Tillbringades utan hundar på Bäckaskogs slott. Mårran lämnades hos Olas föräldrar på vägen.

Efter incheckning tog vi en naturpromenad i Kjugekull och tittade på stenar...

Snacka om trollskog!

Promenaden kändes som en nödvändighet för att förebyggande bränna kalorier...Fyra rätter var bokade i restaurangen på kvällen. Är det bröllopsdag så är det!

Efter en enorm frukostbuffe nästa dag passade vi på att gå vilse i slottsträdgården. Lokalsinne? Går det att äta?

Precis nedanför "vår" stuga.

STOR slottsträdgård med roliga och ovanliga växter!

...och i allt detta fastnar jag för en vallmo...

Vi stannade ett tag hos Olas päron och njöt av fika och lunch i det underbara vädret. Vilma och Mårran var helt slut efter att ha lekt med Mårrans leksaksfår (det som Popsy inte ens får titta på) hela morgonen. Men de hittade lugnare sysselsättning vid dammen, och nyfiken gick jag närmare två fokuserade hundar som sträckte sig ut i vattnet med lååånga halsar. Vad får jag se? Bara hos Olas föräldrar...

Falukorv flyter i dammen!

Men det gäller att inte ramla i! Hmmm...nog för att de varit ofta i Afrika, men att ta hem en flodhäst?

Vilma, trött och falukorvsstinn!

Och som avslutning: vår bröllopsblomma.

Maria och lilla Michelle. Världens snällaste unge!

Linda berabetar leran, trendigt klädd i overall (jag har läst i Elle att det är sommarens modeplagg!)

Djupt koncentrerad...alla tankar på förberedelser och all stress är för en liten stund som bortblåsta.

Och fint blir det! Enligt utsago den bästa möhippe-eleven som provat på att dreja sedan 1982 när studion startade!

Gårdagen blev hektisk, men rolig!

Malin och prickisarna kom förbi på morgonen och vi tog en skön promenad över fälten. Mårran blev glad och upphetsad = skällig, men lugnade sig snabbt. Prickiga hundar tillhör favoriterna! Vi följde upp Malins TAGteach (eget inlägg kommer) och målet är nått, kommenderingen "sitter i fötterna". Vi är båda nyfikna på att prova TAG till andra saker, spännande med nya träningsmetoder.

Så var bilen packad med alla Popsys övernattningsprylar och allt till möhippan, och jag drog iväg till Malmö.

Möhippan var MYCKET lyckad, med drejning (jag skulpterade två hundar, vad annars), god middag, och bowling, och framför allt en tjejträff av oss fyra som hängt ihop sedan snart tjugo år...Tänk hur livet ändras, syrran har två barn och gifter sig nästa vecka, Karin gifte sig i fjor och är gravid med sin första, Maria har precis fått sitt tredje barn (och Michelle måste vara världens snällanste bebis!). Det känns samtidigt som igår och som väldigt länge sedan som vi tillbringade ungdomens vilda år i Trelleborg. Nostalgi...

Så nu lever Popsy lyxliv hos mina föräldrar (när jag åkte låg hon som en drottning på ett fårskinn i soffan tillsammans med min pappa) och Mårran lämnas idag till Olas föräldrar att stöka runt med syrran i två dagar, så att vi kan vara "barnlösa" hela helgen.

Jag har drömt konstigt om syrrans möhippa hela natten...Idag går den av stapeln! Och jag är fortfarande inte klar med allt, och har att göra hela förmiddagen...härligt, då vet man att man lever! Tid för kaffe och kort blogg tar jag mig.

Beaglarna var ute på promenad no 4 idag. Det är roligt att testa olika tekniker för koppelpromenad, och att följa deras beteende från dag till dag. När jag kom in var det glada tillrop från båda...de trängs om att få vara närmast mig, jag är noga med att ta en lugn stund innan det är koppeldags för att undvika två hyperstressade hundar i början av promenaden. Idag la vi till att sitta innan dörren öppnades, inte för att de förstår något än, men mönstret kommer att klarna efterhand. Den största förändrningen är att det enorma drivet FRAMÅT TILL VARJE PRIS börjar avta något, de kan njuta av fläcken där de befinner sig lite mer. Stressbeteendena börjar avta, nosandet blir mer uttalat, och Dacke började idag testa lite olika beteenden för att få godis och höll koncentration i nära 10 sekunder! Fortfarande ingen klicker, jag vill låta dem landa lite mer i sin nya rutin först.

I helgen är det bokat rum för romantisk weekend för två, och hundarna ska bo hos varsitt föräldrapar. Naturligtvis väljer Popsy IDAG för att se ynklig ut, kuta med ryggen, och signalera ont, ont! Jag har ingen aning om vilken kroppsdel...ryggen? Magen? Bakbenen? Hon var väldigt spänd över ryggen, så jag masserade henne en stund och testade lite TTouch (från en ny, spännande bok, inlägg kommer!). Hon slappnade successivt av. Nu ligger hon under täcket som vanligt, få se hur hon mår när det är dags att åka. Varför just idag? Jag kommer att oroa mig för min lilla snuttis hela helgen...

Lyxkursen håller jag på tisdagkvällar, tävlingslydnad för nybörjare med tre duktiga deltagare. Jag älskar att ha så mycket tid för var och en!

Chili värmer upp med kontaktövningar

Hibea i linförighet

Lakrits tränar position

Fikapaus

Sedan har jag fått två nya vänner: grannens beaglar, Nicki och Dacke, går numera på morgonpromenad med mig.

Första gången igår! Jag hade gott om tid och godis i fickan, och gick ut i hundgården. Nicki, den äldre, var glad över att någon kom som kunde kela och klia och klappa, Dacke tyckte att det var helt onödigt att jag skulle finnas och vägrade titta på mig när det inte fungerade att skrämma bort mig. Jag öppnade deras grindar och satte mig ner. Nicki kom genast fram och slängde sig på rygg med en min som sa "Klia magen! Kom igen, klia den!". Dacke sprang runt hela rastgården, in hos Nicki, kollade och nosade överallt. Efter tio minuter så kände jag hur han började nosa på min rygg och la ut lite kycklinglever i gräset runt mig, noga med att inte titta på honom eller låtsas om honom på annat sätt. Jodå, det gick att äta. Ytterligare fem minuter så vågade han nosa på mina händer och på sin kompis som njutningsfullt ålade sig i gräset. Helt plötsligt bestämde han sig. Hon är godkänd! Han slängde sig på sidan bredvid sin kompis och tog försiktigt ögonkontakt med mig.

Därifrån hade vi inga problem att få på halsband och koppel, nu var jag helt och fullt accepterad, och faktiskt ganska spännande...

Vi gick ut, båda går i flexikoppel och jag har bara en enda regel: man drar inte. Alltså stannade jag så fort kopplet blev stramt, och fortsatte gå när de gav efter (de hade fem meters rörelsefrihet). Otroligt hur snabbt hundar fattar! Jag ska definitivt inte säga att de slutade försöka, men dragen blev både mindre och kortare. Nästa steg var att belöna spontankontakten som framför allt Dacke då och då bjöd på. Jag började ta små pauser och satte mig ner tills någon av hundarna slängde en blick åt mitt håll. Då kallade jag mjukt och var redo med en godisbit för Dacke och ett öronkli för Nicki. På hemvägen uppsökte Dacke min sida spontant flera gånger, en bra start för vidare samarbete!

Inte för att det är min uppgift att träna hundarna, de ska framför allt få en "hundpromenad", men jag kan ju inte låta bli att uppmuntra det jag gillar!

...tar Rhododendron vid. Lika vacker!

Jag roar mig i photoshop

Filosofiska tankar om bloggande...

Maken frågade häromdagen vad som är så intressant med att läsa bloggar. Jag följer ett antal och skriver själv, så jag började fundera lite.

För mig är någons blogg ett fönster in i någon annans liv, en liten bit av deras verklighet. Att följa en blogg är att få ta del av nya tankar och idéer, en ökad förståelse för andra människor. Ibland retar jag mig på inlägg. Ibland tycker jag att de är fantastiska. Ibland är det bara ointressant. Ofta är det en mix av alltihop, eftersom det inte är jag som skriver bloggen jag läser så har vi helt enkelt olika tankar om saker och ting. Det är ju det som är tjusningen, att få se en alternativ värld genom någon annans ögon.

Min egen blogg speglar ju då min egen verklighet, med mina värderingar och funderingar. Jag bloggar av flera olika anledningar:

*Att skriva av mig olika känslor och funderingar, och kunna gå tillbaka senare och se hur (om) jag utvecklas och ändrar mig. Lite "kära dagbok".

*Träningsdagbok för hundarna och hästarna.

*Samlingsplats för anteckningar från olika seminarier och utbildningar.

*Någonstans att lägga upp mina bilder och filmer, där jag enkelt har tillgång till dem och kan via för vänner.

*En liten smula reklam för mig själv och annat jag gillar. Det är ganska vanskligt, om någon inte gillar det jag skriver så blir resultatet motsatt...Men inte desto mindre så föredrar jag att öppet visa vem jag är och vad jag tycker framför att visa upp en "tillrättalagd" bild av mig själv.

*Och just nu så är bloggen integrerad i mitt TAGprojekt, om än vilande just för tillfället (kommer snart igång igen).

Naturligtvis är det en sporre att folk faktiskt LÄSER (och ibland tom kommenterar) det jag skrivit, men det är långt ifrån huvudsyftet (i så fall hade jag startat en sexblogg eller en modeblogg).

Fast jag måste erkänna att det är extra roligt att skriva något som gillas av andra, eller på något sätt hjälper eller berör någon. Så en STOR KRAM till alla er som orkat följa mina tankar så här långt!

Varje liten seger är en seger!

Igår kunde Mårran gå ut i "sin" hage, konstatera att tre hundar fanns där, och tycka att livet var helt OK. Det känns bra!

Men än är vi långt ifrån "färdiga"...grannens svarta, snälla blandras är (verkar det som) vårt sista hinder att övervinna. Inte vet jag varför Mårran anser att denna vänliga hund måste skällas ut, men ägaren frågade diskret Ola i förra veckan om det inte var jobbigt att ha en hund som inte kunde träffa andra hundar... och Mårran ser verkligen ut som ett monster när vi träffas så jag förstår frågan. Jag borde gå över och be om en gemensam promenad, så att Mårran får "skälla av sig" och konstatera att svarta rufsiga hundar INTE HELLER är farliga. Det är så mycket man borde...

Popsys ansikte har antagit en lite lustig form, liksom knölig på ställen som ska vara släta...Vet Malin misstänker inflammation efter senaste bettet så nu blir det penicillin i några dagar med förhoppning om att hennes vanliga söta utseende kommer tillbaka snart. Hon verkar inte ha ont av svullnaden, men å andra sidan så upptas hela hennes värld av icke-existerande valpar just nu. Hormoner...

Och ett stort tack till mina trevliga deltagare! Vart tog tiden vägen?

Sam tränar apportering

Kito studerar och lär

Hemulen visar hur man griper,

och spanar sedan nöjt ut över hagen.

Vissrrligen inte sol och varmt idag, men ändå...

Nästa gång jag börjar prata om "kul att tävla på lite ovanliga ställen" så stoppa mig! Visst ÄR det kul att tävla på hästsportveckan på ribban bland alla hundar, hästar, och människor, men det betyder också att man inte kan lämna en hund i bilen eftersom bilen måste vara stängd och låst, att det är svårt att hitta parkering, och att hundarna är mentalt slut redan innan de startar...

Anyway. Vi började med att köra en lååång omväg runt vägarbetet i Lund, och inte hitta tävlingsplatsen. Efter desperat samtal till Karoline blev jag satt på rätt kurs. 15 minuter efter att jag planerat att anmäla mig hade jag fortfarande inte hittat parkeringen...Skaka av sig, gå vidare.

Konstaterade att ingen hund kunde lämnas i den snart stekheta bilen. Packade godis, vatten, och kamera och tog hundarna i ett koppel: mot rallylydnadstältet!

Mårran skvallrade fint på första hunden (burkmat i fickan). Och andra. Och tredje. Sedan fick hon problem, hundar överallt! Bäst att helt enkelt hålla sig till matte (duktig hund!). Vi träffade mina föräldrar och två syskonbarn, jag konstaterade snabbt att utan hundhållare hade jag inte en chans...tack och lov för snälla pappor! Popsy hade startnummer ett, Mårran ylade hysteriskt hos pappa medans vi värmde upp.

Banvandring. Nu skrek BÅDA hundarna i högan sky, en hos varje förälder...Vadå träningsläge? Det blev en snabb banvandring för min del, tur att jag har lätt att komma ihåg banor och astt läsa på skyltar. Popsy fick lite mer uppvärmning, dags för start.

Hon var seg och trött och varm, men skötte sitt jobb. Tre poängs förarfel i spiral vänster (alltför långt ifrån konerna), ett par långsamt utfört (pipis utanför planen stör henne ordentligt), men vi landade på 93 poäng och en andraplats! Förarfelen stör mig...annars är jag nöjd med henne. Hon var inte på topp, men kämpade på bra.

Byte av hund. Nu blev det en lååång väntan med en Mårran som blev tröttare och varmare för varje minut...Äntligen vår tur (näst sist). Hon börjar med att hitta en "Mårranfläck", dvs en fläck som är OMÖJLIG att gå på, precis före första skylten. Istället för "sitt-stå-ett varv runt" blev det "hund går ett varv runt skylt på egen hand" och 10 poängs avdrag. Glöm det, fokusera framåt! Sändande över hinder gick hyfsat, tveksamhet på halten vid nästa skylt, och återigen förarfel på spiralen. Sedan vaknade hon till liv, fällde fram öronen och fungerade utmärkt ända tills en hund började skälla hysteriskt vid kortsidan (där dessutom Mårrefläcken var). Tveksamhet på ett par skyltar, men hon utförde momenten hyfsat korrekt. Jag var nöjd med att hon öht jobbade! Domaren fångade oss på vägen ut "hon ser lite försiktig ut..." Minst sagt! ;) Det blev iallafall 82 poäng och en femteplats.

Slutsats: Momenten börjar bli väl i flyt, men behöver generaliseras mera på båda hundarna. Rallyskyltarna behöver laddas ännu mera för att ge en säkerhet hos Mårran på banan. Det känns som att vi gjorde vårt bästa under omständigheterna, alla tre! Och ett steg närmare nästa klass, båda blev godkända.

I brist på något vettigt att skriva om (jobbat hela dagen) så kommer här Popsys topplista över leksaker (skriven av Popsy):

10. Dog Fighter var den första aktiveringsleksaken vi stiftade bekantskap med. Med lite fantasi kan den användas till så mycket mer, och träklossarna är kanon att tugga på! Den har dessutom hjälpt den mindre begåvade Vilma att upptäcka att hon kan använda munnen till mer än att äta.

9. Mjukdjur är delikata att bita sönder och slita ur stoppningen ur. Jag brukar stjäla Mårrans mjukdjur, hon blir så härligt stött. Personligt bästa: 30 sekunder till helt tom. Det måste vara någon sorts rekord!

8. Dog Twister är riktigt kul att skicka över golvet, helst i närheten av mattes grejer...hon ser så rolig ut när hon försöker rädda ömtåliga saker som dörrar eller skåpsluckor.

7. Target stick platsar definitivt på min leksakslista. Allt som är roligt är leksaker.

6. Liten boll är en klassiker! Jag har lärt matte att kasta bollen på kommando. Eftersom människor är tröga så har jag ett tydligt kroppskommando: jag går upp på hennes vänstra sida och går där tills hon inte kan ignorera mig längre. Och vips kastar hon bollen!

5.  Apporten är en favorit! Så många användningsområden, men klart roligast att lirka ut ur mattes träningsväska (vi har en rolig lek där hon försöker lura mig med stängda dragkedjor) och sedan tugga på i lugn och ro.

4. Kongen är en av Guds gåvor till hundarna...speciellt när man ser ynklig ut och får den serverad med burkmat inuti! Min är svart - för den coolaste jycken.

3. Wubba-kong har gjort träningen av matte så mycket enklare! Helt plötsligt vill hon kasta och kampa med leksak, det känns skönt att ha fått upp leklusten på henne. Jag har ett avancerat signalspråk för att hon ska förstå och måste ibland vara väldigt tydlig och envis, men till slut så trillar polletten ner. Inte lätt att bara ha två ben...

2. Gourdo. Det ska erkännas, det är en chansning att sätta den så högt, eftersom jag faktiskt aldrig har sett en på riktigt. Men den verkar som gjord för den kungligaste av raser: JRT! Jag tjatar dagligen på matte att jag vill ha en, varje dag borde vara en Popsy-present-dag.

1. Men bäst av allt är mattes egna fårleksaker...jag kan roa mig i evigheter med den delikata pälsbiten, helst med det långa bandet så man får jaga lite. Tom tröga Mårran gillar får! Konstigt att jag inte får jaga de levande?..

Nej, det är inte Popsy som blivit uppäten.

Nu är det tid för harpaltar, och de läggs i det höga gräset vid sidan av vår promenad. Mårran har stenkoll...Igår vände jag mig PRECIS som hon slängde upp den pyttelilla (nydödade) haren i luften för att svälja den hel. "NEJ! SLÄPP!" Hon gav mig en blick som tydligt sa "glädjedödare" och släppte haren och kom bort till mig. "Jaha, vad har du istället då?". Ibland är man tacksam att man hjärntvättat sin hund att tro att jag ALLTID kan trumfa det hon håller på med. Eftersom jag faktiskt inte kunde det denna gången blir det till att ha med hemligt extragott godis under promenaden ett par dagar nu.

Popsy fick vara med som visningshund på gårdagens kurs, enklare och snabbare att visa än att förklara. Jag hade inte räknat med att hon skulle försvinna nästan helt i det höga gräset...Hon gjorde (hyfsat) det hon följde med för, och låg snällt och väntade resten av tiden. Ingen kaktjuv igen!

Mina anteckningar från Emelie och Evas utmärkta agilityteori!

AGILITYMÄSSIG TRÄNING:

1. Koncentration. Alltid 100% koncentration på hunden! Vill vi kunna kräva att den fokuserar helt på oss behöver vi göra likadant. Koncentrationen får ALDRIG brytas under ett träningspass.

2. Intensitet. Alla detaljer, oavsett hur små, bör utföras intensivt med mål och riktning. Agility behöver energi!

3. Träna i enlighet med ditt handlingsystem. Alltid. Detta innebär även vid transporter, mellan övningarna, i belöningen, och om något blir fel. Det ska inte finnas i hundens huvud att det är möjligt att röra sig på något annat sätt.

Korta pass, skicka hunden på station emellan (bur, filt. etc). Hela tiden fokus FRAMÅT i träningsakten!

VAD SKA MAN TRÄNA?

Agilitygrundfärdigheter

1. Procedur - sätt att få fram beteende:

* Sikta-träning. Shejping med belöningsplacering i riktning framåt. T ex kryp under stol.

* Hjälpmedel - spring till skål så fort hunden kan.

2. Färdigheter:

* Mellan

* Över

* Under

* Genom

* Skapa ljud

* Skapa rörelse

* Frys på target

* 2 på 2 av på kanter

* Spontan start / stilla, vänta på signal

BELÖNINGAR - TRANSPORTER

Rena belöningar:

* Många godisar

* Kastad leksak

* Skål

Belöningstransport:

* Låååång godismagnet

* Kampa länge ("hänga hunden i en leksak")

Rena transporter:

* Halsband

* Bära hunden

* Targethand

* Kalla in

* Fotkommando

Fördelen med en belöningstransport är att hunden inte riktigt vet hur den kom tillbaka till startpunkten - inget avbrott i agilityträningen.

ÖVNING 1: SIKTA FRAMÅT

Klicka för riktning, belöna längs spåret. Många korta godisklick eller en kastad leksak.

TAGpunkter:

* Transport med hunden på utsidan

* Belöna med handen närmast hunden

* Transporten slut när hunden är vid startpunkten

* Klicka för riktning

* Belöna i spåret

* Belöna framåt

* Konstant rörelse

(Det låter så enkelt...)

Ett pass = 3x60 sekunder. Paus i bilen. Upprepa.

ÖVNING 2: SPRING TILL SKÅL

1.Hunden springer till en medhjälpare med matskål. Gå fram kolla matskålen, gå till startpunkten, släpp. Medhjälparen lockar vid behov.

2. När hunden springer med fart: sätt ut två koner som hunden springer genom.

3. Öka vinkeln successivt. Genar = medhjälparen tar bort skålen.

Kom ihåg transporterna! Entusiasm, hunden på utsidan, godismagnet / halsband / leksak.

Ett pass = fyra skick, växla höger/vänster. Vila i bilen. Upprepa.

Eller ska jag skylla på hormoner? Skendräktighet är ett elende...

Mårran blir inte gnällig eller överdriviet bäddig, hon blir lättirriterad och rent ut sagt pissig ibland.

Ute på morgonpromenad, Mårran scannar omgivningen efter något ätbart: död sork, kanindel, harbajs...(verkar också ha med hormonerna att göra. Jag skyller allt på dem) Står och nosar i en grästuva, Popsy vill gå hem men vill inte gå ensam, och skäller på Mårran att skynda sig. Jag går ca 20 meter bort, van vid scenariot.

Helt plötsligt flyger fan i Mårran, hon bestämmer sig för att Popsy måste bli platt, här och nu! Så hon slänger sig över Popsy, som ger sig direkt (hon har blivit LITE klokare med åren). Släpper, Popsy försöker gå därifrån, men ICKE! Mårran är på henne så fort hon reser sig upp eller försöker krypa bort. (Just nu är jag på väg i full fart vilt rytande åt Mårran att backa undan. Vilket hon gör när jag kommit fem meter bort.) Händelseförlopp: ca tre sekunder. Resultat: ett nytt jack i Popsys lilla ansikte, precis under ena ögat. Inte för att hon bryr sig märkbart, men JAG bryr mig! Vad hade hänt om jag varit längre bort, eller inte där alls?

Förbannad och full av adrenalin la jag Mårran plats och gick bort och undersökte Popsy ordentligt (som bjöd på beteenden för att få godis. Tack och lov att hon är mer eller  mindre oförstörbar!) Mårran kände av hur arg jag var och rörde inte en fena, kom direkt till min sida och gick med nosen klistrad vid mitt vänstra lår hela vägen hem (snett bakom mig). Jag kunde knappt titta på henne...

Jag blir så ledsen och frustrerad! För det mesta finns där varningstecken, men idag märkte jag ingenting förren det smällde. Delade är de redan när jag inte är hemma, men ska jag behöva ha Mårran i koppel under promenaderna dessutom? Alla embryon till planer på att skaffa valp är utsuddade ur mitt huvud igen...