Eller ska jag skylla på hormoner? Skendräktighet är ett elende...

Mårran blir inte gnällig eller överdriviet bäddig, hon blir lättirriterad och rent ut sagt pissig ibland.

Ute på morgonpromenad, Mårran scannar omgivningen efter något ätbart: död sork, kanindel, harbajs...(verkar också ha med hormonerna att göra. Jag skyller allt på dem) Står och nosar i en grästuva, Popsy vill gå hem men vill inte gå ensam, och skäller på Mårran att skynda sig. Jag går ca 20 meter bort, van vid scenariot.

Helt plötsligt flyger fan i Mårran, hon bestämmer sig för att Popsy måste bli platt, här och nu! Så hon slänger sig över Popsy, som ger sig direkt (hon har blivit LITE klokare med åren). Släpper, Popsy försöker gå därifrån, men ICKE! Mårran är på henne så fort hon reser sig upp eller försöker krypa bort. (Just nu är jag på väg i full fart vilt rytande åt Mårran att backa undan. Vilket hon gör när jag kommit fem meter bort.) Händelseförlopp: ca tre sekunder. Resultat: ett nytt jack i Popsys lilla ansikte, precis under ena ögat. Inte för att hon bryr sig märkbart, men JAG bryr mig! Vad hade hänt om jag varit längre bort, eller inte där alls?

Förbannad och full av adrenalin la jag Mårran plats och gick bort och undersökte Popsy ordentligt (som bjöd på beteenden för att få godis. Tack och lov att hon är mer eller  mindre oförstörbar!) Mårran kände av hur arg jag var och rörde inte en fena, kom direkt till min sida och gick med nosen klistrad vid mitt vänstra lår hela vägen hem (snett bakom mig). Jag kunde knappt titta på henne...

Jag blir så ledsen och frustrerad! För det mesta finns där varningstecken, men idag märkte jag ingenting förren det smällde. Delade är de redan när jag inte är hemma, men ska jag behöva ha Mårran i koppel under promenaderna dessutom? Alla embryon till planer på att skaffa valp är utsuddade ur mitt huvud igen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...