Nu har jag skickat in ansökan till Canis Klickerinstruktörsutbildning 2009.

Jag och mannen hade ett framtidssamtal igår (mycket pengar, och mycket tid som jag kommer att vara borta och han får ta hand om hem och djur). Han stöttar mig till 100%, en absolut nödvändighet för att jag ens skulle söka. Han ser hur mycket tid jag lägger på kurser (både egna och ideella) och hur glad jag är när jag kommer hem, och han vet att det är detta jag vill jobba med.

Så nu har jag tre månaders orolig väntan framför mig innan jag får besked...Hoppas verkligen att jag räcker till!

Husse var glad och stolt över Mårran idag.

Hundarna var lösa på fältet, en hare sprang upp ca tio meter bort. Mårran och Popsy såg, sprang, och stannade perfekt på husses "stanna". Nästa hare flög upp från mellan Mårrans framtassar, Popsy klarade inte att hålla sig längre utan drog efter, Mårran lyssnade på husse och kom på inkallning! Husse, själaglad, upptäcker att han har en FANTASTISKT duktig hund och absolut ingenting i matväg att belöna med...tänk snabbt! Den bästa miljöförstärkaren som fanns i närheten var egentligen självklar: tillsammans letade de upp kaninhålet, och grävde och undersökte entusiastiskt tills Popsy kom tillbaka.

Mårran var glad som fick leta hare med husse, husse var glad som fick och höll kvar Mårrans uppmärksamhet, och Popsy var glad som jagade hare... (hennes harjakt är inget stort problem, hon springer varken långt eller snabbt)

Jag har haft en hektisk vecka, mycket på jobb och mycket utanför jobb. Så precis när man känner sig som mest slut så händer något som ger ny energi.

För mig var det torsdagkvällen (jobbat hela dagen, direkt vidare till en privatlektion, och sedan internutbildning på klubben).

Först träffade jag Ylva och Paxa, för att hjälpa dem komma vidare i sina hundmöten. Ylva är så härlig, hon suger till sig information som en svamp och plockar genast in det i träningen, men ifrågasätter nonstop. Bra! Ta inte saker för givna bara för att någon säger att det är så! Paxa reagerade jättebra på våra små ändringar.

Sedan direkt till klubben för klickerträning för klubbens instruktörer och medhjälpare. Tre stycken var anmälda, veteranerna Helena och Fanny, och nybörjarna Susanne och Fritiof (världens vackraste collie), och Marianne och Michelin (5 månader och underbar).

Jag älskar att jobba med tränare som precis börjar upptäcka klickern! Glädjen när hundarna börjar bjuda beteenden, hundarnas lyckliga uppsyn, effektiviteten i träningen...Susanne och Fritiof var helnya och fick börja med enkel inklickning, kontakt, och handtarget. Marianne är en skicklig traditionell tränare som börjat klickerträna sin nya valp, och både hund och ägare har lika roligt! Michelin frishejpades snabbt till att krypa under en stol (vilket sedan var JÄTTEROLIGT, vi fick ta undan stolen eftersom hon formligen kastade sig under den) och gå upp på en låda med framtassarna.

Helena och Fanny jobbade lite med lådan (gå upp med framtassarna och cirkla runt) och krypa under stol. Fanny är väl klickertränad och fattar snabbt.

Jag var helt lycklig hela kvällen! Det är det roligaste som finns (efter att träna mina egna hundar), att få träna glada människor och glada hundar i något som man älskar.

Tack till kvällens elever! Vi ses!

Bonden som odlar potatis på fälten nedanför oss har skördat hela veckan. Både på promenaden igår och promenaden idag satt de och fikade när vi kom på morronpromenad. Jag såg dem på långt håll, och det gjorde Mårran också...

Jag vet precis hur detta ser ut när hon går med husse: stress, skall, drag, sedan får hon hälsa som belöning och blir lugn. Jag förstår honom, EXTREM negativ förstärkning när hon blir tyst efter att ha fått hälsa, men själva problembeteendet blir ju bara starkare...

Så min strategi var lite annorlunda. Tagen på sängen så var vi utan nosloop och klicker, men lite frolic hade jag i fickan och gott om tid. 50 meter ifrån började hon spänna upp sig. Vi stannade, och jag väntade in kontakt. Beröm och godis. Upprepa tills hon stannade kvar. Sedan kortade jag in flexikopplet och låste det på ca två meter, jag ville inte att hon skulle känna sig fångad, men inte heller att hon skulle kunna få fart. Vi avancerade två steg i taget, stannade när hon släppte fokus och väntade in kontakt. Jag berömde henne oavbrutet med lugn röst så länge hon hade fokus på mig, och tystnade när hon zoomade ut. Kom hon inte spontant inom 10 sekunder kallade jag mjukt. Kom hon inte då heller så fick Popsy hennes godis (effektivt). Efter 20 meters jobb (ca fem minuter) så slappnade hon av och började nosa, och vi kunde gå ganska normalt i ytterligare 20 meter. Nu var vi ganska nära, hon spände sig igen, vi stannade. Hon skällde ett par gånger, så hon fick göra ett par sitt-ligg-sitt vid min sida för att "rensa" huvudet lite. Fungerade perfekt, vi kunde fortsätta förbi de två lätt roade lantbrukarna med ett glatt ropat "hej" som enda hälsning.

Idag var det samma scenario. Mårran var lugn till 15 meter ifrån (såg, men spände sig inte). Jag jobbade förbi på samma sätt, mycket enklare idag. Jag var helnöjd och inbillade mig att jag kanske tom gjorde lite reklam för mjuka träningsmetoder när den ena lantbrukaren föraktfullt kommenterade "MUTAR du dina hundar?". Där sprack min drömbubbla...Inget bra svar hade jag heller, bara något i stil med "klart hon ska ha godis när hon är tyst och lugn" (i det läget satt Mårran vid min sida 5 meter bort, i slakt koppel, och tittade växelvis på honom och mig).

Det mest irriterande är att hans kommentar har förföljt mig hela dagen...Varför påverkas man av sådant? Det är inte ens säkert att han menade något nedsättande, det kan ha varit jag som läste in det alldeles själv...

Skräm bort hjärnspökena! Skit i vad andra tycker så länge hunden är nöjd. Skit i vad andra tycker så länge hunden är nöjd. Skit i vad andra tycker så länge hunden är nöjd...(Och hunden var nöjd, så därför är jag nöjd.)

Tango tappade en sko för tio dagar sedan på typiskt Tango-sätt: dra av den halvvägs och trampa på den snett så att sidostödet trampas in i hoven. Blockhalt (så klart).

Ola drog av skon, och hovslagaren fixade fötterna två dagar efter, problem löst. (Det har hänt förr och kommer att hända igen)

Två dagar efter började han bli halt igen, och svullen över kotan. Har hästen vrickat sig? Veterinär, smärtstillande, inflammationshämmande, och jodopaxbandage för hoven (misstanke om hovböld fanns redan nu).

Av med bandaget i måndags, ohalt! En hel dag...helhalt på tisdagen. MÅSTE vara en hovböld.

Så idag kom min hovslagare (ringde igår).

Jag gnäller på hans syn på hundträning ibland, men hästträningen är ypperlig! Tango hade ordentligt ont (och visade det tydligt!). Min hovslagare är lugnet själv, med mjuka händer, klappar och beröm övertalar vi Tango att låta honom ta av skon utan att sparkas. Bölden sprack mer eller mindre av sig självt. Tango fick den tid han behövde att konstatera att det kändes bättre, försiktigt slog hovis på skon igen, och lät Tango själv välja position för att ta av sömmarna (till slut bestämde han sig självmant för att sätta upp hoven på stödet).

I dessa lägen bevisar han verkligen sitt värde som hovslagare!

Lustig iakttagelse: han har lämnat bort sin hund till sin dotter (anser att han reser för mycket), börjat läsa Kontaktkontraktet, och har inte nämnt Cesar Millan eller Ledarskap på två gånger...Jag är nöjd.

Vad tränar man när hundarna är så träningssugna att de slänger sig framför benen, men det är mörkt och kallt ute och den ena dessutom har ont i ett bakknä? Perfekta skiften till fjärren! Mycket tankekraft går åt (för matte också) och tar ingen plats.

Ppsy fick börja. Vi tog vid där vi avslutade sist: snygga bakåtligg från stå UTAN sitt emellan. Det gick kanon! Vi kunde t o m höja kraven till inga skutt, sidsteg eller andra ovidkommande tassrörelser!

Stärkt av mina framgångar ville jag börja sätta kommando på "stå". Växlade mellan ligg och stå, vad hände med mina snygga bakåtligg? Kommandot är uppenbarligen så förknippat med "slarviga" ligg att de automatiskt kom tillbaka..

Backade till spontana ligg och stå igen, lika bra som innan. Så jag lärde om båda kommandona samtidigt, började lägga in dem precis när hon var på väg, och sedan fick hon vänta en sekund...två sekunder...fem sekunder på kommandot (som bara kom ifall hon var stilla). Det gick så bra att jag började blanda in sitt dessutom. Jag är helnöjd! Och Popsy helslut.

Mårrans tur. Jag började med att utveckla hennes bugande till bakåtligg, det gick väldigt enkelt. Hon var verkligen glad, och jagade sina matkulor över hela golvet!Sedan belönade jag upp i stå, och lät henne lägga sig spontant. Sedan körde vi varannan, bara klick för korrekt utförande (det räcker inte längre med att inta önskad position).

Jag ändrade till sitt, sedan sitt och stå. Dags för kommandoträning. Mårran GILLAR kommandon, då känner hon sig säker. Efter ett tag märkte jag att "stå"-positionen blev väldigt snabbt något annat, och började säga "stå" och klicka två-tre gånger för varje stå. Hon fick snabbt mera stadga, och kunde börja vänta längre på kommandon.

Mina hundar rockar mest! De var hur kul som helst att jobba med idag.

Benji började bli kass i magen igen i samband med att vi tog in hästarna på natten. Långsamt blev konsistenesen lösare och lösare, tills det häromdagen liknade - citat Ola - "grönkålssoppa".

Olas pappa är forskare inom området potatisfiber. Han gjorde ett försök i samarbete med Flyinge för två år sedan som gick ut på att behandla lösa hästmagar med en typ av potatismjöl, med goda resultat. Av en ren slump hade vi en säck hemma.

Resultatet är häpnadsväckande! Vi blandar ca 3dl potatismjöl med betfor på kvällen, och magen är helt stabiliserad på två dagar!

Potex, som potatismjölet heter, är dessutom billigt...

Jag lovar att återkomma om vi märker några biverkningar, men just nu är Potex det absolut bästa vi har testat!

Den första klickerkursen för nybörjartävlare som jag kommer att hålla på Bonizas hundskola blev snabbt fulltecknad...Så det blir en till!

Start 21 april, tisdagakvällar 18-20, 1250:-

Anmäl som vanligt till asa@asashundar.se med ditt namn, hundens namn, och ditt telefonnummer.

Fram på höstkanten kommer nybörjarkurserna att följas upp med en fortsättningskurs för de som vill utvecklas som tävlingsekipage.