Jag hade tid med ett middagspass för alla tre idag:

Popsy fick jobba vidare med metallen. Hon känns säker nu! Inomhus iallafall...Fina ingångar, håller bra, snyggt gripande. Jag är jättenöjd!

Vilma jobbade med sitt gummiben. Gripa och hålla kvar. Jag var stenhård med mina kriterier, klarade hon fyra sekunder så gick vi INTE ner till tre trots att hon helt plötsligt "inte fattade nånting". Då blev det paus, kel, och nytt försök. Jodå, visst fattade hon! Både vad som fungerade och vad som inte. Mycket nöjd med mig själv! Vi gick vidare med att frishejpa gripande från marken. Efter lite shejping grep hon snyggt på mitten och lämnade av i handen! Sedan tog lilla huvudet slut, vi avslutade med att bara hålla, och så fick hon resten av middagen i skålen. Hon är så ROLIG att träna, hon är så glad!

Mårran jobbade också med metallen. Det gick riktigt bra, tills hon tappade den...Trots att det inte skrällde jättemycket så var det nog, hon lämnade rummet med lessen svans. Jag bytte snabbt som attan till att träna Popsy med Mårrans mat. Mårran tittade på från dörröppningen, och sedan klickade jag Mårran ett par gånger bara för att nudda vid och kaaanske öppna munnen runt metallen. Börja om från början, börja om på nytt... Sådan är hon, Mårran. Känslig. Jag ska köra gummibenet imorgon, och sedan lägga en filt under nästa gång vi kör metall.

 

Britta

19 januari 2009 22:21

Du är så BRA! och det är så roligt att följa din träning med hundarna.
Ska nog ta tag i apporteringen här hemma också! Du inspirerar!
Dessutom är du en väldigt duktig fotograf!

 

Kari-Anne&Heidi

20 januari 2009 00:05

Når jeg leser dette påminner det meg at jeg også må sette fokus på apporten. Min skrekk-øvelse forøvrig :O Men nå finnes ingen unnskyldninger lenger for å la være..

http://karia-belgerbloggen.blogspot.com

 

Åsa

20 januari 2009 09:48

Tack för komplimanger, det värmer!
Kari-Anne: Tro mig, apportering är jättekul. TROTS att hunden har noll och intet föremålsintresse. För mig har det handlat om att ha små, små mål (det enda min hund behöver kunna är att följa apporten med nosen osv), för att kunna se glädjen i processen som sådan. Läs om Vilmas tidiga apportträning i Vilma-kategorin, så förstår du vad jag menar...Det ska bli så roligt att träffa er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...