Det har tagit några dagar extra (min dator och youtube är inte överens) men här är den!

Husse har återigen haft problem...

Jag tog ut båda hundarna på promenad förbi alla "fiender" som jag känner till. Mårran var spänd. Vi har inte tränat mycket på klubben, och ingen promenad blev det idag i Hörby, så kanske börjar hon falla tillbaka lite i sitt tidigare beteende.

Vi började med Lysiahundarna. Jag utrustade mig med lugn, tålamod, frolic (inte det bästa, men man tar vad man har), nosloop och klicker. Vi avancerade en meter i taget, och tränade ögonkontakt på varje avstånd. Ett par gånger "glömde" hon sig och skällde till ett par gånger, och jag avledde henne i tid säkert ett tiotal gånger. Intressant iakttagelse: svansen viftar, och efter att hon har skä'llt två skall så tittar hon på mig för att få godis...Slut med den klassiska betingningen, detta är en hund som är väl medveten om vad hon gör! (Åtminstone när jag handskas med henne).

Alltså: klick och godis fick hon endast om hon tittade på mig UTAN att skälla först. Spontant, eller på signal "Mårris, här". MYCKET beröm så länge hon tittade på mig (hon gillar verkligen när jag berömmer henne). Skällde hon så bröt jag henne lugnt med en handrörelse framför nosen.

Det gick ganska fort att kunna gå förbi helt oberörda.

Nästa hund kom utstörtande från sin gård som en katapult. Jag mosade in två frolic i munnen på Mårran, gick resolut tre steg framåt där jag föste båda hundarna framför mig, och sedan var de lugna igen.

Sista hunden orkade de inte bry sig om öht.

Inte bra att hon backar i träningen (men jag har mig själv att skylla), MÅSTE lägga tid på hundmötesträning hemmavid igen! Det verkar vara väldigt bundet till "hennes" promenadstråk, på klubbar eller i stan har jag sällan problem. Tack och lov för nosloopen, i halsband hade jag haft noll och ingen chans att nå fram till henne.

Jag kan inte fatta att jag faktiskt tänker dela detta med resten av världen...Jag antar att man kan välja att skratta eller gråta, jag väljer att skratta. För det är faktiskt lite kul (eller kommer att bli, när den värsta skammen har lagt sig).

Jag har alltså köpt två biljetter, varav den ena svindyr, till samma resa.

"Men snälla Åsa, hur gick det till?"

Det var jätteenkelt. Åtminstone om man totalt saknar logiskt tänkande och slutledningsförmåga.

Mitt tåg skulle avgå 18.20 till Lund, bokat sedan länge. (1:a klass! Det var billigast, av någon anledning.) Jag var i god tid. VÄLDIGT god tid. Så god tid att jag någonstans på vägen från tågtavlan till perrongen blev övertygad om att mitt tåg gick 17.20, och trodde att jag hade missat tåget när klockan var 17.30 och inget tåg hade dykt upp (se föregående inlägg).

Hysterisk ville jag ta mig hem, tittade på tågtavlan och såg ett tåg till Malmö med avgång 18.20 Tack och lov, jag skulle komma hem i vettig tid! Lustigt, det måste vara ett snabbare tåg, ankomsttiden verkar vara densamma...Ringde Ola och bad honom hämta mig i Malmö istället för Lund.

Tänkte försöka få sympati från biljettförsäljaren genom att visa upp min missade tåg-biljett, men gav upp (20 nummer före mig och en enda kassa öppen) och löste ny biljett i automaten. Sedan slängde jag min gamla biljett i ett utbrott av ren ilska/försöka glömma.

Letade upp rätt perrong, konstaterade att det var SAMMA perrong som jag tidigare misslyckats på, så jag kollade, dubbelkollade och trippelkollade. Kom på tåget, frågade tågvärden så att jag var på rätt tåg, satte mig ner och slappnade av.

Och började komma tillbaka till mina sinnens fulla bruk.

En misstanke började forma sig när jag tittade på klockan för tredje gången, och en liten röst pratade i mitt bakhuvud..."Resan kommer att ta fyra timmar. Precis som den hade gjort med tåget som jag missade. Och ändå kommer jag fram vid samma tid. Hmmm...Hmmm...Ursäkta, stannar detta tåget i Lund? Det gör det ja...Aaarrrggh!"

Så nu sitter jag här, på rätt tåg, vid rätt tid...Med två biljetter till samma j-kla resa!

Undrar om kundtjänst betalar tillbaka för ren dumhet?

...och skriver av mig min frustration och förtvivlan.

Jag lyckades missa tåget hem från stockholm. Fattar inte hur det gick till!

Jag var i tid, kollade perrongen, satte mig och väntade...helt plötsligt stod det fel tåg på tavlan, fel tid, och fel destination. Någonstans måste jag ha missförstått tavlan med tågtider...I full panik fick jag löst en ny biljett till Skåne, det enda som fanns kvar var naturligtvis förstaklass, så dyrt blev det. Jag känner mig totalt misslyckad! Jag fattar inte hur jag kunde gå fel?

Nästa gång flyger jag, dyrare eller inte.

Nu ska jag gå ner och vänta, fler tåg ska inte missas!

Idag tränade vi frivilliga skiften inför fjärren.

Popsy har tränat många "bakåtligg", och jag har fått in lite skutt bakåt som jag ville ha bort. Hon har också byggt en liten kedja "stå- sitt- stå- ligg" i racerfart istället för "stå- ligg" som jag ville ha bort. Jag har trott att mellanledet skulle försvinna av sig själv (slöseri med energi), men det är nog en ganska rolig kedja att göra, och den hänger ihop med "skutt bakåt- ligg".

Jag vill ha rena, snygga skiften mellan de två positioner som jag har klickat för, och bestämde mig för att höja mina kriterier och inte acceptera "skräp" mellan.

Först ligg- sitt- ligg- sitt. Sitt-stå ligger högt, så det tog lite tag att få sitt- ligg med låsta baktassar. När hon väl fattade var det som om hon frågade "var det allt?"...

Sedan började vi med det svåra. Och det ÄR svårt att gå från sitt- ligg till stå- ligg utan sitt emellan. Istället för att fortsätta vänta på att hon skulle hitta rätt position och klicka för den, så bestämde jag mig för att verkligen klicka själva skiftena (enklare i mitt huvud). Ligg- stå fungerade toppen, men andra hållet...Varje gång hon provade sitt (efter att hon blivit klickad för korrekta skiften) tog jag en kort paus och började om. Det fungerade! Faktumet att det kostade liiite mer att chansa vilt och chansa fel fick henne att börja tänka istället för bara testa. Till slut såg det riktigt bra ut!

Mårran har tränat spontana beteenden alldeles för lite på sistone...Dessutom för tråkig frukost...Jag tog kategoriskt en paus och satte mig på trappan när hon "frös" eller förlorade fokus, och hon fick komma och hämta mig för att fortsätta träna (det gör hon nästan direkt). Efter två pass började hon fungera som vanligt igen.

Vi tränade också en del på att hålla position i "stå" trots att jag rör mig runt henne. Det tar sig!

Jag har haft en slö period gällande hundträning några dagar nu...Men lite har vi gjort: inkallningar!

Nu när harsäsongen är över så släpper jag hundarna på fältet igen, och började märka att vardagsinkallningen började bli lite slapp. Jag ville testa en ny grej (inspirerad av Kathy Sdao), perfekt läge!

Jag tog lite godis i fickan, och när hundarna inte såg spred jag ut lite grann i gräset. Jag visslade utan att titta på dem, och kastade mig ner vid godiset och sa "titta!" och pekade. Popsy, nyfiken, kom fram först. Wow! Kolla vad matte har hittat! Inget kvar till sena Mårran utom doften.

Gissa vilken hund som hade fart nästa gång! Automatiskt blev det så att om en hund inte reagerade direkt så blev den utan godis, eftersom den andra glufsade i sig alltihop.

Nästa dag hade jag med mig skinka, samma sak, fast nu bara visslade jag, och pekade sedan och sa "titta!".

Sedan torrisar, samma träning. Sedan burkmat.

Mitt största problem nu är att inte hundarna lämnar mig längre...:-)

Mera inkallning har jag kört med Mårran, tvåans tävlingsinkallning. Vi har fortsatt med "kasta stor bit godis över hunden"-träningen blandat med vanliga inkallningar (för att behålla maximal fart). Igår kom vi till punkten som vi ALLTID fastnar på: dåligt tempo, stannar på mitten utan kommando. Men jag var beredd! Jag bröt direkt när hon kom i trav istället för galopp, gjorde ett par släta inkallningar med godis kastat bakom mig i exakt det ögonblicket som hon sprang fortast, och testade sedan ett nytt ställande. Istället för att träna med "kedjetänket" som jag har gjort innan, har jag kommit på att det är stimuluskontrollen som saknas (har jag stimuluskontroll stannar hon enbart på signal, inte annars. Det räcker inte att hon stannar på signal, spontana stopp måste också släckas ut). Jag är alltså noga med att BARA ge stoppsignal om hon springer full fart. Själva stoppen blir kanon med kastat godis, väldigt distinkta!

Först när BÅDE fart och stopp fungerar tänker jag kedja ihop momentet med ingång.