Jag tog mig samman och lämnade soffan och åkte till klubben i gårkväll! Det har inte hänt på ett tag, men med bra träningskompisar är det mera lockande.

Jag började med att sätta ut en rallylydnadsbana till Mårran. Vi har inte tränat på skyltar en enda gång, vi har bara sett dem när vi tävlar...

Hon var super! Uppmärksam och lyhörd, och fixade alla rörelserna (inklusive stå) galant. När kompisarna kom bjöd hon på ett spontant hopp-sitt-hopp, och en glad (men inte så korrekt) apportering dessutom.

Popsy skulle träna stadga i grupp. Först sittandet (det är ganska nytt, och hon har fortfarande en misstanke om att det ändå är "ligg" som får tillbaka matte), och sedan platsliggning med dold förare. I frostgräset (med täcke). Andrea var kvar och höll koll. Hon låg som en staty i ca tre minuter, sedan testade hon att försiktigt sätta sig upp, Andrea la om henne, hon låg perfekt i 30 sekunder, jag gick ut och avslutade med massor av beröm! Perfekt hade naturligtvis varit att gå ut INNAN hon satte sig, men jag är nöjd med lösningen. Och inte en blick på grannen! Yes!

Sedan gick vi bort till rutan. Jag börjar se ett mönster: första skicket går bra, då tittar hon ordentligt efter var konerna står. När jag sedan flyttar rutan blir hon förvirrad och springer till den gamla punkten. När hon inte får någon belöning tror hon att hon ska springa längre utan att stanna, och slutar helt och hållet titta efter var konerna finns utan bara springer spikrakt framåt i den vinkel hon valt (oftast helt åt skogen). För att få in förståelse för "spring till KONERNA" jobbade jag med ganska korta skick på en ruta i ständig förflyttning, och la in en del fritt följ/inkallning emellan för att hon inte skulle låsa sig i felaktiga mönster. Mitt i slocknade lyset (går på timer), så vi tog ett ordentligt fritt följ i mörkret innan lamporna kom igång igen, ställde upp mot konerna, och jag skickade när det fortfarande var halvskumt. Jag såg henne fixera framåt "var är konerna?", upptäcka dem, och springa dit i full fart. Superbelöning! Klick till mig för att jag sedan avslutade med detta lyckade skick, och inte tränade fram ett nytt misslyckande.

Mårran fick komma ut och köra lite ruta. Jag la en tennisboll i mitten som hon glatt sprang till, klick för att vara i mitten, hon hämtade bollen och bytte mot godis (jag är så glad att föremålsintresset ständigt växer!). Nästa gång skickade jag mot en tom ruta. Full fart, klick i mitten, kastad boll. Dit med bollen igen. Och sedan utan boll.  Nu fick jag en klassisk "hallå, försöker du luras?"- reaktion, men tanken är INTE att hon ska springa till rutan för att hon tror att där ligger en boll, utan hon ska springa dit för att då kommer bollen flygande. Jag skickade henne igen, utan boll, hon sprang till ena konen och markerade den (typisk Mårran-grej). Minipaus, lite klapp, om igen. Yes! Hon sprang full fart in i rutan, klick, flygande boll, stor belöning, avslutade. Helnöjd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...