Dagen har ägnats åt klinkerjakt och tapetsafari i alla byggvaruhus i malmö. Vi hade jaktlycka, ett golv är inköpt och en tapet är spanad...Det börjat synas en ljusning i renoveringstunneln när det gäller vårat hörnrum! Tänk...ett separat sovrum...

Jag passade på att njuta lite av solen ute i hagen:

Magnolian börjar sakta vakna

Några blad har överlevt

Benjamins nya lekplats, vi fällde trädet igår

Och min vackra TangoPango

Popsy fick träffa Nelly på en stadspromenad idag, som kompensation för att hon inte fick vara med igår. Hon är så godisfixerad och stadsvan att hon är perfekt på sådana turer..."Katt i koppel? Vem bryr sig"

Kommer de någon gång?

Min lövhög. Du får titta, men inte nosa.

Änder? Var då? Ska man palla springa? Knappast...

Vi träffade Malin och Mio idag.

Våra hundar har båda lite problem med att vara nära andra hundar, och det verkar göra att de förstår varandra ypperligt! Ingen är "i den andres ansikte" utan de har en avslappnad och glad relation till varandra.

Mio tränade inkallning i långlina, växelvis hos mig och matte som hade likadana visselpipor. KANONÖVNING tyckte Mio, massa lek och godis! Vad vi hoppas lära honom är att visselsignalen markerar två saker: dels "fest hos den som visslar" och dels "slut på festen där han är just nu". Båda delarna är lika viktiga.

Mårran fick träna lite samma sak (men bara jag som kallade) och jag kunde använda "spring till Malin!" som en del av belöningen. På vägen mot bilen kom där plötsligt en främmande hund (50 meter bort)...Mårran stelnade till, stirrade, och valde att komma till mig. Jag kopplade på och vi tränade oss bort, hunden var försvunnen så vi tränade lite på hundgårdshundarna istället. Snart kom där NYA främmande hundar på vägen! Ett par klick för "titta", sedan satte jag henne i bilen medans de passerade. Hon var helt cool! Jag blev glatt överraskad, öppnade bakluckan och spred ut en hel näve godis.

Hon brukar skälla oavbrutet i bilen, men inte idag. Undrar vad som blev rätt...:)

Popsy hade fått leka med husse hemma, bara hon och husse och bollen (och frolic), så hon var också nöjd och glad när jag kom hem. Härligt!

Tillbringade dagen på Milamässan, bland alla mysiga djur.

Hej...

"En vänlig och förstående mor, FAST hon var en ko!"

Tjurarna var rena och fina på utställningarna

Ni ser rätt...han tvättar tjuren med en högtryckstvätt...

Polishästarna under presenning

Inte mycket påverkade den äldsta fuxen! Öronen framåt konstant!

Bommar mellan benen

Och driva en folkmassa på ett säkert sätt. Imponerande!

Ola dressyrkörde Benji häromdagen, och konstaterade att utan släde= perfekt, med släde (lätt)= Benji stannar, backar, och vänder sig. Helt klart så tror han att det är korrekt beteende (han är hur glad och lugn som helst).

Idag var vi förberedda och välplanerade, jag skulle gå bakom med körspöt istället för framme vid huvudet, Ola skulle fokusera på att styra.

Benji fattade nada. "Backa på släden? Vända sig? Jamen vad VILL ni människor!" Vi vill att du ska gå framåt...

Kanske var det någon typ av utsläckningsutbrott (jag vägrade gå fram till honom utan vi bara styrde rätt bakbenen mellan linorna igen och drev på nytt), för helt plötsligt bara lossnade allt! Han drog villigt rakt fram på kommando! Lugn och glad och frustande i kylan. Jag gick bakom med spöt och manade på vid två tillfällen, det var precis som att han sa "Var det bara detta ni ville? Varför sa ni inte det?". Dessutom gick han perfekt på tömmen, Ola kunde styra honom med centimeters felmarginal. Förbi Tango som stod och åt hö. Förbi ingången till stallet. Vi gjorde halt och satte igång igen flera gånger. Det har aldrig gått så bra innan...

Det finns hopp för store lillkillen! Ännu ett bevis för att hästar inte konstrar för att vara dumma, utan bara för att de inte förstår vad de ska göra eller varför det ska göras.

Mårran har kört "hundmöten light" dagligen i någon månad nu, förbi hundgårdsbeaglarna som börjat skälla när vi passerar igen. Hon har aldrig varit arg eller gjort utfall mot dem, men hon har skuttat fram till staketet och gjort lekinviter. I början tyckte jag "ah vadå, hon leker ju bara", men sedan insåg jag att även om det är glad stress så är det fortfarande stress, och det är det sista jag vill koppla ihop hundmöten med! Så jag började plocka upp fokus förbi, och belöna antingen med att ge henne en överraskande bit godis, eller (för det mesta) bara skicka iväg henne på stigen en bit. Senaste veckan har hon börjat ta spontankontakt hela vägen förbi! Duktig hund!

Igår hade Ola hundarna lösa på fälten som vanligt, och tre rådjur sprang upp tio meter från Mårran. Han berättade mycket stolt på kvällen om hur hon satsade på rådjuren, men vände i luften när han kallade. De sprang parallellt med henne (ingen kan beskylla våra rådjur för att vara hundrädda) och hon valde ändå att hålla rak kurs till husse. Mårran ligger högt i kurs för tillfället!

Mina hästar gör mig glad! Jag blev ledsen när jag läste att en av mina vänner varit tvungen att skiljas från sin häst, så jag muntrar upp mig med solbilder från igår:

Kom på att jag inte fått någon kallelse, gick in och kollade i handlingarna, och inget styrelsemöte i februari eftersom årsmötet ligger den månaden. Skönt!

Vi tränade lite åtta istället. Först zen i handen: öppen/stängd hand. Sedan la jag godiset på golvet, klickade för kontakt. Vidare till att kunna gå förbi EN godishög. Svårare...Jag lät henne följa targethand och klickade för att inte titta på godiset. Bort med targethanden. Två högar, passera mellan (det är ungefär nu som hon brukar få spel...). Först med targethand, sedan utan. Lugn hund, viftande svans! Cirkel runt med hunden utåt, nemas problemas. Hunden inåt, lite olustkänslor...hon bytte sida och försökte titta på allt annat än godiset. Lite enklare, tydlig targethand, bingo!

Vi gjorde om samma sak ute i stallet, det gick mycket snabbare att ta sig genom alla "steg" andra gången. Duktig hund!

Popsy valsade förbi utan problem, men det var väntat.

Mycket nöjd med mitt upplägg!

Håller vi på med hela veckan. I alla former. För mig är zen-övningar ett samlingsnamn för allt som har med självkontroll att göra: burlekar, hundmöten, åttans frestelser (den av Mårran fruktade), "nej", hälsa fint, osv i all oändlighet. Jag tänker fokusera på två saker under veckan: hundmöten och åttan. Åttan...Mårrans akilleshäl...Planeringen ska vara noggrann!

Ikväll är det styrelsemöte, sista med sittande styrelsen...Undrar hur det kommer att gå för Eslövs Brukshundklubb? Kommer vi att överleva årsmötet, och gå på kryckor ett år till? Jag har börjat fundera över om en ideella föreningen har gått ur tiden helt och hållet...Som jag ser det är det största problemet att ingen gör något gratis, men när verksamheten är ideell blir det så luddigt vad man ska få som "lön". Tacksamhet? Gemenskap? Och om inte de andra medlemmarna levererar det man outtalat jobbar för (eftersom ingen kan läsa tankar), vad händer då? Besvikelse, osämja, avundsjuka...

Inte har jag någon lösning heller. Jag jobbar på som vice ett år till, och hoppas på att saker och ting blir enklare.

Mitt eget mål är ju hundskola på heltid till nästa år. Vi får se...Ingenting är omöjligt, utom att lära grisar flyga!