Och ett stort tack till mina trevliga deltagare! Vart tog tiden vägen?

Sam tränar apportering

Kito studerar och lär

Hemulen visar hur man griper,

och spanar sedan nöjt ut över hagen.

Vissrrligen inte sol och varmt idag, men ändå...

Nästa gång jag börjar prata om "kul att tävla på lite ovanliga ställen" så stoppa mig! Visst ÄR det kul att tävla på hästsportveckan på ribban bland alla hundar, hästar, och människor, men det betyder också att man inte kan lämna en hund i bilen eftersom bilen måste vara stängd och låst, att det är svårt att hitta parkering, och att hundarna är mentalt slut redan innan de startar...

Anyway. Vi började med att köra en lååång omväg runt vägarbetet i Lund, och inte hitta tävlingsplatsen. Efter desperat samtal till Karoline blev jag satt på rätt kurs. 15 minuter efter att jag planerat att anmäla mig hade jag fortfarande inte hittat parkeringen...Skaka av sig, gå vidare.

Konstaterade att ingen hund kunde lämnas i den snart stekheta bilen. Packade godis, vatten, och kamera och tog hundarna i ett koppel: mot rallylydnadstältet!

Mårran skvallrade fint på första hunden (burkmat i fickan). Och andra. Och tredje. Sedan fick hon problem, hundar överallt! Bäst att helt enkelt hålla sig till matte (duktig hund!). Vi träffade mina föräldrar och två syskonbarn, jag konstaterade snabbt att utan hundhållare hade jag inte en chans...tack och lov för snälla pappor! Popsy hade startnummer ett, Mårran ylade hysteriskt hos pappa medans vi värmde upp.

Banvandring. Nu skrek BÅDA hundarna i högan sky, en hos varje förälder...Vadå träningsläge? Det blev en snabb banvandring för min del, tur att jag har lätt att komma ihåg banor och astt läsa på skyltar. Popsy fick lite mer uppvärmning, dags för start.

Hon var seg och trött och varm, men skötte sitt jobb. Tre poängs förarfel i spiral vänster (alltför långt ifrån konerna), ett par långsamt utfört (pipis utanför planen stör henne ordentligt), men vi landade på 93 poäng och en andraplats! Förarfelen stör mig...annars är jag nöjd med henne. Hon var inte på topp, men kämpade på bra.

Byte av hund. Nu blev det en lååång väntan med en Mårran som blev tröttare och varmare för varje minut...Äntligen vår tur (näst sist). Hon börjar med att hitta en "Mårranfläck", dvs en fläck som är OMÖJLIG att gå på, precis före första skylten. Istället för "sitt-stå-ett varv runt" blev det "hund går ett varv runt skylt på egen hand" och 10 poängs avdrag. Glöm det, fokusera framåt! Sändande över hinder gick hyfsat, tveksamhet på halten vid nästa skylt, och återigen förarfel på spiralen. Sedan vaknade hon till liv, fällde fram öronen och fungerade utmärkt ända tills en hund började skälla hysteriskt vid kortsidan (där dessutom Mårrefläcken var). Tveksamhet på ett par skyltar, men hon utförde momenten hyfsat korrekt. Jag var nöjd med att hon öht jobbade! Domaren fångade oss på vägen ut "hon ser lite försiktig ut..." Minst sagt! ;) Det blev iallafall 82 poäng och en femteplats.

Slutsats: Momenten börjar bli väl i flyt, men behöver generaliseras mera på båda hundarna. Rallyskyltarna behöver laddas ännu mera för att ge en säkerhet hos Mårran på banan. Det känns som att vi gjorde vårt bästa under omständigheterna, alla tre! Och ett steg närmare nästa klass, båda blev godkända.

I brist på något vettigt att skriva om (jobbat hela dagen) så kommer här Popsys topplista över leksaker (skriven av Popsy):

10. Dog Fighter var den första aktiveringsleksaken vi stiftade bekantskap med. Med lite fantasi kan den användas till så mycket mer, och träklossarna är kanon att tugga på! Den har dessutom hjälpt den mindre begåvade Vilma att upptäcka att hon kan använda munnen till mer än att äta.

9. Mjukdjur är delikata att bita sönder och slita ur stoppningen ur. Jag brukar stjäla Mårrans mjukdjur, hon blir så härligt stött. Personligt bästa: 30 sekunder till helt tom. Det måste vara någon sorts rekord!

8. Dog Twister är riktigt kul att skicka över golvet, helst i närheten av mattes grejer...hon ser så rolig ut när hon försöker rädda ömtåliga saker som dörrar eller skåpsluckor.

7. Target stick platsar definitivt på min leksakslista. Allt som är roligt är leksaker.

6. Liten boll är en klassiker! Jag har lärt matte att kasta bollen på kommando. Eftersom människor är tröga så har jag ett tydligt kroppskommando: jag går upp på hennes vänstra sida och går där tills hon inte kan ignorera mig längre. Och vips kastar hon bollen!

5.  Apporten är en favorit! Så många användningsområden, men klart roligast att lirka ut ur mattes träningsväska (vi har en rolig lek där hon försöker lura mig med stängda dragkedjor) och sedan tugga på i lugn och ro.

4. Kongen är en av Guds gåvor till hundarna...speciellt när man ser ynklig ut och får den serverad med burkmat inuti! Min är svart - för den coolaste jycken.

3. Wubba-kong har gjort träningen av matte så mycket enklare! Helt plötsligt vill hon kasta och kampa med leksak, det känns skönt att ha fått upp leklusten på henne. Jag har ett avancerat signalspråk för att hon ska förstå och måste ibland vara väldigt tydlig och envis, men till slut så trillar polletten ner. Inte lätt att bara ha två ben...

2. Gourdo. Det ska erkännas, det är en chansning att sätta den så högt, eftersom jag faktiskt aldrig har sett en på riktigt. Men den verkar som gjord för den kungligaste av raser: JRT! Jag tjatar dagligen på matte att jag vill ha en, varje dag borde vara en Popsy-present-dag.

1. Men bäst av allt är mattes egna fårleksaker...jag kan roa mig i evigheter med den delikata pälsbiten, helst med det långa bandet så man får jaga lite. Tom tröga Mårran gillar får! Konstigt att jag inte får jaga de levande?..

Nej, det är inte Popsy som blivit uppäten.

Nu är det tid för harpaltar, och de läggs i det höga gräset vid sidan av vår promenad. Mårran har stenkoll...Igår vände jag mig PRECIS som hon slängde upp den pyttelilla (nydödade) haren i luften för att svälja den hel. "NEJ! SLÄPP!" Hon gav mig en blick som tydligt sa "glädjedödare" och släppte haren och kom bort till mig. "Jaha, vad har du istället då?". Ibland är man tacksam att man hjärntvättat sin hund att tro att jag ALLTID kan trumfa det hon håller på med. Eftersom jag faktiskt inte kunde det denna gången blir det till att ha med hemligt extragott godis under promenaden ett par dagar nu.

Popsy fick vara med som visningshund på gårdagens kurs, enklare och snabbare att visa än att förklara. Jag hade inte räknat med att hon skulle försvinna nästan helt i det höga gräset...Hon gjorde (hyfsat) det hon följde med för, och låg snällt och väntade resten av tiden. Ingen kaktjuv igen!

Mina anteckningar från Emelie och Evas utmärkta agilityteori!

AGILITYMÄSSIG TRÄNING:

1. Koncentration. Alltid 100% koncentration på hunden! Vill vi kunna kräva att den fokuserar helt på oss behöver vi göra likadant. Koncentrationen får ALDRIG brytas under ett träningspass.

2. Intensitet. Alla detaljer, oavsett hur små, bör utföras intensivt med mål och riktning. Agility behöver energi!

3. Träna i enlighet med ditt handlingsystem. Alltid. Detta innebär även vid transporter, mellan övningarna, i belöningen, och om något blir fel. Det ska inte finnas i hundens huvud att det är möjligt att röra sig på något annat sätt.

Korta pass, skicka hunden på station emellan (bur, filt. etc). Hela tiden fokus FRAMÅT i träningsakten!

VAD SKA MAN TRÄNA?

Agilitygrundfärdigheter

1. Procedur - sätt att få fram beteende:

* Sikta-träning. Shejping med belöningsplacering i riktning framåt. T ex kryp under stol.

* Hjälpmedel - spring till skål så fort hunden kan.

2. Färdigheter:

* Mellan

* Över

* Under

* Genom

* Skapa ljud

* Skapa rörelse

* Frys på target

* 2 på 2 av på kanter

* Spontan start / stilla, vänta på signal

BELÖNINGAR - TRANSPORTER

Rena belöningar:

* Många godisar

* Kastad leksak

* Skål

Belöningstransport:

* Låååång godismagnet

* Kampa länge ("hänga hunden i en leksak")

Rena transporter:

* Halsband

* Bära hunden

* Targethand

* Kalla in

* Fotkommando

Fördelen med en belöningstransport är att hunden inte riktigt vet hur den kom tillbaka till startpunkten - inget avbrott i agilityträningen.

ÖVNING 1: SIKTA FRAMÅT

Klicka för riktning, belöna längs spåret. Många korta godisklick eller en kastad leksak.

TAGpunkter:

* Transport med hunden på utsidan

* Belöna med handen närmast hunden

* Transporten slut när hunden är vid startpunkten

* Klicka för riktning

* Belöna i spåret

* Belöna framåt

* Konstant rörelse

(Det låter så enkelt...)

Ett pass = 3x60 sekunder. Paus i bilen. Upprepa.

ÖVNING 2: SPRING TILL SKÅL

1.Hunden springer till en medhjälpare med matskål. Gå fram kolla matskålen, gå till startpunkten, släpp. Medhjälparen lockar vid behov.

2. När hunden springer med fart: sätt ut två koner som hunden springer genom.

3. Öka vinkeln successivt. Genar = medhjälparen tar bort skålen.

Kom ihåg transporterna! Entusiasm, hunden på utsidan, godismagnet / halsband / leksak.

Ett pass = fyra skick, växla höger/vänster. Vila i bilen. Upprepa.

Eller ska jag skylla på hormoner? Skendräktighet är ett elende...

Mårran blir inte gnällig eller överdriviet bäddig, hon blir lättirriterad och rent ut sagt pissig ibland.

Ute på morgonpromenad, Mårran scannar omgivningen efter något ätbart: död sork, kanindel, harbajs...(verkar också ha med hormonerna att göra. Jag skyller allt på dem) Står och nosar i en grästuva, Popsy vill gå hem men vill inte gå ensam, och skäller på Mårran att skynda sig. Jag går ca 20 meter bort, van vid scenariot.

Helt plötsligt flyger fan i Mårran, hon bestämmer sig för att Popsy måste bli platt, här och nu! Så hon slänger sig över Popsy, som ger sig direkt (hon har blivit LITE klokare med åren). Släpper, Popsy försöker gå därifrån, men ICKE! Mårran är på henne så fort hon reser sig upp eller försöker krypa bort. (Just nu är jag på väg i full fart vilt rytande åt Mårran att backa undan. Vilket hon gör när jag kommit fem meter bort.) Händelseförlopp: ca tre sekunder. Resultat: ett nytt jack i Popsys lilla ansikte, precis under ena ögat. Inte för att hon bryr sig märkbart, men JAG bryr mig! Vad hade hänt om jag varit längre bort, eller inte där alls?

Förbannad och full av adrenalin la jag Mårran plats och gick bort och undersökte Popsy ordentligt (som bjöd på beteenden för att få godis. Tack och lov att hon är mer eller  mindre oförstörbar!) Mårran kände av hur arg jag var och rörde inte en fena, kom direkt till min sida och gick med nosen klistrad vid mitt vänstra lår hela vägen hem (snett bakom mig). Jag kunde knappt titta på henne...

Jag blir så ledsen och frustrerad! För det mesta finns där varningstecken, men idag märkte jag ingenting förren det smällde. Delade är de redan när jag inte är hemma, men ska jag behöva ha Mårran i koppel under promenaderna dessutom? Alla embryon till planer på att skaffa valp är utsuddade ur mitt huvud igen...

Jag roade mig med att döma klubbens månadstävling igår (inga krav på vare sig erfarenhet eller exakthet). Det är kul att skärskåda olika ekipage, man lär sig mycket! Siffrorna var väl lite ute och reste, men kommentarerna var iaf korrekta.

Mina egna hundar fick stanna hemma (platsliggning med skott stod på tävlingsschemat och det kändes onödigt att utsätta dem för).

De fick träna lite hemma istället. Båda är fortfarande raka och fina!

Popsy har strulat till sin vänstersnurr (igen) genom att lägga till ett extravarv vid min sida...Fruktansvärt charmigt men INTE tillåtet. Nu har vi snabbt tränat om så att hon backar runt mig istället, hon kan inte dubbelsnurra och inte sätta sig. Få se vad hon gör härnäst...

Skendräktigheten är i full gång, komplett med nospress:

Normalt beteende? Jag tvivlar...Hon pressar så hårt att hon knappt kan andas i flera sekunder, flyttar sedan nosen 1 millimeter och fortsätter.

Till avslutning: en bild på återigen lyckliga familjen (numera kommer lammen springande för att komma först till nappflaskan, och de andra försöker suga på mina fingrar...gulligt!)