Jag återskapade Popsys problemskylt igår på gräsmattan, jag började få en känsla för vad som gick så snett och ville ha bevis. Mycket riktigt! Med störning i form av godisskål snett framför fick hon STORA problem med "framför sitt" (då måste hon ju vända sig bort från maten...)

Oväntat, men bra att ha hittat något konkret att ta tag i.

Mårran var mycket obekväm med skyltar, gräsmatta, och träning öht. Måste fundera lite till på bästa träningsupplägget...Skyltar överraskande på promenaden? Ett kort pass precis innan morgonrundan, när hon är som gladast? Träna inomhus i lugn och ro ett tag? Bara låta skyltarna stå framme och träna helt andra saker, eller bara leka? Låta henne äta från skyltarna?

Helt klart är att skyltar = inget vidare...Inte bra!

Fast hon är glad ändå:

OK, jag har deppat, druckit Kahlua, och sovit ut ordentligt.

Mina hundar var glada - som vanligt - när jag kom hem, jag la mig på en madrass i trädgården och de kom genast och la sig tätt intill...myshundarna... Jag kommer ihåg när I-or bloggade så vist förra året om att "kom ihåg att oavsett hur dett gått på tävlingen så är det ändå samma Apa som som du åkte dit med som sedan följer med dig hem" (citat ur minnet). Nu ser han det ur en hunds perspektiv, naturligtvis, men andemeningen gäller ju minst lika mycket. Mina hundar är ju fortfarande exakt samma hundar som innan tävlingen, och jag älskar dem precis lika mycket. Och nej, där blir varken koppelryck, rytande, eller vattenpistoler i deras framtid heller. Så klart :)

Jag tror att det är den kanske tuffaste delen med att ha snöat in på beteendevetenskapsbiten: man blir oerhört medveten om att det faktiskt inte är hundens fel. Inget att skylla på...iaf inget som håller. Visst, jag kan snacka om stress och svår bana, men sanningen är att de sattes inför en alltför svår uppgift och jag lyckades inte vara det stöd som de behövde.

Jag tror att min besvikelse kom av fel satta mål, ogenomtänkt planering, och den övriga stressen under dagen. Jag bara väntade mig att de skulle prestera...Ingen strategi för uppvärmning eller hur jag skulle agera på banan, ingen mental förberedelse alls, och dåligt med träning innan.

Två veckor till nästa tävling! Vi har en del att jobba med, och framför allt jag har en del att jobba med mentalt. Inte säkert att resultaten blir bättre, men attityden kommer att vara en annan!

Var på klubben 7.15 för att hjälpa till lite överallt innan "min" tvåa startade klockan nio. Tävlingsledardebuten avklarad - med beröm från både domare och tävlande! Det var inte helt utan missar (så klart), men domaren räddade det jag glömde snyggt och diskret.

Klassen färdig 11.40, hem i ilfart och hämta hundarna, tillbaka och hann med banvandringen för rallyn 12.10 Stressa ner...

Mårran hade nr sex. Lite slö i värmen, med stundtals riktigt bra under uppvärmningen. Tyvärr tror jag att vi missade formtoppen, väl inne på banan var hon slö och nosig...Enligt utsago var jag inte mycket mer energisk, det blir väl en dålig spiral där vi drar ner varandra är jag rädd. Hon klarade skyltarna, en utförde vi helt fel, en blev det ett mindre förarfel på, och så snus, motvilligt, långsamt. 72 poäng, godkänt...knappt. INTE godkänt för mig! Poängen bryr jag mig mindre om, men jag vill iallafall ha en hund som VILL något!

In i bilen med Mårran, ut med Popsy som verkade taggad. Det drog ut på tiden till vårt startnummer, men hon brukar vara uthållig. In på banan, helt OK. Drog lite åt godiset i åttan, lite ovanligt för henne, men klarade skyltarna fint...tills sista skylten. En enkel "hund framför sitt, höger runt, sitt". Hon vägrade. OK, vi gör om från början. Icke! Hon siktade nu på godisburkarna i åttans frestelser och vägrade lyssna. Jag bröt tävlingen... Kanske borde jag bara gått och fångat upp henne och gått i mål, men ärligt talat är jag inte säker på att jag hade fått med henne - hon hade fått nog. Till slut bar jag ut henne.

Jag vet, det är inte hundarnas val att tävla, det var ett extra svårt läge med svår bana och tidsbrist, men just nu är det två hundar som säljes till högstbjudande...Jag behöver lite tid att komma över besvikelsen för att kunna tänka klart på VARFÖR jag jag blev så arg och ledsen! Det är inte riktigt bra, att tävla ska vara kul för både hund och ägare oavsett hur det går. Just nu är jag bara blockad, funderar över att använda koppelryck, hårda nej, och vattenspruta, men inser samtidigt att det är någon typ av hämndbegär som talar och inte förnuftet.

Imorgon har jag lämnat de dåliga känslorna bakom mig och kan börja se mer rationellt på vad som egentligen blev fel. Förhoppningsvis...

Popsy fick följa med valpgruppen på stadspromenad idag. Hon hade hur kul som helst, med sina "undersåtar". Alla valparna är väluppfostrade och visar nödvändig respekt.

Vi gick vanliga rundan under tunneln, genom stationen, upp i hissen, förbi fontänen, och här fick Popsy vind på något intressant och började dra i kopplet (ovanligt, faktiskt!). Jag utrustade mig med tålamod och valparna fick en demonstration av "min" metod att få hunden att gå fint i kopplet, ända fram till Popsys mål: Morrhoppan! MYCKET bestämt markerade hon "In här tack!". Sedan gick hon och strosade runt bland alla leksaker och tuggisar en liten stund, och sedan kunde vi gå resten av promenaden dragfri. Som ett barn till en leksaksaffär :)

Hon fick en liten träningsstund vid Trollsjön där vi pausade för fika, lite fritt följ förbi ankorna, språng marsch med uppflygande ankor, inkallning över ankskit, och platsliggning med spatserande ankor. Ankor avfärdade som störning!

På hemvägen åkte jag om klubben och la upp morgondagens tävlingsbana. Popsy fick stanna i bilen till sin sorg, men jag hade inte tid att testa banan...Jag är lite (ganska mycket) nervös för imorgon. Jag har aldrig tävlingslett på en riktig tävling förut, bara månadstävlingar, och mycket sällan tvåan. Nu har jag 24 stycken på begränsad tid...Kommer jag att hinna? Kommer allt att flyta? Till råga på allt la klubbens dator av idag - med alla anmälningarna. Tack och lov för Andrea som fixar med allt!

Imorgon gäller det, jag satsar på att hela tvåan kommer att flyta på perfekt, jag slipper stressa, och mina hundar placerar sig på delad första plats i rallyn...;) Fritt fram att drömma!

Igår var första gången hundarna blev lämnade i stängd hundgård.

På morgonen byggdes varsin sovplats, isolerad från smuts och väta, och deras favoritkorgar bars ut. Varsin Kong fylld med VOV gjorde att jag lätt kunde gå därifrån utan minsta problem.

De två timmarna det rörde sig om gick bra! Popsy trivdes ypperligt i sin korg med sin bläckfiskleksak, Mårran gnällde lite men höll sig faktiskt lugn och skällfri (min största oro var att hon skulle stå och skälla non-stop). När Ola kom hem hämtade han in Mårran utan att vi i gruppen märkte något, hon var lugn och ignorerade hundarna på "sin" gräsmatta.

Senare på kvällen följde båda hundarna med mig ut till hundgården igen, och båda sprang frivilligt in och tittade hungrigt på mig...:) Det känns bra!

Träningen ligger på is...Popsy har varit kass i magen inatt, och är för en gångs skull inte träningssugen. Jag har sträckt mig i ena låret efter byggandet av hundgården och haltar runt, inte heller vidare träningsvillig...Det som fungerar fungerar, och resten hinner jag ändå inte träna om på två dagar, så vi vilar för att formtoppa på söndag!

Så här ser den ut, hundgården:

Naturligtvis ska där till sovplats med tak och vindskydd, och så småningom kommer vi att göra luckor in till huset (ett helt rum till hundarna), men det fungerar som förvaringsplats när jag har träning i trädgården!

Hundarna har letat godis därinne och tränat därinne och verkar tycka att det är en schysst plats än så länge. Imorgon ska den invigas "på riktigt", jag är utrustad med mycket mjukmat och två Kongar att fylla.

Popsy upptäckte för ett tag sedan att hon kan ta sig ut genom staketet på gårdsplan. (Bara ut, inte in...) Det har inte varit något problem, hon lämnar inte sitt hem, utan vi har konstaterat några gånger att vi borde spänna en ståltråd för att hindra henne.

Igår när jag kom hem från styrelsemötet var grinden förstärkt och en tråd spänd. Omedelbart flög genom huvudet "Vad har skräphunden hittat på?"...

I ett svagt ögonblick av saknad efter matte hade Popsy fått för sig att försöka GÅ till Eslövs Brukshundklubb. Hon lämnar alltså Ola och Mårran i trädgården, och ger sig ut på grusvägen i riktning mot E22. Ola noterar att grannen helt plötsligt ställer sig på bromsen när hon kommer körande - konstigt? - och tittar ut på vägen. Där är Popsy, i bestämd trav, och in på vägen svänger ytterligare en bil! Vad är oddsen, på vår lilla väg?

Ola ryter "HIIIIT" med panik i rösten.

Popsy...lägger sig på rygg mitt på vägen...husse är ju arg...

Lyckligt slut, bilen ser henne i god tid och stannar, Ola sveper upp henne i famnen och tillbringar en halvtimme med att täppa till ALLA delar av staketet som en lite småfet JRT skulle kunna klämma sig igenom. En smal också för den delen. 

Sensmoral: Skjut inte upp till imorgon det som borde fixas idag...Undrar om vi har lärt oss det till nästa gång?

Jag hade ett personligt krig mot ogräset i blivande hundgården igår. Nässelskog skulle bli grusplan!

Idag har jag grym träningsvärk, men nässlorna är besegrade. Det börjar se ut som något som eventuellt kan kallas hundgård, någon gång i framtiden. På dagens agenda står "jämna ut kullen i mitten" och "ta bort alla rester av stubben" och "fixa getingboet som vi plötsligt upptäckte igår". Vem har sagt att en semester är slappa och vila?

När Popsy förväntansfullt följt med ut för femtielfte gången bara för att se mig försvinna runt knuten fick hon nog, och jagade mig skällandes "Träna! Träna!". Dags att plocka fram en övning som kräver koncentration, tröttast möjligast på kortast möjliga tid. Fjärr med sitt - ligg - stå! Hennes ligg från stå måste jobbas med, likaså sitt från stå. Hon flyttar sig framåt OCH åt sidan...

Vi gjorde lite spontana skiften i front för att se var problemet ligger, och planen för framtiden involverar mycket jobb på plattform. Det fungerade kanon vid sidan, ska bli MYCKET spännande att se om det funkar lika bra framför!

Mårran låg och tittade på i skuggan, hon verkar gilla att se Popsy träna...