Åsas hundar

Direktlänk till inlägg 11 maj 2009

Klickerinstruktörsutbildning 2: Söndag

Av Åsa - 11 maj 2009 15:43

Vi var på plats för en promenad halv nio, och möttes av en bortsmiten minipälshund som Mårran tyckte var MYCKET ohyfsad. Så till den milda grad att den borde ätas upp, eller iallafall läggas på rygg.  Smart minihund hade koll på koppellängden och höll sig utanför Mårrans räckvidd med en blick som sa "PMS-kossa"... Mårran lugnade sig, blev på bättre humör, och på vägen hem träffade vi Hello och Puma. Mårran verkade känna igen Puma och viftade lätt på svansen, så jag frågade om lov och släppte fram henne lös. Misstag! När Puma inte visade "nödvändig underdånighet" utbröt slagsmål...Jag röt rejält och daskade till Mårran med kopplet för att bryta henne (oerhört oklickerskt och stackars Hello såg ganska förfärad ut) och vi gick sedan en liten runda med båda hundarna lösa. Puma höll sig på  avstånd, och Mårran ignorerade Puma totalt. Efterhand försvann punkfrisyren och hundarna accepterade varandras närvaro. Jag borde varit mer försiktig, speciellt med tanke på minihundsmötet! Stygg matte som inte tänker efter före, och det får Mårran lida för. Jag hoppas att vi reparerade skadan för båda hundarna genom extrarundan (Mårran skällde iallafall inte på fler hundar trots flera närmanden).


Så var det då dags för byte av ämne: Agility!

Eva och Emelie hade byggt upp en bana, vi fick gå banvandring och tänka på hundens väg och planera vår handling utifrån kriterierna Hunden på utsidan, Axlarna i rörelseriktningen, Alltid blicken på hunden (inga blindbyten). Intressant!

Eva visade banan sprungen med sin BC (barfota, hur får hon grepp?), och det var allt vi såg av agilityhinder.

För agility är så mycket MER än bara banan...(åtminstone enligt Eva och Emelie). Varför traggla på tävlingshinder och riskera att få fel, när man kan träna in alla "agilitygrundfärdigheterna" redan innan, och sedan bara lägga till hindren? Jag håller helt och hållet med.

Utförligare renskrivning av mina anteckningar kommer så småningom.


Vår första övning blev istället "Sikta framåt", en nödvändighet för en agilityhund. Vi valde i vår grupp (Kari-Anne, Mari och jag) att hundarna skulle sikta framåt mellan två koner.

Först tränade vi med mänsklig hund: klick för blick (så småningom spontan start), belöning i rörelseriktningen, transportsträcka med hunden på utsidan med hjälp av leksak godismagnet eller halsband. När de mekaniska färdigheterna satt fick varje hund träna 4x60 sekunder, i två omgångar.

Mårran var seg och omotiverad...okänd hund hade stulit de godaste godisarna ur min ficka när jag inte såg, och även om köttbullar går att äta så är det inte WOW. Jag jobbade för att vara intensiv och koncentrerad, få till de mekaniska färdigheterna, och kanske få en utveckling av beteendet. Jodå, litegrann blev det, tillräckligt för att jag ska förstå nyttan med övningen och hur detta så småningom kan integreras i hennes rut-träning. Kari-Annes Heidi gjorde ett riktigt snyggt jobb, Maris fem månader gamla BC tyckte att leken var hur kul som helst. Ingen av oss var väl riktigt nöjda...Eva och Emelie tröstade oss och sa att det såg ut precis som det skulle.


Dagens andra övning var "Spring till skål". Hur enkelt som helst för en hund: spring till skålen och ät mat tills matte flyttar dig tillbaka till startpunkten. Rätt vad det är finns där två koner att springa igenom på vägen. Sedan försöker hon luras genom att vinkla, men som hund vet man ju att det är genom konerna som gäller (annars försvinner skålen). Min VOV-färs var MYCKET populär hos en liten BC, spontana starter var definitivt inget problem!

Mårran tyckte att det var...sådär...(Inte oväntat). Det blev betydligt bättre när Kari-Anne (som stod vid skålen) satte sig ner och vände sig bort, och lockade på henne med glad röst. Andra omgången fick jag taggat henne ordentligt på transportsträckorna och hon gallopperade faktiskt sista skicket. Jag märkte hur hennes humör drar ner mig, jag liksom accepterar att hon är seg och blir själv seg. Intensiteten försvinner, belöningarna blir sämre (eftersom hennes gensvar är mindre), det blir en ond spiral...

Jag är tacksam över Emelies påpekande att jag SJÄLV måste visa engagemang om jag vill ha det från min hund, det hjälpte massor!


Kanske känns det meningsfullt att börja träna agility igen? Grundfärdigheterna ska jag ta med mig in i vardagen, att träna över/under/mellan/genom/på med riktning framåt, att gilla att göra ljud, och att hålla koll på matte är ju lika viktigt i vardagen som på agilitybanan!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Åsa - 2 april 2012 09:21

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

Av Åsa - 11 maj 2010 10:36

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Av Åsa - 6 maj 2010 07:06

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Av Åsa - 5 maj 2010 18:31

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Av Åsa - 5 maj 2010 08:13

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Arkiv


Skapa flashcards