Åsas hundar

Alla inlägg under mars 2009

Av Åsa - 30 mars 2009 08:06

På ständig jakt efter nya utmaningar gick vi månadens promenad i Lund, för att få träna i en lite stökigare miljö än Eslöv och Hörby.

Och visst blev det lite mer utmanande...en ny hund i gruppen rör upp känslor, även om hunden i sig är liten och snäll. Mycket nyttigt! Vi gick i parken bakom Högevallsbadet och "förföljde" hundar, letade godis på marken, hoppade på stubbar, och hade en supertrevlig promenad i vårvädret. Jag hade Popsy med just med tanke på den nya hunden, så att jag skulle slippa fokusera helt på min egen hund och istället hjälpa till där det behövs.

Jag fick leka lite med världens näst bästa JRT (Popsy är faktiskt bäst), Bojjan, det är alltid roligt att få träna någon annans hund. Hon går så lätt upp i stress (och låter då som ett brandlarm) att frekvensen på klicken är viktigare än beteendet jag klickar för (även om det är trevligt att jag lyckades fånga kontakt eller slakt koppel iallafall till 90%). Egentligen klickar man för "allt som inte är att skrika" i detta läget...Hon är helt underbar, otroligt samarbetsvillig, och vill verkligen vara duktig. Hon bara glömmer sig ibland...;) Popsy var lycklig ihop med "fel" matte (alla som har godis är matte).


Snart är det vår på riktigt!

Av Åsa - 29 mars 2009 21:08

Benji utvecklas i superfart!


Igår red jag honom (tredje eller fjärde gången nu), och lärde honom i rask takt:

Gå fram för skänkel och smackning från halt till skritt, och från skritt till trav.

Ordet "trava".

Att hålla traven tills jag saktar av.

Att man kan gå igenom grindar FRÅN hemmet, och svänga även dit inte han tänkte gå...

Nödsignal ptrooo = tvärnit.


Det är helt otroligt hur han lär sig! Han är med och uppmärksam hela tiden, jag förstärker det jag gillar med beröm, klappar, och en sockerbit om han är extra duktig. Vill vi inte samma sak så är jag helt enkelt envisare än honom...jag tar inte i, utan bara fortsätter "tjata" tills han ger med sig. Då kommer eftergiften och massor av beröm.

Visst, helst hade jag velat rida honom helt utan negativ förstärkning och positivt straff, men jag har en lång förstärkningshistoria av traditionell ridning och behärskar det (mycket) bättre än ren PF/NS när det gäller häst.

Däremot märker jag hur mycket bättre jag har blivit på att dela upp beteenden, att öka kriterier stegvis, att verkligen belöna det jag vill ha (eller allt annat än det jag inte vill ha), och att jag automatiskt utnyttja PF i mycket högre grad på hästryggen nu än tidigare. Kul!


Det kanske är en del av förklaringen till hans supersnabba lärande...:)

Det är roligt med en häst som kommer glatt travande när vi tar ut hans utrustning!



Av Åsa - 27 mars 2009 15:45

Det var länge sedan sist...och trevligt sällskap dessutom! :D


Mårran var lite spänd (okänd hund på HENNES plan), men sökte snabbt upp min vänstersida och bjöd fot. Vi gjorde några minipass, gick lite närmre den andra hunden, ett nytt minipass, lite närmre...hon brydde sig inte alls, utan var lugn och fin.

Jag tog ut rallyskyltarna och började träna sitt vid första skylten. Mitt mål var att få en glad association med startpunkten, och det hade hon redan till att börja med. Vårt slit med skyltar hemmavid har gett resultat! Hon vet exakt vad man gör vid starten på en rallybana, och det märks direkt vilken trygghet hon känner.

Vi körde igenom skyltarna i korta banor, allt fungerade kanon utom att komma i front. Hon liksom tappar bort sig och börjar snusa mitt i, jag tror att vi helt enkelt har dåligt flyt i just den rörelsen. Öva, generalisera, öva igen...

Sedan tog jag ut koner och köttbullslådor, och satte upp åttan. Vi har aldrig tränat den ångestladdade åttan på annan plats än hemma - iallafall inte planerad träning - och jag valde en variant där jag bara gick runt konerna varv på varv oavsett vad hon gjorde, och klickade för hennes spontankontakt. Hon fattade snabbt!

Vi flyttade konerna och godiset och körde igen, nu som del i en längre bana. Hon blev lite nosig och störd varje gång vi kom dit, men varje gång jobbade vi igenom nosigheten till jag fick full kontakt, och varje gång gick det lite snabbare. Dessutom släpper hon åttan helt när vi lämnar den, övriga moment verkar inte påverkas som de har gjort tidigare. Långt ifrån färdigt, men på god väg!


Popsy kom ut till en uppsatt bana, och var omedelbart på G. Vi växlade med att köra lite lydnadsmoment, och avslutade med rutan och metallapporten. Där var inga stopp idag...hon jobbade kanon! T o m platsliggning när jag gick och hämtade grejer i boden, det lovar gott...


Nu ska vi anmäla till rallytävling i maj, så får vi se hur det går!

Av Åsa - 26 mars 2009 20:23

Mårran och jag gick ner en runda till Lysia. Snart sätter nästa morreklass igång, det känns bättre om jag verkligen har två fungerande kurshundar att visa upp :)


Vi har inte tränat på Lysia på evigheter (de har varit inne pga kylan), och mina förväntningar var ganska låga. Men jag kände mig ändå säker med bara halsband och frolic, så lite har vi höjt våran lägstanivå. Nosloopen hängde om halsen, ifallatt...

Ingen hund ute. Vi tränade lite, och helt plötsligt kom de springande, yrvakna! Hurra, äntligen träning!

Mårran betedde sig super! Vi klickade för att titta, och utökade till att hon skulle söka kontakt. Hon var avslappnad och fin, svansen gick, men fortfarande var hon lite nypig när hon tog godiset - typiskt tecken på att lite stress finns kvar som jag inte har lyckats bli av med under träningen hittills.

Denna gången hade jag en plan! Jag tror stenhårt på att beteende leder till känsla, så jag började belöna ner henne i lekställning (gav helt enkelt godisen i den positionen, och buga kan hon sedan innan och tycker är roligt). Resultatet var inte att ta fel på...Hon blev lugnare, mer fokuserad på mig, vi kunde punktträna hennes värsta triggers: att hundarna kommer springande från håll och att de fnyser (av någon anledning). Vi gick fram och tillbaka, fram och tillbaka...Efter en stund såg jag en skillnad i Lysiahundarnas beteende, de var OCKSÅ lugnare och såg gladare ut! Inte så konstigt egentligen, Mårran gav ju lugnande lekinviter gång på gång. Jag kastade in några frolic till dem, och testade att belöna Mårran ur handen när de kom springande. Inga nyp!


Så coolt...en sådan enkel detalj, som verkligen gav resultat för oss...Jag ser fram emot promenaden på söndag, att få testa hundmöten i Lund! (Där finns platser kvar om någon vill vara med.) Så fort det blir lite ljusare riggar jag upp en kamera och filmar vår Lysia-träning, jag behöver bevis att plocka fram när det går sämre (för bakslag kommer alltid).

Av Åsa - 26 mars 2009 14:17

Jag kommer ibland på mig själv med att ge råd till andra som jag är dålig på att följa själv...externbelöning är en typisk sådan sak. Jag VET hur bra det fungerar när det är intränat, men gör jag det? Njaaa... Ändring from idag!


Popsy fick börja med fritt följ och läggande. Utmärkt!

Sedan satte vi upp rutan, med belöningen i vinkel ut till höger. INTE springa direkt dit! Jag började på kort avstånd från rutan. Det tog ett par trestgånger, men sedan blev det drag! Till rutan alltså ;)

Med ökat avstånd och ny vinkel kom ökad osäkerhet, jag ville jobba igenom och få henne att förstå att det ENDA som ger klick är att springa in i rutan. Eftersom det är ett ganska nytt koncept för Popsy just med extern vid rutan, så sänkte jag övriga krav när jag ökade avståndet. Jag är nöjd! Det ska bli spännande att se vart det leder.


Mårran fick göra åttan, först utan och sedan med koner. Det blir stadigt bättre! Nu blir hon inte längre låg om jag måste stoppa henne med rösten, utan hon börjar fatta vad som leder till klick (kontakt) och jobbar ditåt. Sedan glömmer hon sig ibland, men hellre det än att hon tycker att situationen är obehaglig som tidigare!

Vi gick vidare till att köra inkallning med ställande, belöning bakom. Det är ett tag sedan sist. Det fungerade mycket bättre än väntat, även här med glad hund, bra tempo (för att vara Mårran) och helt OK ställande. Vi pratar inte direkt precision, men klart godkänt!


Mycket nöjd med dagens träning.


Av Åsa - 25 mars 2009 19:11

Jag har funderat över ledarskap en längre tid nu, och försökt skriva ner mina tankar utan att lyckas...


Nej, jag tror inte på den klassiska "ledarskapsmodellen" i hundträning. Jag tror inte heller att flockar har en specifik rangordning, jag tror att det ändras med situationen och att olika individer har olika roller i olika lägen.

Jag är allergisk mor fraser som "du måste få bättre ledarskap", eller "din hund försöker klättra på rangskalan och ta över". Jag tror att hundproblem ytterst sällan beror på att hunden är "dominant", eller "ser sig som ledare".


Samtidigt så är det de facto så att jag bestämmer över mina hundar hemma hos mig. Aldrig med våld och hot, men eftersom jag står för trygghet, aktivering, mat, närhet, (egentligen alla resureser som de har) så har jag liksom lite hållhake på hundarna... Och även om jag för det mesta tycker att de får göra hur de vill så länge de inte skadar varandra, förstör (alltför mycket), eller gör saker som jag inte gillar (skäller som idioter, tigger överdrivet, hoppar på mig, slickar mig), så finns det dagligen tillfällen då jag talar om för dem hur jag vill att de ska agera och väntar mig att de lyder.


Är det ledarskap? Är det föräldraskap? Är det lärarskap?  

Jag tycker inte att jag är en "ledare" för mina djur mer än jag är en "ledare" för min familj och mina vänner. Eller mina kursare för den delen.

Eller är det just det jag är? En ledare...för jag leder ju folk, instruktörsrollen går till stor del ut på att säga till folk vad de ska göra. Jag leder min familj (i samspråk med maken) eftersom jag är övertygad om att vi tar de klokaste besluten. Jag ledde i många år mina arbetskamrater, helt enkelt genom att strukturera upp arbetslivet, ta hand om folk, lösa problem, och lyssna.

Att skapa en öppen atmosfär, att ta beslut som man hoppas gynnar hela gruppen, att lyssna både på sig själv och andra och handla därefter, är det ledarskap?


Så mycket ligger i ett ord, hur det sägs, hur det menas,  och hur det uppfattas.

Av Åsa - 25 mars 2009 08:13

Hur kommer det sig att GF som jag var helt säker på att Popsy kan snyggt i flyt helt plötsligt bara försvinner? "Stå? Vadå stå? Nej...det kan jag inte..." Klart hon kan på signal, men frivilligt? Borta. Så kör man några pass stå och lyfter fram det till ytan, och två dagar senare: "Sitt? Vadå sitt? Nej...DET kan jag inte..." Jag lovar, jag blir knäpp. Däremot kan hon ALLTID "skutta runt som en idiot och testa allt på en gång". Det faller minsann aldrig bort...

Jodå, jag vet anledningarna till att ha GF både under kontroll och fortfarande kunna få fram frivilligt, jag kan t o m tycka att det är en bra och vettig strategi, men just nu är jag bara frustrerad till max. 


Mårran däremot, en hund som faktiskt tänker innan benen rör sig, hon fungerar allra bäst när det är mycket spontant som tränas. Hon är den typiska "passiva hunden" annars, som väntar och väntar på att bli tillsagd och förlorar sin aktivitet och spontanitet.


Nu ingår det i hemläxan att sätta samtliga GF på frivillig basis (så vi har ett styvt jobb, Popsy och jag), men ärligt talat så kommer jag nog att gå tillbaka till åtminstone 80% stimuluskontrollsträning med henne efter det och använda frivilliga beteenden och shejping när vi tränar in något NYTT. Eller också ändrar jag åsikt över året, sådant har hänt förr :)

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Arkiv


Skapa flashcards