Redan 10/12!

Som butikschef avskyr jag december som pesten, det är årets stressigaste månad, personal vill vara ledig över jul, kunder är stressade och sura, för att inte tala om mellandagarna när man får kunderna som vill byta och lämna tillbaka julklappar. Vi har inte öppet köp över jul utan bara bytesrätt, och ibland känner man sig som att man är personligen ansvarig för allt som har gått snett med kundens jul eftersom hon (för det är oftast en hon) inte får pengarna tillbaka. ("Är det verkligen lagligt? Jag vill inte ha något tillgodokvitto, jag behöver ingenting! Och kommer inte att göra det de närmaste tio åren heller!")

Tack och lov har de kunder som är totalt ovetande om skillnaden mellan "bytesrätt" och "öppet köp" blivit färre och färre över åren, och folk är i allmänhet trevligare nu än förr (eller så har jag fått hårdare skinn), men man brukar ändå få sig åtminstone EN rejäl utskällning. Fast jämfört med ett par tusen nöjda kunder (för så mycket folk har vi under december), så då blir inte procenten så stor...Varför är det då detta jag kommer ihåg, år efter år?

Nog med decemberångest!

Jag ser fram emot 2009 med skräckblandad förtjusning...Kommer Åsas Hundar att utvecklas på det sättet som jag tror och hoppas? Ligger där någon sanning i Olas farhågor att jag plötsligt ska tröttna, och tycka att hundar är "kul som hobby men inte mer"? Alla jobb har upp och ner-perioder, hur hanterar jag en jobbig kurs? Orealistisk fråga, alla mina kursare är underbara. (På riktigt, jag älskar att undervisa!)

Jag antar att jag får göra som jag brukar, satsa fullt och ta livet som det kommer. Det brukar bli bra :D

Mina hundar går på sparlåga (till deras stora förtret). Jag har inte mycket energi kvar när jag kommer hem, och ärligt talat så tryter tålamodet ibland när Mårran behöver göra av med lite överskottsenergi...Det har blivit en hel del tuggisar, bara för att få henne lugn, vilket resulterar i att hon tjatar ännu värre nästa kväll. "You´re digging a hole" sa Bob Bailey till Maria Yttermyr under chicken camp, och jag känner så väl igen mig! Jag VET att jag gör skit för mig själv, men jag ORKAR inte ta tag i grundproblemet... Förhoppningsvis blir det bättre nu när Ola är ledig på dagarna (jobbar sista dagen idag, sedan blir han återanställd igen i mars), och kan ta hand om "marktjänsten" (mocka, diska, städa) så jag får tid att träna på morgonen.

Det betyder också att både hund- och människomöten blir sämre igen (träning är färskvara!), och min stackars grannfru har blivit utskälld ordentligt två gånger när vi mötts överraskande vid brevlådorna. Överskottsenergi i kombination med överraskningsmöten är inget bra recept på framgångsrik träning! Jag tittar svartsjukt på Ylva och Paxa, och önskar att min egen hund var lika duktig som Paxa, och jag själv lika målinriktad som Ylva.

Nu får det räcka med fritt svammel för idag!

När vi nu behärskar stå vid sidan, backandet, stå-gå runt hund, och har börjat på åttan, så är det dags för lite finputsning: Från utgångsposition sittande vid vänster sidan ska hunden sätta sig mittemot mig, och avsluta med att antingen göra en ingång eller gå runt min rygg och sätta sig i utgångsställning. Jag får inte röra fötterna, men resten av kroppen.

De låter enkelt, men för två tävlingshundar så är det svårt att få in i huvudet att sitta mittemot och inte vid vänster sida...Speciellt för Mårran som har ingång som defaultbeteende (det hon tar till när hon inte fattar). Jag har kunnat hjälpa henne genom att ta ett steg bakåt i nybörjarklassen, men nu är hon förvirrad igen...

Jag har valt att visa med höger hand, för att få henne så långt ifrån vänstersidan som möjligt. Först höjde jag upp handtarget. Sedan bad jag henne följa, och klickade för försök i rätt riktning. ör effektivast träning flyttade jag sedan efter henne, och bad henne upprepa. Igen. Och igen. Och igen...Helt plötsligt verkade där gå upp ett ljus, precis som att hon kopplade det till vår "vanliga" hund framför sitt, med bakåtsteg. Jag klickade endast för korrekta utföranden, och bröt och gjorde om ifall hon var tveksam, sned, eller sen. Sedan byggde jag ihop med de olika avslutningarna innan klick. Perfekt!

Popsy fick träna spontant sitt-stå (hon ville stå på händer och vägrade testa sitt förren efter en hel minut...), och med flyt så ställde jag mig vid sidan och fortsatte. Jag vill 1. ha en säker ordförståelse för "stå", och 2. få bort skuttet som hon gärna lägger in. Trägen vinner, det börjar sitta!

Till våren är vi LÄTT klara för både fortsättning och avancerad klass!

Efter en lång promenad och träning på den glada och skälliga grannhunden (mårran var oustanding!) så tog vi tag i rallylydnadens värsta moment för Mårran: åttans frestelser.

Vi ska gå i en åtta runt två koner, och på varje sida är där supergott godis utlagt som hon ska strunta i. Problemet är att om jag ber henne låta bli godiset så blir hela platsen obehaglig...Trots att jag inte använder hård röst eller hotar på något sätt, så blir frustrationen helt enkelt för stark.

Jag har funderat ett tag på detta, och jag hade en plan.

Först övade vi på att bara göra åttan, utan störning. Eftersom jag har tränat fritt följ för lite och "räddat" på tävling genom att prata med henne, så har hon tappat initiativet att hålla kontakt med mig. Jag övade det fria följet spontant, genom att helt enkelt bara gå min åtta utan att låtsas om henne, och klicka när hon hittade sin plats. Inte locka på något sätt, det enda sättet att få min uppmärksamhet är att gå i bra position av egen fri vilja. Efter några klick gick där upp ett liljeholmens "Jaså, är det DEN leken. Det kunde du väl sagt med en gång!", och jag kunde göra åtta på åtta med Mårran klistrad i rätt position för ett ynka klick och 1/4 frolic.

Dags för störning 1: jag la ut två neutrala borstar. Samma sak: jag gick min åtta och väntade på henne. Ett par klick för att hon kom upp i position, sedan stoppade jag hennes intresse för borsten med ett mjukt "nej" (som hon kan sedan innan). Hon stod och valde en liten stund, när hon valde mig klickade jag direkt och höll sedan hög frekvens några klick. Vi upprepade start - åtta tills det gick perfekt med enbart klick på slutet.

Störning 2: Två handskar. Hon var övertygad om att vi skulle leka med dem, och hämtade den ena till mig två gånger (jag bara tog den och la tillbaka den). Ett par klick för fokus på mig, ett mjukt "nej" när hon tittade mot handsken, klick när hon valde bort handsken, sedan fattade hon. Jag flyttade konerna och handkarna och jobbade tills det gick perfekt (det gick fort).

Störning 3: Frolic på handsken. Eftersom hon hade mer att vinna på att gå till handsken stoppade jag henne med ett lite skarpare "a-a", klickade direkt när hon valde bort handsken, höll hög frekvens tills svansen var glad igen, övade till perfektion. Egentligen vill jag inte använda vare sig "nej" eller en skarpare röst, men utan medhjälpare har jag inte kunnat lösa det på annat sätt...

Störning 4: Köttbulle på handsken. Nu behövde jag inte stoppa med rösten, hon tittade på köttbullen och tog självmant kontakt med mig. Jubel! Efter två reps gick det perfekt, och hon fick varsågod att äta även godiset som låg på handskarna.

Efter en paus tränade vi ett par sitt-stå-ligg vid sidan, och ett par stå-gå runt hund, det gick jättebra!

Mycket nöjd med upplägget för dagen, jag tror att jag bygger en bra grund för ett stabilt moment. Så fort hon förstår vad jag vill så gör hon det mer än gärna!

Första ridturen på egen hand! Naturligtvis var jag inte mer än fem meter bort, redo att rycka in. Det behövdes inte, Benji hade hur kul som helst med sin husse.

Värsta ridhästen! Superlåg nivå, men framstegen är stora och snabba!

Alltså, inte hur som helst...

Under 2009 utökar jag med möjlighet att hyra mig som föredragshållare eller för en kortkurs (halvdag, heldag, helg). Mina favoritämnen så klart: klickerträning, aggressionsproblem, CU-övningar (för reaktiva hundar med koncentrationssvårigheter), och cirkustrix.

Jag tar max sex ekipage med hund, och obegränsat antal observatörer.

Läs mer på hemsidan! http://www.asashundar.se/viewpage.php?page_id=4 (längst ner).

Först ut är en fortsättning på hösten föredrag om klicker på Svedala Brukshundklubb i januari, det ser jag verkligen fram emot!

Sedan verkar det som att jag åker till Stockholm och håller en helgkurs i CU, förutsatt att alla delar blir en enhet...Än så länge två lediga platser och ovisshet om datum och plats, men jag tror nog att de småbitarna faller på plats inom det snaraste. Lilla jag i stora stan...jag får ta med mig Popsy som extra självförtroende ;).

Julfest med frivilliga brandkåren igår, på brandstationen som ligger ca 50 meter från vårt hus. Snacka om "glada vänners lag"!

Jag höll mig ifrån alkoholen som frikostigt bjöds runt (jag var övertrött och fnittrig ändå, så ingen märkte någon större skillnad), åt alldeles för mycket av julmat och kakor (71 kg visade vågen imorse. 71 KG! Det är typ 6 kg mer än jag "ska" väga för att kunna ha mina kläder...) och bjöd 150:- när det auktionerades ut inslagna paket (mitt innehöll sex små tomtar).

Ola hällde i sig hela årets förbrukning av skåneakvavit och whiskey (han blir rejält rund under fötterna på 4 snapsar), men släpade sig ändå upp klockan sju för att åka till sin pappa och slakta lamm. Han försökte få med sig Mårran som brukar uppskatta att vara i närheten när det slaktas (förra året stal hon och Vilma en hel mage, som de hade dragkamp med på gräsmattan till min svärmors förskräckelse), men hon gömde sig först under sängen och sedan i garderoben. Han förbarmade sig, hon slapp.

En hel ledig helg väntar, idag ska jag träffa min mamma och titta på GP hoppningarna i Flyinge (decembertradition). Kanske skulle ta med Mårret då istället?..

Tack Andrea!

Mårran ser helt avslappnad ut, trots allt som hände runtomkring.

Som sagt, en systemkamera i julklapp tack! Sedan får jag hålla på några år för att kunna behärska den lika bra som Andrea kan.

Vad gör man för att roa sig? Ut och tränar hund med sina vänner!

Adrea, Malin och Åsa gjorde mig sällskap utanför ICA för lite seriös störningsträning/uppvisning av duktiga, klickertränade hundar. Jag kan inte svara för mina vänner, men jag hade jätteroligt! Att mina hundar skötte sig över förväntan och att jag verkligen fick högkvalitativ träning gjorde ju inte saken sämre.

Popsy fick börja med lite burlekar. Vi fortsatte med rutan, fritt följ, apportering av både trä och metall, inkallning, ställande och läggande, fjärr, och backande vid sidan.

Mårran tränade target, rallystarter, slalom, backa vid sidan, platsliggning, stå-sitt-ligg vid sidan och att kunna leka med grova störningar. Till avslutning fick hon ligga på sin fäll medans varubilen lastade av sina varor två meter bort, Albin och Boris låg precis bakom henne, Malin tränade Birk två meter på andra hållet, och Åsa och Sam gick runt hela gruppen. Min vovve rockar! Båda mina vovvar, faktiskt!

Vi fick många glada blickar, lite publik till och från, och en del uppskattande kommentarer om duktiga hundar. Nästa pass blir mitt på torget i mellandagarna, Andrea tänker sätta upp rutor runt hela torget och skicka kors och tvärs i folksamlingen...

Albin tränar fritt följ runt parkeringen

Åsa och Sam tar en paus

Loppan väntar på sin frisignal