En ledig eftermiddag!

Jag passade på att ta hundarna på separata promenader, något som både de och jag uppskattar, och som jag gör alldeles för sällan. Fördelen med att gå med bara en hund är att man kan göra hela promenaden till ett enda långt träningspass!

Mårran gick över vägen, förbi Lysia (inga hundar ute sorgligt nog). Vi tränade på "fokus" som snabbt utvecklas till en av de mest användbara saker jag någonsin lärt henne, och jag tog ut ställande vid sidan och backa vid sidan i "verkliga livet". Det sitter! Vi började också med en ny grej: "till matte". Jag har ofta hundarna i flexikoppel, och då vill jag ha en speciell signal på just att komma in vid min sida så att jag kan korta upp och låsa kopplena vid behov.

Popsy fick en löspromenad längst fälten, och envisades med att gå bakom mig...Jag har haft problem med att hon vill springa hem på hemvägen, och började med "till matte" även på henne. Jag klickade för vändningen mot mig och belönade hos mig. Det tog skruv, jag trodde hon skulle få whiplashskador! När hon fattade övningen (typ genast) gav jag inte kommandot förren hon självmant saktade av på stegen (jag vill inte förstärka att hon lämnar mig med ett roligt kommando), och sedan inte förren hon själv stannade och vände. Efter fem upprepningar lämnade hon mig inte längre öht, och vi kunde träna positionen i fotgåendet istället (inte bakom, vid sidan).

Nu ligger de och slappar och ser ganska nöjda ut. Husse är inte hemma (avslutningsfest på jobbet i danmark), och det är tydligt att Mårran är en mattehund eftersom hon är helt OK med att ligga och sova. När jag är borta på kvällen kopplar hon inte av en sekund...

Återigen slås jag av hur egoistiskt det är att ha två hundar istället för att hålla sig till en i taget och verkligen kunna ge den "allt". Båda mina hundar är egentligen "ensamhundar", visst uppskattar de varandras sällskap, men mest av allt gillar de ensamtid med mig (eller mig och Ola). Men nu är det som det är, och jag älskar båda alltför mycket för att klara att omplacera den ena. De känner inte till något annat så de är nog nöjda med livet som det är (det verkar så iallafall).

Jag har haft en skön eftermiddag och en lugn kväll framför TV:n (Stephen Kings "the mist", rekommenderas), snart kommer Ola hem, livet är gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...