Åsas hundar

Alla inlägg under juli 2009

Av Åsa - 31 juli 2009 09:56

Jag får olika förfrågningar från olika människor, och vill se om intresse finns för följande:


Spårträffar i skogen 1 gång/månad, ca två timmar. Plats beroende på hur många vi blir. 50:-/gång.


Rallylydnadskursen blev snabbt fulltecknad, jag funderar på ytterligare en kurs senare i höst, eller en rallylydnadshelg.


Jag kommer också att behöva ett tävlingslydnadsekipage att coacha, du behöver inte vara fantastiskt duktig men du måste vara motiverad, gilla att träna, och vilja tävla i lydnad. Eftersom det ingår i min egen utbildning blir det ganska experimentiellt och alltså gratis. Först till kvarn...


Är du intresserad, kommentera direkt eller maila mig på asa@asashundar.se

ANNONS
Av Åsa - 29 juli 2009 08:45

Nu har Tango inte längre några skor.

Efter att han tappat skor och trampat på skor som har tappats halvvägs (blockhalt som följd) ca 20 gånger hittills i år så tog vi beslutet att testa. Han rids inte, underlaget är perfekt, och hovarna ser bra och välvuxna ut. Jag håller tummarna för att det funkar!


Hundarna har tränat honnör idag. Det låter helskumt, men det betyder bara att de ska kunna sitta eller ligga, vid min sida eller framför mig, under tiden som nästa startande går sin bana. Inte så "bara" upptäckte jag...

Mårran är säker när hon ligger, det har vi tränat mycket, men när hon ska sitta en längre stund blir hon övertygad om att det nog ändå är ligg jag vill ha. Visst får jag prata och visa, men det straffar sig själv att lära in momentet med hjälper...Vi kör hög frekvens och fast position istället - precis som när vi tränar platsliggning.

Popsy är ännu värre...inte oväntat :) Men hon lär sig snabbare. Hon fick följa med som kurshund på tävlingslydnaden igårkväll, och visa inlärningsgången av läggande och ställande under gång. Lilla Loppan visade perfekt! Resten av tiden låg hon på sin fäll, puffade sand i sin vattenskål, och skällde ut oförskämda hundar som kom för nära. Det gäller att ha något vettigt att pyssla med!


Jag fick just reda på att det blir två dagars lydnadsträning för Maria Hagström under lägret i Sölen, både hundarna och jag ser enormt mycket fram emot veckan! Eller, JAG ser fram emot den och hundarna är glada för att jag är glad.



ANNONS
Av Åsa - 27 juli 2009 17:02

Som AK så riktigt påpekade så hände vår körolycka innan bloggen föddes, så här följer en beskrivning av hur man INTE ska köra in en häst!


Vår förra ardenner var ganska rasotypisk i humöret: känslig, lättskrämd och bakskygg. Hans strategi var att fly, det märkte vi tidigt.

Han var tömkörd när vi köpte honom, så vi jobbade med draglinor, lösa skaklar, däck, kälke, och till slut liten vagn och stor vagn. Under 1,5 år vande vi honom sakta men säkert vid att aker bakom kunde flaxa, klirra, prassla, studsa, och allt annat vi kunde komma på, och att det enda som hände var att morötter serverades. Ingenting att hetsa upp sig över!

Ola körde honom ensam med släden i skritt och trav, och han började kännas säker med vagnen. Vi anmälde honom till hingstvisning med körprov.


Två dagar innan körprovet körde Ola honom i hagen, helt plötsligt fick han panik (varför får vi aldrig veta) och sprang blint med vagnen efter. Ola kastade sig av och vi sprang båda två för att genskjuta honom och få stopp på ekipaget innan han bröt benen av sig. Jag kom fram först, tog tag i tyglarna, blev omkullsprungen och hamnade under hästen och vagnen. Efter att ha fått en hov i korsryggen funderade jag över om jag skulle vakna på sjukhus...lustigt hur man hinner tänka! Tack och lov blev det aldrig aktuellt, vagnen välte och Ola fick tag på tyglarna precis innan hjulen gick över mig.


Så där låg jag, hade tappat andan men kände mig annars mörbultad men OK, och försökte få luft så att jag kunde stoppa Ola från att ringa ambulans. Athlas stod helt lugn framför den välta vagnen och verkade tänka "knäppa människa, varför ligger hon där?". Vagnen var demolerad, det visade sig efter några dagar att Ola brutit fotleden i fallet eller vid vagnstoppandet, och att spänna något bakom Athlas var inte längre ett alternativ...Han fick panik även när vi spände på den gamla vanliga kälken, och varken Ola eller jag kände oss redo att ta tag i något som hade med körning att göra.

 Några månader senare dog Athlas, så vi behövde aldrig ta något beslut om vi skulle försöka "reparera skadan" eller inte.


När vi köpte Benjamin efter några månaders febrilt letande efter en ny ardenner var vi fast beslutna att inte göra samma misstag! Det var MYCKET obehagligt de första gångerna vi spände något bakom honom, men för varje pass blev det lite lättare. Nu är han världens tryggaste och inte minst lataste häst och det gör ju saken betydligt enklare...han tittar på sina nervösa ägare med sina lugna ögon och liksom säger "Men hallå? Vad pysslar ni med? Vagn, vadå vagn, vem bryr sig?"


Rena terapijobbet att skriva om elendet...Säkert nyttigt för min egen bearbetning!

Av Åsa - 26 juli 2009 16:23

Mina hundar är numera världens bästa hundar även på tävlingsbanan...


Mårran startade i första klassen. Vi var i god tid, och med en helt annan attityd än sist. Jag hade bestämt mig för att verkligen vara ett stöd för mina hundar, och hjälpa dem till en TREVLIG upplevelse av tävlingen. Om det skulle betyda att jag drog fram godis eller leksak på banan så var jag beredd på att diska mig. Resultatet = helt oviktigt! Idag skulle vi bara ha kul.

Mårran var okontaktbar när hon kom ut ur bilen, uppstressad, hundar överallt...Inget intresse för godis, klickern gick inte fram. Jag tog ett djupt andetag, kastade alla tankar på att tävla överbord, och vi gick istället en promenad i skogen (jag hade gott om tid). Lite i taget lugnade hon sig. Jag lät henne nosa runt och leda vägen. Efter tio minuter verkade hon börja fundera över om hon var hungrig...kunde jag ha något i fickan? Naturligtvis. Klick och köttbulle för de korta ögonkast hon bjöd på. Efter ytterligare tio minuter bestämde hon sig: här ska tränas! Hon fick ett kort enkelt pass, sedan bytte jag hund.

Popsy var på bra humör. Lagom väder, lagom hungrig, på G helt enkelt. En kort kisserunda sedan ville hon träna! Vi lekte lite med wubban och kände på området.

Banvandring. Ganska lätt bana, ingen åttans frestelser idag. Jag gick den mer koncentrerat än jag brukar, och la in mentala noteringar om var jag kunde belöna med lekliknande kroppsspråk (efter hindret), var jag skulle vara noga med tempot, och var jag skulle berömma extra.


Mårran fick komma ut och värma upp under ca tio minuter, och nu var hon Mårran - tävlingshunden! Min hund har multipel personlighet...:)

Hon gjorde en JÄTTEFIN bana! Några sena sitt, någon ur position, och jag fick ett avdrag för att jag klappade i händerna, men hon var glad och positiv och säker genom hela banan! 94 poäng, vilket räckte till en tredjeplats och en uppflyttning till avancerad klass.


Popsys tur. Hon var på underbart humör! Jag taggade henne lite extra för bra starter, och sedan gick hon runt banan på 98 poäng. Två små snus, det var allt! Klassvinst för Popsy!


Vår prisutdelning var inte förren efter avancerad klass, så jag passade på att vara med på banvandringen och ställa upp med Mårran som "stand-in" i honnörsrutan för den första starten. Helt perfekt att få träna på honnören under tävling med möjlighet att belöna hur mycket som helst...Och träna behöver vi. Vad gör en klickerhund? Testar beteenden...Stadga står på schemat framöver!

Sedan behövdes det naturligtvis en hund som sista starten kunde sitta honnör för. En viss liten fläckig hund ställde gärna upp och testade avancerad klass med full belöningsmöjlighet...


Summan av kardemumman: fokusera på att ha kul och göra en bra runda för hundarna, så kommer resultaten av sig själva...(Visst låter det självklart?)

Av Åsa - 26 juli 2009 16:08

Efter succen med fotförflyttning kastade jag och Malin oss över ett nytt ämne: ryttarsits! Det kändes instinktivt att TAG skulle vara perfekt för att hjälpa en ryttare.

Tango fick vara träningshäst, jag hade honom i lina för att Malin skulle kunna fokusera helt på sin egen kropp.


Jag använde mycket tankebilder för att hjälpa Malin slappna av, och vi fokuserade på en sak i taget för att bli av med spänningar och balansera kroppen korrekt. Tango är en perfekt häst för den typen av arbete, han är väldigt känslig och svarar direkt på förändringar i ryttarens kropp.


1. Andning. TAGpunkten är "andas ljudligt" (så att jag hör och har något att markera)

2. Blicken. Att slappna av och ta in mer än bara hästen öron i sin synvärld gör en enorm skillnad för hela kroppen. Jag använde ingen TAGpunkt och ingen markering, eftersom jag inte kunde se när hon gjorde rätt (mer än på Tangos positiva reaktion).

3. TAGpunkt: rulla axlarna. Löser upp spänningar.

4. Jag använde en del tankebilder för att få Malin att slappna av i rygg och bröst, "växa" uppåt, och få tyngd i ben och sits. Ingen TAGpunkt, ingen markering, eftersom det är svårt att observera.

5. TAGpunkt "korta tyglarna" var inledningen till att Malin skulle börja styra.

6. Enkla TAGpunkter som sväng höger och sväng vänster. Hela tiden växlade jag in andning och blick efter behov.


Efter 30 minuter såg det väldigt bra ut med fin hållning, låg tyngdpunkt, avslappnad rygg och axlar, och enligt utsago kändes det lika bra! Tango var avslappnad och trygg med en okänd ryttare, vilket säger tydligare än något annat att träningspasset varit lyckat.


Tre timmar avklarade, ytterligare sju ska jag få ihop innan 1 september!

Av Åsa - 25 juli 2009 18:38

Idag har vi spänt för  vagnen!

Jag har knappt tittat på den sedan olyckan, och vaknade panikslagen inatt och tänkte på att spänna för honom (vi bestämde det igår). Otroligt hur kroppen kommer ihåg...

Men vi höll oss (hyfsat) lugna trots att Tango körde värsta racet runt hagen. Benjamin var lugnet själv. Inte helt oväntat...Lite konstigt med fasta skaklar (hur ska jag nu kunna vända mig mot husse?), men ingen rädsla, inget obehag. Jag känner mig väldigt glad och lättad!

Inga bilder från själva körningen, men han fick undersöka vagnen i hagen sedan:

Hmmm...det var mellan skaklarna man fick godis...


Broms? Det behövs nog inte.


Också tog jag Ola på bar gärning...Vem behöver barn när man har en JRT?

En sked för husse...


Av Åsa - 25 juli 2009 14:43

Jag blir alltid glad när dagstidningen uppmärksammar att Stånds är vanligt och dödligt för hästar, men tyvärr hade Skånska Dagbladet kassa bilder på hur den onda plantan ser ut. Här är mitt bidrag till tryggare hästar:


Plantan blir 30-100 cm hög, och föredrar ganska karga marker (syns ofta i dikeskanter och -tyvärr- i hästhagar).


Den oskyldiga kamraten korsört saknar strålblommor:

Korsört


Stånds finns i olika sorter och kan vara glatt (vanlig Stånds) eller luden (Flikstånds). Trubbiga eller spetsiga bladspetsar beroende på sort och flikiga blad.


Symptomen är störd matsmältning (koliksymptom), svårt att hålla balansen, ställer sig i ett hörn med huvudet, gula slemhinnor. Hästen blir väldigt solkänslig och kan få plötsliga soilexem. Det kan räcka med en enda planta, men det har hänt att hästar har ätit små mängder under längre tid innan symptom har uppkommit.

Vanligtvis smakar plantorna illa, men den är giftig även torkad när den förlorat sin smak. Giftet påverkar levern och leder till döden.


Info hämtad från "Bonniers flora i färg" och "A guide to plants poisonous to horses".



Av Åsa - 24 juli 2009 08:37

Igår blev en lugn dag, dåligt väder så jag höll mig inne på fm, korta timmar på jobb, kurs hemma på kvällen. Lyx, att slippa åka iväg...


Hundarna bodde i hundgården för tredje gången under kursen, Popsy har helt och hållet förlikat sig med att det är en riktigt bra plats. Jag kommer förbi och har godisregn då och då, hon sitter i sin korg och tuggar på sin bläckfisk. Mårran ligger vid dörren, men hon ligger (vankar inte) och hon är tyst.

Popsy ville sedan ut upprepade gånger under kvällen, varje gång hittade jag henne - i hundgården! Idag är hon rultig efter alla frolic.


Tango fick påslaget sin sko och firade sin rörelsefrihet genom att dra järnet med Benjamin tvärs över hagen. Hallå! Skorna ska STANNA på! Hans öga börjar äntligen bli bättre, det har varit en envis infektion men nu är svullnaden snart borta.


Lägger in en bild från Klubben, vackra marker att träna bredvid!

En metafor för vägen mot framtiden?

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se