Direktlänk till inlägg 30 oktober 2008
Efter att ha följt Marias vedermödor med hönorna inser jag att jag gör precis samma fel som många andra: jag har svårt att komma ur "startfasen" när jag tränar något nytt, jag har svårt att förvänta mig mera innan jag klickar, och jag klickar hellre en gång för mycket än en gång för lite. Och det syns!
Exempel: Mårrans ställande. Hon hade svårt att bjuda spontana ställanden, så jag klickade varje rörelse med rumpan. Det har resulterat i att hon gärna ställer sig, men direkt sätter sig igen, någon typ av "rumphopp"...Och detta har jag klickat för upprepade gånger, eftersom det "ändå liknar lite slutmålet". Vad jag BORDE gjort är att ha is i magen, och vänta ut de stabila ställanden som hon trots allt bjöd, även om det bara var en gång på fem.
Så nu har jag stramat upp mina kriterier...och hon var till att börja med totalt förvirrad. Men det blev snabbt bättre!
Enligt Bob Bailey är det mera skadligt att klicka för något man inte vill ha än att missa en gång att klicka något vi VILL ha. Har hunden bjudit beteendet en gång, så kommer det igen!
Ärligt talat: 80%-regeln faller snabbt...Eller är den missförstådd?
Popsy fick träna fjärren med kommando idag. Helt plötsligt var mina snygga bakåtligg bortblåsta! Vad hade hänt? Paus, reflektion, slutsats: jag hade lagt till ett handtecken som tydligen förvirrade henne. Bort med handtecknet, problem löst.
Vi tränade dels att kunna göra två-tre skiften korrekt innan klicket, dels att hålla positionen tills nästa kommando ges ÄVEN efter klicket. Det känns som att vi går framåt snabbt! Nu har jag kommit upp till tävlingsposition och står ca en meter från henne, och använder de tecken som jag senare kommer att använda på tävling.
Mårran fick leka lite med att rulla runt, bara för att hon tycker att det är kul, och sedan var det "frustrationsträning" i fjärren. Det verkar lossna, sakta men säkert.
Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow! Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...
För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :) Kändes inte rättvist att avsluta med en ...
Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...
Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...
Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...