lite svårt att släppa fokus på Elin och klöven, men hittade tillbaka och fortsatte. Andra sträckan: lite serpentin och ringande, men fokuserat och bra. Ännu större problem att släppa klöven mentalt. Tredje sträckan: tog upp Kristins korsande spår och fick vind på något åt helt fel håll. Mycket irriterad när jag höll emot i linan! Med hjälp hittade hon tillbaka till spåret efter mycket snurrande, och hittade klöven. Hon gick självmant tillbaka till där klöven legat och tog upp sista sträckan helt perfekt över myren. Lagom drag i linan, låg nos, lättläst! Drt kändes som ett riktigt bra träningsspår, svårt, men hon övervann snårigheterna och verkade lära sig något nytt på vägen.

När Kari-Anne och Heidi senare tog det korsande spåret fick stackars Heidi problem av vårt snurrande och våra klövar...

Popsy fick ett kort godisspår som hon tog riktigt bra.

Nu hänger allt blött på tork och hundarna sover. Jag satsar på att det blir uppehåll ikväll för en tur till appellplanen - mera vittringsapport (och kanske lite bilder)! Popsy har blivit lovad massage (hon var stel när vi kom hem) och sedan blir det Back-on-track på under natten så blir hon fräsch igen.